Jag har skrivit om mitt livs vandring genom detta liv med en strävan att lära mig älska mer - därför att jag ser detta som meningen med livet (eller en av de viktigaste.) Detta budskap har de flesta nära-döden-upplevare fått med sig tillbaka till jorden.
Här följer några inlägg om att lära sig älska de hemlösa. Här sitter jag i samma båt som alla andra svenskar. Jag menar - vi tycks gå samma lektion eftersom vi befinner oss i ett land där antalet hemlösa är 30-40 000, om man räknar dem som är akut hemlösa. Om man räknar in ungdomar som bor hemma fast de är vuxna och andra som egentligen vill ha en bostad så blir det tal om betydligt högre siffror. Varför blev det så här? Det går att tala om slopade byggsubventioner, det totalt underdimensionerade byggandet under de senaste decennierna mm, men VARFÖR har vi låtit det ske? VARFÖR går de flesta bara förbi med förakt? VARFÖR tycks vi acceptera uteliggaren som ett naturligt inslag i stadsbilden?
Jag inledde med en amerikansk video, som visar hur attityderna till hemlösa kan variera - som väl är. Den mest förstående, varma medmänniskan är en man som uppenbarligen själv har varit hemlös ett tag. Mitt engagemang i hemlösa växte fram ur mitt eget utanförskap, mina sjukdomslidanden och omgivningens totala likgiltighet inför detsamma. I det Utanförskap jag hamnade i hade jag inget annat val än att gå till mötesplatser för sjuka - eller missbrukare. Som arbetande mamma och hustru i storstaden hann jag knappt lägga märke till samhällsets absolut värst utsatta grupp: missbrukare med neurologiska, neuropsykiska och psykiska problem i botten.
Trots min förståelse för att vissa inte hinner med att SE så har jag svårt att förlåta Sverige för avskaffandet av de flesta av landets behandlingshem och den fundamentala rättigheten att få ha en bostad - anpassad efter individens behov. Jag menar: En paranoid, något utvecklingsstörd person med lättare missbruk kan inte kastas in i en barack, som ska delas med minst två andra personer som är "vuxna", beväpnade, aggressivt sinnessjuka och allmänt farliga. Sker det? JA!!!
Jag har rest en del i Skottland och Holland. Jag vill diskutera den svenska hemlösheten i förhållande till dessa länder, eftersom de är närliggande. Jag åkte dit på semester - från den svenska Nöden. Jag orkade inte längre se stadskärnan så helt dominerad av sönderslagna, blödande, avsvimmade, skrikande, trasiga och illaluktande missbrukare och hemlösa. ORKADE INTE MER! Jag fick välbehövlig semester från den svenska O-färden och såg knappt någon människa i dessa länder, som passar in på den beskrivning jag just gav. P g a mina erfarenheter känns det som om vi behöver skrota en del av de bilder som har funnits där för att karakterisera det typiskt svenska:
Efter en vistelse i västra Skottland, där jag inte fann en enda hemlös (besökte aldrig Glasgows förorter) så beskrev jag entusiastiskt hur väl det Skottska systemet fungerade och att en hemlös person ofta kunde få en lägenhet redan efter TRE VECKORS VÄNTAN i den kommunala bostadskön!
Jag förväntade mig ett svar i stil med: "WOW! Så fantastiskt!" Men kommentaren blev i stället:
- "Vem vill bo granne med EN HEMLÖS?!?!"
Det var i det ögonblicket jag insåg katastrofens vidd: Sverige har cementerat begreppet Hemlöshet. I gruppen hemlösa finns ju idag inte bara missbrukare och psykiskt sjuka utan alla möjliga människor. Vem som helst kan bli hemlös, t ex efter en skilsmässa. Verkar som om vissa skapat en bild av en slags kastlös individ som har dålig karma att arbeta av - och SKA förbli hemlös?
Ändå hade jag berättat om min vän, som efter ett långt arbetsliv i Holland återvände till sitt hemland Skottland, hur han då anmälde sig till den kommunala bostadskön och efter tre veckor tilldelades ett fint litet, billigt hyresradhus, byggt av Skottska staten - yes, of course with a rose garden!
Sverige hade år 2011 34 000 hemlösa, enl. Socialstyrelsen.
http://www.socialstyrelsen.se/hemloshet/omfattning
Vad blev det av alla dessa? Vissa stod utanför den reguljära bostadsmarknaden - vad gör man då? Det står det inte något om på denna sida. Andrahandslägenheter och kartonger?
Uppgifter från Skottland år 2011:
According to Shelter,[2] in 2010-11, 55,227 households made homeless applications to their local council in Scotland. Of these, 41,553 households were accepted by their local authority as homeless or potentially homeless, and 36,440 of those households were assessed as in priority need.
I Skottland finns det bostadsköer!!! Man anmäler sig till kommunen som bostadslös. De utreder saken och av de drygt 55 000 som anmälde sig accepterades 41 000 som hemlösa och detta innebär att man också få en bostad. Differensen - 14 000 antar jag var de mer komplexa fallen, de med stora problem eller kanske inte med rätt att stanna i Skotland. Man registrerar hur som helst inte bara antalet hemlösa utan sedan ger man dem dessutom någonstans passande att bo! Det står i deras lagar att en gravid kvinna t ex måste erbjudas ett permanent boende, inte tillfälligt.
Det finns enklare "shelters" för de som inte riktigt passar in i en fast lägenhet för tillfället. Men av vad jag sett, hört och läst så kan inte människor p g a en försenad hyra permanent hamna utanför bostadsmarknaden! Den här sidan verkar också tilltalande: omedelbart tak över huvudet: Akut telefonnummer anges:
http://scotland.shelter.org.uk/get_advice/how_we_can_help/_free_housing_advice_helpline
Den sidan känns väldigt osvensk. Vaddå ingenstans att sova i natt? So what? Vem bryr sig. Jo, jag vet att det finns natthärbärgen i storstäderna men i många städer finns det inte det, ingenting alls. Möjligen en barack, men då säkerheten i t ex min stad absolut inte kan garanteras är det många som inte vågar bo i dessa avsides belägna baracker, där man skjuter med hagelgevär genom de tunna väggarna - ibland. Kyrkorna i min stad kan inte göra mer än att ge 5 kr till toaletten - för den som tänkt sova över där.
JURIDIK: Har Sverige någon skyldighet att ge bostad åt alla? Så säger Socialstyrelsen:
"Det är kommunernas ansvar att hemlösa personer i Sverige får det stöd och den hjälp de behöver, men det är inte socialtjänstens uppgift att tillhandahålla bostäder."
Och, när allmännyttan är avskaffad, "social housing" en sällsynthet, en betalningsanmärkning blockerar alla bostadsföretagen simultant i en mindre stad, när härbärgen saknas, när man inte längre ger akut hotellvistelse, när ... VAD ska då socialsekreteraren göra? "Det är INTE hennes/hans uppgift att tillhandahålla bostäder." Svensken är i praktiken utan juridiskt skydd!
JURIDIK: Har Skottland någon skyldighet att ge bostad åt alla?
"The Scottish parliament passed the Homelessness Etc (Scotland) Act 2003 which has an aim of ensuring that by 2012 everyone assessed as being unintentionally homeless will be entitled to permanent accommodation."
Översättning: Lagen Etc Act 2003 säger att till år 2012 ska varje person, erkänd som ofrivilligt hemlös, HA RÄTT TILL EN PERMANENT BOSTAD."
När någon säger till mig angående något: "Hur kan detta hända i ett välfärdsland som Sverige?" då svarar jag: "Hur vet du att Sverige är ett välfärdsland?"
Jag har suttit med två hemlösa på Socialkontoret och hört orden: "Tyvärr, vi har ingenting att erbjuda!" När jag delade detta i ett kristet sammanhang sa en person: "Du uppfattade det som om de sa att de inte kunde erbjuda en bostad!" (Hon menade att jag blivit psykotisk!) Damen ifråga var tydligen inte uppdaterad. Det är hon inte ensam om. Sveriges välfärd har rasat och alla bör i så hög grad som möjligt hålla sig uppdaterade med NULÄGET!
Jag känner till en diakonissa som var med en man upp på kontoret tre ggr med samma fråga om en bostad och hon fick givetvis samma nekande svar varje gång. Jag undrade varför hon gick dit TRE ggr? "Jo, för att jag kunde inte tro att det var sant!"
Det gör så ont att skriva om detta och att minnas de vänner jag haft som dött i sin hemlöshet att jag gärna kopplar av lite med Paul Simon: HOMELESS! Den ger en vacker ram åt den hemska bild jag just målat upp, men jag vill skriva om sanningen och för demokratin.
