Kan verkligen Sverige rädda Syrien?

Det stod ett gäng syrier på torget med skyltar: "STOPPA KRIGET I SYRIEN!!"

Jag försökte tänka till, men nej, jag kom inte på hur min stad eller Sverige skulle kunna åtgärda de extremt komplexa problem som Syrien har.

Syrien är inte ett krig som andra krig. Det har ju faktiskt potentialen att utlösa ett tredje världskrig p g a de stormakter som står bakom Syrien och de stormakter som står bakom Israel men dessutom är de faktorer som ligger bakom kriget mycket komplexa och jag kan inte greppa alla, men tänkte nämna några:

• Klimatförändringarna. Ökade temperaturer, ökad torka, ökad missväxt, ökad social misär, ej fungerande lantbruk då brunnar har torkat ut och grundvattennivåerna är för låga. Detta kan ev. vara grundorsaken till att revolten i Syrien startade och de som nu flyr kan vara en del av de enorma folkvandringar som en allt varmare värld kommer att leda till. Frågan återigen är: Kan Sverige rädda världen? Människor svälter ihjäl på många ställen i världen, men kan vi ta in dem hit? Vi kommer själva att få enorma problem med översvämningar.
• http://www.etc.se/analys/svar-torka-bakom-revolten-i-syrien

Uddevalla kommun, som saknar bostäder till de nyanlända syrierna, bestämde sig för att skicka 35 personer till översvämningarnas Kramfors. Ok ... ja, då behöver de i alla fall inte lida brist på vatten - alltid något.

 

 

Men det känns ändå som om Sverige har tagit sig vatten över huvudet!

 

Det finns forskare som tror att hjärnan påverkas av för mycket hetta och att detta leder till att aggression och våld tilltar i styrka. Verkligheten styrker dessa hypoteser. När har t ex Sverige raskravaller om inte när det blivit vår eller sommar? (Ni minns Hjulsta m fl?)

 

Jag såg en film en gång som hette "År 2050", som byggde på slutsatser av den klimatutveckling vi just nu har. I denna film torkar Afrika ut (Nilen är på god väg redan/kravaller i Egypten) och afrikanerna flyr till Sydafrika eller till Europa. Det upprättas murar mot Europa, som vägrar ta emot afrikanerna eftersom de själva har enorma problem och alla kan inte överleva. Europa väljer att försöka rädda sina egna länder. Själviskt eller normalt? Människorna tynar bort i tältlägren vid gränsen, där de får lite soppa varje dag. Ett fåtal starka, friska och intelligenta afrikaner slussas in i Afrika för att arbeta som slavar.

 

Vad är rätt och vad är fel rent etiskt i situationer som ovanstående? Är det själviskt att vilja rädda sitt eget liv? Detta frågade sig en bekant som överlevde Estonia, medan hennes fem vänner drunknade. Jag vet inte om hon någonsin kom över sina självförebråelser över att ha räddat sitt eget liv. Om en räddningsflotte rymmer 20 personer och ytterligare 20 vill ta sig i den - ska man då förhindra detta eller låta alla 40 dö?

 

• En annan faktor är kriget i Irak och alla de miljoner som flydde till Syrien, samt från Palestina. Ett överbefolkat Syrien fick det mesta att kollapsa under trycket. Skulle inte detta också kunna hända med lilla Sverige? Om ALLA syrier kom hit så blir det 22,5 miljoner. Lite väl många va?
• Det jag inte förstår är varför regeringen vill importera ett inbördeskrig mellan ett otal stridande parter och varför man tror att allt skulle bli frid och fröjd när dessa kommer hit? Eller - nähä, det är bara de "snälla och oskyldiga" som kommer hit? Är "Oppositionen" de snälla? Vilka av dessa är tillräckligt snälla för att få stanna här?
• http://www.start.umd.edu/start/data_collections/tops/terrorist_organizations_by_country.asp?id=SY

