Fast hon var slut efter jobbet skyndade hon sig till sin gamla mamma för att vårda henne också.
Det blev för mycket för denna klena, lilla tjej, så hon begärde plats på äldreboende för mamman.
Svaret blev givetvis nej, men hon överklagade detta nej i fyra år tills mamman kom in på ett hem, där man var väldigt nonchalant mot de gamla.
Hon behövde dricka av och till hela dagen för att kunna äta, men det fanns ingen förståelse för detta. Om hon inte åt upp maten så tog man snart bort den och så gick mamman allt djupare in i undernäring och uttorkning - tills hon dog - efter ett år.
Detta fullständigt knäckte Marie som kämpat så för sin mamma. Hennes son hade flyttat långt bort och vännerna hade hon tappat sedan hennes man dog och hon dessutom inte hade haft tid för annat är jobb och anhörigstöd.
Så stod hon där, vid Utbrändhetens strand, och hennes apati ledde till en överdos tabletter. Hon fick hjälp via polis-ambulans-akut-psyk. Men hon upptäckte att på psyk fick hon knappt prata med någon, vare sig kontaktpersoner eller patienter. Patient-tal-förbudet är för övrigt rätt nytt.
Att inte få prata ut med någon på psyk ledde förstås till ett nytt självmordsförsök - på alla de tabletter som så frikostigt skrevs ut. Någon baktanke med detta? De första veckorna kan man räkna med kraftigt förhöjd självmordsrisk. Men man har inte råd/tid att bevaka patienten. Gissar att många har dött av denna orsak: inläggning och eftervård saknas. En hel självmordsarsenal finnes!
Jag träffade henne efter den tredje överdosen, utan rening av inre organ. Vid två tillfällen låg hon medvetslös på golvet i tre dygn, men vaknade sedan upp - hjärnskadad. Detta förstod hon inte själv eftersom omdömet satt i den skadade hjärnan.
Att nå fram till henne var alltså mycket svårt, men jag försökte. Eftersom jag var inne i en operationstät tid så kunde jag bara lyssna, men just ingenting göra: mer än att ge rådet:
SKAFFA DIG BOENDESTÖD!
Hon visste redan att det kunde kosta närmare 2000 kr/månad om man hade besparingar. Hon hade en del pengar efter en skilsmässa, som hon ville ha till att renovera bostadsrätten efter behov och för att känna lite trygghet den dag hon blev pensionär. Alla vill vi helst ha en viss buffert mot fattigdomen, men kommunen vill plocka av sina kunder så mycket de kan, tills bara existensminimum återstår.
Min bostadsrätt är också ett fuskbygge och jag vet inte hur jag ska ha råd att renovera den, eller visste. Om kommunen tar 2000 kr av mig i månaden, där jag sitter i en handikappanpassad bostadsrätt, så kommer jag inte att kunna underhålla den. Den är ruskigt nedgången.
OM MARIE HADE FÅTT SITT BOENDESTÖD UTAN AVGIFT FÖR ATT RÄDDA HENNES LIV FRÅN DÖDEN - SÅ HADE HON KANSKE LEVT IDAG!!!!
Hon dog på en kombination av tabletter och massor med brännvin.
Hon höll krampaktigt kvar i sitt lilla sparkapital, för trygghetens skull. Har man dåliga nerver så vill man ha TRYGGHET och slippa gå och leta efter tomburkar vid 65!
PENGAR ÄR NERVLUGNANDE! Nej, de är inte allt, men för oss som levt i fattigdom en stor del av livet så är pengar otroligt viktiga för att vi ska kunna slappna av ibland.
OM vi hade varit en humanitär stormakt på riktigt så hade psykiskt sjuka sluppit betala för den för dem helt livsviktiga hjälpen - boendestöd. Men nu gäller de humanitära insatserna främst utlänningar som INTE har arbetat ihop sina trygghetspengar via skatten i 40 år. De får bo gratis, gratis mat, gratis aktiviteter på dagarna och en ny iPhone, gratis busskort och gymkort. Det finns pengar till detta men ingenting gratis till våra psykiskt sjuka!!!!!!! Vaddå VÄRDEGRUND!
Så jag riskerar kanske att få bloggen nedstängd - eftersom det jag skrev var rasistiskt, nazistiskt. Att tycka att de som slitit hårt hela sitt liv skulle kunna ha rätt till vissa gratistjänster från samhället, såsom migranter får en rad gratistjänster utan att ha betalat en enda skattekrona - det är rasistiskt.
Jag har bett till Gud att han ska ta hand om Marie i sin himmel. Hon har ju inte försökt spränga sig dit, men det kanske kan gå att komma dit i alla fall, för att man använt livet till att ta hand om make, barn, sjuka människor och sjuk mamma?? Att vara snäll borde ge rätt till en gratisvistelse i det himmelska hotellet!
Vilka människor staten prioriterar i sina ekonomiska kalkyler är helt uppenbart. De kvinnor som slitit hela livet i vården kommer staten INTE att belöna på något sätt. När du som kommunalarbetare råkar illa ut så faller du handlöst ned i ett slukhål bestående av besparingar och ännu mer besparingar.
Att inte koppla ihop det med massinvandringen är bara naivt. Jag har själv varit naiv, men inte längre. Verkligheten har krupit allt för nära och sambanden är allt för uppenbara.
2 kommentarer:
Tack för att du så envist kämpar och orkar skriva för att visa upp en sida av Sverige som många upplever. Jag känner så väl igen mig i dina upplevelser även om min diagnos är olikt.
Tack du!
Det jag gör numera är väl mest att helt enkelt skriva av mig min smärta o sorg.
Förr kunde jag hjälpa hårt utsatta människor periodvis (mellan operationer och RA-skov) men numera är jag för sjuk för att hjälpa någon - och att bara hänvisa till Samhället har aldrig varit min grej när jag var friskare, men mycket klok. Jag lärde mig snabbt att samhället upphört att fungera på en rad punkter, medan Svensson trodde att all var som vanligt.
De enda som känner till välfärdsraset är de som dragits in i denna lavin och ligger där i mörkret.
Jag skulle önska att fler läste vissa av mina inlägg, som är Sanningen om Sverige, inifrån betraktat. Jag vet nog mer än de flesta via egen eller andras erfarenhet.
Men hur man når ut vet jag inte. Är väldigt mån om att få vara någorlunda anonym, för att skydda dem jag skriver om.
Skicka en kommentar