Translate

onsdag 11 september 2013

UDDEVALLA effektiviserar bort de döende!


Uddevalla är en av landets alla rika kommuner, som inte längre har råd med sjuka, gamla och döende!!

Dessa tillhör ju gruppen ”tärande”. Det märkliga med Sverige är att det sägs vara ett av världens rikaste länder, medan kommuner och landsting går på knä och gör allt mer extrema nedskärningar i välfärden. Hur går det ihop? Om vi ligger på plats 21 i världsligan (BNP) så är vi kanske inte ett av de rikaste längre? Kan vi inte få säga som det är: VI SJUNKER! (alla välfärdssektorer)


 Jag läste en gång att ”ett lands civilisationsgrad kan mätas i hur väl man tar hand om sina gamla och sjuka”. I så fall är Sverige och Uddevalla en civilisation på fallrepet när man -

 tar bort sitt HOSPICE!
 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=5428296

 I Bohusläningen läste jag att det kom en konsult från regeringen och sa att kommunens arbete måste EFFEKTIVISERAS. Snart gick det upp för oss att det han menade var att

DÖENDET MÅSTE EFFEKTIVISERAS!

En döende person dör ju snabbare hemma i ensamheten eller i en stressig korridor på akuten än i en vacker, lugn miljö med specialutbildad personal.

Sedan gav han sig självklart på de sjuka och de gamla:

Det skall bli mycket svårare att beviljas hemtjänst:



Den blir dyrare och man beviljas mindre tid. Naturligtvis skall man lägga ned några äldreboenden också. Genom att varken beviljas äldreboende eller hemtjänst så kommer de äldre att dö ut snabbare - det kallas för effektivisering.

 Bland de mest utsatta finns de som har insatser enligt LSS, lagen om särskilt stöd och service. Detta kan innebära att man har en kontaktperson/ledsagare, som tar med den sjuke ut på små och ibland lite längre utflykter. Dessa var gratis. Men nu kostar de närmare två kronor per kilometer!

 Jag känner en annan reumatiker, vars man tapetserar om sovrummet varje år för att hon ska få ”miljöombyte!” Själv har jag ingen man, bara en kontaktperson via LSS. Årets höjdpunkt var utflykten till Fjällbacka, Smögen eller annat kustsamhälle. Havet ger mig liv och utflykterna är snart det enda jag hänger fast i, över dödens ravin. Jag finner min fångenskap plågsam och mitt liv knappt värt att leva. Jag överväger inte självmord p g a kärleken till  mitt barn och därför att liemannen nog kommer alldeles av sig själv, utan förbeställning via färdtjänstväxeln i Moldavien.

 Mina kostnader har nu ökat med ca 300 kr i månaden, d v s vi åker mest till stans lilla centrum och min livskvalitet har försämrats rejält. Resan till havet skulle lätt kunna gå på 300 kr. Jag avstod.

Det väntar en kraftigt förhöjd hemtjänstavgift. Sjukvård och medicin har ökat rejält. Allt oftare måste jag betala notan själv för originalmedicinen, då det visar sig att kopian saknar önskvärd effekt.

 Sjukvården inom NÄL är kaosartad och enbart 15 % av personalen vill stanna kvar!

Nedskärningarna har haglat över oss. Inneliggande avdelning för reumatiker är skrotad. Ett besök per år är för kroniker ändrat till ca var tredje år (På 80-talet var det var tredje månad!)

Vårdcentralerna har inte råd med rejäla utredningar utan de nöjer sig ofta med fördomar och ett blodprov. Felbehandlingar är därför snarare regel än undantag. (Se på Arga Doktorn, TV!)

 När jag insjuknade svårt efter en underlivsoperation (förstadier till cancer) 2012 bestämde sig 1177 för att jag drabbats av klimakteriebesvär. Efter två månader fick jag träffa en stafettläkare som påstod att jag drabbats av ångestattacker, meden jag påpekade att det är skillnad på att hyperventilera och ha vakna av ANDNÖD!

 Till sist fick jag faktiskt lov att träffa min reumatolog, som skickade iväg ett antal remisser då han förstod allvaret i situationen. Om man skär i en svårt sjuk människa kanske hon dör rent av. Efter ”bara” ett år i vårdköer fick jag rätt diagnoser! Före detta enbart förklarad psykiskt sjuk. ("Det är bara psykiskt" = billig "vård")

 Efter ”koniseringen” hade jag drabbats av infektioner i vävnader kring hjärta och lungor. Då fylldes dessa med vatten. När jag la mig ned för att sova väcktes jag av andnöd, då vattnet gjorde det svårt för lungorna att pumpa syre till hjärtat, i liggande ställning. Alltså ökade pulsen, hjärtat löpte amok, jag fick feber och blev genomblöt, vaknade med ett ryck av att jag inte fick luft.
Jag fick veta att jag också har utvecklat bronkit, med stela lungvävnader. Allt detta inte ovanliga effekter efter ett liv med RA.

Den sömnlöshet som blev följden av att de icke fungerande organen har inte gått över, men det har i stort sett mitt sociala liv, eftersom jag ingenting orkar utan sömn.

 Jag är en av dem som håller på att effektiviseras bort. Jag är glad över att svår RA förkortar livet 10 – 15 år, så jag räknar med att inte bli äldre än 68. Jag hoppas, som många andra, att jag aldrig blir 80 år, för det är inget liv att ligga ensam i en säng.

 Men, jag hade ändå hoppats på att slippa dö ensam, på ett Hospice. Så blir det inte.

Positivt slut på denna klagovisa: SVERIGES GOASTE OCH BÄSTA REUMATOLOG, den som ställde mina senaste diagnoser efter att ha skrivit en hel hög med specialist-remisser:

http://www.bms.se/fraga-doktorn-reumatism/

 

 

 

 

 

 

 

 

Inga kommentarer: