DET TILLTAGANDE VÅLDET

Unnar mig att skriva lite om hur multikulturen drabbat mig som handikappad.

Jodå, jag har haft invandrarvänner och jag avväpnade ett hotfullt gäng med kärlek, när jag just landat i ghettot, d v s jag visste inte vad som hade hänt med min gamla hemstad.

Gängledaren blev en vän som jag bad för. Han mådde inte bra och det skulle inte heller jag gjort om jag suttit på den smala Gazaremsan och väntat på att få en bomb i skallen. De palestinier jag träffat har varit traumatiserade.

Vårt senaste samtal kändes skönt. Min vän berättade hur han kämpat sig ur kriminaliteten och nu hade gått på folkhögskola och skrivit en uppsats som han var stolt över. Jag gissar att han nog hade lite dyslexi. Nå, den handlade om invandrargäng och kriminalitet. Han förklarade för mig att 75 % av våldet stod invandrarna för. Det hade han tagit reda på. Jag var imponerad av hans ärlighet!

Idag är det nog 80 % invandrare i mitt område, d v s för mycket för att kunna hålla sig med moped.
Det är tråkigt att behöva skriva som det är. Det kan väl ha varit svenska killar som förstört min moped men då majoriteten inte är svensk och då det faktiskt är som min palestinska vän sa, så är detta det troligaste. När jag flyttade hit var siffran 50 eller lägre.

Min son gjorde service på moppen (mina ben) i våras och den var klar att köra men då hade någon skruvat loss hela frontpartiet. Vandalen fann då att det fanns en del sprickor i fronten efter en krasch, så tjuven lämnade den i garaget. Min son köpte nya muttrar och skruvade tillbaks den. Lackskadorna var stora runt muttrarna. Jag målade över det vita med röd Enamel-färg. Nej, det blev långt ifrån perfekt och jag sörjde över att min gamla vän, som alltid varit så vacker, nu såg härjad ut.

Jag har kört 1 700 mil med min Kymco. Den är handikappanpassad. Jag körde året runt, eftersom jag går så dåligt p g a reumatism. Den var en superviktig del av mitt liv, ja, av mig själv.

Vi ställde ner den i garaget igen och en vacker dag gick jag dit för att ta mig en tur. Till min stora fasa låg det bitar av mopeden samt en slang på sadeln. Tjuvarna hade nu slangat bensin och därmed förstört sits-låset och bänt loss en bit av skalet. Jag var förkrossad, gick hem och tog fyra valium för mycket och återvände till sängen. Det kändes hopplöst för mig att ta mig ut när inte bara sjukdomarna var i vägen utan nu också vandaler.

Min son klistrade ihop mopeden och satte dit en bläckfiskarm för att hålla sitsen nere. Han har nämligen inte tid att laga min moped varannan vecka då han är under omskolning till bilmekaniker och detta måste prioriteras så klart.

Jag ringde polisen och anmälde de två vandaliseringarna. De skrev in detta i datorn men meddelade att det var det enda de tänkte göra, inget mer.

Jag ringde styrelsens ordförande som skrek att han inte hade tid att prata med mig. Han lovade ringa nästa dag, vilket han inte gjorde. Jag sms:ade och fick som svar att jag kunde väl lika gärna ringt honom? Nej, vi autister tar folk på orden, exakt på orden. HAN skulle ju ringa, förhoppningsvis på ett bättre humör. Det jag skrev om mopeden väckte inget medlidande där inte. Kameraövervakning i garagen gissar jag är dyrt och inget man kommer att satsa på.

Skit samma om en handikappads fordon slås sönder gång på gång. Vårt värde har sjunkit allt mer under senare år: Utförsäkring, indragen LSS, ökade avgifter för allting mm. Listan kan göras lång.

Som väl är har jag ett förråd i närliggande garage, där sonen har en MC han inte använder. Så han ska nu sälja den och jag får byta till nästa garage, där platsen är inhägnad med hönsnät och lås. Inget större skydd men ändå. Min nuvarande plats ska jag säga upp.

Jag bröt ihop vid båda vandaliseringarna och mår oerhört dåligt över att någon/några vill mig så illa. Mopeden bredvid har fått stå orörd. Jag kämpar med att inte bli paranoid.

Jag kanske ska vara glad att ingen har bränt ned garagen eller lägenheterna? Sånt läser man ju om varje dag på internet.

