Homo Sapiens har varit samlare/jägare/nomadfolk större delen av sin tid på jorden och blev mycket sent i historien bofasta. Alltså var det inget konstigt med det rörliga liv som många indianer, aboriginer, samer eller romer levde. Men eftersom de flesta folk blev bofasta och ägde mark så blev frågan vilken mark nomaderna ägde? Svaret var ju: ingen mark alls! Och de bofastas respons: Ut härifrån! Detta är inte ert land!
Det blev allt svårare för nomadfolken att överleva p g a klimatförändringar med brist på djur och växter, men också samhällsförändringar. De bofasta människorna trängde undan nomadfolken och en mängd tragedier utspelades. Många hamnade i någon form av reservat, tappade sin folksjäl och kultur, hamnade i slaveri, förföljdes, dödades eller stöttes ut.
Jag tänkte inte gå in på de rumänska romernas problem just nu, men sen. Tycker vi behöver fundera över våra egna romer ett tag och hur de har haft det. Vi ska inte heller blanda ihop de svenska med dem som kommer hit från Rumänien. Det finns en del rånarligor ibland dem och detta ska de svenska romerna inte behöva sota för, då de i hög grad är integrerade.
Orsakerna till att romerna lämnade Indien ca år 1000 är oklara. Förmodligen var de kastlösa och kände sig utanför. De lär ha flytt undan muslimerna för att inte bli lydfolk under dem, såsom ofta skedde. Dessvärre gick det inte så bra i Europa heller. De flesta hamnade i östra Europa och blev där snart förslavade. Men vissa reste vidare. Till Sverige kom Resandefolket på 1500-talet. Detta är det äldsta av de olika romska folken.
Det jag undrade var: Vad levde romerna av? Man kan ju inte livnära sig på att bara resa runt. Faktum är att det fanns mycket som romerna var duktiga på. Ett exempel är underhållning i form av Cirkusar. Detta livade upp oss andra före Tv:ns tillkomst.
Många var duktiga på hantverk som kopparslageri, förtenning, silversmide, att slipa knivar eller plogar, och tillverka hästskor. Hästar var man bra på att sköta och fungerade som hovslagare, valackare och kunde tillverka häst-tillbehör av olika slag. På marknader sålde man ofta hästar och för övrigt ägnade man sig åt försäljning. Man sålde grytor, knivar, mattor, knivar mm. Vissa ägnade sig att spå och vad vet jag - vissa kanske var bra på det?
De hjälpte ibland till i jordbruket.
De var duktiga soldater och deltog vid behov i krig.
Med tanke på dagens stora köpcentrum så behövs den här typen av försäljare inte mer och det behövs ju utbildningar till hovslagare och annan skötsel av hästar. I dagens samhälle är det nödvändigt att bli någorlunda bofast, skaffa utbildning och assimileras, tyvärr. Att hålla fast vid att leva i storfamilj och att leva enligt sina gamla traditioner är nästan omöjligt i Sverige. Många har nått långt i fråga om assimilation. En stor del av regeringen består av ättlingar till romer, tänka sig!
Det tragiska är att läsa om hur romerna under sin tid i Sverige ständigt jagades bort ur kommunerna p g a lösdriverilagen. Man skulle vara bofast och ha jobb - jobb fanns det då för alla. De hade ofta dödshot över sig och var som jagade djur, väldigt långt in i vår tid. Tvångssteriliseringar förekom ända till slutet av 60-talet. Slaveri fanns i slutet av 1800-talet. Inte förrän på70-talet började man arbeta på att erbjuda bostäder, skola osv. Innan dess kunde ju inte barn gå i skolan eftersom deras familjer drevs bort. Innan dess gick det inte att utbilda sig och få vanliga jobb.
Alla måste få en chans och nomadfolk flera. Det är inte lätt att ställa om hela sin kultur. Jag tänker på den inuitiska kulturen som rasat p g a klimatförändringar och ungdomarnas oförmåga att leva på annat sätt än de traditionella, vilket ledde till massjälvmord. Aboriginerna blev i hög grad bidragsberoende missbrukare i trista förorter. Och vem ska man anklaga?
Under Förintelsen utraderades mellan 0,5 och 2 miljoner romer. Och under denna tid vägrade Sverige att ta emot invandrandande romer, dvs man lät dem bli avrättade av Hitler! Men, trots att judarna efter detta fick ett land så fick romerna inte det. De fortsatte att vara de statslösa!
Nå, romer fortsatte att driva omkring och tvingades också till det genom avvisningar, så att de inte kunde assimileras. Jag är glad att Sverige har kommit en bra bit på väg, men historien och fördomarna har de emot sig. Det tar tid att få det rätt som varit fel i hundratals år.
Jag tänkte berätta om mitt möte med en man som föddes till ett liv som "tattarunge": om hatet, kriminaliteten och senare Insikten: Jag ÄR, något mer än ett naturens misstag. Folkslag kan gå under, utan att det är deras eget fel. Han kände delaktigheten med dem som vandrat iväg från norra Indien, Mongoliet, över Berings sund, under istiden, till Grönland, till Amerika: indianerna, inuiterna. Dessa och andra nomadfolk har kämpat hårt för ett liv i frihet, för närheten till varandra och naturen. De kämpade med kraften de fick till den store Anden.
Läs mitt nästa inlägg:
Om mannen som bröt upp ifrån de fördomsfulla tankar som fängslat honom och hatet som gjorde honom kriminell, för att finna sitt eget universella Jag, genom förbindelsen med den stora Ande som följt många stolta krigare i deras kamp för överlevnad under och efter istider. Han liksom hörde ropen från de gamla nomaderna eka i sin själ: gå vidare, stanna inte upp och frys ihjäl i den kalla snön! Du ska finna ett inre, varmt land, där du kan bo!
GÅ VIDARE!
