Ska polisen ägna sig åt inbrott ELLER våldtäkt?

Jag har ringt 114 14 åtskilliga ggr nu för att få veta vad som hänt med min moped, som står hos polisen. Det har varit väntetider och förvirrade svar. Man hittade mopeden snabbt men sedan blev den stående i eventuell väntan på en teknisk utredning.

Jag visste inte vad det innebar utan gissade på dna eller andra spår eftersom mopeder stjäls varje vecka i Uddevalla nu. Men på nätet verkade det vara så att utredningen handlar om att se ifall mopeden är trimmad. Jag läste också att det är lagligt att äga en trimmad moped som man inte kör med, så vad höll man på med?

Jag frågade en kvinna, ev polis, om det var fråga om dna/fingeravtryck etc för att ev. hitta vissa gäng som håller på med detta. Oj, vad förbannad hon blev av den frågan! Hon sa, nästan skrek:

Tycker du att polisen ska äga sig åt stulna mopeder ELLER åt våldtäksfall??!!!

Jag blev tyst. Vad skulle jag säga? Jag trodde att polisen i viss mån ägnade sig åt alla sorters brott. Att samla på dna/fingeravtryck etc i en databank tar väl ingen evighet? Sedan kan man kanske få full träff vid kommande stölder så att man kan ge straff till dessa tjuvar, som tömt staden på mopeder.

Men om utredningen handlar om att plocka sönder mopeden för att se om och hur den är trimmad torde ta lång tid, tid som man inte har. Men om moppen då är trimmad så kanske man kunde få ut bötesbelopp av ägaren? Jag har en känsla att polisen är mest intresserad av trafikfrågor, där man kan tjäna stora pengar, t ex på fortkörningen.

Det klart att de bör ägna sig åt våldtäkterna, men jag har läst att anmälningarna mest ligger på hög. Traumavård för våldtagna har tagits bort för att man vill ge psykiatrisk vård till gärningsmän som lider av PTS och behöver behandling. Så när polisen talade om att de hellre ägnade sig åt våldtäkterna så trodde jag inte riktigt på vad hon sa.

Att bli bestulen på en moped man använder för att man inte kan gå mer är ytterst korta sträckor, är som att bli bestulen på sina ben. Jag är säkert Sveriges enda tant som använt den i detta syfte. Alltså var stölden allvarlig för mig. Dess värde inkl allt var ca 20 000 kr, vilket är mycket för en pensionär.
Och så ska man bli utskälld för att det som hänt mig är en bagatell och jag är en kverulant!

Polisen sa också att det blivit vanligare att man rycker bort ägaren från mopeden vid rödljus och tar den. Fördel: man behöver inte jobba med att bryta upp lås. Jag vet inte om hon sa det för att återigen förminska mig. Jag hade ju inte blivit bortryckt. Nej, men jag lever i skräck för att bli det en dag.

Jag tror på Gud så när jag närmar mig centrum där det finns många ungdomar och rödljus så ber jag som en galning om grönt ljus. Hittills har det fungerat! Nej, det är väl inte synd om mig eller andra som lever med risken att bli nedslagen, rånad eller mördad, om det inte har hänt än.

Politikerna har skapat en situation där många av oss aldrig kan känna trygghet mer. Att leva med kunskapen om att jag eller mina ägodelar kan ryckas bort när som helst medan våra ghetton breder ut sig allt mer och väver in sjuka eller gamla, som inte kan flytta, är inte lika hemskt som våldtäkt. Men att leva som en hare på ängen, vars öron rör sig som radar hela tiden för att undvika att bli fågelmat, att leva i otrygghet, det är ett helvete som för oss sjuka eller äldre blir ett mycket tungt ok att bära.

Tre procent av svenskarna lämnar landet varje år p g a Sverige håller på att bli ett U-land. Vi kan inte ty oss till klanen, för vi har inga klaner och vi kan inte ty oss till polisen, för det är bara en bråkdel av alla brott de har tid med och några straff blir det ju ofta inte, bara man ser till att aldrig bli äldre än 15 år, på pappret. De som flyttar är välutbildade och unga och vi har alltså en braindrain, som snabbt kommer att sänka Sverige. Innovationer skulle vi välutbildade svenskar stå för men tillverkningen av prylar i Kina eller Indien. Men när vi har mest lågutbildade folk här och inga industrier - vad har vi då?            

Mopeder - bara för de rika?

När jag flyttade in där jag nu bor var det avgörande att husen hade två varmgarage. Jag var nämligen beroende av moped för att ta mig fram. Det måste gå långt innan man får en el-rullstol. Mopeden duger bra länge.

Jag fattade inte att jag blivit granne med ghettot. Upplevde inte att jag själv bodde i ghettot. Billig bostadsrätt är bättre än hyresrätt. Men sedan fortsatte massinvandringen. Gängen blev allt fler. Bilar började brännas. En kille sköts ihjäl i en sandlåda ca 400 meter från mig. Bussen kunde inte alltid stanna här p g a stenkastning.

Samtidigt blev det allt mer omöjligt att ha moped. En äldre, älskad moped, i garaget, blev allt mer demolerad för varje dag. Jag använde sommaren till att leta reservdelar och sedan sålde jag mopeden och sa upp den öppna platsen.

En vit Kymco blev min p g a en envis försäljare jag känner. Den ställde jag i ett annat förråd: en förgård med lås och mitt bås med lås. Säkrare?? Jag köpte BOSS LARMLÅS, ett bygellås med larm.
Hade jag en chans nu? Inbrottet kom efter en vecka. De klippte upp hönsnätet och de bröt upp mitt hänglås. När de rörde vid mopeden satte 100 decibel igång direkt och jag tror att de gav upp efter ett par försök. Bra akustik i garaget. Räddad av Boss!

Men jag fick ingen information om att batterierna varade i åtta månader bara. På våren tog jag ut och upp moppen till min uteplats för att tvätta den mm. Då märkte jag att larmet inte fungerade och att alla batterier i hela Sverige var slut, d v s just detta speciella batteri. Tillverkaren hade bara tänkt på att tillverka larm, inte lås. Det ger ju vinst direkt men sedan kommer de att bli utan kunder en dag!

Jag visste inte vad jag skulle göra eftersom stöldrisken verkade störst i garaget. Jag kan inte installera GPS än, för min moped är hos polisen. De hittade den snabbt, men funderar nu på att göra en teknisk utredning. Jag gissar att de samlar fingeravtryck och DNA. För mopedstölderna i staden har i stort sett tömt hela staden på mopeder. Polisen åkte direkt till ett cykelförråd i ghettots hjärta där de fann två stulna moppar. Min var väl oskadd för att de hade tänkt sälja den. Den passar inte till ungdomar men kan ju ge en del cash/kunde ha gjort det.

Om det vore så väl att tjuvarna är ett mindre antal som man kan sätta dit … Om inte så ser jag ingen framtid för mig som mopedist. Det blir de rika med villor och eget garage som kan ha moped men övriga fattiglappar som bara har råd med moped får nog ge upp nu. Detta drar ned mig i depression och jag drunknar i hat och byråkrati.

Kommunen går i däck p g a massinvandringen så man bestämde att vi som har dålig psykisk hälsa ska betala 2000 kr i månadsavgift. De har snart inga kunder kvar, inte mig i alla fall. (Det gäller städ och samtal i hemmet)

De kom på ett annat sätt att tjäna pengar: mopeder ska parkeras på bilplats och betalas för via app.
Där försvann möjligheten att ha moppe som ett handikapphjälpmedel. Jag måste både gå och bära långt, vilket jag inte kan. I 20 år levde jag med hjälp av moppar, alla årstider i stort sett, men nu har jag kommit till en punkt där jag nog får sitta inne utom när jag blir hämtad av min kontaktperson.

Folk har sina uteplats-möbler fastkedjade i kättingar för att få ha dem kvar.

Vad finns kvar av det goda samhället? Nästan ingenting. Jag känner mig som en plockad höna. Är tacksam för att jag inte är uteliggare - än. Men vid 70 faller det mesta bort och allt hänger på ett bostadstillägg, som blir vaddå?