Jag funderade på vad jag i så fall skulle kunna bidra med (när jag lärt mig filma och redigera), och jag tänkte att SAMMANHANG är något som intresserar mig, men inte sjukvården i särskilt hög grad.
Alla funderar vi ju över varför saker och ting händer, men aspergaren ger som bekant aldrig upp. Jag tänker på Einsteins livsverk. Han upphörde aldrig med att ställa de stora frågorna. Jag själv nöjer mig oftast med de mindre frågorna, men SVAR vill jag ha!
Mina tänder har alltid varit urdåliga. Tydligen fattas vissa ämnen i min kropp, så jag fick mängder av hål i tänderna och amalgamfyllningarna startade så tidigt som möjligt (10 år?). På 60-talet var det vanligt med kopparamalgam. Koppar är mjukt och gör det lätt för kvicksilvret att förångas och bryta sig igenom blodhjärnbarriären. Väl inne i hjärnan spelar HYPOFYSEN en viktig roll, när det gäller att ta emot de gifter som hjärnan sedan försöker få ut ur kroppen MEN om barnet är autistiskt så blir det problem. Våra hjärnor är annorlunda och känsligare. Vi har inte samma förmåga att bekämpa gifter, vilket då kan göra att hypofysen blir överbelastad.
http://www.barnmedautism.se/behandling/tungmetaller/tungmetaller/
Hypofysen är stor som en ärta med stora uppgifter. Den ska se till att kroppen tillverkar de hormoner som behövs. Har läst att man upptäckt ca 50, men det kanske finns fler.
Min hypotes är att om det ansamlas för mycket gifter i hypofysen så kan den inte fullgöra sina uppgifter beträffande hormontillverkningen.
Jag blev 13, men fick ingen mens. Jag blev 14, 15, 16, 17, 18, 19 ... men ingen mens! Det kallas för amenorre´- att det går mer än sex månader utan mens. För mig gick det 15 år, utan mens, med ständig PMS, svullnad, viktuppgång och vacklande humör. Det fanns östrogen preparat men i så höga doser att jag bara kräktes upp det. Så jag fick vänta på de svaga p-pillren.
Jag blev utredd på sjukhuset och fick veta att: "DET ÄR FEL PÅ DIN HYPOFYS!" De sa också att jag aldrig skulle kunna få barn. Det där tog jag inte på allvar. Kunde läkarna se in i framtiden? Kanske går den medicinska forskningen framåt? Kanske finns det mirakel?
Jag gifte mig och skaffade mig ett sexliv. Sex påverkar hormontillverkningen, gissar jag. Det händer ju mycket i hjärnan och kroppen, vilket kan fungera som en triggerfaktor. De första pillren jag köpte - minipiller - innehöll progesteron, inte östrogen, vilket jag trodde! Nå, efter ett år med minipiller så slutade jag ett tag och fick då mens! Jag fortsatte med uppehållet och försökte bli med barn.
Och det gick! Jag var vild av glädje och bara dansade och tjoade, utan hänsyn till grannarna. (Progestoron är nödvändigt för ägg-tillverkningen, annars blir det inga ägg och inga barn.)
Men, låt mig backa i tiden. Att leva med obefintliga mängder östrogen är en stor riskfaktor beträffande sjukdomar som ledgångsreumatism. Det är ju inte ovanligt att kvinnor efter klimakteriet får någon form av reumatism, då när deras östrogen dalar. Det tycks vara vanligast att få sjukdomen i 50-årsåldern. Har mött flera kvinnor i den åldern med RA.
Jag var 24 år när Rematoid Artrit, Polyartrit, kastade sig över mig som ett rytande lejon. Förloppet var våldsamt och det fanns risk för att mitt hjärta skulle sluta slå. En kvinnlig bekant råkade ut för detta: hjärtstopp under det första året med RA. Som väl var kunde hennes dotter ringa ambulans så att de kunde starta upp hjärtat igen. Jag kom upp ur elden tack vare malariamedicin och mitt hjärta överlevde de månader det tog innan jag fick effekt av medicinen.
Med hjälp av diverse mediciner har jag sedan lyckats hålla mig vid liv i 41 år!
En hypofys som inte fungerar kan även utan amalgam leda till autoimmuna sjukdomar, som t ex ledgångsreumatism.
Jag länkade till en sida som styrkte min hypotes, men beträffande behandlingen, som där omnämndes, så finns den nog inte i Sverige. Har letat länge efter hjälp åt min son. Han har inte reumatism, men autism och är tungmetallförgiftad, liksom många billackerare. Hans resistens är lägre än medelsvenssons. Jag hoppas verkligen att han inte får min sjukdom. Det är ju så att alla förgiftade reagerar inte med reumatism utan det finns andra sätt att reagera. MS är ett sätt. I länder utan amalgam finns heller inte MS.
När det gäller förgiftning via färger och lösningsmedel brukar man först reagera med problem i de övre luftvägarna, ev. senare i de nedre. Neurologiska problem kan dyka upp: att man tappar känseln i händer och fötter, eller att de bränner, sticker, är för kalla osv.
Min son väntar på besked från neurologen som gjort vissa tester, men om de kan upptäcka tungmetaller vet jag inte. Känns som att Sverige på det här området är som ett U-land. Om man inte har tungmetalltester så behöver staten inte heller ge skadestånd till de som förgiftats på jobbet eller via amalgam. Så mycket förstår jag - det är pengarna som styr.
Jag har funderat på vilka faktorer jag kan ana, som kan leda till RA. Men jag sparar det resonemanget till nästa inlägg. Det är många faktorer jag kan se, så om Du råkar ha Aspergers syndrom så betyder det inte att du kommer att drabbas av RA!!!
Jag tror att det finns många faktorer som kan leda till RA. Låt säga att de är sju till antalet och du har fyra av dessa: tja, då kan det bli riskabelt. Men för den som får RA 2016 finns det biologiska mediciner som gör att de flesta kan klara sig undan smärthelvetet på ett hyfsat bra sätt och få behålla de flesta av sina leder i relativt hög grad.
