ATT FIRA JUL I AMSTERDAM

Jag firade julafton och juldagen i Amsterdam för 15 år sedan. Jag och min pojkvän checkade in på ett vackert hotell i gammal, engelsk stil. Sedan kollade vi närliggande restauranger trots att det var julafton och i Sverige har då restaurangerna oftast stängt.

Men inte här. Jag valde en restaurang med franska köket. Jo maten var lika god som ryktet. Ärtorna studsade omkring på tallriken och grönsakerna var superfräscha. Små portioner och snyggt upplagt. Grönsaker utan en god dressing till råkade jag aldrig ut för.

Servitören gick nog på baletthögskolan. Han dansade fram mellan borden med alla tallrikar på armen och var otrolig smidig, rar, serviceminded och uppmärksam på våra behov.

Jag kände mig som en prinsessa då jag blev så fint uppassad. Jag bara njöt av maten och miljön till max. Hade aldrig känt mig så viktig på en restaurang. De flesta hade öppet på julafton och givetvis på kvällen. Sverige är inte till för annat än morgonmänniskor som vill äta 12-13, men jag äter aldrig före 18, middag alltså.

Det var en fantastisk upplevelse som jag minns med sorg nu när jag är sjuk och vill gå ut och äta på julafton men det går ju inte i Sverige, trots att det vimlar av ensamma människor. Kanske har man en vän, som man vill umgås med i lugn och ro. Att handla mat, laga den, duka på och av, diska etc samt helst baka mm, är utmattande. Varför ska julen knäcka de sköra och äldre? Kan vi inte bara få njuta?

En kul grej på juldagen var att åka häst och vagn med tolk genom Red Light District. Det var tyst som i graven och man hörde bara hästens hovar slå mot gatstenarna. Tolken förklarade att sexarbetarna, som ju betalar skatt som alla andra och är bevakade av flera poliser, nu är hemma hos sina familjer och firar jul.

Jag fick en chock. Allt lät så naturligt medan det verkar vara rena helvetet att vara sexarbetare i Sverige. Man måste kasta sig in i torskens bil p g a våra knäppa lagar och tjejerna hinner inte längre bedöma hur farlig eller ej torsken är. Kanske är baksätet fullt av män. Ingen vakar över dem så de lever riktigt farligt.

Eftersom prostitution är världens äldsta yrke och inte går att utplåna så tycker jag den nederländska modeller är bra. Man får hjälp att sluta den dag man vill och går på täta läkarkontroller.

På den tiden kunde man verkligen tala om kulturskillnader.

Marijuana till den som är sjuk eller hellre tar det än vodka är också en bra lösning. De som studerar röker yttersta sällan på. Det är mest turister som testar.

Vill man dö för att slippa det allra värsta av slutet på en sjukdom så kan man få göra det. Återigen får individen bestämma över sitt eget liv, vilket för mig är motsatsen till diktatur. Man kan ju tänka, känna och göra egna val, fast de svenska politikerna inte tror att vi kan det.

Holland är nu ett ord som inte ska användas i globalismens namn. Hur Nederländerna mår idag vet jag inte, bara hur det var. Det har varit mitt favoritland p g a friheten att välja själv, få vara en individ.

 DEN VACCINERADE KAN SMITTAS ÄNDÅ!!

Mitt hopp var att de friska skulle kunna ta ett vaccin en dag, som inte verkar dödligt och så skulle vi med autoimmuna sjukdomar slippa få ett gift in i oss, som vi inte kan försvara oss emot då vi inte kan tillverka antikroppar.

Man dagens nyhet var nedslående. Den som tagit sprutorna och överlevt har ett hyfsat skydd ett tag, MEN KAN SMITTA ANDRA!

Där föll alla förhoppningar på en gång. Om de vaccinerade går omkring och kan smitta alla och de svagaste, så är enda meningen att den vaccinerade har ett skydd, ett ego-skydd. Nej, det här är ingen influensa. Har man blivit immun har man inte kunnat smitta andra, så har det väl alltid varit. Med Covid är något helt annat, något vi kanske aldrig kan besegra. Och i så fall kollapsar alla mindre företag, fattigdomen får fäste och så småningom kommer svält.

Ja, förresten, god jul! Men julstämningen har jag svårt att få fram.

 LÄKEMEDELSVERKET OM VACCINET

Idag ringde jag runt och fick tag på en man som visste någonting om den kommande vaccineringen. Min frågade rörde passiv immunitet, att man inte har ett immunförsvar som kan tillverka antikroppar utan man blir dödssjuk i stället. Jag förlorade medvetandet efter andra svininfluensasprutan. Trodde jag skulle dö, kändes som hjärtinfarkt. Sömnen försämrades gradvis efter det.

Så jag vill ha färdiga antikropppar.

Mannen sa att Sverige inte hade bestämt sig än för det där Pfizer-giftet man serverar i England. Anafylaktisk chock kan ju snabbt döda den som inte är stark. Partiell ansiktförlamning - hur länge? Infertilitet, alla vill inte ha det.

Så han menade att det skulle dröja några veckor innan man kommit igång med någonting. Att tillverka färdiga antikroppar är en så komplicerad procedur att det inte är värt att göra om man mest är isolerad. Effekten är ändå bara ett halvår (två sprutor).

Är man äldre och svårt sjuk så kanske det kan vara bäst att avstå från sprutan, sa denne vettiga man.

Men repressalier då? Att man inte får göra det eller det om man inte är vaccinerad? Nej, det finns inte något sådant bestämt. Det är frivilligt.

Nu började jag undra hur fast jag blivit i konspirationsteorier via vloggarna på nätet som håller mig sällskap i isoleringen. Det är ju inget som säger att detta är Vilddjurets märke. Det skulle sättas på handen eller pannan, skrev Johannes. Jag tror inte det är inblandad vätskor som skulle leda till att vi blir zombies i princip. Så långt vill jag inte följa rädslan utan jag måste lära mig ta det med ro vad personer som vloggar har för tankar kring detta.

Jag hoppas i alla fall att Pfizer inte blir valet då ju anafylaktisk chock snabbt kan bli dödligt.

Om man vill vara rädd om äldre, svårt sjuka människor så ska man absolut inte utsätta dem för en anafylaktiskt chock plus andra okända biverkningar. Har man inget immunförsvar så ska man avstå från vaccinet. Jag fick medhåll från Läkemedelsverket!!! 

 Hur många år ska vi funktionshindrade spärras in p g a Covid 19?

Jaha, nu ska skruvarna dras åt ännu hårdare. Men vi som är singlar och sjuka med ytterst få kontakter omnämns inte.

Jag har kommunalt LSS, kontaktperson. Med denna kommer jag ut och det är väldigt viktigt sommartid. Annars också.

Men sedan i våras har det inte varit tillåtet att få åka ut med sin kontaktperson. Jag kan inte ta mig till köpcentrum och jag har bara telefonkontakt med två personer, 4 tim i veckan.

Detta skulle fortgå till januari och det var jag inställd på, men så kom nu de strängare reglerna. För de flesta blir förändringen nog inte så stor, det handlar ju mest om distans, men för mig blev det en chock att läsa att de hårdare reglerna ska gälla till 31 juni! Ska jag sitta inne en hel sommar till? Hur ska jag orka det?

Jag får ju ta reda på om detta verkligen är sant men hårdare brukar betyda hårdare. Det svartnade för mig. De få timmar min son kan ge mig gör ingen sommar. Det finns en snäll diakonissa som kan ge mig en dag i trädgården. Men att vara ute 4 gånger under sommaren laddar inte mina batterier.

Den fångenskap som många sjuka eller handikappade måste utstå p g a diverse lockdowns är inte omnämnd någonstans. Det gör ont, som om vi inte finns eller har något värde. 

Jag försökte återfå balansen efter den senaste tidens hårda slag, men jag hann inte, så nu mår jag riktigt dåligt igen. De där sjukdomarna jag har kommer nästan i skymundan för att det haglar dåliga nyheter över oss sjuka.

Glöm inte bort att vi finns, i alla åldrar!

Sluta inte älska det som är svagt! Vi behöver er medmänniskor men telefonen kastar jag snart i havet. Jag är ingen digital robot. Jag är en människa med energifält runt mig. De behöver få kontakt med andra människors. Vi är lite som fåren på ängen. Han du sett ett ensamt får på en äng? Det finns skäl till det.

 ATT ACCEPTERA LIVET

Ja, här står jag nu. Har haft bra samtal med min son, som inte tänker bryta upp från sitt dåliga förhållande. Jag får finna mig i att hon, hennes familj och en del andra hatar mig. Ondska, förtal, psykiska störningar: sådant tillhör detta värld.

Jag är inte frisk men har ägnat delar av mitt liv åt att rädda liv, lyckats ibland. Andlighet har varit viktigt. Jag är på väg hem till den värld av kärlek, där jag gjort ett kort besök. Gud accepterar mig alltså och det är detta som bär mig. 

Om man vill tycka synd om sig själv för att man oftast har varit utmobbad p g a Aspergers syndrom och nu i kombination med svåra fysiska sjukdomar, så har man ingenting för det. Jag kan meditera på Jesu liv. Det var inte bara korsfästelsen som var svår utan de tre år han förkunnade kärleksbudskapet och fick utstå svår mobbing, inte bara av fariseerna utan av många i folket. Förtal och lidande var en del av de där tre åren, som kulminerade i Getsemane, där han svettades blod p g a panikångest. Han sökte stöd hos lärjungarna men de bara somnade. Så då fick Gud sända änglar som hjälpte honom.

Om Jesus är min förebild så kan jag jämföra mitt lidande med hans och jag vet från min NDU att meningen med mitt liv bl a var att lida, så jag har himmelsk support. Sedan får framgångsteologerna predika om sitt lyckorike på jorden men jag vet att alla lidanden och erfarenheter jag får här nere är värdefulla för min eviga tillväxt, inkl mobbing.

Jag har släppt taget om min son. Han måste få välja vad han vill, oavsett vad jag tycker om det. I denna frihet känns det som att vi kan stötta varandra. Han får också välja fel och rätt, samla sina erfarenheter. Vi vet båda två att vi en dag återvänder till ljuset, lite klokare än innan vi kom hit.

Jag borde dö mellan 70 och 80 med mina sjukdomar, såvida Googles inte har gissat helt fel. Och om man lever för evigt borde jag klara den utmaningen som sjukdom och ensamhet är. Kärleken övervinner allt. Jag kände idag att han fortfarande älskar mig och inte tillhör de vuxna barn som struntar i sina gamla eller sjuka föräldrar. Och detta får jag vara väldigt tacksam för.

 DE BORTGLÖMDA ÄLDRE

Jag skrev om att min son blir psykiskt misshandlad och situationen går nog att lösa på lång sikt om han hittar ett annat billigt hus att hyra. Det är ju osäkert och tidsbegränsat men bättre än sämre alternativ. Mina bästa år var när jag fick bo i villa med en man och känna mig fri. Det var inte ständiga störningar från grannar. Där jag nu bor har oväsendet varit fruktansvärt och tar aldrig slut. Så jag förstår att min son är kär i ett hus som han inte vill lämna. Det är ont om billiga hus, men vid separation är han tvungen att lämna har vi fått veta, det finns särskilda skäl till det. Att leta hus nu går inte. Det är ju för det mesta mörkt. Man skiljer sig inte på julafton heller.

När jag sökt hjälp via vissa telefonlinjer så är det svårt för dem att fatta varför jag är inblandad i detta. Jo, därför att Coronan stängde ställen för ensamma och i Sverige går man inte till puben om man är nästan 70 år. Det gör man i Skottland, Holland och säkert många länder men Sverige upplever jag som åldersdiskriminerande. 60 procent av personer över 65 använder alkohol för att döva sin ensamhet.

Jag är alltså beroende av stöd från mitt vuxna barn, såsom det varit i många tider och länder.

Jag stod i systemets kö och framför mig en kvinna som hängde över sin rullator. Hon verkade vara 90 år gammal, skinn och ben i princip. Hon la upp likörflaskor på bandet i alla möjliga färger, 8-10. Man förväntar sig inte det och jag tror inte att hon skulle festa, utan lindra sin ensamhetsångest. Jag köpte mitt vin.

Före Coronan: Jag fick träffa en kontaktperson, åka bil till natur, köpcentrum och fik. Jag hade rätt mycket boendestöd, prat och städ, både och. Jag var nöjd. Med så sa hon upp sig. Sedan kom Coronan och raserade det mesta. Nå boendestödet hade jag redan sagt upp för att de ville ha 2000 kr i månaden, vilket jag inte klarar av.

Jag har fått 2 timmars boendestöd nyligen, per vecka. De kommer faktiskt hit. Men mina nya kontaktpersoner får jag bara ha telefonkontakt med för att sociala nämnden har bestämt det. Det dör säkert lika många av isolering som Covid 19. 

Jag får faktiskt träffa min son i morgon en stund efter alla stormar jag beskrev i förra inlägget. Vår kärlek till varandra tål nog en hel del påfrestningar. Två funktionshindrade får särskilt starka band till varandra och vi hjälper varandra på olika sätt.

Alltså är mitt barn det viktigaste i mitt liv när välfärdssverige rasar samman. 

Jag såg ett program: Många rika tar sin gamla mamma till Thailand för billig 24-timmars vård efter vanvården i t ex Tyskland eller Sverige. Men på sikt räknar man med att ingen kommer att ta hand om dessa änglalika vårdare när de blir gamla.

Vi tycks leva i ättestupans tidevarv.

PSYKISK MISSHANDEL AV MÄN

 Det här borde jag inte skriva eftersom jag inte vill utlämna någon, men jag bryter mot denna regel för att jag inte orkar leva mer, inte vill kämpa mer, bara längtar efter att få gråta en flod av tårar, men de har frusit fast.

Jag försöker intala mig att jag ska klara också denna prövning, men jag vill inte ens. Det är kört.

Jag har levt mitt liv för min son i hög grad, därför att han har vissa funktionshinder medan han taktilt är oerhört begåvad. Men IQ är i stort sett det enda som räknas idag, teoretisk begåvning, men vi behöver ju också praktiska människor. Nå, skolor för dyslektiker finns inte, inte heller för olika former av autism.

Vi mals ned i mobbningskvarnen och får kämpa för att behålla en smula självförtroende. Jag, med Asperger var för intelligent och mobbad för det och min son senare för sina handikapp. Det svenska skolsystemet är skit och idag värre än någonsin.

Nå detta är bakgrunden till våra liv idag, sonen och jag. Jag kämpade i decennier för att överlista samhället som ville ge honom skitjobb med urdålig lön och inte ta vara på hans talanger via praktiska kurser. Jag skrek åt rektorer, slog näven i bordet, ringde AMI och la ned tre skitiga företag som inte följde reglerna. Jag hade givetvis läst in dem eftersom jag har AS. Vägen var lång till det yrke han idag har och lönebidrag är väl bra för arbetsgivarna men grabben måste ändå jobba stenhårt och prestera 100 !

Jag bad i fem år om en extrovert, go kille med kompisar som kunde dra ut min son i kompisgäng och ge honom ett liv. Jag ville ju inte bli som den där mamman som la beslag på sin vuxna son, som sällskap och vad mer? Jag flyttade runt för att han skulle hitta en skola utan mobbing och den där utåtriktade kompisen.

Det lyckades och jag tyckte att allt mitt arbete hade lönat sig, men han ville förstås också ha en flickvän. Har man varit mobbad hela livet  kan man lätt falla byte för en kvinna som vill ha någon att manipulera, styra, skälla på. skrika åt och använda på alla möjliga sätt. Är man då van vid att tjejerna i klassen mobbade en så faller man kanske för att slippa ensamheten och bärs av hoppet att allting kan bli bättre med tiden. Men det finns psykiska störningar som inte leder till något bättre utan till att offret bryts ned, därmed ev. också den älskande mamman, som kämpat så hårt för att bra liv åt sitt barn och så fann jag med åren att det bara blev värre och att jag stängdes ute från henne, hennes familj, deras närmaste - ja, isolering.

Jag gjorde ett försök att förbättra situationen med hjälp av någon jag trodde jag kunde lita på, men det kunde jag definitivt inte. Han gjorde allting oerhört mycket sämre och situationen är nu helt låst.

Jag har ju surfat men knappt funnit något för psykiskt misshandlade män och absolut inte för deras närmaste. Jag finns inte. Han är ju vuxen, tja, med vissa funktionshinder blir man aldrig helt vuxen, inte heller med AS. Bristen på bostäder till rimliga priser är något som i princip stoppat möjligheten till separation, för hur illa allt är så är det ännu värre att bo mitt inne i Tensta t ex.

Jag försökte trösta mig med att jag ändå varit allt för ensam i så många år, men det är inte sant. Jag hade mycket stöd från det välfärdssamhälle som nu faller i bitar och kontaktpersoner kan inte ta mig ut. De får bara ha telefonkontakt. Jag tror inte att Coronan tar slut och sprutan är jag för sjuk att ta, kan inte själv tillverka antikroppar och de möjliga biverkningarna verkar dödligare än Covid 19.

Han har börjat säga saker som han aldrig förr sagt och det känns som om hans sanna personlighet långsamt upplöses. Han sa till mig att skaffa egna vänner, t ex. Han glömde att det var jag som hjälpte honom till ett socialt liv p g a funktionshinder. Själv är jag multisjuk och äldre. Jag kan inte gå ut och skaffa mig vänner i vintermörkret, kan inte gå många steg. Nej, vänner är jag för sjuk för. Jag behövde bli omhändertagen av kommunen och för övrigt älskad av min son, men det känns som att hon äter upp honom, tar tid från mig trots att samhället nu inte kan fungera p g a pesten. Han glider allt längre bort ifrån mig och talar ord som inte kommer från honom själv. Jag är övergiven och borde stanna kvar här bara för att finnas ifall ... men jag ser ingen ljusning. Jag tror det vore bäst om jag inte fanns, för allt detta hat riktat mot mig från en hel familj och mer det klarar jag inte av. Jag vill inte skriva vilken störning det måste röra sig om, men en som jag inte hade läst på, en som inte finns i DSM-kriterierna.

Jag är så hatad för att jag inte gjort fel så det finns inget att be om förlåtelse för och vid denna störning är det ingen idé att försöka reda ut någonting då det saknas empati, men gott om hat.

Visst finns det friska barn som flyttar långt bort, enligt det gamla folkhemmets filosofi. Men vi lever inte i folkhemmet längre. De sjuka och äldre blir allt mer beroende av sina barn, men de hänger inte alltid med. Sonen sa att hans kompis sällan hälsar på sin morsa. Jo, så har det varit, men det är andra tider nu. Undrar om dagens 40-åringar fattar detta någon gång? Antingen tar du hand om mamma eller så gör ingen det?

Mjuk lockdown? Nej stenhård!

 Både boendestödet och kommunalt LSS rasar nu rejält. Vi får bara tala i telefon, även boendestöd. Men städningen då? Kontaktpersoner kommer att ringa och då kräver jag Messenger. Det känns lite bättre. Alla är förvirrade och vet inte vad som gäller utom LSS som hade stängt hela sommaren och nu låser oss inne igen.

Detta tas inte upp i media alls! Kanske det varierar i olika kommuner, men Uddevalla tycker det bästa är att överge de sjuka. De litar varken på munskydd eller visir. Att isolera oss är enklare. Först t o m januari och sedan? En tredje våg? Det här tar ju aldrig slut, men sjuka människor kan ta slut, av isolering.

Den enda jag får träffa live är min diakonissa. Hon litar nog på änglarnas beskydd tror jag.

Jag träffar min son på söndagar en stund. Han jobbar och har arbetskamrater och kan ju råka smitta mig, men att stänga honom ute är inget jag klarar av. Jag kommer att bryta mot reglerna i smått, om jag träffar en orädd "främling", men någon jag vet en del om. Kan inte avstånd räcka när det vänskapsnät man har är oerhört litet? Man kan inte isolerar en sjuk människa i några år. Det är mord. Men som vi vet är det bara hästar sin behöver dagligt sällskap!

Blir Coronan slutet för vår civilisation?

Varför är jag så negativ? Jag är inte det. Jag är realist. Man gissar att det tar minst 2 år att få fram ett fungerande vaccin, men då har ju Covid 19 kanske blivit Covid  22. Virus är levande skapelser som ändrar sig ständigt. Hela universum är under ständig förändring, också jag, också du. Nuet är kort.

Så när vi står där med vaccinet för Covid 19 så är det inte användbart för den muterade varianten och man får forska vidare, men liksom man inte kan springa ifrån en lavaström så kan man inte springa ifrån Covid, den rör sig för snabbt.

Detta med att uppmana enmanshushåll att underhålla sig själva och undgå kontakt med andra människor är inte möjligt i längden. Vi är flockdjur. Somliga blir alkoholister, vissa tar sitt liv, vissa blir psykiskt sjuka och vissa, som jag blir anarkister. Jag skiter i om jag blir smittad, bara jag kan få träffa en människa en stund. De platser som fanns öppna för daglediga eller sjuka är stängde sedan länge nu.

Boendestödet har bara inte kommit. Att skita i de sjuka är ju en lösning. Hur många år kan den funka? Men nu har de faktiskt skärpt sig och jag fick en timmas besök idag av en tjej med munskydd och visir. Bravo Tesia! Ni kanske hade tänkt överleva, som företag.

Men med LSS, kommunalt, är det värre. En handläggare sa att skydd inte var aktuella: "Vi arbetar inte så."Nej, jag märker det. Ni jobbar väl inte alls? Högsta chefen bestämde att vi skulle sitta inne hela sommaren och få komma ut i oktober. Jag häpnade. Experterna hade ju förutsagt att en andra våg skulle komma ungefär då. Varför strunta helt i experterna. Är hon profet?

Mitt liv består mest av besvikelser nu. Brist på personal. Inställt. Någon sjuk men inga vikarier, inställt. Idag kom inte en kontaktperson för att hon mådde dåligt och skulle testa sig. Kanske har hon fått Covid?

Kanske kommer vi alla att få det och sedan handlar det väl mest om gener och vad våra kroppar tål.

Att ha dåligt immunförsvar som jag och äta cellgift har jag läst kan vara bra för att mildra attacken, om den kommer. Nu har jag varit mest ensam i ett och ett halvt år och vill dö av Corona, bara jag får morfin.

Isolering är ingen lösning för den sjuka isolerade. Att ligga hemma och kvävas till döds är en mycket dålig ide. Nej om jag ska dö så tänker jag åtminstone ha det lite roligt under tiden. Det enda som återstod var att gå på dejt. Killen struntade helt i Coronan och kysste mig, helt utan två meters distans. Ha ha!

"Träffa inga främlingar!" Nä, det är ju lätt att säga till den ensamme. Hur många år då? När man möter överkrav och omöjliga förväntningar då bryter jag mig loss. Det blir nog fler dejter. De är ju inte förbjudna till skillnad från allt annat. Jag känner hur de anarkistiska krafterna inom mig är på väg att ta övertaget. Jag bryr mig inte längre. Ge mig gärna morfin och söv ned mig. Jag är ju gammal, 69, och hellre tar jag den döden än att dö p g a isolering. Båda alternativen är dödliga så vill man ta risker så får man ju göra det. I am done. Jag har fått nog. Jag bryr mig inte längre. Här kan jag ju sitta i tio år och vänta på kontakt med människor. Den lilla tid jag får av kommunen mellan alla lockdowns är inget jag kan leva på.

Jo, jag får ju går ut, men jag är handikappad och sjuk och vart ska jag åka? Vänner går inte att hitta men män finns det ju alltid som vill dejta. 

Min åsikt är att detta komplexa virus tillverkades som biologiskt stridsmedel, finansierat av Eliten. Jag kan Bibeln. Vår tid tar slut när Vilddjuret har gjort slut på oss. En nyt form av krig: mellan Ondskan och människorna. Eftersom vi har förstört stora delar av jorden så kan vi inte förvänta oss att den ska göra annat än att spy ut svavel ur vulkanerna, skaka sönder städer i jordbävningar, dränka dem i tsunamivågor, utradera hus genom våldsamma skyfall och översvämningar mm mm. Jorden har fått nog.

Man kan katastroferna på "extreme weather". Är man orolig ska man nog bara se på en veckas händelser. Det kan räcka. Nå, jag är lyckligt lottad eftersom jag har levt mitt liv. Som en tornado har jag virvlat fram i Europa och samlat erfarenheter. Nu vill få åka någonstans i Europa. Varma Grekland är dränkt och sönderskakat eftersom det går en "fault line" genom medelhavet. En jordbävningsspricka. Läser mest på engelska numera för att få mycket input. Min hjärna behöver det. Turkiet skakades av jordbävning och våra semesterparadis är i ständigt avtagande.

Sanningen älskar jag även om den inte är så behaglig alltid. Ha de!

 

ESTONIA - Anna ville dö!

 Om vår Ande verkligen vill återvända till ljuset så kan det hända att man får det, utan att ha begått självmord. Folk pratar ofta illa om de som avslutar sitt liv. Så Anna kunde inte tänka sig det utan det fick bli det jag kallar ett undermedvetet självmord.

Men hon var djupt deprimerad och ville bara inte leva mer. Så fick hon cancer och kände sig tvungen att ta alla behandlingarna och tyvärr blev hon frisk och ännu mer deprimerad. Varför fick hon inte dö?

Några väninnor ville dra upp henne ur depressionen: "Vi tar en tur med Estonia, dansar, dricker och har kul!"

Anna lät sig övertalas och åkte de 50 milen till Estonia, det flytande nöjespalatset. Men sedan hände ju det ofattbara och mer än 800 personer drunknade, en av dem var Anna. Jag kallar det synkronisering: när en rad händelser leder fram till något som man i hjärtats djup längtar efter och hennes längtan var djup, lika djup som havet.

Eftersom jag tror på många liv under vår resa i evighetens värld så ser jag döden som en övergång till en värld med många dimensioner i och jag hoppas att Anna har det bra nu!

Själv hade jag en kort nära döden upplevelse och upplevde en kärlek som inte existerar på jorden och mötta den jag egentligen är: en kärleksfull ande med en mängd erfarenheter från många liv.

Allt är väl.

Äldre och sjuka behöver 22-23 grader inomhus!

För flera år  sedan tänkte jag att jag var lyckligt lottad som bodde i en lägenhet, där det var 23 grader varmt, vilket jag som reumatiker behövde. Men några år senare sparade föreningen ner sig till 18-20 grader och man renoverade fönster och utsidan av husen. Stora rejäla ventiler blev det nu, där fuktig, rå och kall luft rusade in i hög hastighet. 

Jag hade fått uttorkade lungor och bronkit så när luftade kastade sig ned i mina lungor blev jag dyblöt och måsta kasta mig över ventilen och stänga den. Det är ju förbjudet, men jag hade inget val. Ska man ha en undertryckslägenhet men så starka stormar i lägenheten så får man banne mig höja värmen rejält!

Jag har försökt få hjälp men ingenting har hänt mer än att på natten är elementen inte iskalla utan bara kalla. Med den globala uppvärmningen så kan man spara mycket pengar, men hur blir det med fukt och mögel, eller med de gamla och de sjuka?

Jag måste alltid ha en litet element stående i det rum jag vistas, men det är inte så man ska göra. Det behövs andra åtgärder så att jag inte konkurrerar med föreningens element, så idag blev jag medlem i Bostadsrättsägarna. De utlovar juridisk hjälp och det kommer jag verkligen att behöva.

När jag var liten och hälsade på mormor i hennes äldreboende slogs jag av hur oerhört varmt det var. Jag fick lära mig att underhudsfettet tynar bort och att de flesta äldre människor blir allt mer frusna och behöver verkligen 34 graders värme. 

Men nu sker ju vården mest i hemmet och där är det 18-20 grader medan vi äldre, reumatiker, lungsjuka m fl plågas svårt. Vi är bortglömda. Vi kanske borde få morfin så att vi snart försvinner från ett land som inte tycks ha någon nytta av varken sjuka eller gamla. Är bara 69 så jag kan inte fortsätta ha det så här.

Förr behövde de gamla extra värme, nu behöver de inte det, teoretiskt. Hur gick det till? Kunskapen finns om att det ökade behovet är verkligt och viktigt. En reumatiker blir allt sjukare ju kallare det är.

Man kan byta termostat eller andra tekniska lösningar för att hjälpa oss som är i nöd, men det tror jag inte man vill. Det är ont om kärlek i Sverige nu. Bara pengar räknas. Så nu står mitt hopp till juridisk hjälp. Att flytta till en annan lägenhet kan innebära 20 grader. 55 plusboenden är bara för de rika och äldreboende tycks ha blivit en avlivningsplats, för de urgamla, sjuka som kommit in.

Jag känner på elementet på natten då det kan bli 10 grader ute, men det är lika kallt som vanligt.

Håller Sverige på att bli ett U-land? Man har inte råd att hjälpa svaga grupper. Sorgligt.

Jag vägrar ta det nya vaccinet!!!

 TRUMP FICK FÄRDIGA ANTIKROPPAR INSPRUTADE!!

Men vi andra som inte räknas kommer man att tvinga på gift som ska leda till att vi utvecklar antikroppar själva trots att det är omöjligt för många äldre med svåra sjukdomar. Jag ser det som avlivning.

Det stora grupper behöver är SYRE och färdiga antikroppar, då kan kroppen få ta det lugnt och dödstalen skulle sjunka. Man behöver bara logiskt förnuft och en dator för att fatta att man aldrig ska spruta in Sars eller annat gift i äldre människor. Om man nekar syre och väljer morfin så slutar ju den gamla eller sjuke att andas. Självklart. DET ÄR MORD!

Jag tror att Trump kommer igen för att han mjukstartade med klorikvin, sedan fick syre och färdiga antikroppar. Perfekt! Det är så det ska gå till!

Jag var nära att dö av svininfluensan, var avsvimmad i många timmar och genomblöt (andra sprutan)

Jag gjorde allt för att övertyga en sköterska på reumatologen att ide´n var vanvettig, att jag är nästan utan immunförsvar nu. Svaret var: krisgrupp! Jaha? Hela världens befolkning befolkning befinner sig i kris: världen brinner, skakar, öppnar sig, metanexplosioner blir allt vanligare, folk slåss mot folk och Sverige går mot inbördeskrig och sköterskan talade om KRIS!

Nå, vissa kriser kan undvikas, som att spruta in Sars i en gammal människa. 

Trump är ett skolexempel på hur Covid 19 ska behandlas!!!  

NOLLVISIONEN som försvann

 NOLLVISION MOT SJÄLVMORD

Det måste vara kul att sitta i regeringen och måla upp bilden av de perfekta samhället, måla en tavla med sköna ord, inkassera en fet lön, men inte GÖRA någonting för att uppnå målet, i detta fall nollvision för självmord. Vad gjorde man efter Anna Lindh-mordet och galningen som körde ned folk i Gamla stan?

Man tillsatte en utredning av en duktig psykiatriker som talade om den bättre vården, med mindre piller och mer samtalstid. Jodå, allt såg bra ut, men man lyfte inte ett finger för att genomföra de olika förslagen. Det var bara en ridå.

Man hade redan bestämt sig för att låsa in galningarna. I NU-sjukvårdens område lade man ned en hel rad fungerande enheter, som t ex ett charmigt hus på landet för psykossjuka. Där fick de äta bra mat, ha gemenskap med varandra och annat som ökade deras välmående.

Enheter för anorektiker, välfungerande, lades ned, hus för människor med personlighetsstörningar lades ned. Det var många välfungerande vårdenheter där tillgången till naturen ofta var en viktig faktor. Protesterna rasade in, både från poliktiker och privatpersoner och föreningar. Men i själva verket var beslutet fattat för länge sedan. Man skulle bygga ett fängelse för brottslingar och psykiskt sjuka som skulle bli RYMNINGSSÄKERT! Är det det viktigaste för en deprimerad människa eller en tjej som skär sig, att hon inte kan rymma? Hur kan man låsa in sådana tjejer, utan dom, i ett fängelse på obestämd tid?

Jag pratade med en bipolär kille om detta med grönområdet i mitten (Brinkåsen är byggt som en ring) om hans promenader skedde på samma området som brottslingarnas och han sa JA. Han sa också att det inte förekom några samtal med kontaktpersoner, kuratorer eller liknande. Det var ren förvaring.

Hur många med depression och ångest vill bli inlåsta i ett fängelse? Frågan borde vara aktuell nu när okänt antal människor har blivit arbetslösa och de som fått vård i hemmet inte längre får det. Det kallas boendestöd och kan innebära fina samtal med en lagom utbildad boendestödjare. Kommunalt LSS fungerar inte heller p g a Covid 19. Man får inte träffas. Är masker och visir för dyra??

Att lämna mängder av människor, vissa djupt deprimerade, utan hjälp och stöd för att plastskydd skulle anses för dyrt eller klumpigt - hur kan man göra så??

För sjuka singlar, som inte orkar ta långa promenader eller  är välkomna på ställen där man  förr kunde träffa människor i ett diakonalt arbete, för att det är stängt p g a Corona - vilka konsekvenser kan inte det få? Jo, att flera människor dör att isolering än av  Corona och det är nog där vi står idag.

Jag tänker inte lägga in mig på Brinkåsen, never! Vad skulle vinsten vara? Min säng är mjuk och extra stor därför att jag som reumatiker behöver det. Mikromat är ju inte bra, men man svälter inte ihjäl och går inte upp 3 kg i månaden, som på vissa antidepressiva.

Vi kommer aldrig att få veta hur många som tar livet av sig i den här krisen. Vem bryr sig? Det finns ju ett rymningssäkert fängelse som heter Brinkåsen alldeles nära ett fd mentalsjukhus. Man har kommit långt!

Hur långt har staten kommit i sin nollvision? Ingenstans! Siffrorna pekar uppåt, inte nedåt.

Här hemma har jag Wifi, dator, Netflix, mat och klarar mig bra, förutom att ensamheten bryter ned mig successivt. Den har den efffekten på många människor. Läste idag Att Julian Assange har Aspergers syndrom, liksom jag. Vi kan begrava oss i datorer, filmer eller andra intressen och behöver inget fängelse. Om Assange vore det största hotet mot världsfreden ... men det är han ju inte. Vi övriga som knappt medicinerar mot ångest och depression blir inte heller farliga, i allmänhet. 

HALLÅ? Hur tänkte ni uppnå er nollvision? Genom att droga ned oss! Fy skäms! Så mycket lögn det finns i denna regering!

Just nu begraver jag mig i min dator genom att skriva av mig hur jag långsamt tynar bort i ensamheten tillsammans med ett okänt antal singlar. Till Er sänder jag all kärlek jag kan!!! 💓💓💓

Sara bad Gud att få lämna det här livet

 När jag mötte Sara första gången tänkte jag att hon såg ut som en pingstvän, och det visade hon sig vara. Jag undrade varför hon var så gulaktig i hyn, men var inte säker på att andra människor såg detta, eftersom jag är lite synsk.

Vi blev goda vänner o arbetskamrater, tills hon fick sjukpension. Läkarna fattade att hon inte vara frisk, men de kunde inte ställa diagnos, vilket är alldeles för vanligt i Sverige.

Vi fortsatte hålla kontakt via telefon. I Stockholm kan det ta alldeles för mycket tid att resa till sin vän. Jag hade ett barn att lägga ned tid på, och jobb förstås. Min ledgångsreumatism hade inte besegrat mig än.

Den sista träffen: Sara stod vid Hötorget, klädd i kappa, en stor hatt, halsduk, glasögon som liknade skidglasögon. Hon tålde inget som helst drag och jag skämdes en aning över att ha en så gammal och konstigt klädd vän. Men det är ju det inre som räknas: ett guldhjärta går inte att köpa.

Vi fikade och hade en fin gemenskapsstund innan hon skulle ta tåget hem till sig och jag tåget åt ett annat håll. Minuten innan dörrarna stängdes sa Sara: "Jag har bett Herren att ta hem mig till sig!" Jag blev mållös men hann ju inte säga något.

Jag minns inte om vi hann ha något telefonsamtal mer innan hon dog. Det gick så fort. Vad hon dog av vet ingen. Hon bara låg död i sängen när man sökte upp henne.

Jag ringde väldigt många ggr innan jag insåg att hon var död och att det var dags att ta reda på sanningen. Ringde nog begravningsbyråer och fick telefonnummer till en anhörig. Hon hade berättat att de inte hade någon kontakt, att de var elaka mot henne, så jag blev väl inte överraskad över den stenhårda röst jag fick tala med som starkt ifrågasatte varför Saras bästa vän skulle få någon information, men det fick jag. Likmasken hade varit så snabb att det inte fanns mycket att obducera. Så det hela fick förbli ett mysterium. Nå, hon kände ju inget av det som hände i kroppen eftersom hon hade flyttat ut.

Att man kunde lämna jordelivet genom att be änglarna komma och hämta hem en, det var för mig nytt. Hade aldrig hört talas om det. Men som sagt, hon var väl ca 60, hade en okänd sjukdom och inga andra vänner än ett par telefonvänner. Hon blev mobbad av damerna i Filadelfia på deras fikaträffar då de bestämde sig för att hon ju måste vara psykiskt sjuk efter svenska läkare aldrig någonsin missar en diagnos. Att bara sitta i soffan på Kungsholmen och köpa lite mat ibland. Är det ett liv? Inte för alla. Hon skulle ju kämpa inte bara mot isoleringen men också sjukdomen.

NJUT AV LIVET I HIMLEN SARA! 💓💓💓

ÖVERLEVARE FRÅN ESTONIA

 Innan jag går vidare med att skriva om "omedvetna självmord" vill jag berätta om hur jag själv kom att delta i Estonia-katastrofen, indirekt.

Jag satt i min studio och deppade. Flera tavlor hade blivit sålda på en delutställning men inte denna stora akvarell, trots att jag knappt gjort den själv. Jag målade den supersnabbt, liksom driven av något högre.

Den föreställde fem vita fåglar som svävade över ett stormigt hav målat i royal blue, guld, silver, rosa och sådana färger jag använder om jag målar det andliga. Tavlan målade sig själv och var oerhört vacker - varför hade ingen köpt den?

Då sa den Helige Ande, som kan vara svår att skilja från min vanliga tankeröst: "Måste du alltid ta betalt? Detta är ju en gåva jag gett dig. Kan du inte vara villig att ge bort tavlan om jag ger dig ett tecken? Åh, förlåt sa jag till Gud. Jag är ju inte här bara för att tjäna pengar, men för att tjäna Dig. Ok, ge mig bara ett tecken så är jag med.

Hon kom nästa dag, en slumsyster från Frälsningsarme´n. Hon ville titta på mina tavlor och fastnade direkt för akvarellen med det stormiga havet.

- Kan du tänka dig att ge den till mig mot att jag betalar materialet?

- Visst, sa jag. Jag var ju förberedd på detta.

Och då sa hon vad hon skulle göra med tavlan: sätta upp den vid fotändan till sin systers säng så att det första hon såg på morgonen skulle vara de fem fåglarna. Slumsystern (i detta fall en riktig syster) sa att hennes syster då skulle tänka att hennes fem väninnor hade flugit hem till himlen och hade det bra där. Allt är väl!

Hon berättade att systern inte hade gått ut på nära ett år för att all grundtrygghet var krossad. Hon skulle ju kunna falla genom ett hål i gatan eller vad som helst. Och skuldkänslorna malde: Varför överlevde jag, men inte de?

Nu förstod jag att jag faktiskt inte hade målat tavlan själv utan bara varit ett redskap för att trösta en överlevare efter en katastrof och detta var mer värt än allt annat i världen för mig.

 Jag orkar inte leva mer!! 

Missförstå mig inte. Har inte planerat ett självmord. Depression innebär att man är näst intill paralyserad och inte kan förmå sig att göra någonting. Jag är gammal nu och har kämpat med svår ledgångsreumatism i 44 år, 22 operationer, massor av cortisonsprutor, neurologiska problem med brist på kvinnliga hormoner som gav mig PMS i 23 år då de räddande pillren kom. Jag har kämpat med brister av neurologisk, psykologisk och fysisk karaktär MEN har ändå hunnit med att LEVA, haft två män, fått ett barn, har jobbat med allt möjligt och det roligaste var sing- and songwriting samt målningar. 

JAG ÄR NÖJD NU! Att man är nöjd med den glädje och sorg man gått igenom tills man berövats de flesta funktioner man haft och mest ligger i en säng i väntan på resan hem till himlen ser jag inte som konstigt. De flesta människor jag haft fina relationer med är döda och kommer att möta mig snart.

Så vad gör man då mer än att leva på vackra minnen? Jag ville vlogga dessa minnen men klarade inte av tekniken. Teknik har aldrig varit min gjej. Eutanasi har vi ju inte här i det land som förbjuder det mesta och har en hög självmordsstatistik. Hur kul är det att hänga sig eller hoppa ned för ett riktigt högt berg? Är det inte bättre att erbjuda eutanasi, till dem som inte är dementa?

JAG VILL SKRIVA OM ALTERNATIVA SÄTT ATT LÄMNA DENNA JORD

Med tanke på att Estonia blivit aktuellt igen så tänker jag på ett samtal med en man boende i väst, som förlorade sin fru i Olyckan. Han berättade om att hon drabbades av cancer och egentligen ville dö av den, för hon var trött på livet. Men vad skulle folk då säga - att det var självmord att inte ta behandlingarna? Så tyvärr blev hon frisk.

Några väninnor försökte få upp kvinnan ur hennes depression genom att ta med henne på en kul resa med Estonia, den där som sjönk ni vet. Och så fick den deprimerade sin död till sist och medkänsla i stället för fördömelse.

Tror du på synkroniseringar? Det gör jag. Jag tror inte att någon ombord vad där av en slump. Våra öden är bestämda innan vi föddes. Om jag hade en anhörig på botten, under sten och cement så skulle jag prata med honom via telepati och ha en himmelsk kontakt med honom. Skelettet är inte till någon nytta ändå och sörja kan vi göra var som helst. Det finns så stora minneslundar numera att man inte har en chans att hitta lite aska av sin anhöriga i alla fall. Kroppen är borta, men inte anden. Den går vidare från liv till liv, efter viss planering och vila i himmelen. Jag har kommunicerat lite med min mamma och x-man de närmaste månaderna efter dödsfallen. De mådde bra!

Så visst vill jag leva vidare, men inte i den här tunga dimensionen och isoleringen som blivit nästan total genom välfärdens fall plus Corona. Man kan som troende önska att få komma hem igen. Berättar gärna om hur Sara kom hem på det sättet: genom bön. Men själv har jag två personer att bry mig om innan jag lämnar.

Ska sluta här o fortsätta senare med att skriva om omedvetna dödsfall men där jag har förstått and Anden ville hem.

SJUKA ÄR VÄRDELÖSA!

 Jag orkar sällan skriva numera för att nedskärningarna inom den sociala sektorn och sjukvården har varit intensiva de senaste två åren. 

Jag får heller inga kommentarer av okänd anledning. Open ID är numera förbjudet men detta övergår min IT-kompetens, som är nästan obefintlig. Vad är oper ID? Mina närmaste kan skriva till mig men inga andra. Kanske är det jag skriver för tråkigt? Jag håller med. Har skrivit länge nu om nedskärningarna i vård och omsorg, på sjukhus eller hemma. Om man berövas sitt liv så är det nog det man skriver om.

Tiden går men återgången till boendestödet går trögt. Väntar på ett hembesök där man bedömer mitt behov av boendestöd. Men det händer ingenting och boendestödet kommer alltså inte igång. Jag överlever med hjälp av en hemlös vän som kommer hit och städar ibland eller pratar med mig. Vi hjälper varandra. Det nya Sverige är ett land där vi hjälper varandra, för samhällskontraktet är brutet. Vilken svensk får sjukpension, pengar nog att leva på, en lägenhet etc? Lev gärna som vanligt, för dig själv och släpp inte en katt över tröskeln men en dag är det DU som står där arbetslös, frånskild, hemlös och penninglös!

