Jag tyckte det var skönt för oss alla att hon hade gått vidare och att huset var spökfritt. MEN det dök det upp ett annat spöke många år senare. Jag vet att det finns många ord för det jag skriver om: spöken, poltergeist och gengångare t ex. Vad som är vad tycker jag är svårt att reda ut.
"KÄLLARSPÖKET"
Det här spöket stannade bara i två månader. Skönt!
Det var min son som råkade ut för det först. Han var ute mitt på dagen och grävde ned en kabel i jorden. Då hörde han plötsligt en kombination av knackande + krafsande läten från INSIDAN AV KÄLLARDÖRREN! Om man föreställer sig en björn som slår emot en dörr så skulle det väl låta så: krafs-knackande ljud.
Sonen blev väldigt rädd och orsaken var just den att det omöjligen gick att hitta en naturlig förklaring till det hela. När han till sist öppnade källardörren så såg han förstås ingen där inne.
Jag lyssnade till hans berättelse och undrade vem som nu hade flyttat in?
Några veckor senare låg jag i en säng tillsammans med min pojkvän och vi var nära att somna. Det var mörkt ute. DÅ hörde vi ett knackande/krafsande läte på ytterdörren. Det var alltså ljud av samma natur som sonen hade hört. Ändå ville jag få det till en stor, tung katt. Pojkvännen tyckte jag var löjlig som föreslog en så otänkbar lösning på problemet. Han gick ned, tände utomhuslampan och stirrade ut i mörkret, men nej, han såg inte någon där.
Några dagar senare skulle jag åka iväg med moppen och proviantera, så jag lämnade pojkvännen ensam med "källarspöket". Min vän är liksom jag en supersensorisk musiker. Grejen var den att han hade psykiska problem som var för tunga för mig, egentligen. Men jag var medberoende och stannade kvar för att söka lösningar på de problem han satt så fast i. Han kunde bli mycket aggressiv och säga elaka saker åt mig. Kanske var det någon den knackande anden inte gillade?
När jag hade åkt gick pojkvännen till dass. DÅ hörde han flera våldsamma smällar mot alla fyra väggarna! Han blev fruktansvärt rädd och berättade för mig att det inte var något diskret krafsande den här gången utan enormt höga smällar.
Om polstergeistfenomen utlöses av människor med turbulenta känslor inom sig så var denne man just en sådan person som skulle kunna utlösa dem. Tyvärr har jag ingen heltäckande förklaring till det inträffade. Någon kan ha velat jaga bort honom, t e x min avlidne pappa? Antingen var pojvännen inte godkänd av spöket eller så var han den mest mottagliga/känsliga för denna typ av fenomen.
Onda andar? Det där utesluter jag aldrig helt, fast jag i första hand vill tänka mig andar som söker kontakt eller behöver hjälp.
Efter dessa tre incidenter tycks spök-luffaren ha dragit vidare. Det blev lugnt.
ANDEN I SPEGELN
Jag bodde ett tag på ett vilohem, som hade varit sanatorium för människor med tuberkulos en gång i tiden. Många hade nog dött där.
Jag hade bott där ett tag i det fridfulla, soliga rummet. En dag hade jag varit på en meditationsstund i stan och när jag återvände till hemmet satte jag mig ned med betalorder-blocket för att betala mina räkningar. DÅ hörde jag djupa suckar. Någon andades lite väl högljutt. Jag fortsatte skriva men blev kraftigt störd av oljudet. Så jag började leta efter de naturliga förklaringarna. Fläkt, ventil? Nej, det fanns ingenting sådant och ingenting harde förorsakat ljud tidigare. Så, jag övergick till det Övernaturliga. VAR befann sig spöket? Jag gick runt i rummet för att lokalisera ljudet bättre. Som starkast var det i rummets spegel! Jag hade läst någonstans att en ande kan bosätta sig i ett föremål, ibland en spegel.
- Okey, sa jag! Hej! Jag vill bara tala om för dig att du är död och inte borde vara här! Jag vill gärna hjälpa dig till Ljuset, om jag kan.
Sedan satte jag mig ned och sjöng mina kristna sånger, särskilt sådana som handlade om himlen. Efter en halvtimme slutade jag och hörde fortfarande hörde jag de djupa suckarna. Jag fortsatte då med mina himmelska sånger en halvtimme till. Jag lyssnade: Det var tyst! Jag hoppades att jag hade gjort något rätt. Eftersom meditation gör oss andligt mer öppna hade kanske en ande passat på att be mig om hjälp? Kanske kunde denne ande nu gå vidare? Jag vill tro det.
Det blir många frågetecken i det jag skriver för jag är inte en person som vet allting. Personer som menar sig veta allting när det gäller andevärlden gör mig lite orolig. Kanske får vi mest känna oss för och leva med våra hypoteser? Universum är stort. Spöken är svåra att lägga under mikroskop.
Dessa fenomen har alltid funnits. Mängder av människor har upplevt något oförklarligt. Rädsla är inte bra eftersom den i sig alstrar negativa energier och vårt undermedvetna kan förmodligen producera en hel del konstiga, fysiska manifestationer. Men, i de flesta fall jag nämnt är det flera personer som upplevt samma sak.
Ville bara passa på att varna för Anden i glaset! Denna "lek" deltog jag i en gång som tonåring och fick kontakt med sant Onda krafter. Jag var inte ens troende på den tiden, men ondska är något kallt och plågsamt som man kan känna i alla fall.
De spöken jag skrivit om har bara dykt upp och då gäller det att göra det bästa av situationen. Att be till Gud är min enkla favoritmetod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar