Jag orkar inte hänga med i löfteskarusellen längre! Löftena haglar. Vi ska få lägre skatt. Sedan får man ju räkna på om det gäller en själv eller om det bara märks för de rikaste?
Det många överlever på är Pensionen + Bostadstillägget. De sjuka eller gamla betalar ofta för hemtjänst eller boendestöd. I vissa kommuner är stödet fortfarande gratis men i andra, som min, har man slagit ihop det med hemtjänst. Man har raderar skillnaden trots att dödsrisken är mycket större i gruppen med boendestöd (psykiska åkommor + ev. fysiska sjukdomar)
Jag lyssnar knappt när man talar om sänkt skatt eller andra bitar i kakan. Det jag bryr mig om är ju vad jag får kvar att leva på när alla avgifter är betalda. Om man sänker skatten och höjer avgifter tills pensionären bara får ett visst förbehållsbelopp kvar så är vi kvar på eller under existensminimum.
DET FINNS GOTT OM UTRYMME FÖR HYCKLERI!
Jag fick ett brev idag där det stod att nu skulle boendestödsavgiften höjas drygt 200 kronor till mer än 2000 kr/mån.
Hela året har jag bråkat, överklagat, haft panikångest och letat efter utvägar. Jag kom fram till att köpa privata tjänster för ca 500 i månaden och lämna kommunen, i värsta fall. Men just nu ligger jag på 900 kr p g a överklagan, men ju högre avgifter det blir desto mindre chans har jag och vill nog helt bara ge upp i mars då det ska överklagas och brytas ihop igen. Krig passar inte ihop med sjuka människor.
Eftersom jag inte har några vänner så vet jag inte hur jag ska hålla mig vid liv. Jag är ju sjuk. Det är därför jag behöver att det kommer människor till mig. Risken är annars att jag aldrig lämnar sängen mer än vid enstaka besök. Jag är redan på gränsen till rullstol p g a passivitet.
Det som låser mig fast är läkarbristen. Jag kan inte andas ordentligt vid sömn eller ansträngning. Hittills har ingen kunnat hjälpa mig med detta. Men så sa min tandläkare (som jobbat länge med sjuka människor): "Du behöver ju en syrgasbomb!!! " Jag fattade att han menade en syrgastub med grimma till näsan, men jag kan inte köpa eller ställa in detta själv. Har läst att detta lindrar vid bronkit, vilket en läkare anser jag har och en annan inte. Jag har plågats av andnöd i sex år nu - låt mig få pröva den där tuben!
Jag har kämpat för att få komma till en bra vårdcentral med röntgenutrustning. Jag fick en remiss i maj av en läkare med sedan fastnade remissen i en dator, liksom alla andra remisser nu för tiden. Alla rutiner är sönderslagna. Personal saknas. Idag fick jag (efter kraftiga påstötningar) en läkartid till sist men om jag får hjälp är en annan sak.
Om jag inte får syrgastub och dessutom måste säga upp stödet så är det bara förtvining och död som väntar.
Men jag är ju inte ensam. Läste att 3000 svenskar dör i köer varje år, operationsköer. Men så har vi alla oss andra, som står i köer, som letar och söker hjälp trots att vi, utan privat försäkring, har väldigt liten chans att få hjälp. Nedskärningarna i NU-sjukvården fortsätter i orkanstyrka. Nu ska man dra in de ambulanser som går på natten. Det borde väl ta livet av en hel del och spara pengar åt landstinget.
Det som pågår är alltså en tyst avlivning av folket. Därför tyckte jag att den omskrivna insändaren, insänd av Affe, inte var så dum. Dementa och hjärnsjuka ska få en dödsspruta eftersom vården kan bli lång men resultatet än döden. Att inte operera cancersjuka efter 50 låter för hårt, 60 låter bättre. Men själva iden är inte helt fel: Vi som plågats i åratal men inte kan få hjälp och har dödliga sjukdomar kanske hellre tar en dödsspruta än ligger hopplösa i en säng och väntar på döden.
Sverige har på alla sätt visat att man inte vill ha några sjuka att försörja.
doddåt oss som inte har någon död) i stället för att plågas ihjäl i ett land där sjukvården slutat fungera och lämnar människor att plågas till döds ensamma i hemmet.
