Trots att det gått sju år sedan diagnos ställdes har jag tänkt att de gjort fel eftersom de aspergare jag mött inte har varit särskilt lika mig. Till saken hör att de har varit män. Mäns och kvinnors hjärnor arbetar på olika sätt och därför har inte jämförelserna blivit hållbara. Män tänker mer strukturellt och
kvinnor emotionellt.
Kvinnor är skapta för att kunna ta hand om barn och då kan man sannerligen inte ha en enda boll i luften utan minst fem. Helhetstänkandet är starkare hos kvinnor. Empati är också helt nödvändigt.
Vid AS har de två hjärnhalvorna svårt för att samarbeta med varandra i tillräckligt hög grad, men det finns aspergerkvinnor som är bra mammor. Har man en skrikande baby hemma så går det inte att sitta i ett hörn och plugga in busstidtabeller! Det handlar också om de olika delarna inom respektive hjärnhalvas förmåga att samarbeta med helheten.
Gissar att den intuitiva delen av mig, i högerhjärnan, hjälpte mig att se till att mitt barn fick det allra mest nödvändiga: kärlek rent känslomässigt men också praktiskt. Givetvis föddes min son med autism men vem har mer förståelse för detta än den som själv har autism, d v s högfungerande?
Vi har förstått varandra bra. Jag har stöttat honom maximalt och numera är det allt mer han som stöttar mig då min hälsa stadigt försämras. Det är en välsignelse att få ett handikappat barn! Sådana barn flyttar inte plötsligt till Australien!!
De män som domineras av vänster hjärnhalva är de som förr i tiden lärde sig alla tågtidtabeller utantill, vilket ju inte är någon idé att göra idag eftersom tågen ändå aldrig kommer i tid. Dagens aspergare blir i stället datanördar, programmerare och experter inom vissa IT-områden.
Men andra aspergare, (främst kvinnor?) domineras av den kreativa, högra hjärnhalvan. Vi ägnar oss åt att komponera musik, skriva texter, dikter, lära oss alla målningstekniker som finns, sjunga, fotografera, känna och uppleva. Kanske blir vi något mediala, som jag, och tar in signaler direkt från det Allmedvetna, då denna kraft vill förmedla något viktigt till oss, t ex: "Avboka resan med Estonia!"
Jag tycker inte det är konstigare att en röst talar om för mig att min mamma snart ska dö än att jag får ta emot en hel melodi och kanske halva texten. Melodierna ramlade in från 8 års ålder.
Det verkar som om de flesta av oss domineras av vänster, men jag har stora influenser av höger hjärnhalva och om detta inte är möjligt så är förstås min diagnos fel. Grundproblemet verkar ju vara att det glappar lite här och där vid signalöverföringen, så därför blir bilden hos olika aspergare högst individuell.
MIN HJÄRNA - Höger!
Jag gick med på ett forum för aspisar och använde där alla färger och smilies som fanns - många! Och detta drev nog vissa läsare till sammanbrott eftersom synintrycken blev alldeles för starka. Jag avvek helt klart från majoriteten men det gör jag även utanför autismspektrum. Jag är inte lik än, men om några år är jag säkert lik! (Polyartrit förkortar livet 10-15 år.)
ANALYTISK
MEN en bit av vänster hjärnhalva tycks alltid vara i full gång: den analytiska delen. En väninna, min son och jag såg på ett TV-program. Då sa väninnan: "Hur känns det att ha en mamma som analyserar sönder allting??" Jag var inte då medveten om att alla människor inte ständigt analyserar alla situationer, så grundligt som jag. Idag är jag det. Diagnosen öppnade mina ögon.
Det är tidskrävande att ha denna analytiska drift. Efter varje mord, typ IKEA, eller andra större händelser så MÅSTE jag läsa allt som finns inom och utom landet för att komma fram till en hypotes kring varför mordet ägde rum och vad man skulle gjort för att förhindra det. Eftersom det duggar dåliga nyheter över oss numera så blir det hårt arbete för mig som "utredare". Eftersom SVT försvårar mitt arbete genom att mörka ned så många obekväma fakta som möjligt, så är jag ibland på vippen att kasta ut TV:n genom förnstret! Varför meddelade man inte omedelbart att det handlade om en panikslagen, utvisad Eritrean?
Jag har inte orkat skriva på ett tag för att det blev för många brott att utreda. Först skälen till varför eritreanen skar ner folk efter utvisningen. Som väl var hade jag sett massor med filmer om livet för migranter i Italien. It sucks!! Där finns inget liv för dem. Livet i Eritrea behövde jag veta mer om, men där var det svårt att finna material p g a den hårda diktaturen. Fast det jag såg räckte för att fatta att man vill rymma därifrån.
