Translate

måndag 15 april 2013

HYPERACUSIS - TINNITUS, English

THIS IS A SWEDISH BLOG, PERHAPS TRANSLATED INTO BAD ENGLISH BY A MACHINE. SO I MADE AN ENGLISH VERSION THAT'S BETTER, BUT IN ORDER TO READ IT YOU NEED TO CLICK ON "ORIGINAL LANGUAGE"!

The reason for this translation is that I found some interested readers (but confused by the Google "english") out there. I want this information to go out since it might help somebody!


This kind of hell is one of the worst that you might experience. What causes the condition?

Reasons often mentioned are: stress, tension, anxiety and overexposure to high sounds. What rarely is mentioned though is MEDICINE DAMAGE! I guess that pharmaceutical companies want to keep this as secret as possible. Some medicines are likely to damage your ear nerves eventually and that information might be available to you, but if a medicine might worsen your tinnitus it is usually not mentioned anywhere!

 Yes, stress will make EVERYTHING worse but when it comes to very loud tinnitus I don’t see this as a good explanation. It’s not fair to make physical problems into mental ones.

 In my case it was Chloroquine Phosphate that gave me irreversible damages – after using it for 20 years. I had my eyes checked every year since the most common side effect is eye damage. Well, I'm not a normal person so I tend to stick to the less common side effects, which in this case is ear damage".

 The brain could be damaged after 15 years of use. I knew that, but the alternative to Chloroquine in those days was death, if you had the most aggressive form of rheumatic arthritis - so what choice did I have?

 One summer day I was sitting close to my sisters little child and he cried out very loud. The sharp sound kind of got stuck in my brain for three days! I knew then that something was very wrong, but I felt relieved went the sound went away, and just hoped for the best.

 A month later my husband and I played with our instruments, not very loud, when suddenly it felt like my brain exploded and it was filled by a terrible noise. My whole world was blown into pieces and nothing would ever be the same again!

 I now had got hyperacusis and was now "allergic" to high pitch sounds . When my husband was reading the newspaper it sounded like a sudden burst of landslides, earthquake, tsunami and the end of the world: All at once, while I was quietly drinking my morning coffee.

The slightest sound made me startle and a forks collision with the sink for me was a disaster! The music we had lived for was now my worst enemy.

 The doctor in the Healthcare Center had a look into my ear and found that the eardrum was intact and therefore everything was well. No referral to a hearing specialist was sent and no compassion or help was available. When I started to cry the nurse shouted at me: YOUR EARDRUM HAS NOT BEEN BROKEN!

No, it was just my life and my heart that had broken …

 After some months the signal in my brain had calmed down a little bit but then I started my new medication for Rheumatic Arthritis: Methotrexate. After a while I noticed that this medicine made the signal go up again. I panicked since I was stuck. Without Chemotherapy treatment I would die - but how could I ever learn to live with tinnitus???

 I had moved to Gothenburg and the doctors there were new to me and I to them.

 The Rheumatologist-doctor stared at me and said:

 -        Oh, so you claim that you have tinnitus?  Do you have any objective parameters to prove that?

 I was stunned and after some more words I just left the room to go on searching for a solution on my own.

 I got to see the ear specialist at the hospital, who established that there was a mild hearing loss in the left ear, but she had no "objective parameters" to give me, that could verify my tinnitus.

 - So, it becomes worse if you take Methotrexate, she said? HOW DO YOU SPELL THAT?

- I've already read Fass, Swedish information about medicines and their side effects, and it says nothing about tinnitus there. This is probably not a medication that usually creates tinnitus, but it obviously makes it worse.

- Really? Well, it’s not my task as an ear doctor to know how medicines might affect the ear nerves.

 After this event I got an appointment with a tinnitus counselor, who gave me a white-noise machine. I should set it at low signal, and then the brain was supposed to get used to the sound and disconnect it. Since my primary problem is hyperacusis (not tinnitus) my brain was pretty silent when not exposed to sounds, but because of the machine there was now constant noise in my head, so I gave up and returned the "noise machine" to the hospital.

 I continued my life with my new companion: the earplug! I slowly got more and more skilful at adjusting my lifestyle to the injury. I learned which were the “safe” cafes, restaurants and places. I bought relaxing, distracting background music, with a lot of base, since my problem was the treble. I learned to meditate – that’s the good thing about this disability!

 I guess Steven had a bad conscience because he abandoned me when I was really ill in RA, so he called me up and said:

NOW I WANT TO SHOW YOU WHAT REAL HEALTHCARE IS!

He invited me to a little tour through the English healthcare system, which began where it always begins in England: I met his GP, i.e. family doctor, which he had had for 20 years. This doctor wrote a referral to England's foremost expert in rheumatoid arthritis and a referral to one of the leading ear doctors. My friend paid cash so I didn’t have to wait for help.

 The RA doctor said:

- You have the worst kind of RA. You must continue with Methotrexate or you will die!

 The Audio Neurologist let me undergo a number of tests. The machines were often small, unobtrusive and quiet. They showed that I almost certainly had chronic tinnitus. And so I got the "objective parameters" that Sweden had not been able to give me!

 The ear doctor said: "Yes, Methotrexate is a well known agent to produce tinnitus: It is best if you stop using the medicine. He let me go with closed eyes on a painted line to test the sense of balance, which was found to be bad. Ear damage can cause unbalance.

 After that I met the GP once more since he both sends out referrals, receive the answers, and make a compilation of these that leads to a conclusion:

 - My conclusion is that you must continue taking Methotrexate. If you stay in England, you go in CBT for patients with tinnitus. But, I had to go back home and therefore I never got that CBT.

 After this journey I hade a very valuable paper in my hands: I had objective parameters that showed that I had tinnitus!

 Some years later I had moved to a small town because of my son’s schooling and I hadn’t got enough contacts there. In order not to go insane I HAD TO listen to the TV or the radio, but that wasn’t possible more that some minutes because of the hyperacusis. I lived in a silent vacuum and was steadily filled with more and more anxiety, so I ran to the Emergency asking for immediate psychiatric care. After a lot of arguing they let me have a week vacation from loneliness.

 While I was waiting for a doctor to talk to a huge anxiety attack was building up within me and I rushed into the office, collided with my future doctor and gasped: "Xanax! NOW! " She saw what was happening, so she immediately gave me an Xanax and I walked back to my bed, where I soon felt the calming effect of the pill. I wanted to feel even better by listening to my favorite music for ten minutes, that’s all my ear could handle. After ten minutes complete silence prevailed in my inner ear! I continued to listen yet half an hour - still no reaction from the ear nerve. After two hours of listening there was no signal! I was shocked and overwhelmed by happiness;

I had been cut off from life during FOUR YEARS and now I was free! I WAS FREE TO SING AND PLAY THE GUITAR AGAIN! I could go on making and listening to music!

 I rushed off to the tinnitus-counselor at the hospital and said excitedly:

- There must be a scientific study that says that Xanax helps with tinnitus?

- Yes, she said, and took a book out of the bookshelf. Here it is! She showed me the book:

 Tinnitus - WHEN THE EAR IS FILLED WITH NOISE. Author: Alf Axelsson and Ulf Schenkmanis. (This book probably only exists in Swedish, but there have been similar studies made throughout the world)

 On page 102 the scientific study on Xanax, with a control group, is reported. 80% proved to become significantly better!

 The persons in the study turned the drug down because it made them tired??? Severe tinnitus is such a painful condition that many people take their own lives so I guess the participants were not ill enough. The fatigue disappears after a month.

 Swedish doctors don’t want to prescribe Xanax, so it takes two things to get this medication for tinnitus prescribed:

1.  Proof that you have tinnitus
2. You need to find a study in your own language that shows that Xanax is a good help for 80 % of us.

