- Nej, vi har ordnat det bättre än så; Du kan bosätta dig var som helst och så kommer vi dit och handikappanpassar din lägenhet!
- Men det största behovet jag har är lugn och ro. Jag har hyperakusis/tinnitus och behöver så mycket tystnad det går att få. Jag behöver ligga och vila mycket. Men i lägenhet kan störningarna bli mycket stora från grannarna, så att det inte går att få sin vila.
Damen jag talade med verkade oförstående. Hon bodde nog i villa eller radhus. I så fall vet man inte hur illa det kan bli i lägenhet.
Jag flyttade in i en billig bostadsrätt och den blev i viss mån handikappanpassad.
I de 18 år jag bott här har jag fått utstå ett veritabelt ljud-helvete. Det är alltid någon som borrar eller spikar i betongen och inga öronproppar i världen räcker till för att hålla betong borrens ylande utanför min hjärna.
Området har gradvis fyllts upp av invandrare och de är nu i majoritet. De flesta känner inte till eller respekterar inte de svenska högtiderna. Ingenting hindrar vissa från att storrenovera på julafton eller midsommarafton.
Jag slapp vara ensam på midsommarafton . När maten var fixad, blommorna på plats, ljusen tindrade och bakgrundsmusiken påsatt - DÅ gick borren igång. Det hade varit oljud tidigare på dagen också men jag hoppades att man kunde lägga av vid 18-tiden, d v s aftonen, för att visa respekt.
Mina arabiska grannar hade flyttat ut men skulle nu ta bort all slags träpanel, som de tänkte ta med sig. Planen var att ta bort allt på just MIDSOMMARAFTON. Hade det inte funnits möjligheter att välja en annan dag?
Jag kände vreden koka inom mig. Det var som att bli pissad i ansiktet. Men inga regler finns här som förbjuder renovering och borrar på storhelger. Maktlöshet ...
Jag tycker att det är mycket skriverier om krav som invandrare ställer på särbehandling, med hänsyn tagen till deras kultur och sedvänjor. Men kan vi svenskar inte få ställa några krav?
Jag känner till många sjukpensionärer som har flytt från de norra stadsdelarna för att söka lugn och ro någon annanstans. De har inte orkat med ljudnivån beträffande de främmande språken som ofta skriks ut överallt och dygnet runt eller barn som får göra som de vill, t ex åka hiss hela dagen igenom.
Man har inte flytt undan någons hudfärg eller sätt att klä sig, nej man har flytt ifrån FÖR HÖG LJUDNIVÅ! Är det verkligen rasism?
De sjukaste av oss har inte krafter nog att flytta. Både jag och en bekant lever vidare med öronpropparna på.
Snart flyttar det in ett stort antal invandrare ovanpå och jag bävar inför hur mycket oljud det då kommer att bli. Är numera så sjuk, gammal och svag att jag INTE ORKAR MER!
Svenskarnas oljud har oftast handlat om för högt stereoljud eller att man gått inomhus med trätofflor. Då kunde man ringa vaktmästaren och få hjälp. Här är den servicen i stort sett borta. Om det är mycket väsen på natten kan man anmäla, annars inte.
Jag kan bara vara tacksam för att jag har tak över huvudet i hemlöshetens Sverige och att jag är gammal nu. Under min uppväxt i ett höghus fick jag lära mig att tassa omkring med tofflor och inte leka några vilda lekar. Om jag hoppade i sängen eller förde oväsen så kastades jag ut, för att inte störa grannarna. Det var då det.
Önskar att nyanlända fick gå en kulturkurs, särskilt beträffande hur man beter sig i flerfamiljshus och så det där med att respektera våra högtider.
Begär jag för mycket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar