HELJERÖDSHEMMET BLIR ASYLBOENDE, för 55 personer.
Jag tappade andan av förvåning när jag läste nyheten. Jag vet ju att Sverige håller på att förvandlas till en gigantisk flyktingförläggning för att man måste glänsa och visa upp sig som det mest solidariska och snälla landet i EU men ... det som gör mig ledsen är detta: Heljerödshemmet var en gång ett behandlingshem för människor med diverse psykiska problem. Men det lades ned för att Sverige (landstinget) inte hade råd att ge dessa personer verklig BEHANDLING mer, bara piller.
Jag var en av dem som fick vara där några månader, efter ett av mitt livs djupaste reumatiskt skov, tinnitusdebut samt skilsmässa och två flyttningar på raken, tillsammans med ett funktionshindrat barn. Så, gissa om jag blev glad när detta erbjudande dök upp! Att komma till Heljeröd var som att komma till himmelen. Allt jag längtat efter fanns där:
- Gemenskap med andra människor, d v s trygghet.
- Ett soligt rum mot väster
- Bohuslänsk natur när den är som vackrast, ett stenkast från Gerlesborgsskolan
- Lantligt boende utan stress, där man under dagliga promenader kunde klappa katter, prata med hästar eller kackla i kapp med hönsen.
- Täta utflykter till de rosa klipporna vid havet.
- Färsk, hemlagad mat - ofta på råvaror från havet, otroligt god.
- Tid att få prata om allt det jobbiga med sköterskor.
- Meningsfulla samtal med andra boende - nya vänner.
Någon var där efter en canceroperation och hade drabbats av dödsskräck. Jag fick vara hennes nästa och trösta så gott jag kunde. Hon tyckte om när jag sjöng en sång om en trygghet bortom livet i den här kroppen, på andra sidan. Den gjorde henne alltid lika lugn och mig tacksam, för att jag fick betyda något för någon annan.
Hon lämnade sin kropp ett år senare.
En man var där efter fingeramputationer. Han hade så svåra fantomsmärtor att han inte klarade av det hela psykiskt.
Ingen av oss kunde "botas" med piller, men vi fick annat som är bättre: tid att bara vara nära frihetens hav, naturens helande famn, de kluckande vågorna, den varma solen på uteplatsen och varandra. För varje dag sjönk min puls och jag började andas i takt med jordens eget hjärta, helande andetag. (Jag åt ingen psykofarmaka)
Åkte ofta iväg själv med min moppe till det hav jag är född vid, för att fotografera och inspireras till nya målningar.
BOVALLSTRAND - alldeles nära Heljerödshemmet
GERLESBORGSSKOLAN - ett stenkast från Heljerödshemmet
Jag blommade upp, kreativiteten tog fart och jag målade snart akvareller varje dag,( som jag sålde till personalen.) Jag började bli den jag egentligen var: konstnärsjälen. Sådana själar kan inte drogas ned för då försvinner inspirationen och livet blir alldeles tomt.
Men tron på bearbetning av kriser höll på att lämna svensk psykiatri, ersatt av tron på neddrogning.
Det bestämdes att hemmet skulle läggas ned! Inte bara det hemmet utan alla andra behandlingshem, t ex för problem som anorexia eller psykoser. Det genomfördes massiva protestaktioner beträffande Heljerödshemmet. En förening samlade ihop minst 10 000 namnunderskrifter.
Här är en av alla upprörda röster som höjdes år 2009:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/28/far-det-verkligen-ga-till-sa-har-turerna-kring-heljerodshemmet
Men det går inte att argumentera med Mammon. Heljeröd måste läggas det för att samhället inte längre hade råd att BEHANDLA människor med psykiska problem.
http://nyheter.vgregion.se/sv/Nyheter/NU-Sjukvarden/Pressmeddelanden/Pressarkiv/Heljerodshemmet-avslutas-i-mars/
"Att driva behandlingshemmet längre skulle innebära att andra delar av psykiatrin skulle behöva genomföra åtstramningar i sin verksamhet.
Ekonomiskt bedöms 2008 års verksamhet leda till ett negativt resultat om 55 miljoner kronor."
Från många håll strömmade protesterna till, även från vissa politiker. Men, det vi inte visste då, men som somliga visste var att: Samhället skulle skyddas från Galningarna genom uppförandet av en absolut rymningssäker psykiatrisk anstalt vid namn Brinkåsen.
Synen på människor med psykisk ohälsa hade förändrats från en vilja hjälpa och stödja till ren och skär RÄDSLA.
Vårdguiden säger att 10 % av befolkningen har haft en depression under det senaste året! Utbrändhet är normalt. Så, varför denna rädsla för "de psykiskt sjuka" när de flesta är det av och till? Fyra av tio reumatiker blir ibland deprimerade. Konstigt?
Men, det paradisiska behandlingshemmet ersattes i alla fall med detta:
Viss skillnad? Japp. Brinkåsen har givetvis kostat en förmögenhet och därför måste alla typer av behandlingshem bort och därmed behandlingen. Ersättning: Neddrogning i fängelsemiljö. Större
delen är Rättspsykiatri men flera avdelningar är avsedda för Allmänpsykiatri. Vem behöver sol, himmel, hav och rosa klippor när det finns Fontex, Lyrica och Leponex?
Sammanfattning: NU-sjukvården hade inte råd att ge verklig vård och behandling åt sjuka svenskar. Regionen gick 55 miljoner back.
MEN Moder Svea har nu råd att bekosta Asylboenden för mer än 100 miljoner!
Jag inser att Migrationsverkets kassa och landstingets inte är detsamma, men det finns ju ändå ett samband mellan kommuner, landsting och statskassan? Kan Migrationsverket ösa ur en aldrig sinande skattekista medan landstingen knappt kan erbjuda den mest basala vård?
Jag kollade lite på några av de asylboenden som finns i denna region: Tjörnbropark, Åtorps Herrgård, Rosenkullen, Restad gård och Heljerödshemmet. Om kostnaderna är liknande per person och plats så borde den ligga någonstans mellan 85-90 miljoner. Ändå finns det fler sådana boende i den här regionen och det kommer att bli fler eftersom vi väl har i stort sett en obegränsad invandring just nu?
Många har inga papper eller falska papper. De kommer in ändå om de säger sig vara från Syrien.
Alltså vet man inte vilka man får in. Men det kan visa sig, som vid Tjörnbropark, att en del tillhör kriminella nätverk från de baltiska staterna. så, p g a av den obefintliga gränskontrollen kan inga garantier utfärdas för hur våldsamt det blir i och omkring ett asylboende. Det varierar: allt från små snatterier till avancerade lägenhetsinbrott, knark- och vapenaffärer. Även om majoriteten sköter sig så är det illa nog om ett 10-tal inte gör det. Att polisen upptäckte förövarna på Tjörnbropark var ju bra, men att de efter lagföring sattes tillbaka på asylboende, i stället för att häktas, begriper jag inte. Spelar allmänhetens trygghet ingen roll?
Att man vågar chansa på ett boende mitt i hjärtat av Bohusläns turiststråk övergår min tankeförmåga? Bohuslän överlever delvis tack vare att så många vill uppleva den ovanliga skönheten här och man vill kanske se några gamla bohuslänska gubbar sitta på ljugarbänken - inte ett antal beslöjade muslimer. Kanske turisterna vänjer sig, eller så förlorar vi dem. Jag pratar ekonomi just nu, inte rasism.
UPPDATERING: Jag kan inte finna några tecken alls på att Heljerödshemmet blev asylboende. Jag antar att män med makt stoppade processen eftersom vi talar om en av de främsta gräddhyllorna i Bohuslän: oerhört dyra hus, överklassens semesterparadis, viktig turistnäring o s v. Det är ju tyvärr så att det brukar bli stökigt på asylboenden och att värdet på huset runt om sjunker.
Landstingsskatten har trots de extrema nedskärningarna inom både psykiatrin och somatin höjts under 2012 med 25 öre och kommer kanske att behöva höjas igen. Flyktingarna har rätt till gratis sjukvård, men för skattebetalarna är det förstås inte gratis, utan vi måste via skatten betala för deras sjukvård. Samtidigt har inte alla svenskar råd till sjukvård och medicin, så vi får väl se oss som en andra klassens samhällsmedborgare? Det är de fattiga, sjuka svenskarna som i första hand får känna av smärtan i kulturkrocken. Därför är också vi de första att reagera när det gått för långt. DET HAR GÅTT FÖR LÅNGT!
Sverige har inte råd med bra sjukvård till sina egna innevånare när de är i nöd men man har obegränsat med pengar till människor från Afrika och Mellanöstern. Så, frågan är då: VARFÖR?
Är det mer synd om en flyende syrier är en svensk, vars liv flyr bort i cancer? Ska vi i första hand hjälpa nödlidande i andra länder och i sista hand de som är svenska medborgare?
Frågorna är många och svaren förmodligen komplexa. Jag tror nämligen inte att den regering som helt sonika utförsäkrade tiotusentals sjuka svenskar från år 2008 och framåt besitter ett övermått av medkänslighet och solidaritet! Alliansen utmålar sig som GODA, så goda att de kan betala för en obegränsad invandring, men inte så goda att de kan ge alla sjuka vård eller sjukersättning. Definiera ordet "god" för oss som inte har fattat innebörden.
Jag famlar efter svaret och orden "snabba cash" dyker genast upp. Flyktingarna är att likna vid guldtackor. Här kan vissa företagare tjäna miljoner/miljarder. T ex Attendo:
http://www.attendo.com/sv/se/individ-och-familj/vara-tjanster/ensamkommande-flyktingbarn/
http://www.expressen.se/nyheter/reinfeldts-radgivare-gor-storvinst-nar-attendo-saljs---igen/
Okey, Renfeldts rådgivare gör storvinst, jag hoppas inte några politiker har egenintresse i den lukrativa flyktinghandeln? Jo, biståndsminister Gunilla Carlsson förstås - som snodde åt sig 20 millioner ur biståndsbudgeten. Rikligt bistånd till fattiga länder kunde kanske ha minskat antalet desperata båtflyktingar till EU?
Men vad är väl 20 millioner? Jo, det är en summa som kunde ha hållit Heljerödshemmets psykiatriska behandlingshem vid liv rätt länge!
Många flyktingar har uttryckt sin desperation över att leva inpackade fem personer i ett litet rum, 61 kr/dag att leva på, utan hopp om att någonsin få en bostad och ett liv. "Vi har inget liv" är ett vanligt uttalande. "Jag kunde lika gärna ha sprängts till döds i Syrien" ett annat.
Jag ser inga andra vinnare i den här absurda invandringspolitiken mer än vissa råkapitalister.
Jag kommer att tänka på Michael Jackson, som ägdes av bolaget Sony. De brydde sig inte om Michael, bara om pengar. När han försökte köpa sig fri dog han. Hans syster påstår att han blev mördad av dem som bara såg honom som en guldkalv - mer värd som död än som levande.
Jag är tveksam till om "They really care about us?"
Uppdatering 15-07-13: Tiden har gått men jag har inte läst om uppror, knivskärningar och liknande på Heljerödshemmet trots att detta händer regelbundet på de flesta andra asylboenden ..???
Så idag, på en utflykt till havet, åkte jag långsamt förbi hemmet för att smygkolla läget. På skuggsidan byggnaden, på en trappa med kassar runt sig, satt en svart ung man med huvudet mellan benen. Ja, han såg milt uttryckt deprimerad ut. Sedan såg jag en annan svart man går runt på grusplanen. Men inga fler ...? Det skulle ju bo 55 pers här. På solsidan såg jag inga svarta som solade, men det har de ju inte heller något skäl att göra! Persiennerna var neddragna till flertalet fönster. Såg sorgligt ut. Ännu sorgligare: Huset såg ut att stå och förfalla! I Bohuslän måste mögel ständigt tvättas bort från de fuktiga fasaderna och man måste måla om relativt ofta. Så hade inte skett. Stället gav ett deprimerande intryck.
Nej, jag vet ingenting mer, men gissningen blir ju att ägarna bara hyr ut för pengarnas skull utan att investera i hus och omsorg. Vem vinner på det? Ingen! Jag tänkte på hur bra vi med tillfälligt dålig psykisk hälsa hade det i denna historiska, gamla byggnad och i vilket fint skick huset var, hur oerhört tacksamma de flesta av oss var för att få denna chans att vila ut vid havet. Kan de som kommit från t ex tropikerna uppskatta Västkusten så som vi svenskar ofta gör? Tycker de bara det är ensligt och folktomt? Jag och många förlorade chansen till en retreatplats när vi inte orkar mer till förmån för människor som blir deprimerade av att sitta på detta hem? Finns det några vinnare i detta spel?
