Denna åsikt är givetvis fel och rasistisk enligt de styrande. Men den är åtminstone sann. Det var många år sedan lokaltidningen publicerade denna svåra sanning: socialbidrag, tolkbidrag, socialbidrag p g a språkhinder mm höll på att sänka kommunens ekonomi, eftersom det inte finns några industrier eller storföretag som erbjuder arbeten i Småstad. Men efter 2009 mörkade man ned alla obehagliga sanningar. Man bara skar, skar och skar - inte på förmåner för invandrare utan bara på de sjuka eller gamla. (Men beträffande vården drabbas förstås alla utan privat sjukförsäkring, oavsett etnicitet.)
SOCIALA NEDSKÄRNINGAR
- de har pågått länge och de ökar hela tiden. Alliansens alla skattesänkningar är ju en del av förklaringen, men även att vi inte har jobb att erbjuda alla afrikaner som nu strömmar in i staden, mest lågutbildade. De flesta av svenskarna drar till Norge, medan stamfolken håller sig till sin stam, men som sagt, att stanna betyder att man måste starta eget företag för alla kan ju inte jobba på Mc Donalds. Och alla kan inte starta företag ...
Vissa nedskärningar kommer snabbt och chockartat medan andra smyger sig på. De flesta vet inte om att de sker och just nu lider jag av ett stort kunskapsunderskott själv.
BOENDESTÖD
Jag blir tvungen att ringa chefen, vilket jag helst vill undvika, men måste fråga vad som har hänt. Tidigare var det två fasta kontakter som brukade komma. Vikarier mest bara på sommaren. Vi blev som kompisar och de gav mig en känsla av TRYGGHET. Det kommunala boendestödet är till för personer med psykiska problem, men jag som multisjuk slinker också med.
Ett tag hade jag både hemtjänst och boendestöd. Det var bra! Men sedan tog de bort hemtjänsten och så hade jag bara boendestöd. Eftersom många var bra lyssnare så avnjöt jag den tid vi hade tillsammans och var nöjd med att ha det lite dammigt.
Jag har ett allvarligt självmordsförsök bakom mig, då jag var död en stund - mycket nära att försvinna. Eftersom psykiatrin är satt ur spel så är den kommunala psykiatrin desto viktigare när det gäller att motverka depression och självmord. Detta är boendestödets huvuduppdrag!
Vi har tagit promenader, fikat och bara suttit och pratat samt städat lite lagom, tills nu ...
Nu har man ändrat reglerna, åtminstone för mig: Jag får prata en stund men det mesta av tiden ska vi, eller DE städa. Om jag inte vill ha städat så går stödjaren efter 45 minuter! Om en människa är isolerad - vad är då 90 minuter i veckan??? Ska det vara generöst? Om det är något som verkligen framkallar självmord så är det ensamhet. Det borde de tänka på - sitt huvuduppdrag. Att köra över mig och bestämma vad som är viktigast är en KRÄNKNING! Jag kommer att ringa ett privat företag och fråga vilka regler som gäller där, ifall man får påverka sin egen vård. Det borde vara självklart eftersom:
EN ROFYLLD SJÄL ÄR MYCKET VIKTIGARE ÄN RENA GOLV!
Så, från två fasta till ca 7 vikarier per vecka! Jag funderar över vad som ligger bakom. En av dem vet jag var timanställd: satt hemma vid telefonen och väntade på att ev. bli uppringd. Behovsanställda är ju billigast att ha: man ringer in en arbetare när man tycker sig behöva den. Om detta är ännu en besparing så har jag inte ens blivit informerad om det och övriga samhället givetvis inte heller. Detta är en katastrofal försämring som inte kommer att gå att läsa om på nätet, utom ifall man hamnar på denna blogg.
Det finns inte så mycket att göra i min lägenhet, som faller inom ramarna för vad de får göra, så nu riskerar jag att FÖRLORA TVÅ TIMMARS SAMTAL/VECKA!
Detta ska läggas till att jag nyss förlorade min kontaktperson, som fick för mycket annat att göra.
Kommunen ska försöka hitta en ersättare men jag vet att de har tre månader på sig, vilket innebär att jag sällan kommer ut denna sommar. Jag funderade på hur min reaktion skulle bli på denna hemska nyhet. Först var jag något chockad, sedan apatisk, sedan skrev jag lite för mycket på ett visst forum och blev utsatt för grovt näthat. De elaka orden borrade sig in i mig och jag gick och la mig för att sova/vila ca ett dygn. Allting svartnade och livet försvann. Hade ju ingenting att sätta emot. Demonerna vet vad de gör!
Det ser ut som att jag kommer att förlora fyra timmes boendestöd i månaden, och då menar jag samtalstid + 12 timmar med kontaktperson. Det blir 16 timmar!!! (Och jag som hade tänkt försöka bli mer aktiv denna operationsfria sommar!)
(Text nedan: "Och hur firade du julafton, Gustav?" Svar: "Fyra minuter med hemtjänsten.")
LSS - nedskärningar har gjorts i hela riket.
Frågan är om tillgången på kontaktpersoner är för låg p g a passivitet eller låg betalning från kommunens sida? Genom att låta folk vänta i 8 månader på en kontaktperson så tjänar man ju in pengar. Man har inte minskat tiden för övrigt. Men jag själv måste betala bilkostnad, vilket i många år var gratis.
Jag ska hjälpa min son till nytt yrke och arbete i maj eller juni, d v s GÖRA UNDER! Det känns som en stor börda att bära, men det är just denna uppgift som håller mig vid liv. Det är därför jag bara lägger mig ned i sängen när jag inte orkar leva mer (både fysiskt och psykiskt). Jag bara ligger där och finns. En dag behöver "Markus" mig. Det är den sista tunna tråden som binder mig till jorden . JAG BEHÖVS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar