Hade tänkt låta bli Ledoperation nr. 18. Operation nr 20. Är slut, otroligt trött. Som att bli torterad om och om igen. Om man inte har opererat sig på fem år och senaste gången var en mardröm, hur vågar man då gå in i tortyrkammaren igen? Svar: det orkar man inte. Jag tänker ordna transport och infinna mig dagen D, men oförberedd. Om jag inte dör får sonen köra hem mig, annars till kremeringen.
Jag kunde inte förbereda mig nog för att leva i sex veckor med bara en enda hand, på en sjuk arm med dåligt fungerande vänsteraxel. Jag försökte, men skräcken har kramat mig så hårt att jag mest har legat i sängen och våndats. JAG VILL INTE!!! Men alternativet är att låta höger hand bli totalt förlamad inom ca 5 år. Förlamad hand i hur många år? Då ryker moped och gitarr definitivt. Nu finns det kanske en liten chans att jag åtminstone kan köra moped så småningom, med anpassat handtag.
Tyvärr har jag gått upp mycket i vikt så jag har dåligt med kläder. Har alltså försökt skaffa nya kläder, som går att få på sig med en hand! Och hur lätt är det? Har man lyckats hitta en 44/46-byxa, så får man ändå kämpa för att få på den. Jag har resignerat nu. Blir så sjuk i början och under skovet att jag inte orkar gå ut ändå. Men vad ska jag ha på mig inne? Mysdresserna med dragkedja? Nja, om jag delvis stängt den först.
Märker att muddar och trånga ärmar är allt för vanliga bland de få kläder jag äger. Men modet är ju supertight idag. Det är svårt att få in en hand i en jackärm - och med gips på? Nej, just det.
Jag har ett nattlinne och en morgonrock, som jag tror går över gipset. För övrigt, för sent nu. Orkar/hinner inte.
När jag har opererats börjar semestern för de flesta. Min son och matinhandlare försvinner väl då och då. Mina fasta boendestödjare, som kan gå ifrån reglerna ibland, försvinner de med. Allt försvinner.
Det enda som blir kvar är en dunkande högerhand, som jag väl ska hänga i taket - hur då?
Jag har virat en handduk runt en stolsrygg. Tänkte blöta ned den varje dag för att kunna tvätta mig under vänster armhåla. Boendestödet innehåller både män och kvinnor. Ingen man får tvätta mina bröst i mitt badrum. Min integritet går före allt annat känner jag. Är inte ens ålderspensionär än och har integritet. Hoppas på massvis med morfin, men det blir förstås inte mer än några tabletter.
Jävla värk! Vill inte mer, inte orkanstyrka. Köpte olja i en affär och sa: "Och så vill jag ha ett kilo hasch!" Han sa att det tyvärr var slut. Och så log vi stort mot varandra. Skönt att han hade humor.
En granne har flyttat in och börjat storrenovera lägenheten. Jag kan ju inte fly undan och inte stå ut. Isolering knapp. Måste få sonen att köpa hörselkåpa som står emot betongborr - med inbyggd radio. Jag fick ett litet sammanbrott när oljuden satte igång. Var väck i tre dagar. Det kanske är min autism som gör att alla starka reaktioner slår ut mig i tre dygn? Nervsystemet krånglar alltså. Ta det lugnt? Nix, inte min grej.
Nej, allt är inte köpt och jag känner mig lika förberedd för operationen som en djuphavsdykare med snorkel eller en person som ska avrättas om fem minuter. I botten ligger detta med att mina önskemål om narkos har blivit överkörda flera gånger. Nu bad jag om generell anestesi och förklarade att nervblockad inte fungerar på vissa, kanske just autistiska personer. Det var första gången i mitt liv jag fått tala med en narkosläkare i enrum i god tid före operation. Hon gav sitt ord. Jag hoppas hon håller det???