När moppen var ny försökte man omedelbart att stjäla den men de misslyckades då jag hade en MC-lås i drevet, hade fått ett större hål borrat av kommunen. Men alla låsen fick bytas ut då de var förstörda, transport måste ordnas.

Nu när den är gammal ska den tydligen tjäna som reservdelslager och tankomat. Varför är vissa människor så onda? För mig är det ofattbart att man slår sönder annans egendom, att man inte kan ha en smula empati.

Min midsommarafton borrades sönder!

När jag skulle flytta till den stad där jag nu bor frågade jag kommunen om det fanns någon huslänga för sjuka eller gamla, helst handikappanpassade lägenheter? Svaret blev:

 - Nej, vi har ordnat det bättre än så; Du kan bosätta dig var som helst och så kommer vi dit och handikappanpassar din lägenhet!

- Men det största behovet jag har är lugn och ro. Jag har hyperakusis/tinnitus och behöver så mycket tystnad det går att få. Jag behöver ligga och vila mycket. Men i lägenhet kan störningarna bli mycket stora från grannarna, så att det inte går att få sin vila.

Damen jag talade med verkade oförstående. Hon bodde nog i villa eller radhus. I så fall vet man inte hur illa det kan bli i lägenhet.

Jag flyttade in i en billig bostadsrätt och den blev i viss mån handikappanpassad.
I de 18 år jag bott här har jag fått utstå ett veritabelt ljud-helvete. Det är alltid någon som borrar eller spikar i betongen och inga öronproppar i världen räcker till för att hålla betong borrens ylande utanför min hjärna.

Området har gradvis fyllts upp av invandrare och de är nu i majoritet. De flesta känner inte till  eller respekterar inte de svenska högtiderna. Ingenting hindrar vissa från att storrenovera på julafton eller midsommarafton.



Jag slapp vara ensam på midsommarafton . När maten var fixad, blommorna på plats, ljusen tindrade och bakgrundsmusiken påsatt - DÅ gick borren igång. Det hade varit oljud tidigare på dagen också men jag hoppades att man kunde lägga av vid 18-tiden, d v s aftonen, för att visa respekt.

Mina arabiska grannar hade flyttat ut men skulle nu ta bort all slags träpanel, som de tänkte ta med sig. Planen var att ta bort allt på just MIDSOMMARAFTON. Hade det inte funnits möjligheter att välja en annan dag?

Jag kände vreden koka inom mig. Det var som att bli pissad i ansiktet. Men inga regler finns här som förbjuder renovering och borrar på storhelger. Maktlöshet ...

Jag tycker att det är mycket skriverier om krav som invandrare ställer på särbehandling, med hänsyn tagen till deras kultur och sedvänjor. Men kan vi svenskar inte få ställa några krav?

Jag känner till många sjukpensionärer som har flytt från de norra stadsdelarna för att söka lugn och ro någon annanstans. De har inte orkat med ljudnivån beträffande de främmande språken som ofta skriks ut överallt och dygnet runt eller barn som får göra som de vill, t ex åka hiss hela dagen igenom.

Man har inte flytt undan någons hudfärg eller sätt att klä sig, nej man har flytt ifrån FÖR HÖG LJUDNIVÅ! Är det verkligen rasism?

De sjukaste av oss har inte krafter nog att flytta. Både jag och en bekant lever vidare med öronpropparna på.

Snart flyttar det in ett stort antal invandrare ovanpå och jag bävar inför hur mycket oljud det då kommer att bli. Är numera så sjuk, gammal och svag att jag INTE ORKAR MER!

Svenskarnas oljud har oftast handlat om för högt stereoljud eller att man gått inomhus med trätofflor. Då kunde man ringa vaktmästaren och få hjälp. Här är den servicen i stort sett borta. Om det är mycket väsen på natten kan man anmäla, annars inte.

Jag kan bara vara tacksam för att jag har tak över huvudet i hemlöshetens Sverige och att jag är gammal nu. Under min uppväxt i ett höghus fick jag lära mig att tassa omkring med tofflor och inte leka några vilda lekar. Om jag hoppade i sängen eller förde oväsen så kastades jag ut, för att inte störa grannarna. Det var då det.

Önskar att nyanlända fick gå en kulturkurs, särskilt beträffande hur man beter sig i flerfamiljshus och så det där med att respektera våra högtider.

Begär jag för mycket?