Samhällets hårnande attityd mot funktionshindrade

Jag har nu skrivit flera inlägg om hur jag tycktes förlora mitt boendestöd eftersom jag inte kan betala 1 850 kr/månad i stället för 0 kr.

Självklart överklagade jag och snabbt gick det, men avslaget kom ännu snabbare. Jag fattade inte vad som hände? Avslaget tycktes ha skickats innan min överklagan kom in? Jag som använt mitt liv till mycket välskrivna överklaganden och i allmänhet vunnit...

Nå, jag var ju tvungen att tro på avslaget gällande nedsatt avgift och att detta med 1 850 var det som gällde. Alltså skrev jag direkt ett mail om uppsägning av mitt stöd.

Sedan gick jag in i mitt autistiska meltdown, som innebar att jag drack upp en flaska gin, blev milt uttryckt galen, vacklade upp mitt i natten för att kissa, rasade in i dörren till ett gästrum, där en hemlös tillfälligt övernattade.

Nästa dag berättade han hur sårad han blivit av allt jag vräkt ur mig. Fattade ingenting, hade ju en blackout och mindes ingenting. Har gjort allt för att få honom att förstå innebörden av ordet "projicering". Jag kände mig (återigen) så totalt nedtrampad av samhället som om jag var en myra och inte en människa. Med den självbilden blir man elak mot andra människor. Kan bara hoppas att personen i fråga kommer över det inträffade.

I mitt sammanbrott köpte jag också olagliga droger. Över huvud taget tappade jag greppet om livet totalt. Det enda jag inte prövade var självmord, för det har jag redan prövat: dött och blivit återupplivad. Det kostade samhället en förmögenhet att få mig tillbaka till livet och jag förstod dessutom att det var för tidigt att lämna min son i sticket. Jag lovade Gud att inte bryta mitt livskontrakt.

Blir det ofta droger så dör man förstås även av det, dock inte av cannabis, vilken borde ha legaliserats för länge sedan. Enligt vissa är det den enda fungerande medicinen vid autism.
Att motståndet är hårt beror på att läkemedelsbolagen förlorar stort om en naturmedicin vinner. Man kan inte ta patent på en planta!

Jag skulle just ta avsked av en av mina älskade boendestödjare, men tog först in posten från boxen. Där fanns breven som sa att jag beviljats reduktion till 500 kr/månad, vilket jag hade bett om. I o för sig anser jag att kommunal psykiatri ska vara gratis, men att 500 skulle vara möjligt för mig att klara av.

Sedan grät jag och höll om "Anna" medan tårarna sprutade.
- Jag var så nära att förlora dig! Du är som den goda mamma jag aldrig hade. Du är en klippa i ett stormande hav. Hur skulle jag ha klarat mig utan dig???!"

Jag behöver lång tid för att hämta mig både från onda och goda chocker. Började smälta detta med att stödet kunde fortsätta med mänskliga änglars hjälp. Misstänker nämligen att min utförare Tesia tog upp mitt fall och förklarade att jag är så svårt sjuk, särskilt fysiskt, att jag inte klarar mig själv.

Jag skulle nu befinna mig i en "landningsfas", men tyvärr var det någon som stal fronten till min moped i natt. Min son hade gett den service och den var klar för avgång, men inte längre. (Mopeden är mina ben)
Återigen strömmade ondskan in i min själ. Jag tappade balansen, men jag drack ingen starksprit och det kommer jag aldrig att göra igen, eftersom man tydligen blir galen och aggressiv av den.

Jag kommer att pröva CBD-olja från industrihampa, som är laglig, men tvivlar på att jag klarar mig utan viss mängd THC. Vill jag ha medicinsk marijuana (inkl. THC) så måste jag flytta till Danmark, Tyskland eller Finland.

Jag har konsulterat Cannabisdoktorn Angelo Graziano, men dels blir hans olja för dyr i drift, dels kanske han hamnar i fängelse igen. Skulle denna vecka upp i hovrätten. Han vill det. Han vill bli en offentlig figur, som slåss för medicinsk marijuana i Sverige. Jag kan bara önska honom lycka till i kampen. Vi är många som behöver hjälp. I detta hårdnande samhällsklimat funkar det inte att ha dåliga nerver och alkoholen är inte en vän, den är dödligt gift. Många har dött runt omkring mig av detta.  MAN DÖR INTE AV MARIJUANA!

Det existerar inte en enda medicin som är testad på människor inom autismspektrum, men det finns de som påstår att CBD-oljan (ev inkl. THC?) får hjärnan att arbeta bättre. Sov väldigt gott om natten när jag prövade marijuana i Amsterdam.

Om välfärden ska fortsätta avvecklas i detta rasande tempo och brottsligheten öka lavinartat så behöver jag: BLI MARINERAD I CBD-OLJA, INKLUDERANDE THC!! Det är inte läge nu att vara ångestbenägen. Här gäller det att ha krafter till att försvara sig mot kommunala nedskärningar.



(Avser att skriva ett inlägg angående hur svårt sjuka eller gamla har drabbats av de senare årens indragning av: Sjukpension, Färdtjänst, LSS mm. Många har tagit sina liv, drabbats av omedelbar stroke eller insjuknat i cancer. Det är inte mycket kvar av välfärden nu.)

Man höjer pensionerna, men hemtjänstavgiften ännu mer!

Låt inte den vänstra handen veta vad den högra gör. Så tycks regeringen tänka. Det låter ju väldigt bra med höjda pensioner. Om man med denna nyrikedom som skäl sedan drämmer till med en hemtjänstavgift eller boendestödsavgift på närmare 2000 kr så är det ju något som mörkas ned och knappt någon känner till.

Jag blev 65 förra våren och det tog lite tid innan bostadstillägget kom igång, för jag var sent ute.
Men pensionen hamnade då på 12 000 kr och jag lyckades genom överklagan få behålla avgiftsfritt boendestöd.

Men i år såg jag till min förfäran att pension + bostadstillägg gjort att jag hamnat på 13 000 kr. Jag fick en chock och tänkte: Nu är det kört med mitt boendestöd! Nu kan de drämma till med 1 850 kr i avgift eftersom jag hamnat för långt från EU:s existensminimum som är ca 11 300 kr.

Och det var kört. Man ville ha högsta avgiften av mig trots att jag skrev ett brev med alla extrautgifter jag som handikappad har. Man skrev att jag av ekonomiska och sociala skäl skulle betala högsta avgiften. Sociala skäl? Har jag fått tio nya vänner utan att jag lagt märke till det?

Jag skrev omedelbart ett mail och sa upp boendestödet eftersom jag ju redan hade överklagat. Att gå vidare till förvaltningsrätt mm orkar jag inte. Jag vet ju att kommunen har stora ekonomiska underskott p g a massinvandringen och att både landsting o kommun har skurit ned i sina utgifter så mycket det bara går.

Jag ger mig inte ut i ett krig jag inte kan vinna. Det får vara svart nu. Jag ligger bara till sängs och skiter i allting. Jag har två möten i veckan: ett med en kontaktperson och ett med min son. Jag vet att det finns de som inte ens har det: inte LSS och inte något barn i samma stad.

Jag kom via internet i kontakt med en aspergare som inte hade pratat med en enda människa på ett helt år! Jo, så illa kan det bli för en hel del aspergare efter 50. De flesta söker inte boendestöd eftersom deras höga IQ, ofta 130 och över, gör det i stort sett omöjligt för dem att hitta en kontaktperson att kommunicera med.

Flertalet kontaktpersoner förväntar sig att aspergare ska vara utvecklingsstörda rakt igenom, d v s korkade. När det visar sig att de är intelligentare än de själva så säger de upp sig efter ett tag.
Själv ligger jag på 120-130, vilket inte är så farligt högt och jag tror att den kontaktperson jag nu har också ligger där ungefär. Kommunikationen flyter på väldigt bra. Hon är givetvis inte så virrig, känslig och ojämn som jag utan är ett verkligt stöd.

När jag är i chock är jag dummare än tåget. Jag går in i väggar, snubblar över mina egna fötter och är helt desorienterad. Då krävs det att min "vän" inte är lika knäpp som jag.

Jag har försökt nå LSS-handläggaren för att be om en timma till per vecka för att ersätta bortfallet av boendestöd. Men det tar tid att få tag på folk och jag vet inte om min "kupp" kommer att lyckas. Det är förstås HELA kommunen som ska spara. LSS är gratis, det är därför jag kommer att försöka få mer hjälp där, men det känns som en omöjlig flykt ífrån de ofrånkomliga neddragningarna inom hela välfärdssektorn.

Vissa säger att välfärdsraset beror på jobbskatteavdragen, vilket är en del av sanningen. Men efter de förödande migrantströmmarna de allra senaste åren rasade det mesta samman, ungefär som World Trade Center. T ex rasade reumatologen och psykiatrin samman med en stor knall. Jag skulle fått träffa reumatologen för ett halvt år sedan, men det har inte funkat. Det saknas läkare.

De som har bra jobb, bor dyrt och fint och har privat sjukvårdsförsäkring samt ständiga semestrar intill vita sandstränder - de fattar ingenting:

VADDÅ SYSTEMKOLLAPS? JAG KAN INTE SE NÅGON SYSTEMKOLLAPS!

JAG VAR NÄRA ATT FÖRLORA MITT BOENDESTÖD!

Efter allmänt kaos i min själ och inom kommunen står det klart att min boendestödsavgift går från 0 kr till 500. Man gav avslag utan att invänta min snabba överklagan. Men jag låter inlägget stå kvar för att visa hur man hanterar funktionshindrade idag: ovarsamt och iskallt!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag öppnade jag postboxen och såg kommunens brev. Jag kände på mig att de skulle ge mig avslag beträffande mindre avgift till boendestöd, mindre än 1 800 kr/mån. Jo, så var det!

 Man bemötte inte alls mina rader om extrautgifter som multisjuk/handikappad. Man skrev bara att jag för tillfället hade 50 000 kr på personkonto (innan månadens räkningar är betalda). Vissa av pengarna står på kapitalkonto av praktiska skäl, men det finns ju ingen ränta! Buffert för resten av livet - gigantisk?

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/socialtjansten-hojer-avgifterna

Man bemötte ingenting om min risiga, billiga bostadsrätt i plast, med enormt renoveringsbehov. Kommunen handikappanpassade köksskåpen invändigt, men sedan vill man pressa ned mig på existensminimum så att jag inte kan renovera lägenheten vid behov, b l a behövs nya luckor. Det hade varit bättre med redan handikappanpassade hyresrätter där jag saknar ansvar för bostadens skick.

Man kommenterade inte trasig tvättmaskin som måste bytas ut snart och att jag själv inte är i stånd att använda tvättstugan. Mopedkostnaderna bemöttes inte heller. Men jag kan ju knappt gå!

Och varför satte man sig inte i just mitt ärende? Därför att det är ointressant. Kommunerna måste dra in rejält med pengar från sjuka och gamla för att klara de skenande utgifterna för invandringen.

Bor i en stad som är en invandrarmagnet och som saknar större industrier och företag. Staden utan jobb.

Hur ska den här ekvationen gå ihop? De företagsamma invandrarna startar ju pizzerior o liknande restauranger på löpande band, men det finns en gräns någonstans. Vi kan inte ha thai eller kebab i varje kvarter. Vissa startar städfirmor eller annat inom servicesektorn. Men även denna sektor har en gräns. Vi hade behövt rejäla, stora företag, som t ex Volvo. Men de gick ju omkull, liksom det mesta, utan att staten tar ansvar. Allt är upp till marknadskrafterna numera, och de vill oss inte väl.

Man kan googla runt kring temat: Staten rullar över kostnader för omsorg och infrastruktur på kommuner, landsting och regioner, så får man upp många sajter, som alla pekar mot utfattiga kommuner, panikslagna kommunalanställda och handläggare som förvandlats till empatilösa robotar.

Vad en handläggare tänker om min situation spelar ingen roll. Jag ligger något över EU:s existensminimum och alltså vill de ha 1 800 kr i månaden för 14 timmars stöd i hemmet, nära 2000 kronor!!! Vansinne!

Jag är i djup chock. Efter 19 år med hemtjänst eller boendestöd utan kostnad, eftersom jag faktiskt är relativt fattig, så MÅSTE JAG NU SÄGA UPP MITT BOENDESTÖD!

Jag är en reumatiker som efter 42 år med RA och 32 år med Sjögrens syndrom är på fallrepet. Mina lungor har torkat ut, så att jag inte orkar ansträngningar eller att kan sova utan kraftiga störningar.

Besökte idag mitt fd sommartorp, d v s jag hade bara en andel där. Det är arvegods så den lilla vinsten efter skatt fick gå till min son, som är mitt i livet och omskolar sig i hopp om att kunna jobba med något där hans tungmetallförgiftning (billackering) inte knäcker honom. Han använder då dessa pengar. Jag vill det för att jag älskar honom mer än något annat på jorden och jag vill att han ska överleva, få ett liv, inte slås ut som jag.

Utan dessa pengar skulle han tvingas till studielån - till en AMS-kurs! Men invandrarna som går kursen får gå gratis! Är detta ett utslag av den berömda värdegrunden? Jag kallar det orättvisa. Svenska sjuklingar och invandrare ställs hela tiden mot varandra och de förra är förlorarna.

Vi gick ned till stranden för att fika vid de kluckande vågorna men sedan gällde det för mig att ta mig upp för de enorma backarna till stugan o bilen. Sonen stöttade mig så hårt han kunde och min andning blev allt tyngre. Det gjorde ont i hjärtat och muskler och leder skrek av smärta. Det började kännas som om jag försvann. Började undra om hjärtat skulle orka? Det stack i det. Ja, med knapp nöd. Jag kippade våldsamt efter andan som en fisk på land.

Det gick om möjligt ännu sämre än förra året. Det är ju åldern men också det faktum att sjukdomarna har brutit ned mig så kraftigt att jag stadigt förlorar terräng. Så här sjuk rent generellt har jag aldrig förr varit. Så här gammal (66) har jag hellre aldrig förr varit.

OCH JUST DÅ FÖRLORAR JAG MIN HEMTJÄNST! Eller gör mig av med moped, modem, dator och livskvalitet. Men jag har inget val därför att jag under en stor del av mitt liv levt på eller under existensminimum och detta har skapat djupa sår av rädsla i både min och sonen själ. Att inte ha till det allra nödvändigaste och att inte veta hur man ska fixa en extrautgift tär väldigt mycket på nerverna.

När jag fyller 70 blir min pension 6000 kr/månad. Då kan jag kanske söka stöd på nytt? Eller tycker de att jag ska betala 1 800 kr även då?

Jag är chockad, apatisk o arg i en märklig blandning. Mest uppgiven. Jag ska klara det jag inte kan: ENSAMHETEN och städning. Min son kan inte ta över. Han är ju också sjuk. Dessutom vill jag ju att han ska få leva sitt eget liv, få finna lite glädje mellan varven.

Visst har jag sökt vänner, men de har krävt att jag ska vara HURTIG! när jag varit nyopererad och medtagen, att jag ska vara aktiv fast jag inte kan, alltid glad o munter samt givetvis på benen där ute någonstans. Nej, vänner är något jag inte kan skaffa. Många med Aspergers syndrom har inga vänner förresten. Vi är för djupsinniga och egensinniga, inte strömlinjeformade eller rättänkande - framför allt inte normala!

Två saker kan nu inträffa: 1. Ett mirakel 2. Jag blir liggandes deprimerad och trött i sängen tills varenda muskel tynat bort. Den största muskeln heter: HJÄRTAT. Många reumatiker dör av hjärtsvikt. Det kallar jag för en samhällsvinst. Grattis Sverige!

HÄR VILL JAG LEVA - OCH HÄR VILL JAG DÖÖÖÖÖÖ!

Hon dog för att boendestödet kostade för mycket!

Jag kallar henne Marie. Hon var i 50-årsålderna och arbetade inom den överstressade vården!
Fast hon var slut efter jobbet skyndade hon sig till sin gamla mamma för att vårda henne också.

Det blev för mycket för denna klena, lilla tjej, så hon begärde plats på äldreboende för mamman.
Svaret blev givetvis nej, men hon överklagade detta nej i fyra år tills mamman kom in på ett hem, där man var väldigt nonchalant mot de gamla.

Hon behövde dricka av och till hela dagen för att  kunna äta, men det fanns ingen förståelse för detta. Om hon inte åt upp maten så tog man snart bort den och så gick mamman allt djupare in i undernäring och uttorkning - tills hon dog - efter ett år.

Detta fullständigt knäckte Marie som kämpat så för sin mamma. Hennes son hade flyttat långt bort och vännerna hade hon tappat sedan hennes man dog och hon dessutom inte hade haft tid för annat är jobb och anhörigstöd.

Så stod hon där, vid Utbrändhetens strand, och hennes apati ledde till en överdos tabletter. Hon fick hjälp via polis-ambulans-akut-psyk. Men hon upptäckte att på psyk fick hon knappt prata med någon, vare sig kontaktpersoner eller patienter. Patient-tal-förbudet är för övrigt rätt nytt.

Att inte få prata ut med någon på psyk ledde förstås till ett nytt självmordsförsök - på alla de tabletter som så frikostigt skrevs ut. Någon baktanke med detta? De första veckorna kan man räkna med kraftigt förhöjd självmordsrisk. Men man har inte råd/tid att bevaka patienten. Gissar att många har dött av denna orsak: inläggning och eftervård saknas. En hel självmordsarsenal finnes!

Jag träffade henne efter den tredje överdosen, utan rening av inre organ. Vid två tillfällen låg hon medvetslös på golvet i tre dygn, men vaknade sedan upp - hjärnskadad. Detta förstod hon inte själv eftersom omdömet satt i den skadade hjärnan.

Att nå fram till henne var alltså mycket svårt, men jag försökte. Eftersom jag var inne i en operationstät tid så kunde jag bara lyssna, men just ingenting göra: mer än att ge rådet:

SKAFFA DIG BOENDESTÖD!

Hon visste redan att det kunde kosta närmare 2000 kr/månad om man hade besparingar. Hon hade en del pengar efter en skilsmässa, som hon ville ha till att renovera bostadsrätten efter behov och för att känna lite trygghet den dag hon blev pensionär. Alla vill vi helst ha en viss buffert mot fattigdomen, men kommunen vill plocka av sina kunder så mycket de kan, tills bara existensminimum återstår.

Min bostadsrätt är också ett fuskbygge och jag vet inte hur jag ska ha råd att renovera den, eller visste. Om kommunen tar 2000 kr av mig i månaden, där jag sitter i en handikappanpassad bostadsrätt, så kommer jag inte att kunna underhålla den. Den är ruskigt nedgången.

OM MARIE HADE FÅTT SITT BOENDESTÖD UTAN AVGIFT FÖR ATT RÄDDA HENNES LIV FRÅN DÖDEN - SÅ HADE HON KANSKE LEVT IDAG!!!!

Hon dog på en kombination av tabletter och massor med brännvin.

Hon höll krampaktigt kvar i sitt lilla sparkapital, för trygghetens skull. Har man dåliga nerver så vill man ha TRYGGHET och slippa gå och leta efter tomburkar vid 65!

PENGAR ÄR NERVLUGNANDE! Nej, de är inte allt, men för oss som levt i fattigdom en stor del av livet så är pengar otroligt viktiga för att vi ska kunna slappna av ibland.

OM vi hade varit en humanitär stormakt på riktigt så hade psykiskt sjuka sluppit betala för den för dem helt livsviktiga hjälpen - boendestöd. Men nu gäller de humanitära insatserna främst utlänningar som INTE har arbetat ihop sina trygghetspengar via skatten i 40 år. De får bo gratis, gratis mat, gratis aktiviteter på dagarna och en ny iPhone, gratis busskort och gymkort. Det finns pengar till detta men ingenting gratis till våra psykiskt sjuka!!!!!!! Vaddå VÄRDEGRUND!

Så jag riskerar kanske att få bloggen nedstängd - eftersom det jag skrev var rasistiskt, nazistiskt. Att tycka att de som slitit hårt hela sitt liv skulle kunna ha rätt  till vissa gratistjänster från samhället,  såsom migranter får en rad gratistjänster utan att ha betalat en enda skattekrona - det är rasistiskt.

Jag har bett till Gud att han ska ta hand om Marie i sin himmel. Hon har ju inte försökt spränga sig dit, men det kanske kan gå att komma dit i alla fall, för att man använt livet till att ta hand om make, barn, sjuka människor och sjuk mamma?? Att vara snäll borde ge rätt till en gratisvistelse i det himmelska hotellet!

Vilka människor staten prioriterar i sina ekonomiska kalkyler är helt uppenbart. De kvinnor som slitit hela livet i vården kommer staten INTE att belöna på något sätt. När du som kommunalarbetare råkar illa ut så faller du handlöst ned i ett slukhål bestående av besparingar och ännu mer besparingar.

Att inte koppla ihop det med massinvandringen är bara naivt. Jag har själv varit naiv, men inte längre. Verkligheten har krupit allt för nära och sambanden är allt för uppenbara.

HAR INTE RÅD MED BOENDESTÖD LÄNGRE!

Jag har försökt undvika politik på den här bloggen, fast egentligen det mesta i vår samlevnad går in under den rubriken, i ett komplext samhälle som vårt.

Är jag då rasist om jag vill att gamla eller sjuka inte ska behöva lida nöd för att Sverige vill ha en invandring som vida överstiger vad vi har råd med, d v s om vi i någon mån ska kunna ha en välfärdsstat?

Är det inte snarare så att jag bara försöker överleva? Är det fel?
Jag vill inte frivilligt skjutas i sank för att kommunerna absolut inte kan klara av de enorma utgifter det är fråga om. Här rekommenderar jag Tino Sanandajis bok Massutmaning som innehåller förståelig statistik. Och han är inte varken Sverigedemokrat eller helsvensk. Han är svensk kurd, säger han, men månar om sanningen eftersom han kommer från en diktatur, Iran, och vet hur ett land glider in i diktatur - genom att sanningen tystnas ned och förvrängs.

När det bestämdes att allt fler utgifter nu ska vältras över på kommunerna, tidigare än väntat, samtidigt som antalet invandrare ökar lavinartat, så insåg jag att det snart skulle vara kört för mig.

http://www.nsk.se/2016/03/03/dyrare-omsorg-till-sommaren/


Jag behöver SJUKVÅRD och OMSORG/VÅRD I HEMMET!

Jag har redan skrivit nog om en sjukvård i fritt fall, där man lever riktigt farligt, utan privat sjukförsäkring eller pengar att åka till annat land för operation i vissa fall.

Nu gäller det BOENDESTÖD, vilket gränsar till hemtjänst. Jag har haft båda formerna, men så tyckte kommunen att det bästa var boendestöd för mig. Det är kommunal psykiatri, som ska hjälpa till med städning och social samvaro. I vissa fall ska den förhindra självmord. Någon psykolog finns inte att få för de flesta idag, knappt heller kurator. Och då återstår alltså denna livsuppehållande
tjänst.






Boendestöd har varit gratis i många kommuner under många år men successivt infördes avgifter här och där. Jag visste att hotet hängde över mig som tunga regnmoln, ev med åska. När skulle blixten slå ned?

Den slog ned nyss. Jag öppnade ett brev och det sa att jag nu skulle betala 1 800 kr i månaden!
Jag skrev en överklagan utan tillägg, såsom förra året. Detta tillägg handlade om alla mina extrakostnader som multisjuk och handikappad. Jag är som sagt inte "bara" psykiskt sjuk (ångestbenägen) utan har svår ledgångsreumatism och andra sjukdomar.

Jag tänkte att de hade väl kvar mitt brev sedan förra året? Man blir ju inte friskare för varje år liksom.
Vet inte nu om de läst de gamla brevet eller struntat i det. Hade inte pengar att ladda printern med nya patroner. Men det har jag gjort nu. En dator + printer är nödvändig om man ständigt ligger i krig med samhället. Det har jag gjort halva livet, i överlevnadens namn,

Någon nytta ska man ju ha av Aspergers syndrom med tillhörande förhöjd intelligens! Men alla krig kan man inte vinna, om lagarna vänds emot en.

Så jag har redigerat det gamla brevet, men nu gäller det att få tag på handläggaren tidigt på morgonen, när jag normalt sett sover, och fråga: Kan jag komplettera min överklagan? Spelar det någon roll? Kraven har väl ökat, eller?

Obegränsad invandring innebär att välfärdsstaten måste upphöra förr eller senare.

En dag tar pengarna slut. Invandrarna ska till ca 50 % ha bidrag av olika slag från kommunen (när staten släpper taget) och på denna arena kolliderar migranter och handikappade. Vi slåss om samma välfärdskaka - och den räcker inte till alla.

Att avgifter till hemtjänsten skulle höjas läste jag om för ett par år sedan, så ...

