LYCKA ÄR ETT PAR SKOR

Du, kanske liksom jag, tar det som en självklarhet att kunna gå till en skoaffär och leta efter skor man tycker är snygga, tuffa, bekväma, sexiga etc. Det var roligt att handla skor och ha olika skor som passade med olika slags kläder.

De första tio åren som reumatiker försökte jag hitta allt bekvämare skor i vanliga affärer, tills det inte gick mer. Jag behövde ha inläggsvaggor i skorna, dvs ett större djup, med det fanns ju sällan.

Jag har aldrig varit inbjuden till Nobelfesten, och det är jag tacksam för. En låg, snygg, skimrande klänning + adidads sportskor, eller kanske ett par svarta klumpar med karedborreband på? Nej, det går ju inte. Alltså avstår man från festen (om man var kallad) samt klänningen. Man börjar backa ut ur livet, blir plötsligt gammal, grå, hopplös, går alltid klädd i långbyxor...och hoppas på Mirakel - att någon skulle komma på att det där extra djupet vi behöver får att trycka in ett par inlägg faktiskt är möjligt att skapa i ett par vanliga skor och ändå kan de bli snygga, smala, moderna skor för vanliga kvinnor med reumatism, alltså inte för en sämre sorts människor, som kallas reumatiker.

JAG VILL HA SEXIGA SKOR FÖR REUMATIKER!

Jag började köpa skor på ett sjukhus i Göteborg. Det fanns just inget att välja på, man fick ta det som fanns. Senare - i Småstad fanns det en affär där man för 600 kr kunde få avgjutna inlägg + skor fastän det annars kostar ca 4 000 kr utan tillstånd från landstinget. Det fanns långa hyllor med skor där man kunde söka sig fram. Det kändes rent himmelsk! Nu hände det  t o m  att jag kunde få beröm för ett par snygga skor. Det kändes nästan som om man vore en riktig människa!

Men så utplånades paradiset av effektiviseringarna igen. Landstinget misstänkte att reumatikerna hade blivit skomissbrukare! Så de drog in tillståndet efter en tids krig i lokalpressen. Sjukhuset påstod sig vara lika bra, minst. Så jag gick dit och kollade. Jodå, det hade kommit upp en del hyllor med snygga skor. Jag kunde knappt tro mina ögon! Men helt klart ville de just nu imponera på folk. Jag misstänkte att allt var en synvilla. Det var det också. Sedan striden var vunnen försvann skorna igen.

Nä jag behöver skor så säger jag till oroptedteknikern: "Jag behöver nya vinterkängor!" Det tar några sekunder så har han hämtat en karftong och så smäller han ned skorna framför mig: "HÄR! Här är de!
Där sitter jag och stirrar på de svarta kängorna, gjorda i mjukt kalvskinn. " Men - det finns ju inga hårda väggar som ska hindra vristerna att rasa inåt. Bara inlägg räcker ju inte till för det."
"Det är de enda vi har - och vi har bara en levernatör!" Jag ville bara gråta och kände total maktlöshet i händerna på makthavare som inte vet ett enda dugg om ben som faller sönder och behöver STÖD.

Kängorna lutade värre än lutande torenet i Pisa redan efter ett par månader. Sedan började jag leta i vanliga affärer igen. Jag fick in kallelse till sjukhuset eftersom jag behövde lågskor på våren och det de då kastade ned framför mig fick mig att vilja skrika och kleta ortopedteknikern full med gips. Det satt en Quinna med smala fötter framför honom, opererad tre ggr för att passa in i skor och efter allt detta lidande kunde jag inte serveras annat än detta????  JAG ÄLSAR ATT DANSA DISKO!

Dessa enorma kardborreband - är de verkligen nödvändiga. Hela babylooken?

Beträffande sandaletter sa de att de inte hade några alls, bara några sandaler med öppna tår. Om det är något en reumatiker inte vill visa så är det sina tår. De värker sönder, lägger sig på varandra, opereras genom att man tar bort stora delar av tån. 15 år senare har man ändra metod så att tårna ser okey ut på den senast opererade foten, men problemet kvarstår. Att visa upp en deformerd och en snygg fot är ändå otänkbart för mig. Man vill gömma sina handikapp så gott det går. Jag gav upp om sjukhuset och letade i vanliga affärer och fick in inlägg i två skor faktiskt!

Så smala, från sidan, kan skorna vara! Och i o m dessa två skor som hade plats för inlägg så kunde jag för första gången på 15 år våga gå ut med klänning på mig varma sommardagar!

Jag har använt skorna två säsonger och de är inget att skryta över i en modeblogg, men detta är som sagt ingen modeblogg utan mer en överlevnadsblogg.

Tänk om fler skotillverkare kunde göra fler skor med ökat djup för inlägg! Tack ni som tillverkade "mina" skor! Annars hade jag kanske fått leva resten av livet utan tights eller klänning. TACK!