Vakna, svenska folk, nu är det dags att ta hand om varandra! Rösta på vad du vill, men fallet av den svenska välfärden kommer att fortsätta och egoismen kommer i kläm, de egoistiska kommer inte att överleva länge till. Politikerna har så feta löner att de borde sakna motivation att hjälpa fattiga och sjuka. De flesta har ingen kontakt med verkligheten.

Min son ringde nyss och sa att hans båtmotor var stulen. Hamnen har inte staket med lås, vakt eller kameraövervakning. När ska folket vakna? Minsta lilla samhälle är illa ute, stölder, anfall, mord etc.

Men visst, öppna gränser och ingen tull är säkert uppskattat av tjuvarna. Fortsätt så så har vi inget land kvar. Unga och välutbildade flyr landet, ca 30 000 per år. Jag är för sjuk och förlorar de flesta bidrag jag har om jag skulle flytta. Bidragssystemen är effektivare än Berlinermuren. Visst, jag kan fly vart jag vill men jag kommer att svälta ihjäl som uteliggare utan garantipension, bostadstillägg och handikappersättning. Vi utsatta är inte fria!!!! Och nej, jag kunde aldrig ta en privat sjukersättning eftersom jag varit sjuk hela livet.

Det nya partiet Arabiska partiet föreslog att vi svenskar skulle flytta någon annanstans, t ex Thailand. What? Då förlorar jag garantipension o de andra bidragen men tjänstepensionen tar slut om ett halvår.

Så vad skulle jag leva på i Thailand? 

Jag försöker hålla mig vid liv genom att prata med diakoner och präster i väntan på att något annan ska öppna sig, att Coronaavstängningen ska göra det möjligt med mänsklig kontakt. Men min depression p g a nedstängning av den hem-vård jag fått sedan januari förra året blir allt djupare och jag ligger mest till stängs totalt uppgiven. Ni kunde satt på er visir, munskydd och annat men ni valde att överge främst psykiskt sjuka men också andra grupper av sjuka och gamla. 

Att hitta en kontaktperson verkar näst intill omöjligt. Kommunalt LSS erbjuder ingen utbildning och de outbildade personer jag träffat har inte varat så länge. Jag har faktiskt symptom på mina sjukdomar, vilket verkar vara för mycket för de flesta. LSS behöver byggas om: utbildning, lön, sjukskrivningsplikt t ex. Vissa kommer nästan aldrig men hämtar bara ut sitt arvode. Vissa blir chockade över att möta mina sjukdomssymptom. Ändå är LSS till för de sjukaste. Upplägget är totalt fel. Men Sverige har förstås inte råd att förbättra vård av sjuka, vi bidrar ju inte.

Jag har svårt för att älska Sverige numera, för att vara ärlig.

Jag är inte insatt i länkförbuden så jag skriver bara text numera, lite trist förstås. Men detta var en rapport från verkligheten. Take it or leave it!

Nu får jag åka färdtjänst till sjukhus igen!

I sin besparingsiver inom vård- och omsorgssektorn känner jag mig som en jude i en vagn på väg till Auschwitz. Varje månad nosar man på all hjälp som skulle kunna sparas in och även om boendestödet ville ha 2000 kr i månaden i stället för noll så blev det inom ett år en återgång till 0, för det är ju där många sjuka befinner sig: i fattigdom. De flesta sa upp sin hjälp och blev sjukare.

Jag ringde först när husen här var färdigrenoverade (på utsidan) så att det gick att vara i lägenheten och fick då beskedet att jag måste vänta TRE MÅNADER utan boendestöd och jag antar att det handlade om Coronan. Läste samma dag att WHO trodde att den inte skulle försvinna förrän om fem år! Vissa tror att den aldrig försvinner, bara mattas av ibland. Om HIV ingick i mixen så vet vi att aids aldrig försvann men att man jobbade fram bättre medicin och i så fall måste detsamma gälla Covid 19. Men det är alltså ingen influensa, som går över, snarare ett biologiskt stridsmedel. Pandemierna står på kö i kina och har detta ingen avsikt då måste man vara riktigt naiv.

Jag gick och la mig i sängen, där jag numera lever mitt "liv". Jag visste att jag inte kan klara av att städa o vara isolerad.  Den personliga assistanten skulle inte kunna träffa mig förrän sep-okt. Är coronan över då, bevis för det?

ENSAM och sjuk. Det går väl an med lock-downs om man är gift, har barn, villa med trädgård och bil. Då kan man knappast räknas som isolerad, om man lever i samma hus.

Men den sjuke har väldigt många fler bördor att bära på än sina sjukdomar, nu då det gäller att kämpa för sin rätt till hjälp.

Om jag skulle överleva så MÅSTE jag få ett intyg från reumatologen på att jag ska åka färdtjänst även till vården. Men den hyrläkare som kommer ibland vet inget om det mesta. Jag pressade honom på ett svar: Menar du verkligen att det är min tandläkare som ska skriva ut sjukreseintyg, där man måsta se till hela bilden????????? Men han var orubblig. Vårdgivaren ska skriva intyg även om jag bara lämnat blodprov.

Så jag gick längre än på 20 år, ramlade ut ur bussar, bad människor på stan att släpa in mig på ett hotell, där jag kunde ringa efter en vanlig taxi. Sedan kom den totala kollapsen. Tabletter hade jag inte många så det fick bli starksprit och så slapp jag tänka under tolv timmar, men det fanns vissa som var mycket oroliga och jag skrev ett dumt sms farväl, trots att man inte dör av en fylla. Sedan tyckte jag väldigt illa om mig själv och kunde inte förlåta mig, men det kunde Gud.

När jag lämnade mina blodprov till sist så lät jag som ett ånglok och sköterskan gav mig en tid på vårdcentralen. Läkaren och jag gick i trappor med en syreklämma på mitt finger och syret verkade okey men jag kunde ju knappt gå, så HAN LOVADE SKRIVA UT ETT INTYG så att jag åtminstone kan ta mig till vården. Utan blodprover, ingen dyr Enbrel. Man vill dra in de riktigt dyra medicinerna. Räddningen kom faktiskt från vårdcentralen, helt oväntat.

Han trodde att jag hade hjärtsvikt men skrev ingen remiss. Han hade bråttom iväg, men kanske kan jag en dag få träffa hjärtspecialist? Kampen går vidare, med hjälp av de goda människor som faktiskt finns de också!

Nu vågar jag inte öppna fler brev om inte någon är hos mig då risken för hjärtsvikt tycks finnas där. Många reumatiker dör just av hjärtsvikt och 7 års kortare livslängd.

STATEN SPARKAR PÅ DEM SOM REDAN LIGGER OCH KALLAR SIG FÖR EN HUMANITÄR STORMAKT!. Jag har tydligen inte fattat innebörden i orden humanitär stormakt, inte alls.

Och nu försvann rätten till SJUKRESA!!!

Jag har skrivit många inlägg nu om hur välfärden avvecklas i ett rasande tempo och som multisjuk och gammal, dock inte gammal, gammal, så befinner jag mig i orkanens öga.

Sjukvården rasade 2017 i mitt område. På många och de viktigaste avdelningarna blev det plötsligt läkartomt och ett tag också skötersketomt. Det gick inte att komma fram på telefon någon telefontid alls, för om det saknades personal, vem skulle då svara?

Sedan 1 jan 2019 har jag befunnit mig i ett slags jordskred, fast det borde väl kallas vårdskred. Men det var inte bara min reumatikerläkare, bästa i landet, som försvann eller vård på sjukhus. Nej kommunen försökte täcka sina underskott genom att nosa igenom den sociala sektorn för att kunna göra besparingar som skulle vara så osynliga som möjligt. Så därför skrev media inte om skyhöga taxor på boendestödet t ex och hur många självmord det skulle kunna medföra.

Det kom ett brev där det stod att taxan nu skulle höjas från 0 till 2000 kr. Boendestödet är till för människor med psykiska problem, men har man en mängd fysiska sjukdomar så kan man få denna hjälp till en viss gräns. Hemtjänsten städade golv och badrum en gång i tiden. Tid till samtal fanns inte. Därför var det ett stort lyft att få boendestöd i stället, så att jag fick tid att prata av mig. Kommunens personal var inte särskilt bra med det privata företaget Tesia var bättre än bäst. Jag försökte att inte se dem som vänner men det gick inte att låta bli. Deras besök blev stommen i mitt i liv, nu när jag är för sjuk för kurser och vän-sökeri. Vänner försvinner ofta om man blir mycket svårt sjuk.

Jag läste brevet, fick en svår chock och satt ett par timmar och grubblade på lösningar tills syret i hjärnan tagit slut och jag vaknade upp på golvet sent nästa dag. Jag kan inte städa och få vänner när jag knappt kan andas och sova. Nu när nedskärningarna blir allt svårare har jag börjat reagera fysiskt. Kul att jag sluppit stroke eller hjärtinfarkt men att då och då svimma av under många timmar och få allt fler minnesstörningar är ingen höjdare det heller. Jag har hört att sådana här reaktioner inte är ovanliga. Säkert har något dött när de liv man levde blev allt mer likt en vanlig fängelsevistelse.

Jag gissar på ca 130 brukare i den här staden och dessa människor kan dessvärre inte rädda kommunens enorma underskott. Mitt val blev att säga upp boendestödet, d v s att skjuta mig själv med en kula i huvudet. En stödjare föreslog en rut-tjänst i veckan med henne som en kompromiss. 1000 kr i veckan är ju trots allt mindre än 2000 myror. Och jag sa ja.

Och så släpade jag mig framåt genom livet och stora påfrestningar som inte så mycket kunde skyllas på kommunen tills förra veckan. Brevet sa att nu var det slut med sjukresor för dem som har färdtjänst. Jag har färdtjänst för att jag inte orkar åka kommunalt med ett antal bussar, gå längre sträckor och släpa mig upp för trappor, men allt detta ska alltså gå utmärkt om man ska till vården. Var logiken finns i detta har jag ingen aning om. Men om vårdgivaren skrev ett intyg skulle jag kunna få åka taxi, om denne bedömde mitt allmäntillstånd som så dåligt. Jag fattade ju direkt att varken tandläkare, fotterapeut, sköterskor som tar diverse blodprover regelbundet inte skulle kunna göra en sådan bedömning och hittills har det inte funkat.

När jag hade läst brevet som sa att jag fr o m nu inte kan ta mig till olika typer av vård så satt jag som en stenstod två timmar igen och sökte lösningar innan jag föll medvetslös ned på golvet. Detta börjar bli en vana. Jag förstår inte brevet: HUR kan en tandläkare veta hur långt jag kan gå och vad jag klarar av? Självklart kan han inte det.

Det har varit reumatologen hittills som skrivit sådana intyg, men nu träffar jag bara en AT-läkare eller helt enkelt en synnerligen dålig läkare som kommer hit någon gång ibland. Han vet inte mycket och tror alltså att t ex en fotterapeut skulle ta på sig att skriva intyg. Det funkar inte så.
Jag ska be någon läsa busstidtabeller på datorn, för det kan jag inte heller. Man har krånglat till det rejält. Bussen till NÄL som skulle vara till för handikappade hade så många extremt små trappsteg vid utgången att jag ramlade ut ur bussen.

PS. Alla sa nog upp sitt boendestöd eftersom vi är fattiga och sedan kom det en räkning på noll kronor i stället. Kommunen gav alltså upp. Bra. Men Coronan har slagit ut all hjälp jag haft, t ex personlig assistent  - tills den oskyldiga lilla influensan har gått över om fem år eller så. Fast vissa tror att den aldrig tar slut. Då blir det slutet också för mig och svårt sjuka. Att personal får riktigt bra skyddsutrustning är ju en lösning, för då kunde vi fortsatt, men nu sitter jag här med 0 kr hjälp i månaden och väntar på min slutliga kollaps.

Jag kämpar redan med nästa försämring, halt omedvetet, för medvetet orkar jag inte än. Nu försöker man plocka av mig en viktig, dyr medicin. Detta är ättestupan, på allvar.

Hjälp oss sjuka att vlogga eller blogga!

Tekniken rasar iväg och vi äldre o sjuka hänger inte med. HJÄLP OSS!

Min laptop rasade ihop efter tre år, så ska det ju va. Vi ska konsumera! Jag köpte en ny men den var betydligt mer avancerad och jag drunknade i lösenord som jag uppfann men aldrig dög.
Tekniken blir allt svårare.

Hunden är inte den handikappades bästa vän. Vem ska gå ut med honom???
Nej, nu är det datorn i stället eller en smartphone, but the thing is, I am not smart! Min hjärna tacklar av p g a sjukdom, evakuering i en källare medan man renoverar området. Därtill kommer Corona som berövat mig boendestöd, LSS och kontaktpunkter. Om jag inte kan ta mig ut så är jag en ordinär fånge.

Jag har så mycket att säga, jag tänker ju hela tiden jag ligger sjuk i min säng. Sedan vill jag dela vissa saker men där kör jag in i väggen. Jag klarar inte tekniken! Det skulle finnas akuta datateam för oss isolerade, sjuka singlar, så att vi kan få berätta om våra liv. Jag har levt ett  spännande liv, vill verkligen berätta. Men smartphonen har kort minne och det blir inte bra. Köpte en videokamera men hittade ingen mikrofon till den fast det finns uttag. Min röst kan vara svag när kroppen är svag.

Överföring till dator och redigering, känns som att bestiga Mount Everest. Det finns visst vissa tjänster gratis om vi inte hade Corona, men det har vi ju för eviga tider. De kan hjälpa mig att skicka ett sms. Jo, tjänster till äldre ligger på den nivån och jag rasar i förtvivlan för att knappt kunna skicka iväg en vlog på rätt sätt så att den inte hamnar i botten av en ocean.. Taggar etc måste finnas. Men ...

Denna oförmåga att klara av tekniken, som många kvinnliga aspergare lider av, försämrar min livskvalitet radikalt. Att skriva små berättelser om mina märkliga andliga upplevelser, som att hjälpa ett spöke till ljuset, skulle göra mig lycklig, och upptagen.

Om minst tre veckor kanske jag kan få vara i min lägenhet med WIFI och då kommer jag att ringa dyra IT-team som kan hjälpa mig igång, hoppas jag.

Isoleringen, som ju delvis har att göra med Corona, bryter ned hjärnan, och sedan finns det ju inte mycket att berätta.

Jag har haft 54 000 besökare på denna blogg men typ 10 kommentarer, så tydligen vet jag inte hur man gör. Spam finns det gott om.
Vi äldre eller sängliggande har mycket att ge, förse oss bara med avancerad datahjälp och då kan vi in i det sista ge något till denna hårt prövade värld.

Jag önskar alla ensamma det allra bästa!!!

NU RASAR OCKSÅ APOTEKEN!

Eftersom jag har dåligt tålamod för att jag är för svag för att stå upp mer än några minuter vill jag att allt ska löpa på fort när jag t ex hämtar ut min apodos (piller i påsar för varje dag).

 Allt har funkat bra alla de åt jag varit på apoteket, men nu är det slut med det.

De flesta apotekare av olika slag (olika utbildning) är numera araber eller afrikaner. Alltså få man vara beredd på kulturkrockar. Vi ÄR olika. Och ju lägre utbildning och ju sämre svenska desto svårare blir det för mig.

Jag möts av frågor som gör mig alldeles ställd och jag fattar ingenting.
"Vill du betala schampot nu eller lägga det på Payex avbetalning (högkostnadsskydd). Jag blir förvirrad eftersom frågan bottnar i en total okunskap. Staten betalar inte mitt schampo!!! Varför vet hon inte det?? Det klart jag betalar själv.

Många vet inte vad en avbetalningsplan är och låter som papegojor när de upprepar: 2000 kr, 2000 kr, 2000 kr. Jag käftar emot och säger att det betalar jag inte! Payex avbetalning, säger jag några ggr eller skäller ut den där invandraren som gått 3-5 år i utbildning??? Hur är det möjligt?

Varför vet de inte så elementära saker??? Jag såg en Lerniakurs till apotekstekniker. Hur lång? Varför har invandrarna helt tagit över våra apotek om det krävs gymnasium och fem års högskolestudier?
I t ex Somalia är det förbjudet att arbeta utanför hemmet. Många har gått i skolan fyra år.
Finns det snabbspår till apotekare också? Polisen har ju lägre krav och hur många andra yrken har det? När är vi ett u-land?

Men nu har jag boendestöd igen, gratis. Kommunen krävde 2000 så de flesta av oss gav upp. Alltså tjänade man ingenting på att ruinera psykiskt sjuka människor eftersom de inte har några pengar att rädda kommunernas ekonomi med!

Så då skulle DE hämta apodosen. Ingen bråk, så skönt. En  kvinna kom hem till mig med en tjock rulle. Jag öppnade och kollade den. Har själv inte mycket medicin. Shit, så många tabletter denna kvinna skulle äta varje dag! En annan Eva men inte jag. Vi har olika personnummer och efternamn, men det hade inget märkt. Fel medicin hade jag inte fått på 44 år så det var lika nytt som allt annat konstigt jag numera råkar ut för på apoteken.

Jag läste att 1/4 av apodoserna numera är felaktiga! Jag gissar att stressade AT-läkare har skrivit fel i datorn, för vi har ju nästan inga fasta läkare kvar inom NU-sjukvården. Dags att avveckla apodosrullen? Den börjar bli som coronaviruset.

