VARFÖR får vissa LEDGÅNGSREUMATISM

Det officiella svaret är: Vi vet inte!

 Förr i tiden, med dåliga mediciner, haltade jag mig fram genom livet och ibland låg jag till sängs och skrek av smärta, med RA gnagde på mina leder och rädslan att inte kunna ta sig ur sängen till toaletten fanns närvarande varje natt. Jag genomgick 19 ledoperationer och tog väl hundratals kortisonsprutor. Jag grät mig igenom ett otal skov (insjuknande) då jag inte fick ta medicinerna i samband med operation.

 Jag förlorade under mina 41 år med RA följande förmågor:

 

-        Sticka

-        Virka

-        Gå utan att halta

-        Gå i vanliga skor, bara sjukhus-skor med inlägg

-        Åka skidor

-        Åka skridskor

-        Dansa bugg och folkdans

-        Att spela spansk gitarr (Hjälpligt spel på country-gitarr)

-        Att sjunga rent och bra

-        Att arbeta heltid, sedan deltid

-        Att måla i olja p g a dåligt skydd mot gifterna i färgen

-        Att teckna p g a händerna

-        Att skriva maskin professionellt

-        Att skala potatis och annan matlagning

-        Att orka vara med i det sociala livet, växande trötthet

-        Allt större oförmåga att stå emot infektioner, med förödande konsekvenser.

 

Listan kan göras längre än så. Poängen är:

 

Hur kan man gå igenom så många sorgebearbetningar, så många förluster av yrken och hobbys – UTAN ATT VETA VARFÖR?

 Forskarna vet mycket, men som jag ser det har man inte lagt pusslet. Man är idag inriktad på att kunna bota RA, ev. genom stamcellsforskning. Kanske lyckas man med det. Man har kommit långt och kanske måste man inte veta exakt vad som satte igång processerna som ledde fram till RA. Att förstå vad som triggade det hela är i alla fall något jag som patient är intresserad av. Så det är triggerfaktorerna jag tar upp här och de ligger inte i strid med vetenskapen. Har väl mest lagt pussel med de bitar den gett mig.

Här finns några faktorer, som enskilt eller tillsammans skulle kunnat leda till MIN RA:

 1. Genetik. Jag känner inte till någon inom storfamiljen och lite bakåt, som haft RA. Om en släkting för 300 år sedan fick RA är inget jag har kunskap om. Men jag tror att om en människa sätts under stark press, stress eller utsätts för traumatiska händelser så är det mycket möjligt att hon reagerar med en sjukdom. Vilken sjukdom beror på vilka arvsanlag hon har. I mitt fall var det inte diabetes t ex.

 2. Trauma. Ett antal reumatiker fick frågan om de hade utsatts för trauma under året innan deras sjukdom bröt ut? 100 % svarade ja!!! Har träffat ett par reumatiker som gick igenom en jobbig skilsmässa året innan de blev sjuka. Själv misslyckades jag i mitt yrke. Jag försökte ju gå vidare på andra vägar, men då jag haft en dålig uppväxt som gjorde att jag byggde hela mitt självförtroende på att vara bäst i de flesta ämnen i skolan, så drabbades jag av en blackout när personen som avslöjade vad de centrala proven visade. I tre dygn var det svart och jag satt i en stuga på landet dessa dygn och bara skrek rakt ut i luften. Mitt livsbygge rasade samman. Det var inte byggt på att jag var älskad utan att jag var bror Duktig. Nu var jag plötsligt ingenting.

 Jag hade en gudstro som hjälpte mig att gå vidare och jag tyckte att livet blev allt bättre, MEN kroppen hade inte glömt bort traumat/blackouten. Cellerna mindes. Hjärnan mindes. En destruktiv process hade satt igång, som inte gick att stoppa.

Fler exempel på ovanstående. En reumatiker var adopterad och letade i åratal efter sin biologiska pappa. Hon menade sig aldrig få frid om hon inte fann honom.

 Av vad jag sett genom livet tycks de flesta reagera med cancer och detta ganska snabbt. Fick höra idag att en tjej som drabbats av arbetslöshet, depression, fattigdom och en rad sociala problem, eftersom skyddsnät idag nästan saknas – hon hade nu fått cancer. Har mött flera skilsmässofall som har reagerat med svår cancer och dött. I ett fall återvände mannen för att visa sin ånger och sin kärlek, men processen var igång och levercancern tog hennes liv. En vän som utförsäkrades trots svår sjukdom fick en svår chock och efter ett fåtal månader: bröstcancer, som hon dock överlevde och hon fick sin sjukpension tillbaks.

 3. Gifter. Jag hade min arbetsplats nära ett industriområde. Ibland drev gula moln emot mig och jag tvingades andas in den giftiga luften eftersom jag saknade bil. Detta ledde till halsinfektioner och ständiga antibiotikakurer. Att detta kan leda till reumatism har varit allmänt känt länge. Immunförsvaret sjunker och man kan inte stå emot infektioner.

 4. Ensamhet. Jag arbetade ensam i ett kapell ute på landet som evangelist. Skulle besöka sjuka och predika, skulle ge och ge, men hade ingen att själv ty mig till mer än Gud. Inget ont sagt om Gud, men han är inte en människa! Människor behöver människor, så var det tänkt. Undersökningar visar att ensamhet kan göra att det tillverkas inflammatoriska ämnen i hjärnan, som s a s regnar ned över kroppen, som då börjar värka. Ensamhet är farligare än rökning, ja, den är rent av dödlig. Jag talar om djupgående ensamhet, när man står på en bräcklig barndomsgrund med föräldrar som inte kunde älska.

 Som jag skrev om i mitt förra inlägg så har hypofysen en viktig roll att spela beträffande hormonerna. I mitt fall fick jag en:
5. underfunktion på hypofysen, antagligen p g a kvicksilver i kombination med autism. Autistiska barn kan inte göra sig av med gifter så bra som normala människor. Oavsett varför den inte fungerar så kan detta leda till autoimmuna sjukdomar som RA m fl. Det anses inte vidskepligt idag att tycka att kvicksilver i munnen är farligt. Tandläkare avrådes från att använda amalgam idag och brukar avstå. Men det klart att staten inte vill säga rakt ut hur det är eftersom man inte har råd att ge amalgamsanering till alla som behöver. Efter mitt livs största amalgamfyllning blev det efter någon timma dags att ta ambulans till sjukhuset. Jag kunde inte ringa själv, inte tala, bara stamma, skaka och falla in i ett stort mörker tills jag blev medvetslös. Ambulansförarna gissade på epilepsianfall. Akuten fick liv i mig igen, men epilepsi var det ju inte. Några år senare föll tanden sönder och kvicksilvret strömmade ut i kroppen. Mina blodvärden störtdök, situationen blev akut och tandvården fick skynda sig att operera ut tanden.

 6. ÖSTROGENBRIST. Jag ser detta som den allra tyngsta faktorn i mitt fall då jag hade för lite östrogen och progesteron för att få mens med ägglossning. Jag fick aldrig mens på naturlig väg och lågdoserande p-piller kom för sent, då hade jag redan fått RA, vid 24 års ålder. Jag hoppade över puberteten och gick raka vägen till klimakteriet. Det är ju då många får RA, men inte alla.

Det är vetenskapligt bevisat att det finns ett samband mellan låg östrogennivå bland äldre och RA.

 Jag påstår inte att jag har ett svar, eftersom de antagligen är flera. Kanske kan någon känna igen sig själv i något av alternativen. Man måste inte må psykiskt dåligt för att utveckla RA!

Men det är en allmänt bra förutsättning för sjukdomar.

 Det blir säkert för mycket för svenska läsare, men jag tror även på att andliga orsaker kan finnas, då jag anar att vi har flera liv och att vi är här för att lära. Under en NDU fick jag veta att mina sjukdomar var inplanerade i mina lektioner under detta jordeliv. Jag befann mig inte i himlen men i ett himmelskt tillstånd utanför kroppen, som jag kunde studera tredimensionellt. Detta tillstånd bestod av total frid, all avsaknad av oro, obeskrivlig kärlek och en känsla att jag i mitt andetillstånd var mitt verkliga jag medan min kropp i sängen var något jag använde i detta liv, som ett redskap. Jag kände att allt var väl.

 

Det finns ingen slump, men det finns en gudomlig mening med allt som händer oss här på jorden!