PSYKISK MISSHANDEL AV MÄN

 Det här borde jag inte skriva eftersom jag inte vill utlämna någon, men jag bryter mot denna regel för att jag inte orkar leva mer, inte vill kämpa mer, bara längtar efter att få gråta en flod av tårar, men de har frusit fast.

Jag försöker intala mig att jag ska klara också denna prövning, men jag vill inte ens. Det är kört.

Jag har levt mitt liv för min son i hög grad, därför att han har vissa funktionshinder medan han taktilt är oerhört begåvad. Men IQ är i stort sett det enda som räknas idag, teoretisk begåvning, men vi behöver ju också praktiska människor. Nå, skolor för dyslektiker finns inte, inte heller för olika former av autism.

Vi mals ned i mobbningskvarnen och får kämpa för att behålla en smula självförtroende. Jag, med Asperger var för intelligent och mobbad för det och min son senare för sina handikapp. Det svenska skolsystemet är skit och idag värre än någonsin.

Nå detta är bakgrunden till våra liv idag, sonen och jag. Jag kämpade i decennier för att överlista samhället som ville ge honom skitjobb med urdålig lön och inte ta vara på hans talanger via praktiska kurser. Jag skrek åt rektorer, slog näven i bordet, ringde AMI och la ned tre skitiga företag som inte följde reglerna. Jag hade givetvis läst in dem eftersom jag har AS. Vägen var lång till det yrke han idag har och lönebidrag är väl bra för arbetsgivarna men grabben måste ändå jobba stenhårt och prestera 100 !

Jag bad i fem år om en extrovert, go kille med kompisar som kunde dra ut min son i kompisgäng och ge honom ett liv. Jag ville ju inte bli som den där mamman som la beslag på sin vuxna son, som sällskap och vad mer? Jag flyttade runt för att han skulle hitta en skola utan mobbing och den där utåtriktade kompisen.

Det lyckades och jag tyckte att allt mitt arbete hade lönat sig, men han ville förstås också ha en flickvän. Har man varit mobbad hela livet  kan man lätt falla byte för en kvinna som vill ha någon att manipulera, styra, skälla på. skrika åt och använda på alla möjliga sätt. Är man då van vid att tjejerna i klassen mobbade en så faller man kanske för att slippa ensamheten och bärs av hoppet att allting kan bli bättre med tiden. Men det finns psykiska störningar som inte leder till något bättre utan till att offret bryts ned, därmed ev. också den älskande mamman, som kämpat så hårt för att bra liv åt sitt barn och så fann jag med åren att det bara blev värre och att jag stängdes ute från henne, hennes familj, deras närmaste - ja, isolering.

Jag gjorde ett försök att förbättra situationen med hjälp av någon jag trodde jag kunde lita på, men det kunde jag definitivt inte. Han gjorde allting oerhört mycket sämre och situationen är nu helt låst.

Jag har ju surfat men knappt funnit något för psykiskt misshandlade män och absolut inte för deras närmaste. Jag finns inte. Han är ju vuxen, tja, med vissa funktionshinder blir man aldrig helt vuxen, inte heller med AS. Bristen på bostäder till rimliga priser är något som i princip stoppat möjligheten till separation, för hur illa allt är så är det ännu värre att bo mitt inne i Tensta t ex.

Jag försökte trösta mig med att jag ändå varit allt för ensam i så många år, men det är inte sant. Jag hade mycket stöd från det välfärdssamhälle som nu faller i bitar och kontaktpersoner kan inte ta mig ut. De får bara ha telefonkontakt. Jag tror inte att Coronan tar slut och sprutan är jag för sjuk att ta, kan inte själv tillverka antikroppar och de möjliga biverkningarna verkar dödligare än Covid 19.

Han har börjat säga saker som han aldrig förr sagt och det känns som om hans sanna personlighet långsamt upplöses. Han sa till mig att skaffa egna vänner, t ex. Han glömde att det var jag som hjälpte honom till ett socialt liv p g a funktionshinder. Själv är jag multisjuk och äldre. Jag kan inte gå ut och skaffa mig vänner i vintermörkret, kan inte gå många steg. Nej, vänner är jag för sjuk för. Jag behövde bli omhändertagen av kommunen och för övrigt älskad av min son, men det känns som att hon äter upp honom, tar tid från mig trots att samhället nu inte kan fungera p g a pesten. Han glider allt längre bort ifrån mig och talar ord som inte kommer från honom själv. Jag är övergiven och borde stanna kvar här bara för att finnas ifall ... men jag ser ingen ljusning. Jag tror det vore bäst om jag inte fanns, för allt detta hat riktat mot mig från en hel familj och mer det klarar jag inte av. Jag vill inte skriva vilken störning det måste röra sig om, men en som jag inte hade läst på, en som inte finns i DSM-kriterierna.

Jag är så hatad för att jag inte gjort fel så det finns inget att be om förlåtelse för och vid denna störning är det ingen idé att försöka reda ut någonting då det saknas empati, men gott om hat.

Visst finns det friska barn som flyttar långt bort, enligt det gamla folkhemmets filosofi. Men vi lever inte i folkhemmet längre. De sjuka och äldre blir allt mer beroende av sina barn, men de hänger inte alltid med. Sonen sa att hans kompis sällan hälsar på sin morsa. Jo, så har det varit, men det är andra tider nu. Undrar om dagens 40-åringar fattar detta någon gång? Antingen tar du hand om mamma eller så gör ingen det?

Mjuk lockdown? Nej stenhård!

 Både boendestödet och kommunalt LSS rasar nu rejält. Vi får bara tala i telefon, även boendestöd. Men städningen då? Kontaktpersoner kommer att ringa och då kräver jag Messenger. Det känns lite bättre. Alla är förvirrade och vet inte vad som gäller utom LSS som hade stängt hela sommaren och nu låser oss inne igen.

Detta tas inte upp i media alls! Kanske det varierar i olika kommuner, men Uddevalla tycker det bästa är att överge de sjuka. De litar varken på munskydd eller visir. Att isolera oss är enklare. Först t o m januari och sedan? En tredje våg? Det här tar ju aldrig slut, men sjuka människor kan ta slut, av isolering.

Den enda jag får träffa live är min diakonissa. Hon litar nog på änglarnas beskydd tror jag.

Jag träffar min son på söndagar en stund. Han jobbar och har arbetskamrater och kan ju råka smitta mig, men att stänga honom ute är inget jag klarar av. Jag kommer att bryta mot reglerna i smått, om jag träffar en orädd "främling", men någon jag vet en del om. Kan inte avstånd räcka när det vänskapsnät man har är oerhört litet? Man kan inte isolerar en sjuk människa i några år. Det är mord. Men som vi vet är det bara hästar sin behöver dagligt sällskap!

Blir Coronan slutet för vår civilisation?

Varför är jag så negativ? Jag är inte det. Jag är realist. Man gissar att det tar minst 2 år att få fram ett fungerande vaccin, men då har ju Covid 19 kanske blivit Covid  22. Virus är levande skapelser som ändrar sig ständigt. Hela universum är under ständig förändring, också jag, också du. Nuet är kort.

Så när vi står där med vaccinet för Covid 19 så är det inte användbart för den muterade varianten och man får forska vidare, men liksom man inte kan springa ifrån en lavaström så kan man inte springa ifrån Covid, den rör sig för snabbt.

Detta med att uppmana enmanshushåll att underhålla sig själva och undgå kontakt med andra människor är inte möjligt i längden. Vi är flockdjur. Somliga blir alkoholister, vissa tar sitt liv, vissa blir psykiskt sjuka och vissa, som jag blir anarkister. Jag skiter i om jag blir smittad, bara jag kan få träffa en människa en stund. De platser som fanns öppna för daglediga eller sjuka är stängde sedan länge nu.

Boendestödet har bara inte kommit. Att skita i de sjuka är ju en lösning. Hur många år kan den funka? Men nu har de faktiskt skärpt sig och jag fick en timmas besök idag av en tjej med munskydd och visir. Bravo Tesia! Ni kanske hade tänkt överleva, som företag.

Men med LSS, kommunalt, är det värre. En handläggare sa att skydd inte var aktuella: "Vi arbetar inte så."Nej, jag märker det. Ni jobbar väl inte alls? Högsta chefen bestämde att vi skulle sitta inne hela sommaren och få komma ut i oktober. Jag häpnade. Experterna hade ju förutsagt att en andra våg skulle komma ungefär då. Varför strunta helt i experterna. Är hon profet?

Mitt liv består mest av besvikelser nu. Brist på personal. Inställt. Någon sjuk men inga vikarier, inställt. Idag kom inte en kontaktperson för att hon mådde dåligt och skulle testa sig. Kanske har hon fått Covid?

Kanske kommer vi alla att få det och sedan handlar det väl mest om gener och vad våra kroppar tål.

Att ha dåligt immunförsvar som jag och äta cellgift har jag läst kan vara bra för att mildra attacken, om den kommer. Nu har jag varit mest ensam i ett och ett halvt år och vill dö av Corona, bara jag får morfin.

Isolering är ingen lösning för den sjuka isolerade. Att ligga hemma och kvävas till döds är en mycket dålig ide. Nej om jag ska dö så tänker jag åtminstone ha det lite roligt under tiden. Det enda som återstod var att gå på dejt. Killen struntade helt i Coronan och kysste mig, helt utan två meters distans. Ha ha!

"Träffa inga främlingar!" Nä, det är ju lätt att säga till den ensamme. Hur många år då? När man möter överkrav och omöjliga förväntningar då bryter jag mig loss. Det blir nog fler dejter. De är ju inte förbjudna till skillnad från allt annat. Jag känner hur de anarkistiska krafterna inom mig är på väg att ta övertaget. Jag bryr mig inte längre. Ge mig gärna morfin och söv ned mig. Jag är ju gammal, 69, och hellre tar jag den döden än att dö p g a isolering. Båda alternativen är dödliga så vill man ta risker så får man ju göra det. I am done. Jag har fått nog. Jag bryr mig inte längre. Här kan jag ju sitta i tio år och vänta på kontakt med människor. Den lilla tid jag får av kommunen mellan alla lockdowns är inget jag kan leva på.

Jo, jag får ju går ut, men jag är handikappad och sjuk och vart ska jag åka? Vänner går inte att hitta men män finns det ju alltid som vill dejta. 

Min åsikt är att detta komplexa virus tillverkades som biologiskt stridsmedel, finansierat av Eliten. Jag kan Bibeln. Vår tid tar slut när Vilddjuret har gjort slut på oss. En nyt form av krig: mellan Ondskan och människorna. Eftersom vi har förstört stora delar av jorden så kan vi inte förvänta oss att den ska göra annat än att spy ut svavel ur vulkanerna, skaka sönder städer i jordbävningar, dränka dem i tsunamivågor, utradera hus genom våldsamma skyfall och översvämningar mm mm. Jorden har fått nog.

Man kan katastroferna på "extreme weather". Är man orolig ska man nog bara se på en veckas händelser. Det kan räcka. Nå, jag är lyckligt lottad eftersom jag har levt mitt liv. Som en tornado har jag virvlat fram i Europa och samlat erfarenheter. Nu vill få åka någonstans i Europa. Varma Grekland är dränkt och sönderskakat eftersom det går en "fault line" genom medelhavet. En jordbävningsspricka. Läser mest på engelska numera för att få mycket input. Min hjärna behöver det. Turkiet skakades av jordbävning och våra semesterparadis är i ständigt avtagande.

Sanningen älskar jag även om den inte är så behaglig alltid. Ha de!

 

ESTONIA - Anna ville dö!

 Om vår Ande verkligen vill återvända till ljuset så kan det hända att man får det, utan att ha begått självmord. Folk pratar ofta illa om de som avslutar sitt liv. Så Anna kunde inte tänka sig det utan det fick bli det jag kallar ett undermedvetet självmord.

Men hon var djupt deprimerad och ville bara inte leva mer. Så fick hon cancer och kände sig tvungen att ta alla behandlingarna och tyvärr blev hon frisk och ännu mer deprimerad. Varför fick hon inte dö?

Några väninnor ville dra upp henne ur depressionen: "Vi tar en tur med Estonia, dansar, dricker och har kul!"

Anna lät sig övertalas och åkte de 50 milen till Estonia, det flytande nöjespalatset. Men sedan hände ju det ofattbara och mer än 800 personer drunknade, en av dem var Anna. Jag kallar det synkronisering: när en rad händelser leder fram till något som man i hjärtats djup längtar efter och hennes längtan var djup, lika djup som havet.

Eftersom jag tror på många liv under vår resa i evighetens värld så ser jag döden som en övergång till en värld med många dimensioner i och jag hoppas att Anna har det bra nu!

Själv hade jag en kort nära döden upplevelse och upplevde en kärlek som inte existerar på jorden och mötta den jag egentligen är: en kärleksfull ande med en mängd erfarenheter från många liv.

Allt är väl.

Äldre och sjuka behöver 22-23 grader inomhus!