Om det kommer hit så kommer många att dö. Vi har ju inte sängplatser, plasthandskar eller toapapper ens idag! För viruset blir Sverige bara en liten munsbit. Vården har fallit. Allt är KAOS!
(Utom Tesia just nu, om de inte avgiftsbelägger oss igen.)

(I stället drar man nu in pengar på att förbjuda vårdresor med färdtjänst! De som kollar mina cellförändringar har ringt några ggr ((opererad två ggr) men jag säger som det är: Jag kan inte åka till NÄL! Jag har ju färdtjänst av vissa skäl och deras Ronden-buss har så små och många steg vid utgången att jag bara ramlade ut ur bussen. Handikappanpassad? Nej, ättestupa! När brevet kom med besked om att jag fr o m nu inte kan uppsöka vården låg jag medvetslös på golvet ett halvt dygn, men överlevde tydligen)

Jag anmälde misstaget till Kronans apotek och förhoppningsvis gör alla detsamma. Nu väntar jag bara på min medicin. Tesia boendestöd i Uddevalla är fantastiskt bra! När jag sa upp dem låg jag apatisk i tre månader i sängen. Visst träffade jag min kontaktperson, som vet absolut ingenting om mina sjukdomar, intressen, psykologi och bemötande av sjuka människor. Till sist kollapsade jag av alla utskällningar och sa upp henne. Hon blev så förbannad på min symtom. Sjuka har väl symtom?

Jag hoppas nu att Tesia kan ta de värsta stötarna med tredje världen. Jag vill helst leva kvar i min första värld. Kulturkrockar är jag för svag för. Lägg ned LSS! Människor som inte vet ett enda dugg om de flesta sjukdomar är bara nedbrytande. Jag behöver människor med utbildning, såsom boendestödet.

Aspergers syndrom och Thunberg

Hej!

Jag tänkte dela lite tankar om autism.

Vi är inte dumma men ofta på en IQ över 120. Eq är låg och förmågan att kommunicera med andra människor är dålig då vi tänker annorlunda eller djupare.

Varför? Min teori: Såg en film där Homo Sapiens mötte Neandertalarna och vissa hade sex. Då de var så pass olika kan detta leda till annorlunda hjärnor, för detta är ingen psykisk sjukdom, vi har bara andra hjärnor. Detta har jag och många narkosläkare fått lära oss den svåra vägen.

Jag är opererad 22 ggr för ledgångsreumatism och cellförändringar. Man har envisats med partiell bedövning, vilket bygger på ett normalt nervsystem, som jag inte har. De har inte trott sina ögon, men tvingats till generell anestesi efter lång tortyr. Jag skulle ju reagera, någon nerv skulle väl funka, men icke.

Vi är inte psykiskt sjuka, har bara en annan slags hjärna. I norra hemisfären tror man att alla har ca 2.5 % gener från neandertalarna, men autister har mer än så. Jag föreslår ett nytt namn för oss: Homo Aspiens. Det är lättare att operera en katt om man fattat att det inte är en hund. Om vi faktiskt är en särskild människoart och slapp pressa in oss i Homo Sapiens vore skönt.

I mitt fall är skallen för stor, mer som neandertalarnas och höftlederna enormt solida och för stora/breda. Så såg neandertalarnas kropp ut, fast jag är ju lite mindre. De gick i ide på vintern. Det gör jag med, nästan. De kallar det SAD. Men för mig är det ju bara naturligt. Alla leder har angripits utom höfterna. RA rår inte på dem!

Nu skriver jag om Greta som Homo Aspiens. Hennes utmärkta engelska tyder på hög verbal förmåga och talen skrev hon själv. Det har hon sagt och aspergare kan inte ljuga. Vi har för låg social förmåga.
Att hon har studerat satelitkartorna och den information vetenskapsmännen får, sedan hon var 11 år låter riktigt autistiskt. Själv har jag studerat klimatet i mer än åtta år. En kontaktperson sa upp sig när jag 2012 pratade en hel del om geomagnetiska stormar, solens cykler och jordens magnetfält.
Vi har som sagt svårt för ytligt skitsnack.

Många kommentarer har gällt hennes kropp: hon ser ut som 10, har inga som helst bröst och kanske inte ens mens? Har hon ytterligare en sjukdom???

Vi pratar neurologi. Hjärnan har en mängd körtlar, neurosubstanser och hormoner. Hjärnan styr oss och påverkar hela kroppen. Så hur den funkar vid autism varierar mellan olika individer. Man vet att det råder obalans mellan glutamat och Gaba. Den medicin som mest liknar kroppens Gaba är xanor (xanax). Men att sluta med den är omöjligt. Jag har bytt  till Diazepam för att slippa Cold turkey. Så får man minska den senare. Ett år för omläggning behövs.

Själv fick jag varken mens eller bröst. Utredning vid 19 års ålder visade att hypofysen inte fungerade. Den är chef över hormonerna (alla?) Jag fick veta att jag aldrig skulle få barn. Men jag trodde på kommande lågdoserade östrogenpiller och Gud så jag tog det inte på allvar. Jag fick barn när jag var 29! Jag råkade köpa progesteron i stället för östrogen men det var helt rätt, för då fick jag ägglossning och när jag inte tog några p-piller blev jag omedelbart med barn. Gud sa att jag skulle få en son och vad han skulle heta. Så där gjorde både vetenskapen och Gud det bästa som hänt mig: någon att älska livet ut. Visst, lite autism finns men han har yrke, jobb, kompisar; MC, bil, båt, flickvän och ett hyrt hus. Nej, han klarade inte gymnasiet, so what? Han har hög BQ, taktil intelligens och är jättebra på att meka. Vi SKA vara olika. Mångfald är bra.

Men att leva med nästan inget östrogen leder förstås lätt till Ledgångsreumatism, som kom vid 24. Jag har levt 44 år med det gisslet, giftiga mediciner, smärtskov och operationer.

På internet står orsaker som hjärntumör o olika sjukdomar som skäl till hypofys insufficiens. Men det var inget jag hade. När jag såg Greta på film och såg att inte heller hon hade bröst vid 17 och såg mycket yngre ut än hon är så tänkte jag på att just så var det ju också för mig. Folk har inte fattat att hjärnan styr utvecklingen av kroppen: man kan bli för lång eller kort p g a ett visst hormon t ex.
Jag stannade vid 175 som tur är.

Jag tror att de flesta sjukdomar startar i hjärnan. En känsla är inte luft utan kemikalier, som påverkar kroppen. Asperger sitter inte bara i huvudet!

När jag läst kommentarer och annat har jag mött en ocean av okunskap. Folk vet ju nästan ingenting.
Någon klagade över att hon var dålig på att kommunicera, det blir mest monolog. JA,det är ju ett av huvudsymtomen vid AS! Läs på innan ni skriver!

Gretas fokus på båtar, medan en hel del människor har tvingats ta flyget för att HON skulle slippa gå emot sina övertygelser visar på en oförmåga att se helheten. Vi är bra på att fokusera på en sak medan allt annat försvinner bort.

En jobbig journalist från Canada har skrivit o yttrat sig okunnigt. Greta har inte bara AS utan OCKSÅ autism! Va? Vet han inte ens att högfungerande autism är just autism?? Inte mycket grävande där.
Han skrev också att hon led av depression, ångest och mutism. Jag tyckte att Greta var väldigt lite mutist när hon höll sitt tal i FN. Vi är känsligare än andra och kan reagera kraftigt på hemskheter som jordens osäkra framtid, under en tid. Sådana här symtom kommer och går i många människors liv.
Journalisten gjorde dessa känslor permanenta. Man hon har ju tagit sig ur den skiten genom att agera, kraftigt.
Vi kan p g a känslighet få meltdown, rejäla utbrott, då vi tappar kontrollen över våra känslor.
Lite av detta hände i FN. Det var inte skådespeleri eller hysteri, det var autism.

Jag har åsikter som liknar Gretas men när jag kom fram till Global dimming, då gav jag upp. Läs själv! Hur vi än gör så är det för sent att rädda vår planet. Här tog min resa slut. Men eftersom jag är äldre o sjuk så ska jag ju dö ändå och paniken kommer nog inte förrän allt det hemska händer mig.
Man orkar inte leva med sjukdom och panik!

Hela det kostsamma maskineriet runt Greta, planeringen, boken hennes föräldrar skrev före strejken, alla vakter hon numera omges av: ekonomin - problem. Jag tror att hon är äkta, naiv och utnyttjad av dåliga krafter, främst Antifa. De har betett sig våldsamt och terrorartat här i Sverige.

Hur som helst så har vi klimatförändringar. Sverige har inte haft vinter än (nov-februari) Vinter är minus fem grader fem nätter i sträck, men det har inte hänt. Ingen snö heller. Slalom får man åka på konstgjord snö både här och i Norge. Men det snöar mycket i Italien och östra USA!

Ciao!