Translate

söndag 4 december 2016

Måste vi sjuka flytta till Norge?




I förra inlägget skrev jag om att Reumatologen i Uddevalla har kollapsat. De nysjuka får väl komma dit efter några månader (?) men vi kroniker kan ju inte nöja oss med vart sjätte år eller tionde. Vissa av oss har ju dött innan dess.

Ska väl skicka min egenremiss till Hals, då jag håller på att förlora rösten. Om en läkare skriver den så kommer jag in. En egenremiss är väldigt osäker. Vill inte öppna post med avslag i.

Försöker få mig själv att ställa mig i fyramånaderskön till min nya vårdcentral. Jag vill inte samarbeta med ett samhälle som helst önskar se mig död. Kötiderna är en skymf, som ett slag på käften. Man ska ju helst bara ta upp ett enda symtom vid varje besök, men det är alla symtomen tillsammans som kan visa mot viss sjukdom. Ska jag ta upp ett enda symtom var fjärde månad?

Jag har blivit utskälld på akuten (numera rutin för de flesta) och avsnäst från vårdcentralerna och fick nyss veta att psykiatrin i Bohuslän nu har kollapsat helt och att sjuka rusat runt i panik till olika sjukhus och akuter för att få förnyat sin medicin för att slippa hemska avgiftningssymtom.

Hela systemkollapsen faller över mig som ett ruttet hus och begraver mig i besvikelse och förtvivlan över att den sjukvård som återstår nu tycks vara till bara för dem som har privat sjukförsäkring. Vi andra är helt värdelösa och passar inte i något så fint som en humanitär stormakt.

Jag känner en tjej som håller på att utbilda sig till sjuksköterska - i Norge! Hon överväger inte ens att bli lågavlönad, utbränd, lågstatussköterska i Sverige.

Massuppsägningar av sköterskor och läkare i NÄL-området har ägt rum och man kan lätt lista ut att många har tagit jobb i Norge, ev. veckopendling. En läkare kan nöja sig med två veckors arbete där, till dubbelt så hög lön som här.

Ja, strömmen av sjukvårdspersonal i Västsverige går till Norge och här sitter vi sjuka och ensamma kvar utan vård. Den enda logiska tanke jag då kan tänka är:

DU MÅSTE FLYTTA TILL NORGE FÖR ATT FÅ SJUKVÅRD!





Jag lät tanken sätta sig och jag började fantisera om att leva i ett rikt land där det finns gott om avstressad sjukvårdspersonal. Hur skulle det vara?

Varje natt måste jag drunkna i en pöl av svett, medan hjärtat slår hårt och jag är febrig. Upp och byta kläder varje natt. Helt slut och livstrött på förmiddagen. Orkar inget. Livet är slut - för det finns ju inga läkare som  kan/vill knäcka nöten: Varför? Varför är det så här? Finns det kanske bot eller lindring?

Jag behöver en dr House som inte tar några enkla blodprover och friskförklarar mig utan grubblar tills han kommit fram till Orsaken/lindringen. Varje natt sedan 4,5 år - ett helvete! Först var det infektioner på lungorna, sedan vatten i lungsäckarna och nu? Vattnet är borta med det är sömnen med, den torra, härliga 9-timmarssömnen jag hade före canceroperationen.

Jag kan inte emigrera utan min son. Han har det väldigt tufft, men kanske också han skulle få ett bättre liv i Norge? Där finns både jobb och bostäder. Jag vet att det är ett annat kostnadsläge i Norge och jag måste veta vad de gör med fattigpensionärer - ger dem tillägg till pensionen eller låter dem svälta ihjäl?

Jag har googlat men hittar mig inte. Visst kan jag flytta dit med min pension, men inte med mitt bostadstillägg eller min handikappersättning. Att få fram ev. stödjande bidrag i Norge går inte via Google. Informationen saknas. Det är väldigt dåligt!

När jag fick mitt varsel ang. det som nu händer, år 2013, så fattade jag inte vad jag skulle göra åt saken? Men idag insåg jag att jag kanske fick det för att flytta härifrån innan det är för sent och Norge har stängt sina gränser mot Sverige.

Jag ser ingen framtid för Sverige, bara kaos, skjutningar, sprängningar, otrygghet, våldtäkter och kollapsade välfärdssystem. Det är illa nu men kommer att bli betydligt värre. När islam tar över då är vi kristna körda. Norge har mycket längre hållit fast vid sin kristna tro o kultur.

Tankarna på utvandring har jag haft länge. Jag klarar inte av svenskarnas sätt att stänga inne alla känslor och räta in sig i ledet. När jag kommer i samspråk med trevliga invandrare, som talar svenska, så blir de alltid lika överraskade av att jag PRATAR, minst lika fort som en somalier!

Med obegränsad invandring kommer resten av välfärden att försvinna den med. Att vara realist är inte detsamma som rasist. Att vilja leva i ett land med bra sjukvård är bara ren överlevnadsinstinkt.
När politikerna återigen öppnar slussarna för migranter utan ID då tror jag inte att vi med svenskt pass kommer över gränsen till Norge längre.