VÄLFÄRD ELLER MIGRATION?

Jag spinner vidare på temat ovan, medan jag väntar på att svenskarna ska vakna upp. En del av dem som inte hade vaknat innan Magdalena Andersson höll sitt TV-tal - där hon sa att det är nedskärningar i LSS och sjukförsäkringen, som delvis ska bekosta den extrema invandringen - de vaknade nog upp efter detta tal. Eller inte???

För tiotusentals människor innebär nedskärningar i LSS att de isoleras i hemmet, med viss hemtjänst, eller placeras på en institution. De berövas rätten till normala liv och får ägna sig åt TV-tittande, dataspel eller meditation - whatever. En av de omskakade är Jesper Odelberg. Ja, han har ju gjort det bästa han kunde utifrån sin situation, med sina funktionshinder, där han maximalt har använt sina funktionstillgångar. Nu är han en av alla tusentals som ropar: Nej, nej - låt mig inte brinna upp i intighetens eldar, släck inte ut mitt hopp, förvandla mig inte till ett kolli! Låt mig få LEVA ett liv som alla andra!

http://www.jesperodelberg.se/blogg/var-blev-ni-av-ljuva-drommar-om-en-rimligare-jord/

Han tillhör dem som trodde att Vänsterpartiet skulle slåss för honom, för de svaga och utsatta - för vilka skulle annars göra det? Jag röstade själv V för längesedan, eller S. Men 2010 avstod jag eftersom jag insåg att vad de än sa, så skulle de inte kunna hålla sina löften - en intakt välfärd. Den grundas på att Sverige är en nation med gränser, där skattepengarna går tillbaka till b l a sjuka eller gamla, till vår gemensamma välfärd. Gräns. Be-Gränsad ekonomi. Pengarna som ska gå till den sociala sektorn kan inte delas ut till obegränsat med människor! När de är slut så är välfärden slut! Och dessvärre tar det 8 år för hälften av invandrarna att komma i jobb och övriga kommer sent eller aldrig in i arbete, för att det tar för lång tid att gå från analfabet till yrkesutbildad eller för att det strider mot deras kultur/religion.

Koranen säger att allt arbete utanför hemmet ska utföras av mannen. (Ja, jag har studerat islam det senaste året! Det borde alla göra, det är nyttigt.) Jag umgicks med somaliska kvinnor ett år, som inte arbetade eller ens ville arbeta. Jo, i andra generationens somaliskor fann jag kvinnor som pluggade på högskolan. Men nyanlända somaliskor tycktes helt upptagna av att finna en man och skaffa barn. Det är ju så de alltid har levt. Man behövde bara åka ned på kontinenten för tio år sedan för att finna många hemmafruar i 50-årsåldern. Den svenska livsstilen, där alla kvinnor självklart ska arbeta hemma + skaffa barn + göra karriär, är mycket speciell och avvikande från flertalet länder på jorden.

 Gudrun Schyman sa vid ett tillfälle att "pengarna spelar ingen roll i det här sammanhanget, när det gäller att hjälpa människor i nöd." !!?? VILKA människor i nöd? Jo, de som kommer från andra länder. Men NÖD det blir det ju i stället för de svenskar som INTE får se våra skattepengar återvända i form av omsorg: de handikappade, de gamla, de arbetslösa, hemlösa, missbrukare m fl. Skatten går i stället till en oändlig ström av folkvandrare, som vill ha det bättre liv som vi försökte bygga upp - åt oss och en begränsad grupp flyktingar + arbetskraftsinvandrare.

Den illusoriska bubblan av att denna allmänmänskliga, globala kärlek kan fungera i praktiken kommer snart att brista. De som först få erfara detta är de svagaste grupperna.

De som tror på öppna gränser har inte satt sig in i hur lång tid det tar för invandrare att komma i jobb och nu när vi inte har lägenheter att erbjuda utan bara tält så blir fartsträckan till jobb enorm. Den som har koll på siffrorna bäst är Tino Sanandaji (youtube eller blogg). Han har ett enkelt språk så att man snabbt kan få information utan att behöva slira runt på diverse PDF-filer hos t ex SCB och läsa dem rätt, eller räkna rätt. Det är ju många faktorer att ta hänsyn till. Sverige går back eftersom det inte finns någon koll, inga krav. Det kan komma hur många analfabeter som helst, men ändå ska det hela gå med vinst?

Världen har verkligen förändrats de senaste tio åren. Tyvärr kan det krävas att man förlorar sin assistans, ledsagare, lägenhet eller annat innan man vaknar upp till en burdus verklighet, i ett före detta välfärdsland.

Vi är utkastade i en global ekonomi, där allt handlar om konkurrensutsättningar, öppna gränser, ett flöde av konsumenter och arbetskraft som strömmar hit och dit för att dumpa lönerna. Så vart skattepengarna tar vägen vet man inte riktigt, men de går definitivt inte i första hand åt till att ge välfärd åt funktionshindrade. Massinvandringen är inte till för att gynna välfärden, om nu någon trodde det. Och de frikostiga bidragen till vissa invandrare kommer att sina ut en dag. Situationen är ohållbar. Löfven väntar på att EU-parlamentet ska lösa problemen åt oss. Det är det enda han gör för att ta ansvar för Sveriges funktionshindrade, medan Magdalena skär och skär i stöd åt de funktionshindrade. Vilka Löfven har tänkt ta ansvar för vet jag inte. Inte de fattiga, sjuka, pensionärer eller arbetslösa. Kanske för migranterna?

Vi måste vänja oss vid att välfärden kommer att smälta under våra fötter, liksom isen smälter under tassarna på isbjörnen.

SJUKVÅRDEN RASAR

En välfärdsbit som smälte bort nästan helt för sju år sedan var psykiatrin. Då fanns det knappt en enda psykiatriker kvar i Småstad. De gick i väggen, blev utbrända, gick i pension, alkoholiserades eller omskolade sig - eftersom stressen var alldeles för stor.

Men för ett år sedan dök det upp EN FAST psykiatriker samt en kallelse till mig, efter 7 år! Då är ju frågan: Hur väl rustad är psykatrin för att ta hand om krigsskadade flyktingar? Vill helst inte höra svaret. Det går knappt att ta sig fram genom sjukhusets växlar till en nedringd psykiatri.

Vill meddela Optimisterna som tror på tremånaders-garantin: Den gäller inte alla -
- bara vissa sorters köer.
SAMT: Alla kroniskt sjuka har skjutits långt bort i köerna, så att de får ett återbesök efter 3-4 år! Man har alltså gjort en omprioritering, inte en generell förbättring!

Massinvandringen kräver givetvis en utbyggnad av sjukvården rent generellt. Hur har det gått med den saken? Jag kollade hur det ser ut i mitt landsting och NU-SJUKVÅRDEN:

Det är bara sparande som gäller. Alltså inte expansion av sjukvården i ett område där Sveriges största asylboende ligger: Restad/Vänersborg. Trollhättan har också haft en stor inflyttning, men trots det ska NU-SJUKVÅRDEN SPARA 120 MILJONER under 2016!!!

NÄL är redan nu en katastrof. Läkare och sjuksköterskor flyr till Norge innan de gått in i väggen, eller efteråt. Städningen på NÄL är sämst i landet, enl. en ny undersökning. Förhöjd infektionsrisk m a o.

Man ska effektivisera intensivvårdsavdelningen! Intensivvård betyder att vården är så intensiv det bara går att åstadkomma, eftersom man kämpar för att rädda människors liv och HUR kan detta effektiviseras??? Man kommer att låta fler människor dö i väntan på intensivvård, det är innebörden av denna nyhet.

Tack till er på IVA som räddade mitt liv 2009!! Ni var helt fantastiska! Ni kämpade alla tillsammans, så hårt och jag tror att varenda en av er behövdes för att dra upp mig upp ur dödsriket! Jag ska aldrig glömma vad ni gjorde för mig, ni tappra änglar, och jag sörjer över dem som i framtiden kommer att dö i en livsfarlig väntan på NÄL.

-----------------------------------

På måndag ska mina LSS-insatser omprövas. Jag har fått signaler som antyder att jag kanske tillhör förlorarna.

VÄLFÄRDEN OCH LSS RASERAS pga Öppna Gränser

LSS - LAGEN OM STÖD OCH SERVICE HAR FUNNITS I DRYGT 20 ÅR - MEN MONTERAS NU NED!

Jag betraktar denna lag, som går ut på att ge de mest funktionshindrade "ett liv som alla andra" som det yttersta beviset på att ett land är ett välfärdsland. För människor med extrema handikapp finns assistenter, vissa behöver mest ledsagning och andra enbart en kontaktperson ett par timmar i veckan.

Till grund för reformen låg ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE. Svårt sjuka har samma värde som friska, även om de inte kan "leverera" och gå med vinst. (Vissa av dem kan!) De sjuka skulle ha rätt till LIVSKVALITET, inte bara en existens. Ingen skulle vara fånge i sitt hem, men få komma ut på utflykter, daglig verksamhet eller en fika på stan.

I många U-länder skäms man över de handikappade. Man stänger in dem i ett rum och ger dem mat, men de får inte gå ut eftersom det skulle vara en skam för familjen. Är det dit vi är på väg nu? Ska vi anpassa oss till de kulturer som många av migranterna kommer ifrån? Ska vi gå från I-land till U-land? Utan LSS blir det just så för många av oss: Instängda - kommer inte ut.

Förr i tiden fanns det hemmafruar och gedigna kärnfamiljer, t o m storfamiljer, som höll ihop och tog hand om varandra. Jag minns en familj med en utvecklingsstörd dotter som tog hand om henne tills de dog, i stort sett. Vet inte vad som hände sedan, var så liten då. Minns bara den stora omsorg de visade denna, alltid glada, flicka.

Men idag ska ju de mest handikappade vara "självständiga". De ska bo på ett gruppboende eller egen lägenhet med hjälp av en personlig assistent och en godeman. Övriga i familjen kan leva sitt liv som de vill och inte ta på sig särskilt mycket ansvar för den funktionshindrade. Svenskarna har vant sig vid att leva individualistiskt och att samhället tar hand om allt och alla. Man behöver bara betala skatt. Hur ska vi nu hux flux kunna ändra denna livsstil och dra klockan bakåt till 1950 och hemmafruarnas era?

Vi hade alltså ett VÄLFÄRDSSYSTEM som möjliggjorde denna individualistiska livsstil.
När LSS tas bort så befinner sig de funktionshindrade i fritt fall eftersom det antagligen inte finns någon där som kan ta hand om dem. (Hemtjänsten är starkt nedskuren och de tar inte ut folk på vift)

Jag har munhuggits med människor som menar att en obegränsad invandring går att kombinera med fortsatt välfärd av det slag vi haft de senaste 20 åren. Det bästa exemplet på denna högtstående välfärd var LSS. Väljer att skriva VAR eftersom LSS länge har monterats ned bit för bit, men dödsstöten kom nyligen då vår kära finansminister förklarade hur man tänkte finansiera den extrema asylinvandringen. Att ta lån nämndes sekundärt, men primärt skulle man:

SKÄRA I SJUKFÖRSÄKRINGEN OCH I ASSISTANSERSÄTTNINGEN!!!

Jag förväntade mig stora svallvågor av protester i alla typer av medier eftersom det hon sa på ren svenska var:

VI SKA AVVECKLA VÄLFÄRDEN FÖR DE ALLRA SJUKASTE I LANDET, SÅ ATT VI KAN GE PENGARNA TILL MÄNNISKOR FRÅN ANDRA LÄNDER, SOM KOMMIT HIT FÖR ATT FÅ ETT BÄTTRE LIV!

(Det kommer både flyktingar från krig och ekonomiska flyktingar, även om man vill förneka den senare delen.)

Alltså hade jag rätt! Den obegränsade invandringen går inte att kombinera med hög välfärd - så nu faller LSS! Hur fort det kommer att gå vet jag inte, men gissar att ingenting blir kvar.
Jo, en sak till: Personlig assistens är en del av LSS. De övriga två delarna: ledsagare och kontaktperson ingår givetvis i besparingarna.

Min LSS ska omprövas om två veckor. Då kommer man eventuellt att dra in min kontaktperson. De tycker att jag är besvärande intelligent/svår att matcha. Min boendestödjare tycker att jag är trevlig. Men hon har både utbildning och livserfarenhet så det är väl därför. Vi har blivit goda vänner. Men tiden med henne räcker inte till utflykter. Hon har inte heller rätt att köra ut mig i sin bil. Men jag MÅSTE få komma ut ibland, annars blir jag galen. Har haft 3 timmar i veckan till utflykter med tidigare kontaktperson. Nu har jag varit utan KP några månader och depressionen fördjupas hela tiden. Just nu har jag panikångest. Har sökt kontakt med "min" psykiatriker. Fick till sist en telefontid, men hon ringde inte! Försökt igen, men kommer ingenstans. Om de fått in 1000 traumatiserade migranter så förstår jag att jag kanske får vänta några år i kön.

Nå, om man tar bort rätten till kontaktperson så får jag väl överklaga till förvaltningsrätten och ifall de ger kommunen rätt så blir jag ett pilotfall, som övriga kommuner kan kopiera, d v s då kan man ta bort LSS ifrån människor med högfungerande autism och Aspergers syndrom.

De hade tänkt göra det en dag i alla fall, eftersom det är så många som fått denna diagnos under senare år att kalaset blir för dyrt för kommunerna. De har väl mest väntat på rätt tillfälle och det är NU, nu faller de mest hjälplösa bort ur LSS och får klara sig bäst de kan, eller inte. Ingen kan ju anklaga regeringen om tusen handikappade tar sina liv eller ens om 1000 personer med andningsproblem kvävs, då övervakning saknas. Regeringen har ju klart uttalat att man ska spara in på de sjuka för att bekosta invandringen. MAN STÄLLER NU GRUPP MOT GRUPP! Nej, det är inte jag som gör det eller ens SD, det är regeringsbeslut.

Kommunerna kan lägga ned betydligt mycket mer pengar på rättegångskostnader än vad en sjukpensionär kan. De har också särskilda företag till sin tjänst som hjälper dem juridiskt att motivera indragen LSS. En privatperson kan svårligen vinna en fight mot staten.

I massmedia har visats: En blind som förlorade den ledsagare som möjliggjorde hennes arbete på Sveriges Radio. Nu väntar bara arbetslöshet och ett tomt liv med hemtjänst lite av och till + matlåda. Nej, hon får ingen blindhund. De kostar stora pengar att träna upp.

SVT visade en förlamad kvinna i rullstol, som också var blind. Hon skulle förlora sin assistans. Denna kvinna var svart, eventuellt invandrare eller adopterad? Min poäng är denna: När välfärden faller så drabbas både etniska svenskar och invandrare, som har haft LSS. En begränsad invandring hade gynnat både svenskar och invandrare som varit här i många år och har integrerats. De senare är lika förfärade över skeendet som jag är.

SOSSARNA HAR SVIKIT ALLA SINA VALLÖFTEN!

Man skulle ta bort den yttre gränsen för sjukskrivning men FK arbetar på som tidigare och kastar ut svårt cancersjuka ur sjukförsäkringen. Och så ska man skära ned ännu mer i sjukförsäkringen??? Ursäkta, men vilka blir kvar då? De som har en vecka kvar att leva? Nu gäller visst att de som har mer än tre månader kvar ska ut och söka heltidsjobb. Och hur trött blir man av cellgiftsbehandlingar och strålning?
Passar det ihop med att köra buss, flygplan eller att arbeta hårt som sjuksköterska? Nähä? Ett lättare jobb? Aha! Att vara politiker! Då krävs bara att man likt en papegoja kan rabbla upp korrekta svar, som partiledningen har snickrat ihop till 25 % och EU till 75 %. Man behöver inte GÖRA någonting rent konkret. Anarkin tar hand om sig själv.

Det mesta löser sig ju med tiden.
Vissa invandrare fryser ihjäl på gatorna, eftersom tälten väntar på bygglov något år.
En del kanske svälter ihjäl, för att budgeten kraschat. I förorterna, som inte har tid med polisinsatser numera, kommer gängen att skjuta ihjäl varandra. Det finns ju inga poliser i glesbygden, bara asylboenden, om det går för våldsamt till där så tar medborgargarden hand om saken - och skipar rättvisa på sitt sätt. Det blir som i vilda västern, spännande!

Migrationsverket kan ju inte ta emot varenda flykting och hjälpa dem med varma kläder eller att fylla i en massa papper - på svenska. Men det gör ingenting, för denna uppgift tar sig den lokale ICA-handlaren an, och övrig lokalbefolkning - helt gratis.

De har inte fått folkomrösta i denna viktiga fråga eftersom den är alldeles för komplex och mångfacetterad för vanligt folk, men det är ju alldeles självklart att de ska jobba gratis för Migrationsverket ändå, eftersom vi alla har mycket att leva upp till som medborgare i en HUMANITÄR STORMAKT.

DEN HUMANITÄRA STORMAKTEN överlåter nu vården av de handikappade till eventuell familj, barn, föräldrar, kusiner, grannar - eller varför inte till den snälla lokala ICA-handlaren? Vem vet. Kraven på det svenska folket växer lavinartat och Ansvaret tynger allt mer ned axlarna på många, men mest av allt på Löfven förstås. Det är ju slutligen vår käre statsminister som ser till att:

TA FULLT ANSVAR FÖR SVERIGE! ANSVAR, ANSVAR, ANSVAR!

Fast det ser nästan ut som om det i hög grad är folket som tar ansvar för Löfven och de beslut  han har fattat, i strid mot deras vilja. (Majoriteten vill minska invandringen)

Det är dags nu, svenska folk, att göra massiva insatser för landets sjuka! Vi behöver er! Vi faller nu!

http://www.intressegruppen.info/nyhet/assistansersaettningen-vs-flyktingmottagandet/

http://thomasjuneborg.blogspot.se/2014/02/900-personer-forlorade-den-kommunala.html

SVERIGES REGERING 2015:

Kontaktperson enl LSS – Aspergers syndrom

Jag bad genast om en kontaktperson med bil, när jag fått min diagnos, för att jag behöver få komma UT, i sällskap med någon. Jag hade en upptagen väninna och lite kontakter f ö men att få lämna stan och se något nytt är superviktigt om man är reumatiker/handikappad.

 Jag fick förstås inte LSS p g a mina fysiska sjukdomar. Det som gäller under den paragrafen är: Du beviljas hjälp om du inte kan föra handen till munnen (d v s äta). Vem kvalar in där? Jo, den som är totalförlamad!

 Att jag har taskiga nerver p g a multihandikapp, d v s skulle kunna passa in under paragrafen ”Psykisk sjukdom” hjälper inte. Jag vet inte hur galen man ska vara för att få hjälp under denna paragraf. Tvivlar på att jag någonsin mött någon som är tillräckligt galen för det.

 Alltså kvalade jag in under paragraf 1: Autismspektrumstörningar. Vilket ju inte innebar att jag därmed kunde dumpa övriga sjukdomar, utan jag är den jag är: multisjuk i behov av multihjälp.

Nu har det inte gått så bra det där med stödpersoner: en stod ut i 4 år, men de övriga betydligt kortare tid. Eller så var det jag som inte stod ut, för att vissa behandlade mig som en utvecklingsstörd mupp, inte som en intellektuellt sett jämlik person.

Därför att det blivit för ofta som det gått snett: KP har sagt upp sig eller jag har sagt upp KP, så ligger jag nu riktigt taskigt till. Två av mina skyddsänglar har talat med samordnaren och bett henne ge mig en chans till, vilket hon ytterst motvilligt gått med på, men jag får finna mig i att det kan ta VÄLDIGT lång tid innan hon hittar någon som passar ihop med en så besvärlig person som jag.

 Självklart har jag nu gjort en rejäl analys av KONTAKTMANNASKAPET, på autistiskt manér. Alltså, VAD är det som för ofta går fel?

 Kontaktpersonerna har ingen som helst utbildning! D v s de kan ju ha viss kunskap, men det är ingenting som krävs. De går ingen liten kurs och får en broschyr angående Aspergers syndrom med huvudsymtomen, t ex. Det enda som kollas upp är att de inte står med i brottsregistret och att de verkar vara lugna, sunda människor. De får ingen förhandsinformation om mina handikapp, och det tycker jag är fel. De borde åtminstone få en AS-broschyr och en uppmaning att tänka över saken.

De personer som hör av sig är inställda på att få en utvecklingsstörd person och med det menar de någon med låg IQ. Varför skulle någon med hög IQ söka stöd? Ja, det kan man ju fråga sig ifall man saknar kunskap.

 ASPERGERS SYNDROM ÄR EN
UTVECKLINGSSTÖRNING
SOM OFTAST INTE ÄR INTELLEKTUELL,

MEN SOCIAL OCH EMOTIONELL!!

 Tänk om de sökande åtminstone visste detta! Men de tycks inte veta någonting. Hur ska det då fungera?

 Min första kontaktperson pressade sig igenom fyra år med mig, ansträngde sig för att verka intresserad när jag talade om magnetiska solstormar, ändrade magnetfält, jordbävningar och massdöd bland djur samt sambanden mellan dessa olika fenomen.

 Jag såg besvikelsen i hennes ögon över att inte ha någon att ta hand om, på det sätt som hon tagit hand om sitt eget utvecklingsstörda barn. Nu var det plötsligt omvänt. Jag förklarade universum för henne i stället för tvärtom. Till sist gjorde hon slag i saken och sa upp sig. Hon lämnade mig fritt svävande i rymden!

 Jag såg henne med den nya skyddslingen en dag: en utvecklingsstörd tjej som skrattade åt allting och ingenting, så bekymmerslöst som om jorden aldrig någonsin skulle kunna drabbas av polskifte. Eller att våra ställverk aldrig skulle kunna smältas ned av solstormar, så att vi slungas tillbaka till stenåldern. Äntligen fick hon vara den mjuka, kloka människan igen som tog om hand om en skyddslös liten varelse.
 

Aspergare kan vara riktigt svåra att ha att göra med!

Vi har läst mycket, vår IQ ligger ofta på 130 eller mer, vi vet vad vi vet och rubbar oss inte en tum. Envisa är vi och vissa kan ju uppfatta oss som besserwissers. VI ÄR NÖRDARNA! Ofta från start har vi fått möta klasskamraternas hat, utfrysning och mobbing.

 Jag minns en lekkamrat jag förlorade i nioårsåldern. Vi hade lekt och slagit volter i ladan innan vi landade i halmen. Sedan tecknade vi prinsessor och mina blev mycket finare än hennes. Minns inte riktigt vad vi gjorde mer men minns hur kamraten gråtande rusade till sin mamma och kramade henne för att få tröst. Hon beklagade sig högljutt över mina vackra teckningar och allt annat jag gjorde så mycket bättre än henne.

 Mamman tröstade och sa: ”Men hon kan säkert inte sjunga så fint som du!” ”Jo, hon sjunger bättre än mig! Och hon spelar gitarr också!” Mamman fann ingen tröst tillgänglig så hon sa: ”Ja, men sådana som hon går det ofta dåligt för senare i livet!”

 Jo, hon fick rätt! Det berodde inte på IQ men på att det finns många intelligenser och EQ är en av dem, en viktig intelligens som jag har för lite av.

 Om det ska gå bra för högintelligenta aspergerbarn så behöver de stöttas av föräldrarna i att bli just det som de är skapta till. Om vi inte får det är risken stor att vi kraschar. Om vi inte får ägna oss åt någon form av livsverk och utlämnas åt att driva runt i tillvaron och leta efter vänner/partners så är vi på tunn is eftersom vi oftast misslyckas i våra relationer.

 Jag hörde musik från åtta års ålder och behövde ett piano för att kunna utvecklas till kompositör, men självklart blev inte arbetarbarn kompositörer på 50-talet! Det fanns inga pengar till piano eller förståelse för att musik och konst skulle kunna leda till riktiga yrken. Så jag blev misslyckad lärare i stället och insjuknade i reumatism av bara chocken. Jag förstod ju inte hur läsinlärningen funkade för vanliga barn eftersom jag inte varit ett vanligt barn. Jag kunde läsa när jag började skolan.

 Yrken där den autistiske arbetar för sig själv: skriver låtar, målar tavlor, illustrerar, översätter etc är lämpliga för oss eftersom de inte kräver så mycket EQ. Men vill man ge ut skivor, starta band etc så tornar problemen upp sig igen.

 Om jag ska umgås med en främmande människa via LSS så behöver jag ju EQ också då, även om hon är införstådd med att jag har Asperger, dock utan att ha någon kunskap om tillståndet.

Så, om vi sitter på ett kafé och ska prata så försöker KP hålla samtalet på en ytlig, neutral eller positiv nivå, medan jag bara kan tala om det jag tänker på, oavsett hur passande eller inte det är. Hon får snabbt exempel på att jag verkligen har AS men försöker ev. få mig att uppträda normalt, d v s fostra mig, i stället för att bara acceptera att jag har en annorlunda hjärnfunktion.         

Kallprat går inte mer än några minuter. Efter någon minuts prat om vädret är jag direkt inne på de hotande klimatförändringarna och KP försöker hitta nödbromsen.

 Kanske pratar jag känslor och svåra känslor, medan jag glömmer bort folket runt omkring mig, min röst har höjts något och jag viftar engagerat med armarna. KP ser besvärad ut, men jag är så inne i min bubbla att jag inte märker det såvida hon inte ber mig att viska eller byta ämne. Jag kan inte både ta in vad alla runt omkring mig har för sig och penetrera det ämne jag just ägnade mig åt.

 Om inte KP bryter sig in i samtalet så pratar jag alldeles för mycket och för länge. Jag vill ha en dialog, men klarar det inte utan hjälp. Jag kan prata ihjäl människor. Det kan vara svårt att få balans, men det går om KP förstår min svaghet och slussar mig vidare i samtalet. Men om hon bara avbryter gång på gång för att visa att alla valda ämnen är fel, då blir jag förstås tyst, väldigt tyst, och jag kommer gradvis att dra mig undan tills träffarna saknar all mening.

Det har hänt att något jag sagt, något jag forskat på i månader, blir stämplat som ren dynga och idioti: ”Så är det inte! Nej, så står det inte i den där boken (som hon inte har läst)"

 KP måste få känna sig störst, bästa och klokast, annars har hon ju ingen makt över mig, vilket i vissa fall är ett incitament till att söka detta uppdrag. Det finns tre skäl att ställa upp:

• Pengarna (för fattiga studenter eller pensionärer.)
• Makten (som vissa haft i sitt arbetsliv.)
• Ren altruism, d v s en vilja att hjälpa människor som har det svårt med sjukdom och ensamhet

Jag skulle önska att trean var det vanligaste skälet, men den är tyvärr inte det. Det förefaller som om en kombination av ettan och tvåan är vanligast. En tjej ville passa på att vara (betald?) barnvakt samtidigt som hon skulle träffa mig och jag skulle då anpassa mig till barnvänlig aktivitet. För henne var det enbart en fråga om pengar och hon var inte ett dugg intresserad av att lära känna mig eller att anpassa sig till mina funktionshinder. En gång fick jag gå i en slinga tills ena foten blödde, i säkert en vecka efteråt.

 När jag har blivit rejält nedtrampad av någon då kommer den autistiska, neurologiska stormen som ett brev på posten och den vreden går inte att stoppa. Efter det brukar inte relationen gå att laga. Jag hade ju inget behov av att bli hunsad men att bli uppbackad, få ökat självförtroende, inte minskat.

 SLUTANALYS: De som ska stötta de sjukaste/svagaste i samhället behöver utbildning!

Detta kräver förstås också kommunala pengar. Dessutom behöver lönen höjas. Men som vi vet finns det inget utrymme för satsningar på funktionshindrade idag. Allt går till invandringen. Så det är inte läge nu att slåss för förbättringar inom området. Tvärtom kommer nog hjälpen till högfungerande autister dras in till förmån för de lågfungerande.

Efter ett liv som mobbingsoffer p g a hög IQ och låg EQ känns det bittert att bli ratad av LSS just p g a detta faktum. Finns det inget slut på mobbingen, aldrig någonsin?

 

 

 

Kvinna med Aspergers syndrom

Jag tänkte skriva en del om Aspergers syndrom på ett synnerligen ostrukturerat sätt, eftersom det är sådan jag är. Jag skriver en del inlägg om mitt liv som det ser ut just nu och sätter mina reaktioner i samband med AS. För den som vill ha ett enklare upplägg så vimlar det av systematiskt upplagda sajter.

Trots att det gått sju år sedan diagnos ställdes har jag tänkt att de gjort fel eftersom de aspergare jag mött inte har varit särskilt lika mig. Till saken hör att de har varit män. Mäns och kvinnors hjärnor arbetar på olika sätt och därför har inte jämförelserna blivit hållbara. Män tänker mer strukturellt och
kvinnor emotionellt.

Kvinnor är skapta för att kunna ta hand om barn och då kan man sannerligen inte ha en enda boll i luften utan minst fem. Helhetstänkandet är starkare hos kvinnor. Empati är också helt nödvändigt.

Vid AS har de två hjärnhalvorna svårt för att samarbeta med varandra i tillräckligt hög grad, men det finns aspergerkvinnor som är bra mammor. Har man en skrikande baby hemma så går det inte att sitta i ett hörn och plugga in busstidtabeller! Det handlar också om de olika delarna inom respektive hjärnhalvas förmåga att samarbeta med helheten.

Gissar att den intuitiva delen av mig, i högerhjärnan, hjälpte mig att se till att mitt barn fick det allra mest nödvändiga: kärlek rent känslomässigt men också praktiskt. Givetvis föddes min son med autism men vem har mer förståelse för detta än den som själv har autism, d v s högfungerande?
Vi har förstått varandra bra. Jag har stöttat honom maximalt och numera är det allt mer han som stöttar mig då min hälsa stadigt försämras. Det är en välsignelse att få ett handikappat barn! Sådana barn flyttar inte plötsligt till Australien!!

De män som domineras av vänster hjärnhalva är de som förr i tiden lärde sig alla tågtidtabeller utantill, vilket ju inte är någon idé att göra idag eftersom tågen ändå aldrig kommer i tid. Dagens aspergare blir i stället datanördar, programmerare och experter inom vissa IT-områden.

Men andra aspergare, (främst kvinnor?) domineras av den kreativa, högra hjärnhalvan. Vi ägnar oss åt att komponera musik, skriva texter, dikter, lära oss alla målningstekniker som finns, sjunga, fotografera, känna och uppleva. Kanske blir vi något mediala, som jag, och tar in signaler direkt från det Allmedvetna, då denna kraft vill förmedla något viktigt till oss, t ex: "Avboka resan med Estonia!"

Jag tycker inte det är konstigare att en röst talar om för mig att min mamma snart ska dö än att jag får ta emot en hel melodi och kanske halva texten. Melodierna ramlade in från 8 års ålder.

Det verkar som om de flesta av oss domineras av vänster, men jag har stora influenser av höger hjärnhalva och om detta inte är möjligt så är förstås min diagnos fel. Grundproblemet verkar ju vara att det glappar lite här och där vid signalöverföringen, så därför blir bilden hos olika aspergare högst individuell.

MIN HJÄRNA -  Höger!

Jag gick med på ett forum för aspisar och använde där alla färger och smilies som fanns - många! Och detta drev nog vissa läsare till sammanbrott eftersom synintrycken blev alldeles för starka. Jag avvek helt klart från majoriteten men det gör jag även utanför autismspektrum. Jag är inte lik  än, men om några år är jag säkert lik! (Polyartrit förkortar livet 10-15 år.)

ANALYTISK

MEN en bit av vänster hjärnhalva tycks alltid vara i full gång: den analytiska delen. En väninna, min son och jag såg på ett TV-program. Då sa väninnan: "Hur känns det att ha en mamma som analyserar sönder allting??" Jag var inte då medveten om att alla människor inte ständigt analyserar alla situationer, så grundligt som jag. Idag är jag det. Diagnosen öppnade mina ögon.

 Det är tidskrävande att ha denna analytiska drift. Efter varje mord, typ IKEA, eller andra större händelser så MÅSTE jag läsa allt som finns inom och utom landet för att komma fram till en hypotes kring varför mordet ägde rum och vad man skulle gjort för att förhindra det. Eftersom det duggar dåliga nyheter över oss numera så blir det hårt arbete för mig som "utredare". Eftersom SVT försvårar mitt arbete genom att mörka ned så många obekväma fakta som möjligt, så är jag ibland på vippen att kasta ut TV:n genom förnstret! Varför meddelade man inte omedelbart att det handlade om en panikslagen, utvisad Eritrean? 