För flera år  sedan tänkte jag att jag var lyckligt lottad som bodde i en lägenhet, där det var 23 grader varmt, vilket jag som reumatiker behövde. Men några år senare sparade föreningen ner sig till 18-20 grader och man renoverade fönster och utsidan av husen. Stora rejäla ventiler blev det nu, där fuktig, rå och kall luft rusade in i hög hastighet. 

Jag hade fått uttorkade lungor och bronkit så när luftade kastade sig ned i mina lungor blev jag dyblöt och måsta kasta mig över ventilen och stänga den. Det är ju förbjudet, men jag hade inget val. Ska man ha en undertryckslägenhet men så starka stormar i lägenheten så får man banne mig höja värmen rejält!

Jag har försökt få hjälp men ingenting har hänt mer än att på natten är elementen inte iskalla utan bara kalla. Med den globala uppvärmningen så kan man spara mycket pengar, men hur blir det med fukt och mögel, eller med de gamla och de sjuka?

Jag måste alltid ha en litet element stående i det rum jag vistas, men det är inte så man ska göra. Det behövs andra åtgärder så att jag inte konkurrerar med föreningens element, så idag blev jag medlem i Bostadsrättsägarna. De utlovar juridisk hjälp och det kommer jag verkligen att behöva.

När jag var liten och hälsade på mormor i hennes äldreboende slogs jag av hur oerhört varmt det var. Jag fick lära mig att underhudsfettet tynar bort och att de flesta äldre människor blir allt mer frusna och behöver verkligen 34 graders värme. 

Men nu sker ju vården mest i hemmet och där är det 18-20 grader medan vi äldre, reumatiker, lungsjuka m fl plågas svårt. Vi är bortglömda. Vi kanske borde få morfin så att vi snart försvinner från ett land som inte tycks ha någon nytta av varken sjuka eller gamla. Är bara 69 så jag kan inte fortsätta ha det så här.

Förr behövde de gamla extra värme, nu behöver de inte det, teoretiskt. Hur gick det till? Kunskapen finns om att det ökade behovet är verkligt och viktigt. En reumatiker blir allt sjukare ju kallare det är.

Man kan byta termostat eller andra tekniska lösningar för att hjälpa oss som är i nöd, men det tror jag inte man vill. Det är ont om kärlek i Sverige nu. Bara pengar räknas. Så nu står mitt hopp till juridisk hjälp. Att flytta till en annan lägenhet kan innebära 20 grader. 55 plusboenden är bara för de rika och äldreboende tycks ha blivit en avlivningsplats, för de urgamla, sjuka som kommit in.

Jag känner på elementet på natten då det kan bli 10 grader ute, men det är lika kallt som vanligt.

Håller Sverige på att bli ett U-land? Man har inte råd att hjälpa svaga grupper. Sorgligt.

Jag vägrar ta det nya vaccinet!!!

 TRUMP FICK FÄRDIGA ANTIKROPPAR INSPRUTADE!!

Men vi andra som inte räknas kommer man att tvinga på gift som ska leda till att vi utvecklar antikroppar själva trots att det är omöjligt för många äldre med svåra sjukdomar. Jag ser det som avlivning.

Det stora grupper behöver är SYRE och färdiga antikroppar, då kan kroppen få ta det lugnt och dödstalen skulle sjunka. Man behöver bara logiskt förnuft och en dator för att fatta att man aldrig ska spruta in Sars eller annat gift i äldre människor. Om man nekar syre och väljer morfin så slutar ju den gamla eller sjuke att andas. Självklart. DET ÄR MORD!

Jag tror att Trump kommer igen för att han mjukstartade med klorikvin, sedan fick syre och färdiga antikroppar. Perfekt! Det är så det ska gå till!

Jag var nära att dö av svininfluensan, var avsvimmad i många timmar och genomblöt (andra sprutan)

Jag gjorde allt för att övertyga en sköterska på reumatologen att ide´n var vanvettig, att jag är nästan utan immunförsvar nu. Svaret var: krisgrupp! Jaha? Hela världens befolkning befolkning befinner sig i kris: världen brinner, skakar, öppnar sig, metanexplosioner blir allt vanligare, folk slåss mot folk och Sverige går mot inbördeskrig och sköterskan talade om KRIS!

Nå, vissa kriser kan undvikas, som att spruta in Sars i en gammal människa. 

Trump är ett skolexempel på hur Covid 19 ska behandlas!!!  

NOLLVISIONEN som försvann

 NOLLVISION MOT SJÄLVMORD

Det måste vara kul att sitta i regeringen och måla upp bilden av de perfekta samhället, måla en tavla med sköna ord, inkassera en fet lön, men inte GÖRA någonting för att uppnå målet, i detta fall nollvision för självmord. Vad gjorde man efter Anna Lindh-mordet och galningen som körde ned folk i Gamla stan?

Man tillsatte en utredning av en duktig psykiatriker som talade om den bättre vården, med mindre piller och mer samtalstid. Jodå, allt såg bra ut, men man lyfte inte ett finger för att genomföra de olika förslagen. Det var bara en ridå.

Man hade redan bestämt sig för att låsa in galningarna. I NU-sjukvårdens område lade man ned en hel rad fungerande enheter, som t ex ett charmigt hus på landet för psykossjuka. Där fick de äta bra mat, ha gemenskap med varandra och annat som ökade deras välmående.

Enheter för anorektiker, välfungerande, lades ned, hus för människor med personlighetsstörningar lades ned. Det var många välfungerande vårdenheter där tillgången till naturen ofta var en viktig faktor. Protesterna rasade in, både från poliktiker och privatpersoner och föreningar. Men i själva verket var beslutet fattat för länge sedan. Man skulle bygga ett fängelse för brottslingar och psykiskt sjuka som skulle bli RYMNINGSSÄKERT! Är det det viktigaste för en deprimerad människa eller en tjej som skär sig, att hon inte kan rymma? Hur kan man låsa in sådana tjejer, utan dom, i ett fängelse på obestämd tid?

Jag pratade med en bipolär kille om detta med grönområdet i mitten (Brinkåsen är byggt som en ring) om hans promenader skedde på samma området som brottslingarnas och han sa JA. Han sa också att det inte förekom några samtal med kontaktpersoner, kuratorer eller liknande. Det var ren förvaring.

Hur många med depression och ångest vill bli inlåsta i ett fängelse? Frågan borde vara aktuell nu när okänt antal människor har blivit arbetslösa och de som fått vård i hemmet inte längre får det. Det kallas boendestöd och kan innebära fina samtal med en lagom utbildad boendestödjare. Kommunalt LSS fungerar inte heller p g a Covid 19. Man får inte träffas. Är masker och visir för dyra??

Att lämna mängder av människor, vissa djupt deprimerade, utan hjälp och stöd för att plastskydd skulle anses för dyrt eller klumpigt - hur kan man göra så??

För sjuka singlar, som inte orkar ta långa promenader eller  är välkomna på ställen där man  förr kunde träffa människor i ett diakonalt arbete, för att det är stängt p g a Corona - vilka konsekvenser kan inte det få? Jo, att flera människor dör att isolering än av  Corona och det är nog där vi står idag.

Jag tänker inte lägga in mig på Brinkåsen, never! Vad skulle vinsten vara? Min säng är mjuk och extra stor därför att jag som reumatiker behöver det. Mikromat är ju inte bra, men man svälter inte ihjäl och går inte upp 3 kg i månaden, som på vissa antidepressiva.

Vi kommer aldrig att få veta hur många som tar livet av sig i den här krisen. Vem bryr sig? Det finns ju ett rymningssäkert fängelse som heter Brinkåsen alldeles nära ett fd mentalsjukhus. Man har kommit långt!

Hur långt har staten kommit i sin nollvision? Ingenstans! Siffrorna pekar uppåt, inte nedåt.

Här hemma har jag Wifi, dator, Netflix, mat och klarar mig bra, förutom att ensamheten bryter ned mig successivt. Den har den efffekten på många människor. Läste idag Att Julian Assange har Aspergers syndrom, liksom jag. Vi kan begrava oss i datorer, filmer eller andra intressen och behöver inget fängelse. Om Assange vore det största hotet mot världsfreden ... men det är han ju inte. Vi övriga som knappt medicinerar mot ångest och depression blir inte heller farliga, i allmänhet. 

HALLÅ? Hur tänkte ni uppnå er nollvision? Genom att droga ned oss! Fy skäms! Så mycket lögn det finns i denna regering!

Just nu begraver jag mig i min dator genom att skriva av mig hur jag långsamt tynar bort i ensamheten tillsammans med ett okänt antal singlar. Till Er sänder jag all kärlek jag kan!!! 💓💓💓