Jag har sett mängder av exempel på hur svårt sjuka fått det allt sämre runt omkring mig, sällan kommer ut, drabbas av höga avgifter o misär. Och nu är det nog min tur ...

Jag har skrivit mig ut skiten många gånger men när nu kommunen MÅSTE betala det mesta av invandringskostnaderna medan staten drar sig undan, vad sjutton ska de då göra annat än att ge sig på just sådant som hemtjänst, boendestöd, färdtjänst mm, d v s det jag kallar VÄLFÄRD.

Välfärd finns alltid för de rika. De kan ju själva bekosta sitt liv. Men välfärd kommer inte längre att finnas till för de fattiga. Valet är enkelt: ATT SÄGA UPP BOENDESTÖDET. Får jag inte nedskriven avgift så måste jag göra just detta. Hur ska jag överleva sedan då? Ingen aning. Min son kan nog dammsuga varannan vecka och jag själv moppa, men samtalen, sällskapet, fristen undan den malande ensamheten - HUR SKA JAG ÖVERLEVA DET?

Man SKA tycka synd om människor från världens alla länder, men inte de svaga grupper jag nu skriver om. Det är något som ska tigas ihjäl, eller ev. tas upp i Rapport någon gång, men utan åtgärd!!!

Jag lovade Gud efter 2009 års nästan "lyckade" självmord att aldrig mer svika min son eller mig själv på det sättet. Ändå vet man inte vad som kan hända i en djup depression. Jag fixar inte biverkningarna till antidepressiva medel för att min kropp dels är svårt sjuk samt autistisk. Det existerar ingen medicin med bevisad effekt vid autism. Vi har annorlunda hjärnor.

Det var därför boendestödet blev min räddning. Åh, dessa underbara änglar som kommer hit och lyssnar på allt jag har att säga, även om tankarna ibland är svarta. Men ofta skrattar vi tillsammans, för vi har liksom blivit goda vänner. Ja, just VÄNNER!

Jag har ett fåtal bekanta men inga vänner. Hur lever man utan det? Ska jag vräka alla problem över mitt handikappade barn? NEJ!

En psykiskt sjuk granne, som blivit hjärnskadad av överdoser, fick rådet av mig att skaffa sig boendestöd. Men hon ropade högt att hon hört hur dyrt det var, alldeles för dyrt! Nej, det kunde hon inte klara. Så, i stället tog hon sitt liv.

Kommunal psykiatri måste få vara gratis om man verkligen vill ha en nollvision angående självmord! J-a HYCKLARE! Om 1 500 afrikaner drunknar på Medelhavet så är det en katastrof men om 1 500 svenskar (o invandrare) tar livet av sig  då är det VARDAG! Wake up!

Vissa migranter är äkta flyktingar, d v s inte här för att islamisera oss eller leva på bidrag. De kan lida av Posttraumatisk stress och belastar därmed den fallande sjukvården så att det blir omöjligt för ALLA utom de rika att få någon att prata med.

Min konklusion är att extrem massinvandring leder till katastrof både för seriösa invandrare och svenskar. Snäll ska man vara men inte dum!

Det strömmar hit människor från andra länder som dränks i etableringsbidrag, etableringsstöd, retroaktiv föräldrapenning, barnbidrag i mängd + en hel del andra bidrag. Jag ser inga tendenser till minskade bidrag i den här gruppen, men i gruppen sjuka svenskar där skärs det ned som aldrig förr. Här förlorade vi vårt hospice. När man sparar på döende människor ska man INTE kalla sig för en humanitär stormakt!

REGERINGEN STÄLLER GRUPP MOT GRUPP! DET ÄR INTE VI VANLIGA SVENSKAR SOM GÖR DET!

Kalla mig gärna nazist, men vet att jag älskar judar, Israel, Bibeln och Jesus! Och de enda jag har mördat är en bunt flugor.

Man kan prata om olika konton, men vår skatt går i alla fall till kommunala välfärdsinsatser och att hålla isär utgifterna för invandrare och sjuka kan man väl göra rent hypotetiskt, men inte i praktiken!

En splittrad, schizoid sjukvård, men Jag är EN HELHET!

Det har inte gått att skriva på ett tag för att jag hamnat i chock över min förlorade röst. Är så trött på mitt ständiga harklande och kan tänka att omgivningen är det ännu mer.

