Jag tänkte fortsätta skriva om människor som dör i anslutning till vanvård/effektiviseringar på NÄL-akuten.
Jag besökte nyss min frissa och berättade det senaste: Om brutna revben och psykisk misshandel på NÄL-akuten. Jag tippar på att kirurgen var från Afghanistan. Eftersom så många flyr därifrån p g a våld, våld och våld så är det kanske inte ett särskilt fridsamt o kärleksfullt folk? De två jag hittills träffat har varit brutala i sin framtoning trots att de träffar människor som skulle kunna få hjärtsvikt p g a outhärdliga smärtor. DÅ behövs en smula medmänsklighet - som de inte kan ge.
När jag dragit min berättelse drog frissan sin. Hennes man drabbades av svåra magsmärtor och till sist tog han sig till Närakuten. Där blev han undersökt och fick remiss till NÄL. Hennes man mötte samma danska på Närakuten som jag. Hon var duktig och rejäl, men svår att förstå för oss Bohusläningar. Han skickades alltså akut till NÄL, där han fick vänta i närmare 10 timmar, som jag. Hans smärtor var på maxnivå och han tilldelades EN enda, ynklig morfintablett samt stenhård brits.
Till sist stormade den mörka, nedlåtande läkaren in och betedde sig mot mannen som mot mig:
HAN SKÄLLDE UT DEN PLÅGADE, SVÅRT SJUKE MANNEN.
- VAD GÖR DU HÄR???!!!
Kan denna läkare läsa? Han hade ju en remiss i handen från Närakuten i Uddevalla. Vi som skickas till NÄL har inget personligt ansvar för detta beslut.
Sedan kom ungefär samma ord som jag fick höra: "Vi ska ta det lugnt! Här finns ingen orsak till panik. Du kommer att få tid till röntgen och laparaskopi inom en månad!"
(Är akuten till för människor som inte har bråttom?)
Läkaren höll faktiskt sitt löfte och undersökningarna genomfördes tre veckor senare: Gallan var full av cancer. Det var för sent att operera eller att behandla. Mannen fick åka hem och dog efter en kort tid.
Jag läste att NÄL ska skära ned och att akuten skall effektiviseras. Om man ska effektivisera en akut via mindre personal och resurser så måste det innebära att köerna blir så långa att många dör och detta är väl det som menas med effektivisering? Sjuka människor är en kostnad.
METODER FÖR ATT MINSKA ANTALET PATIENTER PÅ AKUTEN:
- Skäll omedelbart ut patienten för att den begett sig till akuten och inte till en seg vårdcentral med en månads väntan. Har han kommit via Närakut så skäll ändå!
- Gör allt för att patienten ska känna sig förnedrad och ovälkommen. Gör väntan på röntgen lång. Då dör fler människor snabbare. Gör allt för att förhindra att människor åker till akuten!
Att skrämma bort folk tycks vara receptet eftersom både jag och nämnda man blev behandlad på ett liknande, förnedrande sätt. Ja, vi hörde ju samma meningar uttalas av diktatorn på NÄL.
--------------------
SÅ HÄR SKA SJUKVÅRD BEDRIVAS:
Jag har en vän i Skottland. När han flyttade hem igen måste han omedelbart infinna sig på närmaste vårdcentral för registrering och BESIKTNING! En noggrann genomgång visade på vissa cellförändringar i testiklarna. Därmed sattes min vän på kvartalsbevakning, så att testikelcancern inte skulle ha en chans att vinna över sjukvården.
I UK har man en HUSLÄKARE, d v s en läkare/samma läkare, som man träffar år efter år, kanske i flera decennier. Han lär känna patienten och lär av sina egna misstag. Han får ständig feedback. Om han gjort rätt eller fel visar sig ju eftersom samma patient kommer tillbaka: sjukare eller friskare.
Tack vare den ständiga bevakningen blir det förstås färre patienter som behöver en akutmottagning, då man kan bromsa förloppet i tidig fas.
SVERIGE BEHÖVER HA HÄLSOKONTROLLER FÖR ALLA!
Om vi hade haft samma system som UK, med återkommande hälsokontroller så skulle jag inte ha så många vänner och bekanta som har dött i hjärntumörer eller cancer i magen. Här händer ingenting förrän det har gått mycket långt eller patienten är bortom all räddning. Remiss till röntgen är t ex svårt att få. Man kör de enklaste blodproverna och sedan friskförklaras man, ibland några timmar före döden (min pappa).
När jag var i England mötte jag en kompetens som låg långt över de svenska läkarnas och jag fick b l a papper på hur många decibel mitt tinnitus-öra sände på. Jag tog med mig en bunt bevis hem till det land som fått för sig att alla patienter är hypokondriker och som tvivlade på min hyperakusis eftersom de saknar de maskiner som behövs för att fastställa skadan.
En man, 68 år, har dött i cancer. Ont i magen? Drick Proviva och ät Losec! På den nivån ligger oftast behandlingen. Han dog antagligen i onödan. Alla borde tas på allvar så fort de känner att någonting är verkligt fel!
Min snälla frissa måste nu möta ålderdomen på egen hand, för att Sverige inte kunde erbjuda vård i tid och som avskedshälsning: En utskällning på akuten! Hur mycket sämre kan det bli?
En av orsakerna till att min engelska man lämnade mig: "Jag vågar inte bo i Sverige. Ni har ju ingen sjukvård!" Han såg mig ligga i vårdkö i månad efter månad, utan medicin, utan smärtlindring och när jag inte kunde gå längre bar han mig in på reumatologen, där de blev jätteförvånade: "Jamen, hon är ju verkligen SVÅRT SJUK!!" Inte ett ord hade de trott på ...
Mitt X återvände till England och garderade sig genom att gifta sig med en amerikansk läkare vid United States Airforce. De har höga krav på sig.
Han hade verkligen fått nog av svensk vanvård och att se mig tyna bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar