Translate

onsdag 17 maj 2017

Tankar kring SVT:S "Trettio liv i veckan".

Det gick nyss en serie om självmord på SVT - 30 liv i veckan. Jag kollade för att se om det fanns något intressant där att lära sig, men jag blev lika besviken som jag alltid blir på SVT, med undantag av Janne Josefsson.


Jag förväntade mig en uppmålning av en katastrofal Sverigebild beträffande psykiatrin, och en sådan förhoppning kunde ju bara grusas. Att putsa upp Sverigebilden är ju det viktigaste för staten numera.

Jag ville att man skulle spegla VERKLIGHETEN inom vården. Men det gjorde man inte, man förflyttade fokus från vårdens förfall (som inte berördes med ett ord) till anhörigstöd. Smart SVT!

Lite ironiskt skriver jag här vad jag tyckte man sa till de självmordsnära tittarna;

"Det viktiga är att du lär dig hur du tar kontakt med psykiatrin. Vi hoppas att skolan framöver kommer att lära ut så-här-tar-du-kontakt-med-psykiatrin-kunskap. Men vi kan tipsa om att du kan ringa till sjukhusets växel och ber om att bli kopplad till psyk!

På psyk kommer du att få antidepressiva piller. ÄT DEM! Det är en stor del av lösningen. Det andra viktiga är KBT-samtalsterapi. Med hjälp av detta och massivt stöd från dina nära och kära så kommer du igenom den här perioden. PRATA med dina anhöriga, som du givetvis är omgiven om, hur dåligt du mår och att du funderar på att ta ditt liv. DÅ kommer de att förstå och trösta dig på bästa sätt. Lär upp dina nära och kära i konsten att prata känslor. Allt ska ut, då blir det bra till slut!"

Och efter detta vill jag återge den bild av VERKLIGHETEN som jag har sett under mitt liv och främst de senaste åren:

Sjukvården i allmänhet och psykiatrin i synnerhet har dukat under! Om du över huvud taget kan få kontakt med psykiatrin beror på i vilken kommun du bor. I Norra Bohuslän havererade den så totalt i år att patienter tvingades till Cold turkey, d v s svåra avgiftningsproblem p g a avbruten medicinering. Den fanns ingen som kunde förnya recepten. Vissa förlorade sjukbidraget o andra boendestöd, då de p g a den utraderade psykiatrin inte kunde få intyg på sina sjukdomar. SAMTALSTERAPI HOS PSYKOLOG?
Wow! Snacka om bristande verklighetskontakt!

PSYKIATRIN I KAOS!

http://www.bohuslaningen.se/nyheter/v%C3%A4stsverige/psykiatrin-i-norra-bohusl%C3%A4n-beskrivs-som-ett-kaos-1.3826030

Läs artikeln och sveps med av den tornado som kallas svensk verklighet av idag!!

Man fick intrycket i serien att det bara var att ringa upp psykiatrin och be om KBT-terapi. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Men man riktade sig kanske bara till de rika som ju kan skaffa sig en psykolog på stan för ca 4000 kr/månad? Själv har jag aldrig erbjudits psykologhjälp, liksom flertalet av oss de senaste 20 åren. Undantag för vissa rika, fina människor med viktiga arbeten och en ytterst tillfällig svacka i sitt liv.

Jag känner till någon som sökt med ljus och lykta efter KBT-terapi inom NU-sjukvården. Det var en fråga om liv och död. Han hotades nämligen av vräkning på grund av OCD, tvångshandlingar.  Han tvättade sig kanske tio timmar i sträck och det märktes allt mer på vattenkonsumtionen i huset. Hyresvärden gav honom en sista chans, men NN kunde ju inte tillfriskna av sig själv eller "göra bättring".

Han flyttade då till sin bror och tvättade sig där, men något mindre, för att inte vräka också sin bror. Under tiden sökte han förtvivlat efter hjälp, men trots kris-läget så blev svaret: "Vi har inga KBT-terapeuter som kan OCD inom NU-sjukvården, någonstans! Vi kan inte förhindra en vräkning med andra ord.