Jag längtar varje dag efter en kallelse till reumatologen, specialisten på Sjögrens syndrom. Skulle fått komma för ett halvår sedan, men det har inte gått p g a läkarbristen. Sedan misstänker jag att de med privat försäkring går före, särskilt som jag kanske har den bästa läkaren i landet. Orsaken är att sekreteraren har ringt upp några dagar och erbjudit avbokad tid nästa dag kl 8 eller 9. Det finns alltså folk som kan unna sig avbokningar, folk som kan välja o vraka???

Tyvärr har jag sagt nej p g a mina sömnproblem och att de gör mig så grötig i huvudet om jag stiger upp kl. 5-6 att ett meningsfullt samtal inte går att föra med mig då. Och jag har heller ingen chans att ligga pall 24 timmar före besöket på morgonen, vilket kan vara ett sätt att klara det.

I grunden är jag tyvärr en gedigen nattmänniska. Hjärnan funkar bara kväll o natt. Tyvärr! Har ärvt det av mamma. Många intellektuella eller konstnärliga funkar på det sättet. Obotligt!

Jag har kämpat mig igenom de oändliga telefonköerna på morgonen en timme. Jag har stått flera månader i vårdköer till vårdcentral och halsavdelningen. Dessutom kallades jag för nya cellprovtagningar.
Och plötsligt rasade en massa sjukvård över mig på en och samma gång. Too much! Jag hade svårt att orka med all sjukvård för att jag är sjuk! Jo, så knepigt kan det bli, särskilt som all vård ska ske för förmiddagarna och man ska resa hit och dit för att få den.

RESULTAT:

VÅRDCENTRALEN:

Dina blodvärden är i topp! Kunde inte vara bättre! (Sänkan är förhöjd p g a ledgångsreumatism, men ...) Kände mig totalt FRISKFÖRKLARAD. Men har fått intrycket att så är det för många som går till VC. Sedan dör de plötsligt av en hjärntumör.

HALSLÄKAREN:
Sjögrens syndrom har brutit ned halsens slemhinnor så att du har svårt för att tala, särskilt som det ligger slem  på stämbanden. Inga förklaringar till detta gavs eller någon medicin. Det finns ingen bot. (Men enl. VC är jag som sagt kärnfrisk)

GYNEKOLOGEN:

Proverna visar att din livmoder är röd, irriterad och inflammerad. P g a detta kan vi inte säkert avgöra om det är nya cellförändringar på gång. Återbesök om ett år.

Detta besked kom med brev, annars skulle jag velat fråga: Det är möjligt att jag haft det så här i mer än ett år och ska ha det så i ett år till. Är det normalt att bara gå omkring med en inflammerad livmoder, riskfritt, oproblematiskt? Och som vanligt, inget penicillin eller så?
Livmodertapp och livmoderhals är redan borttagna för att undvika cancer. Nu står livmodern på spel.

Eftersom jag blev dödssjuk efter livmoderhalsoperationen och aldrig kom igen efter infektionerna så tror jag inte så mycket på att jag kan överleva en livmoderoperation. Har slut på mitt immunförsvar.
(Men enligt VC är jag som sagt kärnfrisk!)

SAMMANSTÄLLNING:

Enligt vårdcentralen är jag en kärnfrisk människa med ledgångsreumatism (som går omkring med en inflammerad livmoder med cancerpotential, inte kan sova p g a uttorkade lungor o feber och knappt kan tala p g a Sjögrens syndrom.)
Ja, ja, svenska vårdcentraler har sitt besynnerliga sätt att se på människan. Det finns inga problem förrän man är död, d v s det är väl just då som jag inte längre har några problem med kroppen.

Jag är så förvirrad av dessa bedömningar av mitt tillstånd att jag föredrar att fokusera på något helt annat än min kropp.
Jag blir ändå 66 år i morgon och JAG HAR LEVT MITT LIV! Vissa saker gjorde jag fel, men det jag är mest stolt över är det jag kunde göra för ett fåtal människor: hjälpa dem till ett värdigare liv.

Allt som har med kärlek att göra, till Gud, mig själv eller andra människor - det bär jag i mitt hjärta, med stolthet. Min bror dog vid 69 och han gjorde också allt för att förverkliga sig själv fast inom andra sfärer än jag. Jag är tacksam både över de år han fick och de år jag hittills fått!