Hur ska KRISTNA förhålla sig till ISLAM?

En jämförelse mellan Kristendomens grundare, JESUS, och hans relation till den tidens religiösa extremister - samt relationen mellan dagens Kristendom och Islamister.

 

Det som är i allas tankar numera är den extrema invandringen av muslimer och konsekvenserna av detta. Politikerna tar på sig slöja för att klart markera var de står i denna fråga. Massmedia ger oss varje dag nya skäl att tycka synd om den förtryckta gruppen muslimer, som kräver att vi anpassar oss efter deras sharialagar, medan kristna i deras länder över huvud taget inte har några rättigheter alls, varje sig att bygga kyrkor eller att leva vidare.

I de länder båda religionerna har samexisterat har ofta de kristna fått underkasta sig islam genom att följa deras lagar, betala skatt (zakat) till dem och vara ett "lydfolk" eller dhimmis, med färre rättigheter. Jag menar att det är åt detta håll vi nu är på väg - om vi inte vaknar upp! Vi kan inte se islam som en religion i mängden, vi får inte underskatta dess politiska/ideologiska sida.
(Misstänker att socialbidraget av vissa kan uppfattas som "zakat" och de kostnader vi bär upp för mängden Halal-certifierade produkter änne mer "zakat".

Eftersom vi har religionsfrihet anser regeringen att islam kan ta för sig av denna frihet även om det är på bekostnad av övrig befolknings ofrihet, och en dag är den slut, vi har blivit dhimmis.

 Kyrkorna i allmänhet hoppas att ju mer kärlek de öser över denna typ av ideologi desto vänligare inställd blir den till de kristna. Men det är inte vad vi kan se i andra länder, där även mycket snälla kristna får halsen avskuren och kyrkor bränns. Visst kan man utveckla positiva relationer med enskilda, förnuftiga muslimer men hotet kommer från den organiserade, extremistiska formen av islam som är en del av denna ideologi.

Imamer och biskopar gick hand i hand på Tharirtorget i Kairo men en kort tid därefter satte den stora kyrkbränningen igång, så, törs vi verkligen gå hand i hand med islam?

 VAD SKULLE JESUS HA GJORT?

Gick Jesus hand i hand med de bokstavstroende fariséerna? Kysste han deras fötter, var han mån om att lyda deras lagar, bad han alltid om ursäkt om han hade råkat trampa dem på tårna? NEJ!

Var Jesus tyst inför alla de angrepp som riktades mot honom?  Nej, han sa ifrån riktigt rejält och backade inte en centimeter. Han stod upp för det han trodde på. Här, ett exempel:

 

 

 

Han skriker b l a: "Ve er fariséer, hycklare! Blinda är ni! Korrumperade! Ni följer lagen till det yttre men bryter mot lagens verkliga intentioner! Ruttna på insidan är ni! Uslingar, Skurkar!!!"

De superortodoxa fariséerna lät anklagelserna regna över Jesus, eftersom de ansåg att han gjorde fel då han inte anpassade sig efter deras (sharia)-lagar. Grundaren av kristendomen: Jesus skulle alltså anpassa sig efter en annan religion: ortodox, extremistisk judendom. Gjorde han det? NEJ! Han var mild mot ”folket”, de enkla judarna, de som inte var religiösa extremister, men gentemot de skriftlärda var han extremt ärlig!

 

Jesus kämpade inte främst för uppehållandet av vissa ytliga lagar utan mot viktigare saker: För Kärleken till det behövande folket och mot Marknadskrafterna. Att man försökte pressa av fattiga så mycket pengar som möjligt till offerdjur i Templets förgårdar kunde han inte tolerera. Och hur visade han det? Ungefär så här:

 

 

Har vi uppfattat Jesus kärlekslära på rätt sätt?

 

Kärlek handlar kanske om att stå upp för det  man tror på? Att våga göra det utan att tveka, att inte ”go halal”, vägra anpassa sig efter det man inte tror på, kämpa mot omskärelser, hedervåld, hedersmord, månggiften, bortgiften, kvinnoförtryck, diktatur och hotkultur, zakat och all styrning bort ifrån ALLAS vår frihet till eller från religion.

 

Jesu lära tog avstamp i det mänskliga, svaga, folkets behov av hälsa, mat, tröst och hjälp. Han kom inte med en bunt stentavlor för att slå i skallen på folk, för att göra våra liv värre än de redan är. Han revolterade mot de skriftlärdes krav på ett välputsat YTTRE. Att säga nej till påtvingad sharia är också det att betona människans förmåga att följa HJÄRTATS RÖST i stället för att anpassa sig efter ett otal föreskrifter som gäller det yttre.

 

Jesus bröt ständigt mot diverse lagar för att visa att människosonen var för mer än lagarna. Han ryckte ax på åkern när han och lärjungarna var hungriga, trots att det var sabbat och arbetsförbud.

Han botade sjuka också i strid med denna lag. Han blev givetvis attackerad för vartenda bud han bröt emot men hade alltid rätt svar på tungan och bad inte om ursäkt för sin tro. Orden var som sagt ofta mycket skarpa:

-  Ni är som gravar man går över utan att märka dem. Människorna ni möter anar inte vilken ruttenhet ni döljer!
 

-  En laglärd protesterade: DU HAR FÖROLÄMPAT OSS! (Sårade känslor som argument)

- Jesus: Ja, för ni krossar människor under så omöjliga religiösa krav att ni inte ens själva skulle kunna tänka er att uppfylla dem. Akta er! Ni är som era förfäder, de som dödade profeterna. Mördare!

Jag kan konstatera att Jesu förhållningssätt var att befinna sig i ständig kollisionskurs med de ortodoxa och att detta skulle komma att leda till hans död, men anpassning? Nej, det ser jag ingen.

 Har detta något med kyrkornas inställning till islam idag? Ja, det tycker jag, eftersom islamisterna kräver av ALLA att följa DERAS regler, inte vårt hjärtas inre röst eller preferenser när det gäller mat.

 Mitt sista möte med en muslim slutade med att han tog avsked av mig genom att ta min högerhand i sin (!) – trots att det ju är förbjudet bland extrema muslimer. Vi hade också ett samtal om bönen, ifall det räcker att be med tanken, utan ord? Jag sa att man använder enbart telepati i himlen och killen såg lättad ut. Han var lite trött på att rabbla koranen.

Att älska sin nästa innebär dialog med ödmjuka människor men inte att alltid göra som Muslimska Brödraskapet vill! Att älska är inte mesighet, kompromissande o självutplåning.

Norge har tidigare varit mer kristet aktivt än Sverige och jag antar att detta spelar in i deras ifrågasättande av moskéer finansierade av diktaturen Saudiarabien, som har total frånvaro av religionsfrihet.

 

Vår religionsfrihet är stadigt krympande. Det finns kristna som känner sig allvarligt hotade, särskilt de som har flytt hit från Mellanöstern och vissa som arbetar inne i en kyrka nära en moské. De är rädda för attacker och det med all rätt, eftersom de blir allt fler.  Är då Sverigedemokraterna den enda starka röst som är beredd att försvara kristendomens existensberättigande? Men inte KD? Är inte det konstigt? Jag känner inte igen Jesu sätt att agera i flertalet kyrkors förhållningssätt till en religion vars mål är att utplåna "bokens folk".