Mjuk lockdown? Nej stenhård!

 Både boendestödet och kommunalt LSS rasar nu rejält. Vi får bara tala i telefon, även boendestöd. Men städningen då? Kontaktpersoner kommer att ringa och då kräver jag Messenger. Det känns lite bättre. Alla är förvirrade och vet inte vad som gäller utom LSS som hade stängt hela sommaren och nu låser oss inne igen.

Detta tas inte upp i media alls! Kanske det varierar i olika kommuner, men Uddevalla tycker det bästa är att överge de sjuka. De litar varken på munskydd eller visir. Att isolera oss är enklare. Först t o m januari och sedan? En tredje våg? Det här tar ju aldrig slut, men sjuka människor kan ta slut, av isolering.

Den enda jag får träffa live är min diakonissa. Hon litar nog på änglarnas beskydd tror jag.

Jag träffar min son på söndagar en stund. Han jobbar och har arbetskamrater och kan ju råka smitta mig, men att stänga honom ute är inget jag klarar av. Jag kommer att bryta mot reglerna i smått, om jag träffar en orädd "främling", men någon jag vet en del om. Kan inte avstånd räcka när det vänskapsnät man har är oerhört litet? Man kan inte isolerar en sjuk människa i några år. Det är mord. Men som vi vet är det bara hästar sin behöver dagligt sällskap!

Blir Coronan slutet för vår civilisation?

Varför är jag så negativ? Jag är inte det. Jag är realist. Man gissar att det tar minst 2 år att få fram ett fungerande vaccin, men då har ju Covid 19 kanske blivit Covid  22. Virus är levande skapelser som ändrar sig ständigt. Hela universum är under ständig förändring, också jag, också du. Nuet är kort.

Så när vi står där med vaccinet för Covid 19 så är det inte användbart för den muterade varianten och man får forska vidare, men liksom man inte kan springa ifrån en lavaström så kan man inte springa ifrån Covid, den rör sig för snabbt.

Detta med att uppmana enmanshushåll att underhålla sig själva och undgå kontakt med andra människor är inte möjligt i längden. Vi är flockdjur. Somliga blir alkoholister, vissa tar sitt liv, vissa blir psykiskt sjuka och vissa, som jag blir anarkister. Jag skiter i om jag blir smittad, bara jag kan få träffa en människa en stund. De platser som fanns öppna för daglediga eller sjuka är stängde sedan länge nu.

Boendestödet har bara inte kommit. Att skita i de sjuka är ju en lösning. Hur många år kan den funka? Men nu har de faktiskt skärpt sig och jag fick en timmas besök idag av en tjej med munskydd och visir. Bravo Tesia! Ni kanske hade tänkt överleva, som företag.

Men med LSS, kommunalt, är det värre. En handläggare sa att skydd inte var aktuella: "Vi arbetar inte så."Nej, jag märker det. Ni jobbar väl inte alls? Högsta chefen bestämde att vi skulle sitta inne hela sommaren och få komma ut i oktober. Jag häpnade. Experterna hade ju förutsagt att en andra våg skulle komma ungefär då. Varför strunta helt i experterna. Är hon profet?

Mitt liv består mest av besvikelser nu. Brist på personal. Inställt. Någon sjuk men inga vikarier, inställt. Idag kom inte en kontaktperson för att hon mådde dåligt och skulle testa sig. Kanske har hon fått Covid?

Kanske kommer vi alla att få det och sedan handlar det väl mest om gener och vad våra kroppar tål.

Att ha dåligt immunförsvar som jag och äta cellgift har jag läst kan vara bra för att mildra attacken, om den kommer. Nu har jag varit mest ensam i ett och ett halvt år och vill dö av Corona, bara jag får morfin.

Isolering är ingen lösning för den sjuka isolerade. Att ligga hemma och kvävas till döds är en mycket dålig ide. Nej om jag ska dö så tänker jag åtminstone ha det lite roligt under tiden. Det enda som återstod var att gå på dejt. Killen struntade helt i Coronan och kysste mig, helt utan två meters distans. Ha ha!

"Träffa inga främlingar!" Nä, det är ju lätt att säga till den ensamme. Hur många år då? När man möter överkrav och omöjliga förväntningar då bryter jag mig loss. Det blir nog fler dejter. De är ju inte förbjudna till skillnad från allt annat. Jag känner hur de anarkistiska krafterna inom mig är på väg att ta övertaget. Jag bryr mig inte längre. Ge mig gärna morfin och söv ned mig. Jag är ju gammal, 69, och hellre tar jag den döden än att dö p g a isolering. Båda alternativen är dödliga så vill man ta risker så får man ju göra det. I am done. Jag har fått nog. Jag bryr mig inte längre. Här kan jag ju sitta i tio år och vänta på kontakt med människor. Den lilla tid jag får av kommunen mellan alla lockdowns är inget jag kan leva på.

Jo, jag får ju går ut, men jag är handikappad och sjuk och vart ska jag åka? Vänner går inte att hitta men män finns det ju alltid som vill dejta. 

Min åsikt är att detta komplexa virus tillverkades som biologiskt stridsmedel, finansierat av Eliten. Jag kan Bibeln. Vår tid tar slut när Vilddjuret har gjort slut på oss. En nyt form av krig: mellan Ondskan och människorna. Eftersom vi har förstört stora delar av jorden så kan vi inte förvänta oss att den ska göra annat än att spy ut svavel ur vulkanerna, skaka sönder städer i jordbävningar, dränka dem i tsunamivågor, utradera hus genom våldsamma skyfall och översvämningar mm mm. Jorden har fått nog.

Man kan katastroferna på "extreme weather". Är man orolig ska man nog bara se på en veckas händelser. Det kan räcka. Nå, jag är lyckligt lottad eftersom jag har levt mitt liv. Som en tornado har jag virvlat fram i Europa och samlat erfarenheter. Nu vill få åka någonstans i Europa. Varma Grekland är dränkt och sönderskakat eftersom det går en "fault line" genom medelhavet. En jordbävningsspricka. Läser mest på engelska numera för att få mycket input. Min hjärna behöver det. Turkiet skakades av jordbävning och våra semesterparadis är i ständigt avtagande.

Sanningen älskar jag även om den inte är så behaglig alltid. Ha de!