Ett nytt år och flera skäl att försöka överleva det, för oss som kämpar här i tåredalen:
Ett av de främsta skälen, som jag ser det, för att vi alla är älskade, vare sig vi förtjänar det eller inte, p g a vår storhet i all vår litenhet. Och den kärleken kan vi dela med andra. Därför har livet en mening.
Alla behöver det och jag tror att alla har den - den kärlek som är större. Jag menar inte den där förälskelsen som sliter hjärtat i bitar, utan den som övervinner allt.
En av de större kärlekarna, som jag ser det, är den medmänskliga kärlekan, Vänskapen. Glöm aldrig bort den! Jag älskar den skotska sången nedan, som säger att vi måste ta vara på denna kärlek och dricka dess te ända till sista droppen. Skottarna använder gärna denna sång vid högtidliga tillfällen, som t ex Nyårsafton. Please, enjoy! (Tack till min skotske vän för allt fint han gav mig att njuta av i detta liv och de vänner från andra länder han förde mig i kontakt med!)
Jag har blivit mycket ensam p g a mina sjukdomar, men just nu är jag inte ensam därför att någon jag känner råkade bli hemlös och jag råkar ha ett gästrum. Så fint det är när vi människor kan hjälpa varandra. Om inte jag fanns skulle han varit i klistret just nu. Om inte han fanns skulle jag haft en ensam nyårsafton och vinter. Jag har medvetet ett gästrum eftersom jag alltid känt för att hjälpa just hemlösa. Kanske för att jag själv, som barn, kände mig hemlös i all kärlekslöshet, kanske p g a mina autistiska drag som ställde mig utanför. Att vara därute i kylan - det är svårt - det har livet lärt mig.
Jag vet inte vilka utmaningar som ligger framför dig detta år. För mig är det svårt att andas och jag väntar på att få komma till en lungklinik. Samtidigt står jag i kö för en mycket svår protesoperation. Behöver i stort sett en ny högerhand. Vissa bedövningsmetoder funkar inte på mig så jag behöver narkos - hur går det ihop med andningen? Jag fattar inte hur eller om jag kan sövas eller om jag kan få morfin efteråt p g a mina dåliga lungor. Det kör ihop sig, det gör det, efter 40 års kamp med ledgångsreumatism och Sjögrens syndrom. Nu börjar även inre organ ge upp.
Som jag ser det så kommer jag att överleva om den högre makten vill att jag finns kvar här för min son och andra människor som kan behöva min hjälp. Om det är dags för mig att gå vidare in i Ljuset så blir det så.
Jag lyssnar på min inneboende väns berättelser om det tuffa liv han har levt och att han i princip har dött 100 ggr, men av något skäl inte gjort det. Han hängde kvar i livet, bröt med sitt djupt destruktiva liv och började kämpa sig uppåt. Jag fick se detta vid ett tillfälle då jag hade skäl att "gå in i hans själ" under djup meditation. Jag upplevde kampen och våndan rent fysiskt, men plötsligt såg jag ett klart ljus som svävade iväg uppåt, ständigt uppåt mot ljuset: jag upplevde hans "omvändelse", hans beslut att kämpa med hjälp av de goda krafterna, inte de onda. Han fick livet att vända och fick oerhört värdefulla kunskaper med sig från detta liv.
Jag "såg" med förundran det vackra ljuset som svävade iväg mot himlen: en människas ande. Så vacker den är! Vi är många som kommit hit för att kämpa med det onda och vända det till något gott.
Jag skulle få en del pengar och då bosätta mig ett tag i England. Det var min plan. Men så kom det cancer i vägen och efter det infektioner som gav permanenta skador tack vare den dåliga svenska sjukvården (man blir ofta nonchalerad). Jag har erfarenhet av enormt bra engelsk sjukvård och det var väl b l a därför jag ville dit. Men det är inte alltid våra planer stämmer med Livets.
Kanske kommer jag aldrig till England, utan till himlen i stället. Men det går bra det med. Där talar de ju också ängelska! Och jag föreställer mig att det i Min himmel kommer att finnas fantastiska ljusspel till lika fantastisk musik som nedan, eller i själva verket ännu vackrare.
LONDON - NYÅRSFIRANDE
Så vad som än händer får vi inte glömma bort att det finns en dold plan!
Datorn strejkar, men här är länken till den viktiga låten:
HEAVEN´S GOT A PLAN FOR YOU!
http://www.youtube.com/watch?v=1y6smkh6c-0
Ingen tanke ger mig så mycket tröst som den: att det finns en plan, trots allt kaos. Men universum skapades ju ur kaos ...
