Jag har inte varit för
vinstdrivande vårdföretag, då jag tyckt att alla pengar ska gå oavkortat till
VÅRD, inte vinst. Men ibland får man kanske tänka om …
Min senaste ledoperation
gjorde jag på Capio Movement, Halmstad, då Spenshult hade lagt ned och jag
behövde uppföljande operation av samme kirurg. I Halmstad fann jag åtskilliga
patienter tillhörande NU-sjukvården, som hade gett upp det där med vårdköerna i
Trestadsområdet, skippat dem och åkt 30 mil till Halmstad. När den allmänna
sjukvården kollapsar så nappar man givetvis på privata alternativ, som inte
kostar extra, och ibland är väl så bra som de allmänna sjukhusen.
På en skala 1-10 vill jag
ge Capio Movement ca 8. Skickliga kirurger och narkosläkare, bra bemötande,
korta vårdköer och effektivitet i välrenoverade lokaler – för små egentligen,
där kom ett minuspoäng. En stor del av personalen kom direkt från det anrika
sjukhuset Spenshult och hade sin kompetens med sig, som väl var.
Man har sparat in på
telefontiden. De ringer Dig när DE har tid. Problem uppstår om man snabbt måste
avboka en operation p g a infektion, det går alltså inte.
De har sparat på
inneliggande vård. Men att ligga ensam på ett rum kvällen före operation är
ofta tråkigt, så att åka direkt till operationsbordet dagen D, något svettig
vid framkomsten, fungerade det också. I grunden hade jag ju skrubbat mig med
desinfektionsmedel så att jag stod mig och handen rengjorde de förstås noga igen.
Fick sova över efter
operationen, vilket var helt nödvändigt.
Nå, de sparade in kostnaden för ett
dygn och det funkade det med. Det viktigaste är ändå kompetensen hos kirurg och
narkosläkare och korta vårdköer. Sjuksköterskor rent generellt har jag gett upp hoppet om. De är
överallt likadana: stressade, sammanbitna och oförstående – de hinner ju inte
lyssna.
PRIVAT BOENDESTÖD
Jag hade hemtjänst i
flera år, sedan detta plus boendestöd för att få prata också när jag blev allt mer trött och isolerad. Av någon
outgrundlig anledning tog man bort hemtjänsten efter en protesoperation och jag
fick enbart boendestöd. Jag behövde tillfälligt hjälp med att tvätta min kropp
men då jag inte tillåter män att göra det av integritetsskäl så föll både tvätt
och sjukgymnastik bort. Protesen blev orörlig och dålig. Kommunen hade trampat
ned mig med sina järnskor. Det är DE som bestämmer. Socionomer, som inte fattar
hälften av min sjukdomsproblematik bestämmer hur mycket o vilken hjälp jag
behöver. En sköterska tyckte jag behövde mer tid, men blev överkörd av
Socionomen, de där som alltid vet bäst.
Nå, åren gick och ett tag
blev det så många olika boendestödjare att jag inte orkade mer. Man tog det
till sig och minskade antalet till två plus ett mindre antal vikarier. Men så i
år anställdes en ”pedagog”. Vad som innefattades i hennes pedagogiska insatser
gentemot mig har jag ingen aning om. Eftersom jag är lärarutbildad vet jag vad
pedagogik är och inte är. Det hon drog i gång hade ingenting med pedagogik att
göra. Hon smulade sönder mitt boendestöd genom att inte ta hänsyn till MIN
faktiska situation, men bara vräka på med vikarier. Antydde att det var mitt
eget fel, som inställt träffar så ofta.
Sju besök hos kirurg o
reumatolog under det senaste året plus infektioner, influensa o annat somatiskt
– skulle bestraffas? Jag ska väl inte smitta ned personalen? Hon utgick nog ifrån
att om man har dåliga nerver så är man fysiskt frisk – basta!! Att vara
multisjuk är per definition inte möjligt före 75 års ålder, enligt uppgifter på
nätet. (??!)
Hon bestämde också att
den sociala delen skulle begränsas till 45 minuter och det mesta vara städtid.
Men jag har inte många rum att städa, tvättar själv, har knappt några kläder
att stryka p g a viktuppgång.
Fanns det inget att städa
skulle vikarien gå efter 45 minuter och låta 60 minuter falla bort. Om det inte
är viktigt att prata, promenera och umgås inom psykiatrin, vad är då viktigt? De
skulle ju kunna hjälpa mig att köpa ett bra rep och lära mig hur man gör knuten
på bästa sätt, det räknas väl som en praktisk insats? Det skulle städa rent på
allt i hemmet, inklusive mig.
NU FANNS INGET ANNAT VAL KVAR
ÄN PRIVATÄGT BOENDESTÖD!
Jag var tvungen att vända ryggen åt kommunens vanvård och ringa Tesia. Vi träffades idag, en av
cheferna samt en boendestödjare. Det var denna tjej som nu skulle bli mitt stöd
och när hon inte kan får de ju plocka in någon annan. EN enda boendestödjare i
stället för 30! Vad vi ska göra med tiden bestämmer jag själv! Vi kan slå ihop
två tider för att fika på stan en dag. Rycka ogräs på uteplatsen eller putsa
fönster går bra, liksom det mesta som kan komma ifråga förutom den
standardiserade dammsugningen. Plötsligt hade jag fått tillbaka makten över
mitt liv! Det kändes märkligt, men jag är ju trots allt en KUND på en marknad
för privata aktörer. Där kan man inte köra över folk utan att de byter
leverantör!
Det ser ju ut att kunna
bli bra det här. Jag är inte förtjust i förändringar längre, är för trött, men ibland
måste man ju förändra något. Det har varit mycket diskussioner om Tesia skulle
få utföra dessa tjänster i min kommun eller inte. Men just nu får de det och
det är ju bara just NU jag lever.