Jag har inte orkat skriva på ett tag för att det blev för många brott att utreda. Först skälen till varför eritreanen skar ner folk efter utvisningen. Som väl var hade jag sett massor med filmer om livet för migranter i Italien. It sucks!! Där finns inget liv för dem. Livet i Eritrea behövde jag veta mer om, men där var det svårt att finna material p g a den hårda diktaturen. Fast det jag såg räckte för att fatta att man vill rymma därifrån.

Att mannen inte nöjde sig med självmord i denna trängda situation kan ju ha med Jihad att göra, att döda otrogna underlättar resan till himlen. Men jag vet inte om han var muslim och det gnager på mig, att jag inte vet och staten vill inte att jag ska få veta det. Man behöver inte skicka sms till IS för att döda i Allahs namn, det handlar om hur man har tolkat koranen. I brist på bevis får jag väl se det hela som ett eritreanskt nervsammanbrott?

Jag gav upp IKEA ett tag för att sätta mig in i ett nytt mord, ca 700 meter från min bostad. En ung kille blev ihjälskjuten på en lekplats där bekanta till mig har barn som leker. Ryktet sa att han visste för mycket om trippelmordet i Uddevalla. Jag fick nöja mig med ryktet, för någon mer information kom inte från media om orsaken. Återigen: frustration. VAD HÄNDER HÄR? Aspergre vill ha ordning och reda och en rejäl analys av saker som gått snett så att tillvaron blir någorlunda hanterlig. Annars kan den upplevas som ett enda stort kaos, där jag flyger omkring som ett löv i vinden.

Nu började jag bli utmattad och ville tänka på annat, men då blev en gammal dam nedslagen o rånad,  nära centrum. Ska jag undvika stadens centrum i fortsättningen? Nej, det går ju inte ...

Analys: Av sedvänja ligger boenden för gamla nära centrum, men i små städer är centrum numera ofta fullt av invandrarungdomar i utanförskap o missbruk, som skaffar sig pengar på lättast möjliga sätt: genom att slå ned en gamling med rullator.

De gamla bör bo alltså bo utanför städerna och få god service där (mat, frisör, sjuksköterska) om de ska kunna känna någon som helst trygghet. I trädgården kan de få frisk luft utan överfall.
Men de styrande bryr sig inte om att väga in den förändrade samhällsbilden.
Jag är på väg att bli gammal och känner mig redan nedslagen. Kommunerna tycks lida stor brist på analytiker!

HÄR tog jag slut! Uppenbarligen är Sverige och Europa inne i ett växande kaos, som ingen analys i världen kan ändra på, d v s JAG har ingen makt att ändra färdriktning. Så jag stannade i sängen, åt lugnande tabletter och försökte sova så mycket som möjligt. All otrygghet och nedmörkning av media, deras brist på bekräftelse av svenskarnas rädsla för terroristattacker o grova brott gjorde att jag gick sönder på insidan och la mig i fosterställning i sängen några dygn.

"EMOTIONAL OVERLOAD" heter det på engelska så det blir väl emotionell (sensorisk) överbelastning på svenska. Susan Boyle m fl känsliga aspergare når gång på gång fram till en punkt där allt brister. Stressen är för hög och vi ballar ur eller vi drar oss undan en värld som dränker oss i stimuli vi inte hinner hantera. Detta avhandlas på nedanstående blogg:

http://jaktenpalivet.blogspot.se/

Min son fick upp mig ur sängen och körde mig till mitt älskade Fjällbacka för att få äta Fish and Chips på "Bryggan". Hela miljön var helande. Pratade några ord med en norrman och en turist från Belgien, på engelska - mitt favoritspråk.  Det kändes tryggt - som förr i tiden. (Vi ska ju inte vara sociala. Det är jag väl inte heller, pratar för mycket och för distanslöst, men gör allt för att skärpa mig!)

Autister uppskattar inte förändringar. Men i mitt fall är det också fysisk sjukdom och åldrande som gör att jag inte orkar med de större omvälvningar vårt land är inne i just nu. Jag tycker att man ska sluta brännmärka äldre människor, aspergare eller kristna som rasister ifall man finner det svårt att anpassa sig till ett övervägande muslimskt samhälle.

Jag tvingar mig ut ibland trots min rädsla och en varm sommarkväll lät ödet mig träffa en invandartjej på en strand i solnedgången, som hade gener från judar, araber och sydamerikaner. Hennes identitet verkade i hög grad vara judisk. Det rörde sig om en intelligent och välutbildad filosof. Vi hade ett helande samtal i flera timmar. Det löste inte problemen med vissa våldsamma invandrargäng, med det var ändå en djup vila för själen. Alla går inte i stim. Fick en efterlängtad chans till ett samtal mellan människa och människa.

Hon hade också utsatts för övergrepp från arabiska gäng. Om man blir överfallen för att man är svensk eller jude spelar ju ingen roll. Vi delade dessa svåra upplevelser med varann och det var en stor befrielse för mig att få känna denna djupa samhörighet med - en judisk indian! Och tänk - hon led också av "Analys-sjukan"!

ASPERGARE - säger vad de tänker!

Jag överdriver förstås något i rubriken. Alla gör det inte, men det är fler än i normalgruppen som gör det. Jag är en av dem som skulle behöva ett filter eller en inopererad broms i hjärnan. Jag är inte dum, men orden rinner ofta över mina läppar innan jag hunnit stoppa dem. Redan efter en sekund kan jag tänka - Oh no shit!! Det där skulle du ju inte ha sagt! Hur kunde du? Är du galen eller vad?

Jag nämnde detta symptom i förra inlägget men återkommer nu med en färsk rapport, några timmar gammal, för att jag bara måste få skriva av mig. De där orden jag råkade säga idag kunde ha lett till min död. Jag är fortfarande omskakad och främst frågande inför hur jag kan kläcka ur mig så korkade saker.

Jag befann mig i stadskärnans utkant, där jag solat mig en stund för att sedan gå mot centrum.
Då kom det en kille emot mig med fuktigt ansikte och stirrande, mörk blick. Han var arab, ca 20 år och uppenbarligen narkoman och psykiskt ur balans. Han fumlade med en Colaflaska i en påse och jag tänkte att han inte lyckats öppna den. Själv bryter jag ibland av den där ringen av misstag. Han kom närmare och skrek:

- HAR DU EN KNIV?!
Jag gissade att han ville ha en fickkniv att öppna burken med och ville ha detta bekräftat, så därför ställde jag en fråga, gick i dialog, i stället för att kort säga nej och sticka därifrån.
- VAD SKA DU HA DEN TILL?
- JAG TÄNKTE DÖDA NÅGON IDAG!!!

Jag frös fast på marken. Alla tidningsrubriker jag läst sista månaderna krälade ut ur hjärnan som giftormar och förvandlade den vackra sommardagen till en mardröm och rubrikerna till något mer än bara bokstäver.

"Idiot! sa jag till mig själv. HUR kunde du ställa en så provocerande fråga till en påtänd narkoman? Han skulle ju kunna strypa dig, sparka dig eller ta livet av dig på något annat sätt! Det sker ca två mord per dygn i Sverige nu, så då gäller det att ligga lågt."

Hans ögon var glödande eldsklot och hans blickar svedde mig. Jag tänkte: Han tänder nog av från något preparat - eller så är han IS-aktivist hemma på semester, vad vet jag?

Men plötsligt vände han och störtade iväg på jakt efter kniv, knark eller något annat. Nå, vi kanske träffas igen - med kniv denna gång? Knivfodralet satt i alla fall där det skulle, prydligt vid midjan.

Jag har en inre karta full med röda kryss numera. Kryssen markerar de ställen där folk blivit dödade, misshandlade, rånade och våldtagna. Tanken jag haft var: "Dit ska jag inte gå. Det är farligt." Nu satte jag ännu ett kryss på min mentala karta och undrade vart jag egentligen ska gå, eller om jag alls ska gå ut. Det verkar för farligt numera. 95 % av brotten har invandrarna stått för och eftersom de rinner in i staden oavbrutet så eskalerar också brotten.

Efter tre års svår sjukdom då jag sällan varit ute tänkte jag träna upp mig fysiskt och mentalt och "komma igen", men det ser inte så ut. Hur ska jag kunna återvända till livet och en stad där folk skjuter ihjäl varandra p g a knarkaffärer, sätter eld på hus och bilar, våldtar barn på biblioteket, slår ned och misshandlar folk som är ute och motionerar eller hotar att knivmörda mig när jag sticker ut näsan???

Vi lever idag i ett mycket polariserat samhälle, där kulturer, religioner, politiska åsikter och det mesta för övrigt tycks befinna sig i kollisionskurs med varandra.  Varje ord behöver vägas på guldvåg. Ett enda korkat ord kan bli min död. Om det någon gång har varit farligt att säga precis vad man tänker så är det nu. Människor som råkar säga ett numera förbjudet ord offentligt, kastas in i helvetet direkt och överöses av mordhot.

Det har m a o aldrig varit så farligt som nu att ha AS. Det gäller att snabbt bedöma en situation man hamnar i och att säga de rätta orden eller rent av hålla tyst och smyga undan.

På TV:n berättade de samma dag om morden på IKEA och det gjorde ju inte saken bättre ... i detta fall hade invandrarna inte tappat bort sina knivar utan kunde förverkliga sin önskan att få döda några svenskar just idag. Det kanske bara var en sån dag då man vill döda?

Att se den vilda blicken och att höra de hemska orden om behovet av att få döda, att känna hatet slungas emot mig, var som att slungas ned till Syrien. Jag är kristen och där nere avrättar man kristna på löpande band.

Vi med autism säger ofta inte bara vad vi tänker utan också vad som är sant. Dessvärre har jag gjort det nu och hamnat i kollisionskurs med politiker, massmedia och dem som vill förneka att i Sverige kan man inte känna sig trygg i att gå var som helst eller att säga vad som helst. För oss med funktionshinder är det säkert bäst att låsa in sig och kasta nyckeln för gott.

ASPERGARE and forever young

Jag har på senare tid försonats med tanken på att mina autistiska drag kanske räcker till för diagnosen Aspergers syndrom, som jag fick för några år sedan. Jag känner verkligen inte igen mig i allt men just nu känner jag mig superautistisk och jag ska berätta varför. Jag nämner några symptom här, som besvärat mig senaste veckorna. Tänker nämna fler framöver.

 Vi är alla olika, även aspergare. Våra hjärnhalvor är dåliga på att samarbeta så en del är vänsterstyrda, andra högerstyrda och jag tror att kvinnorna är de som har bäst förbindelse mellan vä och hö, annars skulle våra barn inte kunnat överleva. Barn? Jodå, många av oss lever normala liv, d v s inklusive yrke, man, barn och skilsmässa!

Den som vill veta alla symtom kan googla på DSM-kriterier för AS. Ärligt talat känner jag inte igen mig särskilt bra där, inte förrän man greppar den mångfald av symtom som ingår under varje rubrik. Det är så många symptom jag inte känner igen mig i, men jag tänker hålla mig till dem jag känner igen - hos mig eller andra aspergare jag mött.

 

 NAIVITET

 

 

 

 AS är en emotionell utvecklingsstörning. Det innebär helt enkelt att jag aldrig, precis som Pippi Långstrump önskade, blir riktigt vuxen. I princip är jag väl kroniskt 13 år eller så, det varierar. Kan bete mig som en 17- åring i bästa fall eller rent av som en 30-åring. Att ens försöka vara som en sextioåring är ingen idé. Även om det finns några rynkor så är mina ögon fulla av frågetecken och förundran inför livet. Det andra uppfattar som en fara kanske jag uppfattar som något spännande, en utmaning. När de ser mina ögon så ser de ett barn som noggrant iakttar världen och tror ofta att jag är yngre än jag är. Det sociala språket är ju inte så utvecklat hos mig, inte så automatiserat och alltså går det åt mycket tid till att försöka förstå hur jag ska förhålla mig till andra människor. Därav de något förvånade ögonen.

 

När jag ser vanliga tantögon, vuxna, blasé, erfarna, stålsatta, avståndstagande, på sin vakt mot avvikande typer, som jag, då inser jag att för mig är det kört. Jag kommer ALDRIG att bli vuxen! Det man SKA prata om går väl att lära sig i någon mån men kallprat klarar jag bara korta stunder. Jag kan stanna vid ytan en stund men sedan dyker jag och det är få som vill simma med ner till djupare vatten.

 Som jag har levt borde jag ha varit död flera ggr om, då nyfikenheten och viljan att utforska världen har vida överstigit min rädsla. Jag har rasat ned från höga berg, gått rakt ut i trafiken medan jag läst på läxan en gång till, kört omkull med moppen på snö och is några ggr och brutit benet. Körde året runt, trots att jag var över 50 och kvinna. Tanter brukar ju inte alls köra moped, som vi vet. Jag gör det för att jag inte kan så långt p g a RA men alla andra tanter i Småstad gör det INTE därför att det är socialt oacceptabelt, avvikande och alltså FEL. Men vi autister löser problem på det mest närliggande sättet. Vi söker funktionella och möjliga lösningar, inte socialt accepterade sådana. Bil har jag inte råd med och rullstolen ligger kanske tio år fram i tiden. Min lösning funkar för mig till omgivningens fasa, är över 60.

Många kvinnor med psykiska, fysiska eller neuropsykiska problem blir sexuellt utnyttjade.

Naivitet är givetvis farligt så länge man är  allt för gammal och med ett hyfsat utseende. Kan man inte det sociala språket i mötet med män, då tror man givetvis att världen är full av kärlek. Men det är den inte. Den är full av könssjukdomar, falska löften och manipulation.

 

Jag har haft sex med direkt olämpliga män, typ en dansk kille från Hells Angels vars fickor var fullproppade med kontanter. Jag har rest runt i Europa och övernattat hos rara män som låtit mig få sova i deras sängar, när hotellen varit fullbelagda. Tänk så många snälla män det finns! 

Som ung sniffade jag på överklasslivet genom att hänga med chefer, som jag gått på cafe Opera med och de finaste diskoteken runt Stureplan, innan de insåg att jag inte var ett dugg som andra och alltså inte passade in - där heller.  

Har rökt marijuana i Holland med ett hälsokostfreak och yoga master, renlärig alltså. Jag hade ju ingen aaning om hur marijuana funkade och denna förtjusande naivitet var ju svår att motstå. Så jag förledde mannen att ta med mig och sina barn till en coffeshop för att sedan avnjuta majan efter den godan laxen vi hade fiskat upp ur en laxdam. Han bjöd på tantrasex senare på natten. Ja, det var ju en trevlig Hollandsresa.

Det fanns tanter som frågade mig vad jag tyckte om de stora tulpanodlingarnas skönhet och prakt. VAD svarar man då? "Nej, faktiskt inte, men marijuanan och tantrasexet var fantastiskt! Och alla pubarna sedan! Där kunde man till en billig penning supa sig under bordet!"

Jag fick till två någorlunda långa relationer, men att matcha en aspergare som är multisjuk med en vettig man var inte möjligt.  

 

Historierna kring de män som tog tillfället i akt att utnyttja en kvinna som tror på varje ord en människa säger, (jo, aspergare tror ofta ordagrant på det folk säger!) dessa historier skulle räcka till en hel bok och kanske t o m slå ut Kerstin Thorvalls bravader i "Ensam dam reser ensam". Hon skrev ju alltid sanningen rakt av - autistiska drag där med? Hon dansade också diskodans fram till gravens kant. Jag har dragit mig undan det där livet nu, är för gammal och en könssjukdom skulle lätt kunna ta livet av mig. Nu är det ju ok med HIV också, wow! Det är en sjukdom som kräver livslång behandling med medicin som höjer immunförsvaret. RA kräver att jag ständigt sänker immunförsvaret. Den ekvationen går inte ihop. Detta gäller för alla autoimmuna sjukdomar. HIV är obotligt för oss!

 Jag har lätt för att tro på det mesta, utom ateismen. Hur många smällar jag än åkt på så är jag alltid villig att tro på MIRAKEL. Japp. Och visst har de dykt upp. Jag lever ännu trots en del mindre överdoser som råkat inträffa när någon trampat på mig.  Den barnsliga delen av mig klarar inte av svek, utnyttjande, lögner och annan ondska. Barnet får panik och den vuxna delen av mig förmår inte att trösta den barnsliga delen, som löper amok i hormonträsket.

 Den senaste smällen fick jag när jag la mitt liv i händerna på en ny kontaktperson. (Jagar inte längre Kärleken)  Men det har visat sig vara lika svårt att hitta den rätta kontaktpersonenen som den "rätte".

BAKGRUND: Det gick bra med de två första kontaktpersonerna, sex år. Men sedan gick det inte alls.

Träffade C och hon bestämde över mig som över en tax. Hon utgick från att jag var gravt utvecklingsstörd IQ-mässigt eftersom hon inte kunde något om Asperger tydligen. Men där ligger vi ju ofta en bra bit över 100, så det blev jobbigt att bli tilltalad som en idiot och behöva gå efter felaktig information. Hon blev så triggad av att jag ofta visste mer än hon att hon skällde ut mig och sa upp sig.

 ENVISHET

 

 

 När det gäller att stå upp för Sanningen så kan ingen rubba mig ur fläcken. Jag VET det jag vet.

Fick en ny kontaktperson med fel personkemi. Gjorde mitt bästa med anpassningen. Men ... 

Jag hade läst in mig på islam drygt ett halvår och delade en väldigt obehaglig vers i koranen med henne. Hon blev antirasist-galen och sa att detta givetvis inte stod i koranen eftersom hon var PK. Jag stod på mig och hon med, fast hon aldrig läst koranen. Jag hade mycket att säga om islam och detta resulterade i en utskällning samt att jag sa upp henne. Den största fördelen med viss autism är väl vår höga intelligens och att vi läser in oss på aktuella ämnen. Att gå till angrepp mot våra kunskapsområden är möjligt men efter det är relationen ev. avslutad. En lugn diskussion  tål jag givetvis. LSS har meddelat att de har problem med mig: jag har för hög IQ. Jag misstänker att de sökande inte vet att AS är en emotionell och social utvecklingsstörning men INTE intellektuell!!!! (utom i vissa fall, men de är minoritet)

 D lovade att hon skulle ha bil även till hösten trots att hon just då hade hyrbil. Vi fick nöja oss med mannens bil sedan. Hade hon sagt att det var en tjänstebil hade jag sagt nej från start, men hon sa det  inte/kunde inte reglerna, och sedan blev det en chock för mig att förlora henne eftersom jag behöver bil p g a handikapp. 

 FÖRUTSÄGBARHET och IMPULSGENOMBROTT

Impulsiv är jag, men inom fasta ramar. Ser till att hyran blir betald och att ekonomin klaffar.
 Att kravet på förutsägbarhet stigit kraftigt beror säkert också på att jag nu är fysiskt och psykiskt så utmattad att jag inte klarar av ett enda svek till eller plötsligt ändrad plan utan att bryta ihop. Den kan ändras, men i god tid. Och p g a denna egenskap rök min senaste kontaktperson - E

Jag trodde verkligen hon var rätt för mig (naivitet) och växlade snabbt om från depression till eufori. Hon var så full av liv, spontanitet och intelligens. Det här skulle bli kul! Men förutsägbarheten var väldigt låg. En träff kanske inte var spikad förrän sent på kvällen innan.

En träff kunde sluta en timma i förtid medan en annan gick 40 minuter över tiden. Allt flöt liksom. Jag blev förstås chockad när hon bara gick en timme för tidigt, utan förvarning. Efter upprepad turbulens i impulsivitetens vilda vatten flöt vi så mot Niagarafallen.

 Jag närmade mig årets träff med Havet. Bor inomskärs, inte detsamma. Älskar havet passionerat och har alltid hållit mig så nära som möjligt. Vi hade vikt SEX timmar för en dag för att åka utmed de finaste ställena och äta fisksoppa på min favoritrestaurang.

 Jag jobbade i tre timmar för att med hjälp av min nyopererade proteshand göra mig riktigt fin och fräsch samt packa lite grejer. Bara att dra ett streck med en eyeliner är en prestation med knogproteser.

 

29 minuter före avfärden kommer då ett sms: ”Jag är förkyld. Har t o m ONT I HALSEN!!! Måste inställa träffen."

 

DONK! Där gick jag i däck fullständigt. Kroppen blev snabbt som överkokt spagetti. Ett gift spred sig genom kroppen och gjorde mig nästan förlamad. Var det verkligen adrenalin eller var det dopaminet som rasade ner i skorna?  Hastigt blodsockerfall? Början till en hjärtinfarkt eller stroke med partiell förlamning? (Försöker här beskriva ett autistiskt "meltdown", neurologisk storm.)

 Där låg jag som en trasdocka i soffan tills jag lyckades skrapa ihop mig och hitta en dunk vin i kylskåpet, för den här resan ut i den iskalla, mörka rymden orkade jag inte göra utan narkos. Några tabletter, vin och fortsatt sms:ande. "SOS SOS! JAG MÅSTE FÅ PRATA MED DIG!!!" Svaret blev varje gång att hon inte hade tid. B l a skulle hon ta en snabb dusch och sedan ett långt bad???!!! Och göra en hårinpackning, gå till frissan eller hudterapeuten först, kanske? Steka pannkakor? Skriva sina memoarer? Inte vet jag, annars så stannade hon väl i badet hela dagen. Hon ringde sent på kvällen men då hade jag ju tuppat av för länge sedan.

 Hon skrev att vi kunde träffas senare på dagen, men jag ville förstås inte ha hennes infektion eftersom jag inte har något immunförsvar kvar, nästan. Det där hade jag ju berättat om? Eller så var hon inte sjuk, bara trött, för trött för en heldagsutflykt. Kanske tillhörde hon sjöälskarna eller trädkramarna? Havshatarna? Jag grubblade på hur stor andel av detta som varit vit respektive svart lögn eller bara trötthet, mytomani eller psykopati, medan jag hällde i mig ett glas till. Kanske en korsning av allt det där plus några stänk ADHD eller .... eller .... vad?

 

 

 I min NAIVITET hade jag skapat mig en drömbild av denna person, som i viss mån liknade mig själv. I min ENVISHET kunde jag inte bara förlåta och gå vidare mot nya brutna löften eller acceptera ännu en avbokning fem minuter före resans avgång. Eftersom E struntade i begreppet FÖRUTSÄGBARHET så gissade jag att liknande situationer skulle dyka upp igen. Det verkade som om det jag hade berättat om mina handikapp gått in i ena örat och ut genom det andra. Det verkar som om de flesta inte fattar grejen med att jag berättar om alla de sjukdomar jag har. Jag gör det ju för att de ska undvika att krossa mig. Jag är skör. Anpassning från omgivningens sida är nödvändig. Jag skapar inte neurologiska stormar för att jag tycker det är kul.

När jag inte hört av henne på ett par veckor sa jag upp henne med och nu ligger jag säkert väldigt taskigt till hos LSS. De betraktar mig nog som ett hopplöst fall. Ja, det är svårt att ta hänsyn till multisjuka. Det kräver multikunskap. Men ofta möts jag av multiignorans.

Alla drabbas inte av det Dr Asperger kallade "neurologisk storm", meltdown = härdsmälta, hjärnsmälta, tantrum, impulsgenombrott etc. Hjärnan har blivit överbelastad av intryck, i mitt fall handlar det också om kroppens tillstånd.

Min pappa hade det. Mamma triggade honom tills utbrottet kom. Då skakade hela hans kropp, varenda nerv och muskel i hela kroppen. Han utstötte stammande ljud eller hotade att döda oss. Vi barn låg ofta under sängen och undrade om han skulle döda mamma med stolen eller inte. Inte. Det blev aldrig något krossat eller någon skadad. Asperger innebär problem med det perifera nervsystemet. Problem vid operationer med t ex partiell nervblockad, det funkar inte. Så uppenbart är det nervsystement som funkar annorlunda. Det innebär inte att vi är mördare eftersom vi i allmänhet är mycket snälla.

Susan Boyle är någon jag känner igen mig i. Begåvningen hade svårt att komma till sin rätt eftersom hon ofta reagerade som ett barn med att gråta, springa ut eller annat. Hon har behövt mycket stöd för att kunna dela sin gåva med världen.
Jag önskar att alla aspergare fick stöd att dela sin gåvor med andra. Ofta stämplas man ut efter ett enda skrik + spring ut ur dörren. Med större tolerans och respekt från omgivningen skulle flera av oss kunna fungera hyfsat och andra skulle få visa världen sin genialitet. Tyvärr får de flesta inte chansen. De är annorlunda på olika sätt och detta räcker åtminstone i Sverige för att bli utstämplad. Att bli utmobbad får AS att bara vara något hemskt, men med förståelse, kunskap, stöd och kärlek kan det visa sig finnas mycket välsignelse för denna värld att finna hos människor med Aspergers syndrom.

Jag gjorde föreesten som Susan en gång. Jag sjöng ett par låter och satte mig ned. Hade fått för mig att det skulle vara paus, men det skulle det inte. De övriga musikanterna fick det att framstå som ett practical joke och tog upp mig på scenen med några skämtsamma ord. Detta med hyperkänslighet är nog vanligare hos oss känsliga musiker med AS är t ex matematikerna.

 

 

 

 

FOTON på HANDPROTESOPERATIONER

Konstjorda proteser är ett stort ingrepp i en hand. Att träna sig till rörlighet är den allra största svårigheten, det krävs månader, eller ett år innan man nått max. Inte en ny hand kanske, men en bättre begagnad:

1. Före operationen: tre förlamade fingrar: (juni 2014)

2. Operation 1: Knogar i stål och plast: Gips några veckor:

 

 

 

3. En viloskena att ha på sig mellan träningspassen:

 

 

 

4. Ny operation: senorna skärs loss från bindväven, därför att de har vuxit ihop, vilket sker hos vissa människor, men senorna måste få löpa fritt. (Obs! Jag tål inte se en droppe blod, men vad gör man?)

 

 

 

 

5. Resultatet efter 4 månaders träning: Påminner om en riktig hand!

 

 

 

6. Handen öppen, men jag får inte hälsa på folk, för de kan råka krossa proteserna!

 

 

7. Handen knuten - DET VIKTIGASTE! Greppet, man får aldrig tappa greppet!

Handen är för torr, har haft på "tvångsskenan" så himla mycket, men det ordnar sig.

 

 

 8. Träningen fortsätter nattetid i några månader till:

 

 

 

 

Kampen har pågått ett helt år nu, men projektet är inte avslutat förrän om en halvår.

SJUKVÅRD och hemtjänst/boendestöd – PRIVATA ALTERNATIV

 

 

 

Jag har inte varit för vinstdrivande vårdföretag, då jag tyckt att alla pengar ska gå oavkortat till VÅRD, inte vinst. Men ibland får man kanske tänka om …

 Min senaste ledoperation gjorde jag på Capio Movement, Halmstad, då Spenshult hade lagt ned och jag behövde uppföljande operation av samme kirurg. I Halmstad fann jag åtskilliga patienter tillhörande NU-sjukvården, som hade gett upp det där med vårdköerna i Trestadsområdet, skippat dem och åkt 30 mil till Halmstad. När den allmänna sjukvården kollapsar så nappar man givetvis på privata alternativ, som inte kostar extra, och ibland är väl så bra som de allmänna sjukhusen.

 På en skala 1-10 vill jag ge Capio Movement ca 8. Skickliga kirurger och narkosläkare, bra bemötande, korta vårdköer och effektivitet i välrenoverade lokaler – för små egentligen, där kom ett minuspoäng. En stor del av personalen kom direkt från det anrika sjukhuset Spenshult och hade sin kompetens med sig, som väl var.

 Man har sparat in på telefontiden. De ringer Dig när DE har tid. Problem uppstår om man snabbt måste avboka en operation p g a infektion, det går alltså inte.

 De har sparat på inneliggande vård. Men att ligga ensam på ett rum kvällen före operation är ofta tråkigt, så att åka direkt till operationsbordet dagen D, något svettig vid framkomsten, fungerade det också. I grunden hade jag ju skrubbat mig med desinfektionsmedel så att jag stod mig och handen rengjorde de förstås noga igen.

 Fick sova över efter operationen, vilket var helt nödvändigt.

Nå, de sparade in kostnaden för ett dygn och det funkade det med. Det viktigaste är ändå kompetensen hos kirurg och narkosläkare och korta vårdköer. Sjuksköterskor rent generellt har jag gett upp hoppet om. De är överallt likadana: stressade, sammanbitna och oförstående – de hinner ju inte lyssna.

 PRIVAT BOENDESTÖD

 Jag hade hemtjänst i flera år, sedan detta plus boendestöd för att få prata också när jag blev allt mer trött och isolerad. Av någon outgrundlig anledning tog man bort hemtjänsten efter en protesoperation och jag fick enbart boendestöd. Jag behövde tillfälligt hjälp med att tvätta min kropp men då jag inte tillåter män att göra det av integritetsskäl så föll både tvätt och sjukgymnastik bort. Protesen blev orörlig och dålig. Kommunen hade trampat ned mig med sina järnskor. Det är DE som bestämmer. Socionomer, som inte fattar hälften av min sjukdomsproblematik bestämmer hur mycket o vilken hjälp jag behöver. En sköterska tyckte jag behövde mer tid, men blev överkörd av Socionomen, de där som alltid vet bäst.

 Nå, åren gick och ett tag blev det så många olika boendestödjare att jag inte orkade mer. Man tog det till sig och minskade antalet till två plus ett mindre antal vikarier. Men så i år anställdes en ”pedagog”. Vad som innefattades i hennes pedagogiska insatser gentemot mig har jag ingen aning om. Eftersom jag är lärarutbildad vet jag vad pedagogik är och inte är. Det hon drog i gång hade ingenting med pedagogik att göra. Hon smulade sönder mitt boendestöd genom att inte ta hänsyn till MIN faktiska situation, men bara vräka på med vikarier. Antydde att det var mitt eget fel, som inställt träffar så ofta.

 Sju besök hos kirurg o reumatolog under det senaste året plus infektioner, influensa o annat somatiskt – skulle bestraffas? Jag ska väl inte smitta ned personalen? Hon utgick nog ifrån att om man har dåliga nerver så är man fysiskt frisk – basta!! Att vara multisjuk är per definition inte möjligt före 75 års ålder, enligt uppgifter på nätet. (??!)

 Hon bestämde också att den sociala delen skulle begränsas till 45 minuter och det mesta vara städtid. Men jag har inte många rum att städa, tvättar själv, har knappt några kläder att stryka p g a viktuppgång.

Fanns det inget att städa skulle vikarien gå efter 45 minuter och låta 60 minuter falla bort. Om det inte är viktigt att prata, promenera och umgås inom psykiatrin, vad är då viktigt? De skulle ju kunna hjälpa mig att köpa ett bra rep och lära mig hur man gör knuten på bästa sätt, det räknas väl som en praktisk insats? Det skulle städa rent på allt i hemmet, inklusive mig.

 NU FANNS INGET ANNAT VAL KVAR ÄN PRIVATÄGT BOENDESTÖD!

 Jag var tvungen att vända ryggen åt kommunens vanvård och ringa Tesia. Vi träffades idag, en av cheferna samt en boendestödjare. Det var denna tjej som nu skulle bli mitt stöd och när hon inte kan får de ju plocka in någon annan. EN enda boendestödjare i stället för 30! Vad vi ska göra med tiden bestämmer jag själv! Vi kan slå ihop två tider för att fika på stan en dag. Rycka ogräs på uteplatsen eller putsa fönster går bra, liksom det mesta som kan komma ifråga förutom den standardiserade dammsugningen. Plötsligt hade jag fått tillbaka makten över mitt liv! Det kändes märkligt, men jag är ju trots allt en KUND på en marknad för privata aktörer. Där kan man inte köra över folk utan att de byter leverantör!

 Det ser ju ut att kunna bli bra det här. Jag är inte förtjust i förändringar längre, är för trött, men ibland måste man ju förändra något. Det har varit mycket diskussioner om Tesia skulle få utföra dessa tjänster i min kommun eller inte. Men just nu får de det och det är ju bara just NU jag lever.