Funderade på mina tre ledoperationer inom NÄL. Jodå, de gick snett alla tre! Så, när det var dags igen så valde jag Spenshult, som sedan lades ned, så att jag måste följa upp operationen i Halmstad, på Capio Movement
Jag skrev tidigare att min knogprotesoperation hade misslyckats men får nog justera detta påstående. Tydligen är det så att hos vissa människor (typ mig) växer senor och bindväv ihop väldigt snabbt efter ett ingrepp, varför man senare måste skära upp huden och frilägga senorna. Detta innebär inte att vare sig jag eller kirurgen har misslyckats, bara att jag är den jag är.
Åkte 60 mil härom dagen för att prata med kirurgen och det är klart att han sa: OMOPERATION!
Det var ingen överraskning. Mina knogproteser är på plats, det är bara de översta hudlagren som ska skäras upp, inte min hals! Så jag tog beskedet med ro.
Folk har väl tyckt jag är knäpp som åkt 60 mil tre ggr nu och det blir minst en gång till. Jag höll mig till den kände handkirurgen Sollerman eftersom NÄL bara utför två operationer per år av detta slag och eftersom NÄL har misslyckats tre ggr i rad.
NÄR JAG SÅG PÅ TV IDAG ATT NÄL ÄR SÄMST I LANDET SÅ SA JAG TILL MIG SJÄLV:
DU VALDE ETT ANNAT SJUKHUS, ELLER TVÅ, OERHÖRT BRA GJORT! ETT STORT
TACK TILL MIG SJÄLV!
Nu är jag ju väldigt kritisk till Capio Movement m fl vinstdrivande/giriga företag.
Pratade med läkaren om mitt behov av narkos. Har Capio råd med det? tänkte jag. Svaret blev: "Här får ALLA patienter narkos!" ??? Jaha, då slipper de avbryta och söva mitt i vissa operationer. Smart!
Jag fick träffa en oerhört trevlig narkosläkare på stört. Jag sa att något gick snett på Spenshult. Jag vaknade upp med enorma krampattacker och klapprande tänder.
- Kan du se till att detta inte upprepas? Något gick ju fel. Reaktion på antibiotikan eller vad?
- Jag ska skicka efter dina operationspapper och se vad som kan ha gått fel.
- Får jag ha just dig som narkosläkare dagen D eller blir det någon annan?
- Vi kan planerar det så att du opereras en dag då jag arbetar!
- Verkligen? Wow!
Alla svek jag utsatts för i samband med mina 20 operationer (har RA) kan fylla ut en hel bok. Sist fick jag tala med en trevlig narkosläkare men på operationsdagen var hon inte där, utan en sträng, mycket otrevlig läkare! Blev väldigt besviken. Löften bröts, det var ju HAN som bestämde just denna dag. Och det var denne mans narkos som blev så fel.
Vi får se om operation 21 blir en lyckad operation ... Fick veta att rörligheten i fingrarna först skulle vara oerhört bra, men sedan skulle de successivt stelna till. Under tiden måste jag träna för livet, minst 5 min varje timma - i hur många år? Har nu tränat i 6 månader, fast det var väl bortkastat eftersom jag måste börja om igen ...
Men, mitt största problem efter 40 år med RA är inte lederna. Det är inte det man dör av, utan av att de inre organen sviktar i förtid. Mina lungor är torra som papper och med den råa luften som kommer in genom en fönsterventil så är det helt kört med sömnen för tillfället. Kan inte andas råkall luft, inte vara utan vädring, inte andas när jag ligger ned, blir dyngsur och vaknar upp genomblöt med skenande hjärta. En inhalator har jag som knappt hjälper alls.
Måste kämpa för en tid på Lungkliniken. Om man inte kan andas så dör man ju som vi alla vet. Och något dör en reumatiker av, att kvävas är inte idealet. Min egendiagnos på lungorna är att Sjögrens syndrom, även om den är sekundär som min, har torkat ut lungorna såsom den gör vid primär SS.
Röntgen visade på torra lungor och en läkare gissade på min "storrökning", men jag har varit en feströkare som inte har dragit halsbloss, så det där är fel. När jag slutade med min "smårökning" förändrades absolut ingenting.
Sedan jag skrev detta utkast har det hunnit bli julafton och nyårsafton. Två rara människor köpte färdig mat och tog hand om det mesta, för jag orkar ingenting mer, inte utan att kunna andas och få ordentlig sömn.
NYÅRSLÖFTE: FÖRSÖKA FÅ SJUKVÅRD FÖR OVANLIGA ANDNINGSPROBLEM.
Sverige av idag är sådant att det kräver otroligt mycket av den sjuke att skaffa sig rätt hjälp. Har man en "enkel, vanlig" sjukdom så funkar det, men är det något ovanligt så återstår en lång kamp för att bli trodd och få rätt vård.
