I många år gick jag till närmaste "Närhälsa". Jo, hälsa förutsätts. Om du inbillar dig att du är sjuk så skickar vi dig till psyk för hypokondribehandling.
En gång ställdes rätt diagnos: BRUTET BEN. Grattis! Fick röntgen på stört. Det var då det ...
Har inte fått rätt diagnos någon annan gång och när alla läkare till sist var araber så att kommunikationen gick dåligt vad gäller språk- och kultur-skillnader så gav jag upp. De missade infektionen i mina lungor för att de aldrig skrev remisser, t ex till Lungkliniken.
Trots de långa köerna valde jag den enl. ryktet bästa och mest europeiska mottagningen i staden.
Fick nästan en chock av att möta en SVENSK läkare, det var väldigt längesedan.
Jag krävde att hon hämtade in journaler från Lung, en mängd prover togs och sedan fick jag komma tillbaka efter bara en vecka. Läkaren gick igenom alla provsvar och jag fick veta att jag var jättefrisk bortsett från min ledgångsreumatism.
Vad tänker man då, när man väcks dyblöt varje natt och sömnen är förstörd? Inbillning?
Hon märkte att mina röda blodkroppar var för stora, kanske B12 brist. Alltid något.
Hon sa att jag får en puls-manschett att ha på mig ett dygn om några veckor. Alltid något.
Så allt hopp är inte slut. Kan konstatera att denna läkare har varit mycket grundligare i sina undersökningar, t o m EKG togs. På min förra VC var det ett fåtal prover och sedan ut.
Vad jag vet finns det cancersjuka som lämnat perfekta blodprover utan att bli upptäckta?
Det räcker alltså inte med blodprover. Det är jobbigt att bli friskförklarad (nästan) när man plågas av Något. Läkarna borde inte ge upp förrän de har ett svar. Det skrivs alldeles för få remisser i det här landet.
När jag pratade om ev. samband mellan Sjögrens syndrom-lungorna och slemmet i halsen så vägrade hon att se ett samband. Läkare brukar inte se till samband utan mestadels ta en sak i taget.
Jag hoppas nu att denna läkare blir "min" eftersom det tar tid att skapa förtroende och för henne att lära känna mina sjukdomar. Målet är en husläkare, GP, som det heter i England. Det är förutsättningen för bra vård.
Men jag står fortfarande i kö för sömnapnétest och fortsätter att hoppas på hjälp med blöta nätter.
Jag har åtminstone skaffat en vårdcentral som gör NÅGOT för att hjälpa mig. Man viftas inte bara bort som en fluga. Känner mig lite nöjd med mig själv, eftersom de först inte ville ta emot mig p g a de långa köerna, men de har ingen rätt att säga nej enl. lag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar