Ska polisen ägna sig åt inbrott ELLER våldtäkt?

Jag har ringt 114 14 åtskilliga ggr nu för att få veta vad som hänt med min moped, som står hos polisen. Det har varit väntetider och förvirrade svar. Man hittade mopeden snabbt men sedan blev den stående i eventuell väntan på en teknisk utredning.

Jag visste inte vad det innebar utan gissade på dna eller andra spår eftersom mopeder stjäls varje vecka i Uddevalla nu. Men på nätet verkade det vara så att utredningen handlar om att se ifall mopeden är trimmad. Jag läste också att det är lagligt att äga en trimmad moped som man inte kör med, så vad höll man på med?

Jag frågade en kvinna, ev polis, om det var fråga om dna/fingeravtryck etc för att ev. hitta vissa gäng som håller på med detta. Oj, vad förbannad hon blev av den frågan! Hon sa, nästan skrek:

Tycker du att polisen ska äga sig åt stulna mopeder ELLER åt våldtäksfall??!!!

Jag blev tyst. Vad skulle jag säga? Jag trodde att polisen i viss mån ägnade sig åt alla sorters brott. Att samla på dna/fingeravtryck etc i en databank tar väl ingen evighet? Sedan kan man kanske få full träff vid kommande stölder så att man kan ge straff till dessa tjuvar, som tömt staden på mopeder.

Men om utredningen handlar om att plocka sönder mopeden för att se om och hur den är trimmad torde ta lång tid, tid som man inte har. Men om moppen då är trimmad så kanske man kunde få ut bötesbelopp av ägaren? Jag har en känsla att polisen är mest intresserad av trafikfrågor, där man kan tjäna stora pengar, t ex på fortkörningen.

Det klart att de bör ägna sig åt våldtäkterna, men jag har läst att anmälningarna mest ligger på hög. Traumavård för våldtagna har tagits bort för att man vill ge psykiatrisk vård till gärningsmän som lider av PTS och behöver behandling. Så när polisen talade om att de hellre ägnade sig åt våldtäkterna så trodde jag inte riktigt på vad hon sa.

Att bli bestulen på en moped man använder för att man inte kan gå mer är ytterst korta sträckor, är som att bli bestulen på sina ben. Jag är säkert Sveriges enda tant som använt den i detta syfte. Alltså var stölden allvarlig för mig. Dess värde inkl allt var ca 20 000 kr, vilket är mycket för en pensionär.
Och så ska man bli utskälld för att det som hänt mig är en bagatell och jag är en kverulant!

Polisen sa också att det blivit vanligare att man rycker bort ägaren från mopeden vid rödljus och tar den. Fördel: man behöver inte jobba med att bryta upp lås. Jag vet inte om hon sa det för att återigen förminska mig. Jag hade ju inte blivit bortryckt. Nej, men jag lever i skräck för att bli det en dag.

Jag tror på Gud så när jag närmar mig centrum där det finns många ungdomar och rödljus så ber jag som en galning om grönt ljus. Hittills har det fungerat! Nej, det är väl inte synd om mig eller andra som lever med risken att bli nedslagen, rånad eller mördad, om det inte har hänt än.

Politikerna har skapat en situation där många av oss aldrig kan känna trygghet mer. Att leva med kunskapen om att jag eller mina ägodelar kan ryckas bort när som helst medan våra ghetton breder ut sig allt mer och väver in sjuka eller gamla, som inte kan flytta, är inte lika hemskt som våldtäkt. Men att leva som en hare på ängen, vars öron rör sig som radar hela tiden för att undvika att bli fågelmat, att leva i otrygghet, det är ett helvete som för oss sjuka eller äldre blir ett mycket tungt ok att bära.

Tre procent av svenskarna lämnar landet varje år p g a Sverige håller på att bli ett U-land. Vi kan inte ty oss till klanen, för vi har inga klaner och vi kan inte ty oss till polisen, för det är bara en bråkdel av alla brott de har tid med och några straff blir det ju ofta inte, bara man ser till att aldrig bli äldre än 15 år, på pappret. De som flyttar är välutbildade och unga och vi har alltså en braindrain, som snabbt kommer att sänka Sverige. Innovationer skulle vi välutbildade svenskar stå för men tillverkningen av prylar i Kina eller Indien. Men när vi har mest lågutbildade folk här och inga industrier - vad har vi då?