 I also want to share the name and address to the specialist who had the right machines and the knowledge to interpret the results correctly. The data is from 2011, but hopefully he is still there:

 Professor. BA Al-Shihabi, Department of Otolaryngology, Lister Hospital, Stevenage, UK Tel. 00447973347417, E-mail: bashihabi@hotmail.com .

 A few words from the survey, that changed my life:

 "Tympanogram showed ... We also masked the tinnitus to 55 dB and unfortunately there was no change in the tinnitus after 60 seconds of masking which may well point to a more resistant type of tinnitus ... OTOACOUSTIC SPONTANEOUS EMISSION TESTING, Which is an objective test of tinnitus , showed signs of spontaneous activity in the left cochlear which might well generate the tinnitus. "

 Tympanometry = method to determine the pressure in the middle ear

 • SOAE = measurement of spontaneous otoacoustic emissions, activity in the hair cells, without sound stimulation

 A few years later, I had a brief relationship with a man from Scotland. I visited him in summer 2011. We were often at his mothers´house. One day a neighbor came to visit and she said:

- I've been to the doctors and tried out my hearing aids for tinnitus!  

- Do you mean white noise?

- No, it's not white noise! It first corrects my hearing loss, and then protects against noise. There is a small plate that captures the sounds and removes the harmful sounds. Now, the device will be tested a few times so that it suits just me.

 I didn’t get the name of the machine, but if I do I’ll write it here.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 
 

 

 


 

-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SPÖKEN, 2

Jag berättade nyss om hur min mormor sökte kontakt med oss övriga i familjen under tre års tid efter sin död, men sedan försvann.

Jag tyckte det var skönt för oss alla att hon hade gått vidare och att huset var spökfritt. MEN det dök det upp ett annat spöke många år senare. Jag vet att det finns många ord för det jag skriver om: spöken, poltergeist och gengångare t ex. Vad som är vad tycker jag är svårt att reda ut.

"KÄLLARSPÖKET"

Det här spöket stannade bara i två månader. Skönt!
Det var min son som råkade ut för det först. Han var ute mitt på dagen och grävde ned en kabel i jorden. Då hörde han plötsligt en kombination av knackande + krafsande läten från INSIDAN AV KÄLLARDÖRREN! Om man föreställer sig en björn som slår emot en dörr så skulle det väl låta så: krafs-knackande ljud.

Sonen blev väldigt rädd och orsaken var just den att det omöjligen gick att hitta en naturlig förklaring till det hela. När han till sist öppnade källardörren så såg han förstås ingen där inne.

Jag lyssnade till hans berättelse och undrade vem som nu hade flyttat in?

Några veckor senare låg jag i en säng tillsammans med min pojkvän och vi var nära att somna.  Det var mörkt ute. DÅ hörde vi ett knackande/krafsande läte på ytterdörren. Det var alltså ljud av samma natur som sonen hade hört. Ändå ville jag få det till en stor, tung katt. Pojkvännen tyckte jag var löjlig som föreslog en så otänkbar lösning på problemet. Han gick ned, tände utomhuslampan och stirrade ut i mörkret, men nej, han såg inte någon där.

Några dagar senare skulle jag åka iväg med moppen och proviantera, så jag lämnade pojkvännen ensam med "källarspöket". Min vän är liksom jag en supersensorisk musiker. Grejen var den att han hade psykiska problem som var för tunga för mig, egentligen. Men jag var medberoende och stannade kvar för att söka lösningar på de problem han satt så fast i. Han kunde bli mycket aggressiv och säga elaka saker åt mig. Kanske var det någon den knackande anden inte gillade?

När jag hade åkt gick pojkvännen till dass. DÅ hörde han flera våldsamma smällar mot alla fyra väggarna! Han blev fruktansvärt rädd och berättade för mig att det inte var något diskret krafsande den här gången utan enormt höga smällar.

Om polstergeistfenomen utlöses av människor med turbulenta känslor inom sig så var denne man just en sådan person som skulle kunna utlösa dem. Tyvärr har jag ingen heltäckande förklaring till det inträffade. Någon kan ha velat jaga bort honom, t e x min avlidne pappa? Antingen var pojvännen inte godkänd av spöket eller så var han den mest mottagliga/känsliga för denna typ av fenomen.

Onda andar? Det där utesluter jag aldrig helt, fast jag i första hand vill tänka mig andar som söker kontakt eller behöver hjälp.

Efter dessa tre incidenter tycks spök-luffaren ha dragit vidare. Det blev lugnt.

ANDEN I SPEGELN

Jag bodde ett tag på ett vilohem, som hade varit sanatorium för människor med tuberkulos en gång i tiden. Många hade nog dött där.

Jag hade bott där ett tag i det fridfulla, soliga rummet. En dag hade jag varit på en meditationsstund i stan och när jag återvände till hemmet satte jag mig ned med betalorder-blocket för att betala mina räkningar. DÅ hörde jag djupa suckar. Någon andades lite väl högljutt. Jag fortsatte skriva men blev kraftigt störd av oljudet. Så jag började leta efter de naturliga förklaringarna. Fläkt, ventil? Nej, det fanns ingenting sådant och ingenting harde förorsakat ljud tidigare. Så, jag övergick till det Övernaturliga. VAR befann sig spöket? Jag gick runt i rummet för att lokalisera ljudet bättre. Som starkast var det i rummets spegel! Jag hade läst någonstans att en ande kan bosätta sig i ett föremål, ibland en spegel.

- Okey, sa jag! Hej! Jag vill bara tala om för dig att du är död och inte borde vara här! Jag vill gärna hjälpa dig till Ljuset, om jag kan.

Sedan satte jag mig ned och sjöng mina kristna sånger, särskilt sådana som handlade om himlen. Efter en halvtimme slutade jag och hörde fortfarande hörde jag de djupa suckarna. Jag fortsatte då med mina himmelska sånger en halvtimme till. Jag lyssnade: Det var tyst! Jag hoppades att jag hade gjort något rätt. Eftersom meditation gör oss andligt mer öppna hade kanske en ande passat på att be mig om hjälp? Kanske kunde denne ande nu gå vidare? Jag vill tro det.

Det blir många frågetecken i det jag skriver för jag är inte en person som vet allting. Personer som menar sig veta allting när det gäller andevärlden gör mig lite orolig. Kanske får vi mest känna oss för och leva med våra hypoteser? Universum är stort. Spöken är svåra att lägga under mikroskop.

Dessa fenomen har alltid funnits. Mängder av människor har upplevt något oförklarligt. Rädsla är inte bra eftersom den i sig alstrar negativa energier och vårt undermedvetna kan förmodligen producera en hel del konstiga, fysiska manifestationer. Men, i de flesta fall jag nämnt är det flera personer som upplevt samma sak.

Ville bara passa på att varna för Anden i glaset! Denna "lek" deltog jag i en gång som tonåring och fick kontakt med sant Onda krafter. Jag var inte ens troende på den tiden, men ondska är något kallt och plågsamt som man kan känna i alla fall.

De spöken jag skrivit om har bara dykt upp och då gäller det att göra det bästa av situationen. Att be till Gud är min enkla favoritmetod.









SPÖKEN, 1

Jag läste att var femte svensk tror på spöken och att det kanske beror på att kristendomen ger vika och lämnar ett tomrum efter sig. Man behöver något att tro på ...

Nej, så ser inte jag på det hela, utan jag tror att människor verkligen upplever andar i olika energiformer, d v s fenomen som man inte har någon naturlig förklaring till och då söker man vidare inom det övernaturliga. "Det naturliga" är sådant vi kan upptäcka med våra vanliga sinnen eller det som vetenskapligt kan bevisas. Sedan har vi "bara" alla de där delarna kvar av det ännu oförklarade universum.

Jag tror att vi alla i första hand letar efter en naturlig förklaring, men ibland finns det inte en sådan!

Mina spök-erfarenheter inskränker sig till ett gammalt torp på landet, där sammanlagt tre personer har dött. Min morfar dog av urinstämma i sextioårsåldern. En baby dog vid födelsen. Min pappa dog inne i hust av hjärtinfarkt, ensam, han hade försökt ringa men inte hunnit. Mormor dog på ett äldreboende men återvände antagligen till torpet för att hon identifierade sig så starkt med det.

MORMOR

I tre år efter hennes död fick vi finna oss i att uppleva följande:

- Det gick någon uppe på vinden med tunga, bestämda steg. I vardagsrummet satt min mamma, syster och en hund. Hunden började stormskälla. Min syster tog mod till sig och gick upp för att kolla de två små rummen på vinden. Hon såg ingenting. Inte så konstigt. De flesta SER inte spöken utan upplever dem på det sätt jag här beskriver.

- Pappa stod och diskade när han kände hur småhåren på huden och huvudhåret rörde sig därför att någon stod bredvid och andades tungt på honom.

- Suckar! Dessa djupa suckar, dem hörde vi alla lite då och då.

En gång höll jag på att packa ned kläder i ett rum där det fanns bokhyllor med fotografier på. Plötsligt föll de alla ned på golvet.

Sådana här saker tror jag att en "osalig ande" kan göra för att förmedla sig med de efterlevande.
Till sist åkte jag ut ensam till stugan och bad och fastade i en vecka. Jag brukar spela och sjunga andliga låtar som jag hittar på. Syftet var att jag ville utvecklas andligt.

En kväll höll jag på att somna när jag hörde dessa djupa, tunga suckar igen! De störde och väckte mig. Plötsligt överförde någon en tanke till mig: "Du håller på att bli koldioxidförgiftad för att du har glömt skjuta spjället till kakelugnen!"

Jag rusade omtöcknade upp ur sängen och öppnade fönstret. Ja, jag hade antagligen dött om inte Någon hade väckt mig.

Min tolkning av det hela är denna: Min mormor var en rätt kall, materialistisk människa, som ville bita sig fast i det enda som betytt något för henne: stugan. När jag en hel vecka bad och fastade så fick hon kontakt med Ljuset. Hon utförde denna kärleksfulla handling: att rädda mitt liv, som tack för det ljus jag hade förmedlat till henne och sedan var hon beredd att lämna denna dimension för nästa, den högre. ALLA SPÖKERIER UPPHÖRDE! (under många år framåt)

Förra veckan var jag på en seans. Jag har aldrig besökt en sådan förut, för att jag inte vet hur skyddad jag egentligen är från diverse skumama andar under en sådan tillställning. Nå, mediet sa i alla fall att hon såg en avliden på min mammas sida, som hade bott på landet och delvis livnärt sig på jordbruk. Stugan låg mycket vackert till (sant!) och hon hade älskat den och varit mycket fäst vid den (sant!).
Hon hade en hälsning till mig: "Jag är mycket stolt över dig!" Kanske var detta en äkta kontakt (är faktisk något skeptisk till det mesta) Kanske ville mormor ha sagt att hon var tacksam för att jag hade hjälpt henne? Hon hade ju också hjälp mig - och på så vis blev vi goda vänner EFTER hennes död! Jag sa detta till mediet och de församlade undrade väl hur vi kunnat bli goda vänner efter döden? Men, som eviga andar - why not?

Jag ogillar filmer som Paranormal 1, 2, 3 o s v. Alla andar är inte onda! I filmer om spöken eller exorcism vinner alltid det onda, vilket är OSANT!  Syftet med filmerna är bara att göra oss rädda. Thrillers, deckare, skräckfilmer drar in pengar till filmindustrin. Rädsla kan i sig självt skapa fram diverse fenomen.

KÄRLEKEN ÖVERVINNER ALLT! Det är det viktigaste att veta om man råkar ut för något okänt.