Besparingar på färdtjänsten - IGEN!

2004 slog samhället till och tog bort färdtjänsten för 80 000 personer.

Någon fick stroke och kunde inte längre tala, skriva eller gå. Någon försökte klara trapporna i kollektivtrafiken men föll, skadade sig svårt och fick ge upp sitt sociala liv. Människor isolerades i sina stugor på landsbygden. Hur många som blev dödssjuka eller tog sina liv vet ingen. Saknas officiell statistik!

Jag var en av de drabbade och reagerade som jag brukar med: VREDE! Sedan debattartikel, intervju i radio och andra utåtriktade klagomål.
Jag lärde mig själv och andra vad som skulle stå i ansökan, om man skulle ha en chans. De nya lagarna tog enbart hänsyn till benen nämligen och inte till de tusentals svåra sjukdomstillstånd som finns och som gör att man inte orkar något annat än att åka bil.

Jag hjälpte en person samt mig själv att få tillbaka färdtjänsten, men den ska omprövas vartannat år och hela tiden skärps kraven. Det är som att leva med en snara runt halsen. Jag kommer att bli strypt, men vet inte exakt när.

Hur länge kan man skära ned i vård och omsorg innan alltsammans är borta? Det lär vi få se.

Under åren har jag använt färdtjänsten allt mindre därför att mitt allmäntillstånd blivit allt sämre. Ligger mest till sängs. Är ute med son o bil samt kontaktperson o bil: sammanlagt två ggr i veckan. Det finns gamlingar som aldrig kommer ut, så jag är väl relativt lyckligt lottad, även om jag inte är lastgammal.

Varje gång jag har åkt mellan Uddevalla och NÄL eller Uddevalla och Halmstad, så har jag tackat min lyckliga stjärna att jag kunnat beställa en sjukresetaxi. Att åka med två bussar eller fler skulle jag inte orka/klara. När man åker till sjukhus kan man ju också ha ådragit sig något extra problem förutom sina grundsjukdomar. En specialist känner inte till dessa och kan alltså inte se den totala bilden samt skriva intyg till sjukresa. Det intyg jag har från reumatologen, skickat till kommunen, borde räcka för att få de livsviktiga sjukresorna -

MEN INTE LÄNGRE!!!!

Det upptäckte jag nyss när jag skulle till logoped på NÄL. Jag steg upp i lagom tid för tvätt, påklädning osv. Jag ringde efter en taxi till NÄL - MEN NEKADES SJUKRESA MED TAXI!!! Jag satt där naken i sängen med blött hår och fick veta att det gick en buss, Ronden, om en timma. "Det blir ju alldeles lagom det, sa tjejen." Jag sa att jag inte ens var klädd och att det var omöjligt för mig att vara på Uddevalla sjukhus då. Hon mjuknade något och skulle skicka en taxi för färd till Uddevalla sjukhus.

Jag paniktorkade håret och slet på mig kläderna. Tja, jag är en stel reumatiker, men jag gjorde allt så snabbt som möjligt och skippade frukosten, kastade mig ut genom dörren och in i en taxi, som parkerade mig intill en bänk, där bussen skulle komma in om 20 minuter.

En resa i flera led innebär alltid väntetid mellan dessa led. Hade det varit lämpligt för en reumatiker att sitta där om det var vinter och minus tio grader? Nix. Man blir så stel av kyla att det knappt går att böja en enda led, d v s omöjligt att gå i trappor.

Tre höga steg upp till chauffören på den "handikappanpassade" bussen. WTF??!! En handikappad buss är per definition en låggolvsbuss, men detta var mer som vilken buss som helst. Nå det vara bara tre, stora, breda steg så jag klarade det och satte mig längre bak. Framför mig satt det enbart helt friska, pigga och gapiga människor. Tja, vissa araber har ett tonläge som ligger långt över det svenska. Shit! Jag hade inga öronproppar med eftersom jag inte tänkt åka kollektivt, så jag fick sitta med ett finger i det skadade örat hela resan. Försökte hålla paniken tillbaka genom att andas djupt.

När vi var framme gick jag bakåt och såg spännband för rullstol, men det har jag ingen. Det lär finnas en lift att lyfta ned rullstolar i. Kul, men inte min grej än.

Framför mig såg jag nu en mängd pyttesmå trappsteg samt en ledstång. I hela mitt liv har jag aldrig sett en bussutgång med så många och korta trappsteg - en brant! Jag spände alla muskler och hängde mig med hela min kraft på ledstången medan jag mer eller mindre lät benen glida utför branten, livrädd att falla och bryta revbenen - igen.



Har stor muskelförtvining då jag mest varit sängliggande de senaste fem åren p g a en mängd operationer.

Bakom mig stod de friska människorna i en kö och väntade otåligt på att jag skulle gå av bussen. Kände mig som en bromskloss och som en människa utan värdighet, för det jag höll på med var ovärdigt beteende. Alternativet hade varit att krypa ut baklänges, på knä.

I en broschyr stod det om denna fantastiska handikappanpassade buss. När jag ringde Regionen sa de: "Den har en ramp!" ???? Menade hon att jag skulle åka rutschkana utmed en ramp som chauffören sätter dit? Vem skulle då dra upp mig från marken? Eller menade hon att alla sjuka som inte sitter i rullstol inte räknas längre?

Det är inte längesedan jag fick en omöjlig räkning för mitt boendestöd på 1 900 kronor, överklagade, fick avslag, men fick hjälp av Tesia som tvingade kommunen att läsa mitt brev och tänka över saken en gång till. Räkningen blev då 500 kr. Detta hot mot mitt liv ledde till ett komplett nervsammanbrott, som fick rätt svåra konsekvenser. Boendestöd är som hemtjänst, fast det finns också tid till samtal.
Jag kan varken städa eller hantera min isolering. Utan mina hjälpare är jag förlorad.

Jag höll på att försöka återhämta mig från detta hårda slag när det var dags för nästa. Detta är en del av systemkollapsen. Det finns inte pengar till de sjuka eller gamla eftersom invandringen kostar mycket mer än vad vi har råd med. Den som inte vill tro det kan bara se på Malmö, som överlevt på intäkter från andra kommuner, men nu vädjar till regeringen att slippa ta emot en enda migrant till. Det finns inga pengar till detta!
 Detsamma börja gälla allt fler kommuner. Och anställda i desamma börjar dammsuga välfärdssystemen för att få tag på pengar. Jag sitter på en gren i ett träd som håller på att sågas ned.

Det framgick av förra ansökan att man inte fick färdtjänst ifall det enda man var ute efter var just taxiresor till sjukhus. För många av oss är detta dock enda sättet att ta sig dit. Och givetvis ville inte logopeden skriva ut intyg för taxiresa hem. Det får man inte p g a sjuka stämband.

Jag kommer nu att ringa reumatologen för att få ett intyg till Regionen om att jag inte kan åka med Ronden. Eftersom denna avdelning har kollapsat så kan det krävas att jag ringer oavbrutet varje morgon en vecka för att komma fram och sedan vet jag inte vem som har tid att skriva intyg. Läkarna har redan gått i däck p g a för stor arbetsbelastning - och nu lägger Regionen ytterligare sten på bördan. Vansinne!

VI HANDIKAPPADE VET: VÄLFÄRDEN HAR REDAN MONTERATS NED SÅ ATT DET BARA ÄR SPILLROR KVAR!

De politiker som säger att migranterna som flyr från "elände" får kosta precis hur mycket som helst säger indirekt att de skiter i landets sjuka, funktionshindrade och gamla.

Får vi sjuka kosta samhället precis hur mycket som helst, för att våra liv inte bara ska bestå av ett elände?