VÅRDEN och REUMATOLOGIN HAR KOLLAPSAT!!!

För 16 år sedan insåg jag att den statligt finansierade sjukvården skulle komma att ta slut. Jag ringde då runt till alla försäkringsbolag och frågade om de kunde/ville försäkra en reumatiker? Svaret var ett bestämt nej från alla bolag. Detta är en svindyr sjukdom, dyr medicin och mängder av operationer.

Sedan dess har jag hjälplöst glidit mot kollapsen, medan det skars ned på vården, en liten skiva i taget - sedan allt större skivor. Inte ett år gick utan försämringar.

Att skattesänkningarna försämrade den gemensamma välfärden är ju självklart, men det räcker inte som skäl till kollapsen. Om Sverige nu tyckte att man ville vara en humanitär stormakt och ta in ca 150 000 migranter/år så måste man ju också bygga ut sjukvården, eller hur? Jag ville tro att man var så pass logisk i sitt tänkande. Men det var de styrande inte.

Nedskärningarna fortsatte, men nu större än någonsin, eftersom landets ekonomi inte klarade trycket av så många människor från tredje världen, med enorma behov och allt längre fartsträcka till jobb.
Om nu detta gick med vinst så skulle väl inte sjukvården behövt kollapsa? Men det gjorde den - under två senaste årens otroligt stora inströmning av människor. Vården drog sin sista suck.

Efter att blivit felbehandlad alla gånger jag besökt närmaste vårdcentral, med enbart arabiska läkare, så beslöt jag mig för att byta vårdcentral. Har fått det intrycket att Europeiska läkare har bättre utbildning (erfarenhet).

Det var hemskt att ringa runt till flera vårdcentraler och bli bemött av en panikslagen sköterska i telefonen som nästan skrek ut: "Vi har nästan ingen personal! Nu tar vi bara akutfall, ingen planerad vård!"

En vårdcentral hade rykte om sig att vara bra, så jag ringde dit och de sa att de inte klarade av fler patienter och att väntetiden var fyra månader. Några dagar senare råkade de ringa fel och sa:

- Nu är vi äntligen hittat en tolk åt dig som talar urdu!
- VA? Jag har ju ett svenskt namn och talar svenska. Du har ringt fel!
- Åh, så synd. Jag har arbetat såååå länge på att hitta en tolk!

Då fick jag veta ett av skälen till denna stora tidsbrist. Man letar tolkar till all världens språkgrupper. Det tar mycket tid från den egentliga vården. När tusentals nya patienter tillkommer och man bara skär ner så växer köerna tills de blir helt orimliga och folk dör därför att man inte kan få vård i tid. Detta kallas logik, inte rasism.

Överbelastningen gör att pressen blir för stor på personalen, som går i väggen eller säger upp sig - i massor! Och där någonstans tar vården slut, för dem som saknar privat sjukvårdsförsäkring.

Jag har de senaste åren känt mig trygg med min coola, trygga, lugna och ansvarstagande reumatolog - Jonel Pasula. Gissningsvis en av de allra bästa reumatikerläkarna i Sverige. Han ställde upp i vått och torrt för sina patienter. När vårdcentralen som vanligt ignorerat mig då var det han som skrev remisserna till röntgen och andra specialister - för att hålla mig vid liv. Det är tack vare honom jag lever. Han var den stora tryggheten i livet och särskilt nu när jag går mot slutet av mitt liv med ledgångsreumatism. Vi dör 10-15 år i förtid. Inre organ försvagas och lägger av eller så drabbas vi av dödliga infektioner, cancer, hjärtsvikt mm.

Telefontiden drogs plötsligt ned till 1 1/2 timma tidigt på morgonen. Mina vårdbehov var stora men det tog tid innan jag orkade ta upp kampen med att ta mig igenom växeln så tidigt.

I måndags ringde jag och fick höra den där rösten som ber en att ringa en annan dag eller senare, whatever. Men jag ringde en gång i minuten ända tills jag lyckats bryta mig igenom muren, bara för att mötas av änne en hysterisk röst, från en utbränd sköterska. Hon skrek:

- VI HAR INGA SKÖTERSKOR! VI HAR INGA LÄKARE! VI GÅR PÅ KNÄ!

Hon brukade vara mjuk och trevlig, men nu lät hon som vårdcentralernas sköterskor: panikslagen.

Jag sa att jag var utlovad en tid nu i höst.

- Ja, men dr Pasula är sällan här!
- VA? Var är han då? Är han sjukskriven, gått ned på deltid, eller vad?
- Det tänker jag inte svara på! Men jag ska försöka få kontakt med honom och säga att du har ringt.

Jag la på luren helt bedövad. Jag reagerade ungefär som när jag nyss fick veta att min bror hade dött. Det var bara helt overkligt. Nu hade reumatologen "dött" och det vara lika overkligt det.

Om det inte finns några sköterskor eller läkare då har med andra ord REUMATOLOGIN i norra Bohuslän kollapsat!!!

Jag har en lista framför mig med somatiska problem, som jag behövde diskutera med min reumatolog. Men han finns inte här för mig vart tredje år längre?

Jag upprepar för mig själv: Du har ingen läkare mer. Du är förlorad. Du måste lida utan att få hjälp och dö hemma i din säng. Försök att fatta det! Vården är SLUT!

JONEL PASULA - MIN SKYDDSÄNGEL - JAG KAN INTE ÖVERLEVA UTAN DIG! JAG SAKNAR DITT VÄNLIGA ANSIKTE OCH ALLT DET MEDLIDANDE DU GAV MIG. ALLTID GJORDE DU ALLT FÖR ATT HJÄLPA MIG OCH ALLA ANDRA.

Du är för smart för att låta dig däckas av utbrändhet och jag förstår att du också måste ta hand om Dig och din familj. Du finns åtminstone kvar på internet

https://www.bms.se/ledgangsreumatism/om-fraga-doktorn-reumatologi/

Generikan bryter ned många sjuka

KAMPEN MOT GENERIKAN FORTSÄTTER

Som multisjuk har jag många prövningar framför mig. Antar att nästan alla originalmediciner kommer att bytas ut mot kopior med okänd effekt. Ännu ett tungt ok har lagt på de sjukas axlar.

För att min mage ska klara av alla mediciner jag behöver äta, t ex Brufen, så måste magen få hjälp av Losec. Att vi reumatiker behövde ha god tillgång till Losec stod klart för läkarna runt år 2000. Innan dess hade jag ett stort skov och kunde knappt gå eftersom magen inte tålde antiinflammatorisk medicin, men med hjälp av Losec så kunde jag ta den och börja gå igen! Jag vande mig vid att äta Losec ett par månader och sedan inte. Magen var reparerad och jag kunde vräka i mig mediciner utan några som helst problem.

Men på senare tid så har Losec hamnat utanför högkostnadsskyddet. Köpte en liten burk för 500 kr i desperat läge, då jag var rädd för magsår.

Hade då insjuknat på Omecat, Pensa eller kanske Pensa Pharma? Spelar det någon roll? Samma företag tycks ha en och samma medicin under två olika namn: Omecat eller Omezaprol Pensa Pharma. Har ännu inte fattat syftet med denna tackling. Effekt saknas även om den skulle döpas om till A1 Pharmahund!

Vi kroniskt sjuka är inte särskilt mottagliga för placeboeffekten. Har man haft en medicin som fungerat i åratal så vet man när man serverats ökensand i en snygg kapsel. När mattan dras undan då faller vi - hårt!

Nu när det är vinter kör jag inte moped och har svårt för att skaffa mig mat och medicin. Min son hjälper till med det. Tyvärr har han dyslexi. Jag sms:ade: Försök ta ut Omeprazol Teva. Har god erfarenhet av andra Teva-produkter. Om de inte har den - RING MIG!!!

Men det gjorde han inte. Han hade väl uppfattat allt mitt generikasnack som gnäll eller så var han stressad. Så kom han då hem med Omeprazol - PENSA PHARMA! Jag gick i taket. Nu stod jag alltså helt utan verksam medicin. Det kunde omöjligen vara någon skillnad mot Omecat. Många reumatiker har talat om för min läkare att de inte får effekt av denna medicin. Vi märker sånt snabbt. Måste sätta ut en del av RA-medicinerna utan medicin som är helt likvärdiga Losec. Men så är det ju inte. Verkningsgraden behöver inte vara mer än 85 % av original men p g a det myckna fuskandet inom piratbranchen så finns det ibland ingen kännbar effekt utom för de placebo-troende.

Hittade en sajt där folk diskuterade magsårsmedicin och detta utan att alls tala om vilket märke de åt!
De hade alltså inte vaknat än utan trodde fullt ut på generikan. De förvånades över att de inte blev bättre och så blev tråden en mat-tråd, som handlade om Proviva, torra havregryn o diverse knep för att lugna ned magsyran. De trodde alla att om man bara åt rätt sorts mat så skulle de bli bra! Vi talar ju om en magsårsbakterie, som Losec på ett mirakulöst sätt befriade magen ifrån. Havregryn är inte bakteriedödande!

Under mina Losec-år åt jag vanlig husmanskost och fick en mycket bra balans i magen.

Idag var jag på Apoteket med misslyckat resultat. Det visade sig att sonen hade köpt min medicin i en annan drog-kedja så av flera skäl gick det inte att lämna tillbaks den oöppnade medicinen. Japp. Då fick jag ju fråga vilka märken Kronan hade på lager och känna mig dum eftersom jag nu borde ha lärt mig att man beställer medicin man verkligen vill ha. PENSA var månadens medicin! Staten hade bestämt sig för att sänka mig. För övrig fanns SANDOZ och ACTAVIS. Actavis visste jag av erfarenhet hade klen men ändock - en viss effekt. 143 kr utanför högkostnadskortet skulle jag betala för den! Sandoz skulle kosta ca 250 kr - ett helt oprövat kort. Nej, då satsade jag hellre på ett säkert: Losec. Men den fanns förstås inte på lager.

Jag kände mig som en looser då jag lämnade apoteket med en medicin som inte skulle hjälpa så mycket men kostade desto mer. Nu hade jag avverkat två förskrivningar på några få dagar. Sorg och vrede - svek, SVEK! Nej utförsäkringen tog inte livet av alla sjuka men generikan är ju en bra avlivningside'. Den sägs ha full effekt så om folk dör har staten inget ansvar för det. Smart tänkt!

Betala sin medicin själv, utanför högkostnadskortet, det kan jag bara göra några få år som pensionär, tills mina besparingar är slut. Annars är detta med att betala själv enda sättet att få viss kontroll över kaos.

Nyss förlorade jag helt kontrollen över min Xanor depot, för att en kopia (Krka) mot min vilja lagts ned i en apodospåse.

Den snabbverkande Xanoren från Pfizer låg kvar, men hur länge varar den festen? Krka kommer från Slovenien, känns inte så bra.

Nu måste jag få kontakt med en psykiatriker, vilket är mycket svårt, för att fråga hur långt straffet är för en överdos jag tog för sju år sedan. Livstid eller inte? Jag MÅSTE bli löst från apodosen för att kunna köpa mig fri några få år till.

Eftersom händerna är förvärkta tappar jag en tablett ibland, den lilla Xanor upplöses snabbt i några droppar vatten jag spillt ut på sängbordet. Fick panik och la över flera dagars medicin i en dosett. Avgiftning från Xanor är ett helvete. Det klarar jag inte av.

När jag stoppade in tabletterna så tänkte jag inte på att Propavan och Xanor depot från Krka ser nästan likadana ut. Skillnaden är en skåra på baksidan av Propavan. Båda tabletterna har dålig effekt efter många års användande så jag märkte inte att jag tog fel tablett flera ggr! Och när jag upptäckte det stod det klart att i stället för 3 mg om dagen skulle det nu bli 2 mg om dagen i ca fem dagar - tuff avgiftning! Om Xanorkopian var stark så skulle det gå, men om den var mycket svagare så skulle det inte gå. DET GICK INTE!

Den sista kvällen före ny apodospåse bad jag om änglavakt och fick trots svåra svettningar faktiskt sova en del, men på morgonen började jag krampa och kunde inte längre tala. SMS:ade till en boendestödjare: "Hur dags kommer du? Nödläge!!!" Hon såg vad jag skrivit och ringde för att säga mig att hon kunde komma två timmar tidigare. Jag kunde inte tala! Utstötte några ljud: "SSS....j....uuuuu...k!" Skrev sedan ned på datorn vad som hade hänt så att hon kunde läsa det medan jag lät en snabbverkande Xanor från PFIZER, original, smälta i munnen. Efter 15 minuter kunde jag prata något, stapplande och svagt. Pfizer har en effekt man inte behöver tvivla på. Tar Krka över alla tabletterna så blir det uppenbarligen en svår avgiftning med kramper, kräkningar, sömnlöshet och frossa som väntar.

Många skulle ju säga: Jamen, sluta med skiten! Xanor är det tyngsta knark man kan få och avgiftningen den mest farliga. Jag vet. Men Xanor har räddat mitt liv. I fyra år hade jag så intensiv tinnitus att jag knappt kunde överleva. Många tinnitusdrabbade tar sina liv. Jag "råkade" få en Xanor och det blev dödstyst i min hjärna. Livet kunde fortsätta. Musiken kunde slås på igen. Och nej, det finns ingen annan medicin som hjälper. Har prövat allt. Gick på 0,5 mg i många år men behövde sedan höja och fick 3 mg för att det visat sig att jag inte tålde några SSRI-preparat. Blev suicidal. Då återstod bara Benzo.

Medan jag nu kämpar slutkampen mot Polyartrit och en bunt sjukdomar till, i kombination med åldrandet, så gör staten sitt bästa för att spara pengar på mig. Om jag går under så är det ju bara en vinst för dem.

Systemkollapsen är inte något abstrakt för oss starkt vårdberoende utan något vi lever i varje dag!