Denna läkare råkar ha min sons framtid i sin hand. (Undrar hur det känns att ha makt?)
Min son "Markus" behöver ett intyg till Arbetsförmedlingen som säger att det är olämpligt att han fortsätter arbeta som billackerare pga. SHR - hyperreaktiva luftvägar. Läkaren har redan visat sig negativt inställt till ett sådant intyg så oddsen är små och "min tro är svag" som Marie Fredriksson sjunger i "Ännu doftar kärlek".
Om Markus får intyget så är AF villig att prata seriöst med en vän till sonen som startade ett företag för ett par år sedan och nu äntligen börjar det rulla på. Vännen behöver arbetskraft omedelbart, men har inte råd med annat än en person med lönebidrag. Arbetet handlar om att meka med mopeder, motorcyklar och ATV.
Mekanik har alltid varit Markus största intresse, d v s sedan jag gav honom den första mopeden. Sedan blev det fler mopeder och därefter flera motorcyklar. Utombordare har det också funnits några.
Han har med åren blivit allt duktigare på det där, men har ju inga betyg från "Motorcykelakademin" eller vad det heter. Han har neuropsykiatriska funktionshinder och kunde inte klara gymnasiet. Han har stark Bq - praktisk intelligens, och den vill han använda. Samhället har alltid velat kasta in honom i slaveriarbete, monotona till döds. Men vi har kämpat emot med näbbar och klor.
Kampen ledde till en AMS-kurs för billackerare och sedan fick han genast jobb som bilslipare. Jag hade läst in allt om säkerhetsanordningar och insåg snabbt att det knappt fanns på arbetsplatsen. Har läst att 75 % av de små billackeringarna har undermåliga, allmänna utsug. Dåliga centraldammsugare brukar finnas, men rör, ledningar o s v kan täppas till med åren. Man kör som vanligt ändå och skiter i om det suger dåligt. Yes, it sucks! Alltså blir de flesta i branschen exponerade för gifter och en massa partiklar.
Det där klarade inte Markus. Han fick stora problem. När jag talade med Arbetsmiljöverket om detta sa de att han måste sluta om han hade de symtom jag räknade upp. De kunde inte inspektera och få arbetsgivaren att förbättra miljön eftersom Alliansen såg till att ta bort de flesta av deras inspektörer.
Arbets- och Miljömedicin kunde konstatera att arbetsplatsen var underkänd men om han bara använda en bra mask och utsuget förbättrades så skulle han kunna fortsätta. Men de hade ju ingen makt att ställa krav på företagaren - och Arbetsmiljöverket hade inga inspektörer.
Mannen från Facket tyckte det vimlade av utsug, men det var värmefläktar han såg. Kunde tydligen inget om det där.
Vi bad om ett Capsaicintest på Allergologen, men de vägrade för att ETT symtom saknades: hosta!
De "enda" SHR-symtom han hade var:
- Sveda i irriterade ögon
- Yrsel
- Illamående
- Huvudvärk
- Onormal trötthet
- Sluddrigt tal efter jobbet
- Irriterade, svullna slemhinnor i hals och näsa
- Ibland tryck i huvudet - bihålorna
- Svårigheter att andas, särskilt kall, rå luft
- Tryck över bröstet
- Alkoholintolerans
- Höjdsjuka
Och eftersom detta tydligen sågs som en bagatell så fick han inget Capsaicintest! Pricktestet visade allergi mot gräs men det är ju sjukt att testa billackerare med detta test! Fuck! Lungkompression hade han inte - än, så därför fick han fortsätta plågas och ha en lön eller gå ut i arbetslöshet. Markus valde att lida och tjäna pengar - ha ett "normalt" liv.
Under alla dessa åtta år har vi sökt efter utvägar men inga funnit. Kraven på diverse enkla utbildningar höjdes oavbrutet och gymnasium var nödvändigt. Det var förresten tur att han inte blev lastbilschaufför eftersom hela åkeribranschen har åkt utomlands, d v s arbetet utförs att icke-svenskar.
Men så började kompisens företag komma igång och blomstra. Jag blev så glad när jag såg det nyss: en snygg affär, där jag definitivt kommer att köpa min nästa moped. Det fanns gott om två- och fyrhjulingar och en stor verkstad. Det enda som fattades var - MARKUS! Han fattas just nu, vårruset har börjat och kompisen jobbar dag och natt. En duktig mekaniker jobbar kvällar och helger.
Kompisen ringde AF och sa att han ville anställa min son med lönebidrag, eftersom Markus har diagnoser och inte är fullärd mekaniker utan ju går in som lärling. Vad sa AF då? De sa: "NEJ! I så fall måste han ha ett INTYG från läkare, som säger att han ALDRIG kan arbeta som billackerare mer." Markus har haft lönebidrag i många år men när han blivit skicklig billackerare sa han upp det. Men AF tyckte tydligen det var fel med ärlighet och tog fram hammaren, beredd att krossa en kämpande själ.
Där står vi nu, med Allergologens avslag i färskt minne. Det är inte Markus fel att sjukvården inte har verktyg att diagnosticera SHR, men det är han som ska betala priset för en undermålig vård.
AF - vad ska man ha dem till idag? Är deras enda uppgift att döda människors drömmar och att slänga deras talanger på soptippen?
Vid en kort tids arbetslöshet skickade de Markus till ett Lastbilsföretag för att sopa golv. Det skulle väl passa en Billackerare. Last-Bil - nästan samma jobb, eller hur? Men Markus returnerades av företagaren som menade att Markus var överkvalificerad. Efter det hade de inga fler idéer och sonen återvände senare till billacken.
I morgon är dagen D. Då skriver läkaren intyget som är nyckeln till framtiden eller så säger han att han inte kan bevisa något så luddigt som SHR. Och att tro på en människas ord - det duger inte?
Människor går under i massarbetslösheten - i depression och droger. Vissa blir kriminella. Vissa tar sina liv. Allt fler dör på arbetsplatsen, som ju inte är utsatta för några inspektioner längre - de är många som dör i onödan eller skadas för livet.
Det är som ett slagfält. Blödande inom sig kommer människor till Arbetsförmedlingen och möts av känslolösa robotar. Träffade en av dem och blev rädd när jag märkte hur otroligt kall och okänslig hon var.
Jag ville, om jag kunde, rädda min sons liv. Arbetet är en väldigt viktig del av en människas liv.
Men jag kan inte. Har gjort allt. Mitt liv har varit ett enda långt krig mot samhället för att skaffa hjälp åt min autistiske son. Nu är jag rätt gammal och svårt sjuk. Vad gör man då? Jag vet svaret. Det är:
TILLIT!
Men om man är så rädd och ledsen att man inte orkar lita till Livet - vad gör man då?
Jag har lyssnat på en låt hela kvällen och gråtit oavbrutet. Gråt reducerar ångest kraftigt. Sången handlar om en önskan att våga tro på Kärleken, men detta ligger nära att våga tro på Livet. Eftersom jag var för blockerad för att be till Gud så öppnade jag dörren till Kärleken med mina tårar. Om du känner igen dig i något här så rekommenderar jag dig att gråta med till denna sång:
https://www.youtube.com/watch?v=zNLzN9hxDLU
Nu försöker jag tänka att dessa vänners förenade längtan att skapa något nytt är en kraft starkare än Förnedringskassan. Vi är våra drömmar. Jag-Markus-Vännen drömmer samma dröm och, som jag ser det, lever vi alla i den skapande urkraften. Låten "Se på mig!" översätter jag gärna till en högre kärlek, som aldrig lämnar oss. Den lyssnar jag till medan jag torkar bort mina tårar:
https://www.youtube.com/watch?v=ERmpNKRnT3U
