Nu är det definitivt - jag har sagt upp boendestödet, 8 besök i månaden. Detta tillsammans med LSS gav mig en viss trygghet och kraft att orka med mina hopplösa nätter med andnöd och kallsvett. På dagarna orkar jag nästan ingenting.
Det är 43 års svår ledgångsreumatism i kombination med Sjögrens syndrom, cellförändringar, infektioner och vatten i lungorna (borta nu) som slog undan benen på mig. Utan bra djupsömn: virrighet, glömska, total kraftlöshet, oförmåga att göra något på egen hand. Innan infektionen slog till var jag ganska självgående, d vs jag åkte moped både hit och dit. Gjorde saker på egen hand eller sökte gemenskap där den fanns att få.
Jag har haft hemtjänst vissa år men tyckte att boendestöd var bättre då vi autister har ont om vänner.
Och under de senaste sex årens svår sjukdom har det stöd jag fått varit livsnödvändigt för att undgå isolering. Dessutom beviljades jag sex timmar i veckan med en kontaktperson som kör mig till köpcentrum o något café. En kort promenad på sommaren. Eftersom jag inte längre var en lämplig förare så kom denna hjälp i sista minuten.
Jag kände mig omhändertagen. Även om där finns mycket ensamhet så ansåg jag mig lyckligt lottad över all hjälp och mina boendestödjare var helt enkelt underbara och förstående som en bättre psykolog.
Det blev inte så länge detta lyckotillstånd dröjde sig kvar, för plötsligt måste kommunen ha 2200 kr i månaden av mig eftersom de förra året hade en skuld på 200 miljoner. Samtidigt insåg jag att alla utflykter med LSS kostade mig en hel del: 18 kr milen, en fika och ev smörgås. Kommer då lätt upp i 1 500 kr i månaden eller mer sommartid. Så - det nödvändiga stödet kostar mig alltså närmare 4000 kr/månaden. Sedan tillkommer stora omkostnader för mina handikapp och med andra ord ingen annan utväg än att AVSÄGA MIG DEN HJÄLP JAG BEHÖVER! LSS har jag kvar men vi får nog minska resandet och jag inser att jag inte kan fika två ggr i veckan.
Öppna gränser och några miljoner invandrare till innebär givetvis att kommuner inte kan ge de sjuka o gamla den omsorg de behöver utan att samtidigt servera en faktura som de inte kan betala. Man kan ju annars bara lägga ned hela skiten för vi har fattat nu, ja vi är inte dumma, att ni politiker bara ljuger dagarna i ända om alla människors lika värde. Vilket j-a värde är det ni talar om? Rätten att få dö?
Ja, men ge oss då eutanasi! Ge en dödsspruta till dem som inte orkar ruttna bort i ensamhet och misär!
VAR ÅRTMINSTONE LOGISKA! VAR ÅTMINSTONE SANNA! DEN SVENSKA SKUTAN HAR GÅTT PÅ GRUND - VÄRDEGRUND!
Sverige vill ha migranter i stället därför att … hmm, jag kommer inte ihåg varför. De skulle ju ta hand om de sjuka, men det är ju motsatsen som händer. Kommuner lägger ned äldreboende för att göra om dem till boende för ensamkommande eller liknande. Gamlingar hoppar från balkongen eller dör av vanvård medan IS-resenärer får ta in på hotell och dränks i bidrag. Människor som halshuggit hundratals kristna behandlar som kungar medan utslitna, gamla skattebetalare lever i misär.
(Hälften av kommunerna har ingen avgift på boendestöd. Det beror på att de inte bara fått in många invandrare utan att de också har gott om arbetstillfällen. Trestad har inte det. Här finns mest mycket små företag med ett par anställda kanske. Alltså återstår bara bidrag och kommuner som går i konkurs.
Svenskar i hundratal flyr från Sverige. Man är rädd för den utveckling som sker. Men vi sjuka kan förstås inte fly. Vi sitter fast i en väv av bidrag på bidrag, som klistrar fast oss i mattan.
Vissa har kanske handikappersättning och bostadstillägg. De försvinner om man lämnar Sverige.
Jag mår illa av att se de utförsäkrades lidanden: människor som nekas både sjukbidrag och socialbidrag. NN ligger apatisk och neddrogad på psyket i väntan på elchock. Han har nekats sjukpenning från FK fast han är sjukskriven efter 35 år av hårt kroppsarbete. Först gav kroppen upp och sedan själen. Hur i helvete ska kroppsarbetare kunna jobba till 70? Jag vet att gränsen nu är 65 men inte ens dit klarar sig flertalet med tunga arbeten. Tjänstemännen som skriver upp åldern klarar sig givetvis men de struntar fullständigt i kroppsarbetarnas dilemma - att de bränner ut sig och står där utan inkomst och sedan bostad.
Vi har politiker som inte gör något annan än att bråka med varandra medan de land de skulle sköta om sjunker allt djupare i misär. Deras enda mål är att hålla SD ute fast de borde arbeta dag och natt med att se till att de över huvud taget har ett land att styra över. Allt är i upplösning. Men de lever inbäddade i sin egen värd av pengar, hus med galler och bevakningskameror. Aldrig förr har klyftan mellan de styrande och folket varit större. Om jag kunde gå så skulle jag gå Sverige runt med en gul väst på mig!
