När jag flyttade in där jag nu bor var det avgörande att husen hade två varmgarage. Jag var nämligen beroende av moped för att ta mig fram. Det måste gå långt innan man får en el-rullstol. Mopeden duger bra länge.
Jag fattade inte att jag blivit granne med ghettot. Upplevde inte att jag själv bodde i ghettot. Billig bostadsrätt är bättre än hyresrätt. Men sedan fortsatte massinvandringen. Gängen blev allt fler. Bilar började brännas. En kille sköts ihjäl i en sandlåda ca 400 meter från mig. Bussen kunde inte alltid stanna här p g a stenkastning.
Samtidigt blev det allt mer omöjligt att ha moped. En äldre, älskad moped, i garaget, blev allt mer demolerad för varje dag. Jag använde sommaren till att leta reservdelar och sedan sålde jag mopeden och sa upp den öppna platsen.
En vit Kymco blev min p g a en envis försäljare jag känner. Den ställde jag i ett annat förråd: en förgård med lås och mitt bås med lås. Säkrare?? Jag köpte BOSS LARMLÅS, ett bygellås med larm.
Hade jag en chans nu? Inbrottet kom efter en vecka. De klippte upp hönsnätet och de bröt upp mitt hänglås. När de rörde vid mopeden satte 100 decibel igång direkt och jag tror att de gav upp efter ett par försök. Bra akustik i garaget. Räddad av Boss!
Men jag fick ingen information om att batterierna varade i åtta månader bara. På våren tog jag ut och upp moppen till min uteplats för att tvätta den mm. Då märkte jag att larmet inte fungerade och att alla batterier i hela Sverige var slut, d v s just detta speciella batteri. Tillverkaren hade bara tänkt på att tillverka larm, inte lås. Det ger ju vinst direkt men sedan kommer de att bli utan kunder en dag!
Jag visste inte vad jag skulle göra eftersom stöldrisken verkade störst i garaget. Jag kan inte installera GPS än, för min moped är hos polisen. De hittade den snabbt, men funderar nu på att göra en teknisk utredning. Jag gissar att de samlar fingeravtryck och DNA. För mopedstölderna i staden har i stort sett tömt hela staden på mopeder. Polisen åkte direkt till ett cykelförråd i ghettots hjärta där de fann två stulna moppar. Min var väl oskadd för att de hade tänkt sälja den. Den passar inte till ungdomar men kan ju ge en del cash/kunde ha gjort det.
Om det vore så väl att tjuvarna är ett mindre antal som man kan sätta dit … Om inte så ser jag ingen framtid för mig som mopedist. Det blir de rika med villor och eget garage som kan ha moped men övriga fattiglappar som bara har råd med moped får nog ge upp nu. Detta drar ned mig i depression och jag drunknar i hat och byråkrati.
Kommunen går i däck p g a massinvandringen så man bestämde att vi som har dålig psykisk hälsa ska betala 2000 kr i månadsavgift. De har snart inga kunder kvar, inte mig i alla fall. (Det gäller städ och samtal i hemmet)
De kom på ett annat sätt att tjäna pengar: mopeder ska parkeras på bilplats och betalas för via app.
Där försvann möjligheten att ha moppe som ett handikapphjälpmedel. Jag måste både gå och bära långt, vilket jag inte kan. I 20 år levde jag med hjälp av moppar, alla årstider i stort sett, men nu har jag kommit till en punkt där jag nog får sitta inne utom när jag blir hämtad av min kontaktperson.
Folk har sina uteplats-möbler fastkedjade i kättingar för att få ha dem kvar.
Vad finns kvar av det goda samhället? Nästan ingenting. Jag känner mig som en plockad höna. Är tacksam för att jag inte är uteliggare - än. Men vid 70 faller det mesta bort och allt hänger på ett bostadstillägg, som blir vaddå?
