Även om jag just nu håller på att bearbeta sorgen efter min nyss bortgångne bror, som dog för ung, så måste jag ändå hantera de problem som hela tiden dyker upp. Och jag vet inte om jag någonsin kommer att sluta skriva om den totala katastrofen: Våra effektiva mediciner från forskande, seriösa läkemedelsbolag byts i rasande tempo ut mot kopior. Vissa generikaföretag kan vara okey men allt fler oseriösa företag dyker upp för att göra "snabba cash".
Jag kämpar nu på med problemet CELLGIFT. Vi med livshotande sjukdomar borde undantas från dessa grymma besparingsåtgärder - men Nej! Teva var ett seriöst företag och mitt cellgift var bra, men fick konkurrens av de sämre och billigare företag som poppar upp som svampar om hösten. Många ser chansen att tjäna stora pengar. Vilka som lagt tillverkningen i Indien kräver efterforskning. Där har många skandaler utspelats. Skadliga tabletter med skadliga ingredienser.
Orion Methotrexate hade ingen alls effetkt. Jag höll ut en månad medan lederna svullnade upp och värke en efter en, gick in i ett reumatiskt skov. HAR ADRIG ÄTIT EN FUNGERANDE ORION-MEDICIN! Finns de?
Jag trodde inte på medicinen och den svek mig, som jag gissat.
Nästa försök blev Medas Metotab. Företaget verkade inte ha fått indraga mediciner, såsom Orion fått. Hoppades och åt. Först fick jag blixtrande huvudvärk i två veckor: initiala biverkningar till detta preparat, men inte till tidigare cellgift jag ätit. Sedan försvann aptiten till 100 %. (Anorexi) Jag kunde inte svälja någon mat, mer än en macka, så jag beställde sjukhusets näringsdrycker, som jag nu överlever på. Jag äter inte. Jag dricker. Vet inte om eller när aptiten återvänder. Illamående är ju en vanlig biverkning till cellgift första månaden. Om detta fortsätter så kommer magen att krympa så att jag inte kan äta alls när man vill - vid någon middag med en vän.
En led blev illröd och stor i början men lugnade sig snart. Det verkade som om jag fick börja om med de biverkningar jag initialt hade på mitt första cellgift 1998) Vilket företag vet jag inte, eftersom kopiorna anlände första några år senare och det har tagit lång tid för mig att förstå katastrofens omfattning.
Man har alltid månadens billigaste drog, som man försöker tvinga på den sjuke. Ska vi då gång på gång slungas in i de initala biverkningarna innan vi kanske får effekt? Och genast byta till något annat? Lider vi inte nog?
Jag började orora mig för en viktig medicin: Xanor. Den befriade mig helt från tinnitus i flera år. Livet var outhärdligt och när jag frågade folk om andra drabbade och hur de överlevde fick jag oftast svaret: "Han tog sitt liv!" Så jag slutade fråga.
Av en ren slump fick jag en Xanor i ett skarpt läge och det blev dödstyst i hjärnan. Ett mirakel! Jag fick därefter Xanor, från år 2000, och kunde överleva. Höjde sedan dosen för att även ha den som ångestlindrande. Detta preparat är livsnödvändigt för mig i min kamp mot multisjukdom och medföljande isolering.
Tänk om även Xanor skulle dras in? Hemska tanke! Orion-kopia = end of life!
Idag skullle jag hämta ut ett paket Xanor. Men den fanns inte inne. Men det gjorde ju inget eftersom det fanns en "identisk kopia" - månadens tvångsmedicin: ALPRAZOLAM ORION.
Jag frös till is. Orion har fått ett indraget preparat i Sverige och finns därmed på min svarta lista, men i EU för övrig undrar jag om det inte är fler, då man där dragit in närmare 900 mediciner. Att testa Orion för fjärde gången ansåg jag vara helt meningslöst. Jag hoppas bara att de åker dit rejält framöver på EU:s kontroll av fuskmediciner från Indien och Kina.
En annan Xanor-kopia hade dykt upp: STADA - också på min svarta lista p g a av indragna fuskmediciner i Europa. Två billiga kopior, från ifrågasatta tillverkare. Billigt och verkningslöst. Billigt för staten. Hänsynslöst mot patienten.
Jag flydde till ett annat apotek, där de fortfarande hade det patenterade medlet Xanor - men hur länge till??? Jag fick betala 8 kr extra. Men ibland har jag fått betala 80 kr extra för en verksam medicin. Losec kostar 1400 för en större burk. Nästan oöverkomligt. Ingen kopia kommer i närheten av Losec.
Om detta elände fortsätter så kommer högkostnadsskyddet inte att skydda dem av oss som inte ser någon anna utväg än att stå för extrakostnaderna. Vi fattiga får bära merkostnaderna medan staten gör besparingar. Har inte de sjuka o gamla sparats på tillräckligt snart? Vad blir kvar för oss? En ättestupa?
Eftersom många originaltillverkare lägger ned tillverkningen då de trängs ut av de gläfsande hyenorna, så vet jag ingenting om min eller Xanors framtid. Vägen jag går på är väldigt skakig och full med slukhål. Jag är rädd.