Jag såg hans hopp mer och mer övergå i apati. Hans ägodelar låg i lådor och han kände sig redan hemlös, eftersom han själv inte kunde bota sin mani. Det finns ingen medicin som tar botar OCD. Det finns f ö inga mediciner framtagna för Autism. Att höja serotoninhalten i en autistisk hjärna är ett vilt experiment som kan sluta hur som helst. Här saknas all kunskap inom läkemedelsindustrin. Autism är inte en sjukdom utan en neurologisk, medfödd avvikelse, som ibland leder till OCD.

När jag bytte mobil tappade jag bort numret till brodern och har inte en aning om ifall NN ens är vid liv idag. Han behöver definitivt ingen undervisning i hur man tar kontakt med psykiatrin eller en uppmaning att gå i terapi. Programmet skulle för honom vara en spark i magen.

Att depression beror på Serotoninfall är bar en myt, ej bevisad - eller att Fontex skulle minska ångesten för alla. Man har helt kört fast i de tre neurosubstanserna, som man höjer eller sänker. Det enda säkra är att många av pillren ökar vikt några kilo i månaden så att man blir deprimerad p g a av sin groteska kropp. Det andra är att självmordsrisken rakar i höjden, inte bara för dem under 18 år.

De antidepressiva medlen ligger bakom många spontana självmord. Man blir självmordspotent av dem. Jag vet. Jag dog till sist efter att ha testat alla piller. Satte i mig 400 lugnande, men blev återupplivad. "Vi var ytterst nära att förlora dig!" Det blev slutet på mitt experimenterande med hjärnan. Jag har en autistisk hjärna, hel okänd av psykiatrin. Men, eftersom jag är känd av Gud, som såg till att vänner på internet, efter åtta timmar, lyckades få polisen att åka till min lägenhet så överlevde jag och sa upp mig från min tjänst som försökskanin.
Sedan dess blev det inga fler självmordsförsök. Jag bestämde mig för att leva för min (vuxna) son och stötta honom i alla lägen, se främst till hans behov och tona ned mina egna.

Sedan till detta med att PRATA med alla runt sig om sina hemska tankar. Tja, det är ett bra sätt att skrämma bort vänner, om man hade några. Nära anhöriga kan saknas eller vara helt olämpliga, t o m orsaken till ev. personlighetsstörning, men utan att de någonsin fattat vad de gjort. Prata med arbetskamrater? Nej! Folk vid busshållplatsen? Nej! Stammen????

Om den suicidale är omgiven av en bunt förtjusande, förstående människor, som på alla sätt stöttar och hjälper - då är det troligt att denna person aldrig skulle komma på tanken att ta sitt liv.

De suicidala jag själv mött i mitt liv har haft 0 nära anhöriga/vänner/medmänniskor att prata med om djupa känslor, bara mig. Vissa svenskar har inte en enda vän! Vi är kanske det mest ensamma folket på jorden och Ensamheten dödar, enligt ett flertal undersökningar.

Jag påstår att just ENSAMHETEN är en vanlig orsak till självmord, som inte nämns i programmet.
Om man var medveten om vidden av denna katastrof så skulle man inte i serien igenom prata om vikten av att vi talar mer med varandra, vilka varandra? Jag kunde aldrig prata eller bli älskad av min mamma och som aspergare är man i regel utstött eftersom man inte är svenskt NORMAL.

Bara i mitt bostadsområde vet jag flera som senaste tre åren tagit sitt liv, t ex genom att vräka i sig hembränt eller vodka på ett sådant sätt att man framkallar hjärtstopp. När jag blev bekant med Lena, som redan tagit två enorma överdoser och överlevt, så var det redan för sent. Hon var så hjärnskadad att ingenting fungerade + att jag själv var väldigt upptagen med operationer under det året. Utbränd sköterska och anhörigvårdare, eftersom äldreboenden saknas. Vodkan blev Lenas Exit door.

Men två självmord lyckades jag avvärja under min livstid, den tid jag levde djupt andlig och ofta fick hjälp av änglar. Det var i princip de som räddade livet på dessa människor. Bön o meditation var det som räddade deras liv, inte KBT och inte Fontex, utan KÄRLEKEN, den som är större än oss alla, men också i oss alla. Självutgivande kärlek rekommenderar jag åt alla andligt rotlösa svenskar!


BARA KÄRLEKEN KAN RÄDDA OSS!