Att mannen inte nöjde sig med självmord i denna trängda situation kan ju ha med Jihad att göra, att döda otrogna underlättar resan till himlen. Men jag vet inte om han var muslim och det gnager på mig, att jag inte vet och staten vill inte att jag ska få veta det. Man behöver inte skicka sms till IS för att döda i Allahs namn, det handlar om hur man har tolkat koranen. I brist på bevis får jag väl se det hela som ett eritreanskt nervsammanbrott?
Jag gav upp IKEA ett tag för att sätta mig in i ett nytt mord, ca 700 meter från min bostad. En ung kille blev ihjälskjuten på en lekplats där bekanta till mig har barn som leker. Ryktet sa att han visste för mycket om trippelmordet i Uddevalla. Jag fick nöja mig med ryktet, för någon mer information kom inte från media om orsaken. Återigen: frustration. VAD HÄNDER HÄR? Aspergre vill ha ordning och reda och en rejäl analys av saker som gått snett så att tillvaron blir någorlunda hanterlig. Annars kan den upplevas som ett enda stort kaos, där jag flyger omkring som ett löv i vinden.
Nu började jag bli utmattad och ville tänka på annat, men då blev en gammal dam nedslagen o rånad, nära centrum. Ska jag undvika stadens centrum i fortsättningen? Nej, det går ju inte ...
Analys: Av sedvänja ligger boenden för gamla nära centrum, men i små städer är centrum numera ofta fullt av invandrarungdomar i utanförskap o missbruk, som skaffar sig pengar på lättast möjliga sätt: genom att slå ned en gamling med rullator.
De gamla bör bo alltså bo utanför städerna och få god service där (mat, frisör, sjuksköterska) om de ska kunna känna någon som helst trygghet. I trädgården kan de få frisk luft utan överfall.
Men de styrande bryr sig inte om att väga in den förändrade samhällsbilden.
Jag är på väg att bli gammal och känner mig redan nedslagen. Kommunerna tycks lida stor brist på analytiker!
HÄR tog jag slut! Uppenbarligen är Sverige och Europa inne i ett växande kaos, som ingen analys i världen kan ändra på, d v s JAG har ingen makt att ändra färdriktning. Så jag stannade i sängen, åt lugnande tabletter och försökte sova så mycket som möjligt. All otrygghet och nedmörkning av media, deras brist på bekräftelse av svenskarnas rädsla för terroristattacker o grova brott gjorde att jag gick sönder på insidan och la mig i fosterställning i sängen några dygn.
"EMOTIONAL OVERLOAD" heter det på engelska så det blir väl emotionell (sensorisk) överbelastning på svenska. Susan Boyle m fl känsliga aspergare når gång på gång fram till en punkt där allt brister. Stressen är för hög och vi ballar ur eller vi drar oss undan en värld som dränker oss i stimuli vi inte hinner hantera. Detta avhandlas på nedanstående blogg:
http://jaktenpalivet.blogspot.se/
Min son fick upp mig ur sängen och körde mig till mitt älskade Fjällbacka för att få äta Fish and Chips på "Bryggan". Hela miljön var helande. Pratade några ord med en norrman och en turist från Belgien, på engelska - mitt favoritspråk. Det kändes tryggt - som förr i tiden. (Vi ska ju inte vara sociala. Det är jag väl inte heller, pratar för mycket och för distanslöst, men gör allt för att skärpa mig!)
Autister uppskattar inte förändringar. Men i mitt fall är det också fysisk sjukdom och åldrande som gör att jag inte orkar med de större omvälvningar vårt land är inne i just nu. Jag tycker att man ska sluta brännmärka äldre människor, aspergare eller kristna som rasister ifall man finner det svårt att anpassa sig till ett övervägande muslimskt samhälle.
Jag tvingar mig ut ibland trots min rädsla och en varm sommarkväll lät ödet mig träffa en invandartjej på en strand i solnedgången, som hade gener från judar, araber och sydamerikaner. Hennes identitet verkade i hög grad vara judisk. Det rörde sig om en intelligent och välutbildad filosof. Vi hade ett helande samtal i flera timmar. Det löste inte problemen med vissa våldsamma invandrargäng, med det var ändå en djup vila för själen. Alla går inte i stim. Fick en efterlängtad chans till ett samtal mellan människa och människa.
Hon hade också utsatts för övergrepp från arabiska gäng. Om man blir överfallen för att man är svensk eller jude spelar ju ingen roll. Vi delade dessa svåra upplevelser med varann och det var en stor befrielse för mig att få känna denna djupa samhörighet med - en judisk indian! Och tänk - hon led också av "Analys-sjukan"!