Abu Nidal Organization (ANO)

al-Fatah Uprising

al-Quds Brigades

al-Sadr Brigades

al-Saiqa

al-Zulfikar

Arab Communist Organization (ACO)

Arab Revolutionary Brigades

Battalion of the Martyr Abdullah Azzam

Islamic Action Organization

Islamic Movement for Change

Jund al-Sham

Palestinian Islamic Jihad (PIJ)

Palestinian Popular Struggle Front (PSF)

Popular Front for the Liberation of Palestine -- General Command (PFLP-GC)

Syrian Social Nationalist Party

 Oavsett hur kaosartat och helvetiskt det har blivit i ännu ett muslimskt land så kan jag inte förstå hur Sverige kan ställa allt till rätta genom att osorterat ta in mängder av muslimer, varav ett okänt antal tycker att detta med att kriga för Allah är det enda rätta, oavsett var man befinner sig - i Syrien eller Sverige. Utan krav på ID-handlingar - hur kan vi då stoppa terrorister att komma hit?

 

Sverige, som är världens mest ateistiska stat, har inte behandlat sina kristna särskilt bra på länge, men genom massinvandring av muslimer bäddar man för ett utplånande av kristendomen i Sverige, på längre sikt. Det finns inget land, dominerat av islam, som inte nästan utraderat de kristna kyrkorna, som nu i Pakistan. Det händer när islam fått tillräckligt omfattande utbredning och denna omfattning tycker nu regeringen ska vara obegränsad?!?!

 

http://www.expressen.se/nyheter/manga-doda-och-skadade-i-pakistan/

 

Inför kyrkovalet försäkrade en av motståndarna till SD att "VI vill stå i en dialogsituation med alla religioner." Ok. Jag har under livets gång fördjupat mig i olika typer av kristen tro, New Age, hinduism och buddism. Det har varit en berikande resa där jag har tagit till mig det bästa ur många religioner. Har mediterat med buddister, hinduer m fl och tror att det finns många stigar till Gud. MEN jag hoppade över islam - därför att denna religion gjorde så dålig reklam för sig genom islamistiska terrordåd. (Jo, de flesta muslimer är fredliga, men vad gör vi med resten?)

 

Detta ÄR vad Koranen säger och den som är bokstavstroende (t ex IS)kan ev. komma att handla därefter:

 

Sura 9:14 Kämpa mot dem (judarna och de kristna)! Gud skall straffa dem GENOM ERA HÄNDER och förödmjuka dem och hjälpa er till seger över dem.
 
Sura 9:29 Kämpa mot dem som, trots att de [förr] fick ta emot en uppenbarad skrift (eller "Boken", alltså helt klart syftande på judar och kristna)... och inte iakttar den sanna religionens bud - [kämpa mot dem] TILL DESS DE ERKÄNNER SIG BESEGRADE och frivilligt betalar skyddsskatten.

Jesus sa: "Den som tar till svärd skall med svärd förgås."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur ska Sveriges kommuner klara massinvandringen?

I mitt förra inlägg klagade jag över de extrema nedskärningarna på sjuka och gamla i min kommun.

En bekant berättade att hon hade kämpat i fyra år för att få in sin mamma på äldreboende, men när hon väl kom dit så svalt hon snart ihjäl! Kvinnan var oerhört upprörd både över detta och att det nu skulle göras historiska NEDSKÄRNINGAR, i stället för förbättringar för dessa grupper!

http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.1965738-besparingar-och-konsekvenser-detta-har-hant

Hon matade mig med tidningsartiklar så att jag skulle inse katastrofens vidd (hon arbetade själv i vårdyrke). Och jag såg och häpnade eftersom jag redan sett missbrukare dö utan varje chans till behandlingshem, psykiskt sjuka dö utan chans till lämplig vård och jag själv har fått försämrad ekonomi.

Jag är sådan att jag inte kan låta bli att analysera saker och ting. VARFÖR har många kommuner inte råd till omsorg om sina svagaste invånare?

Jag googlade mig fram och hittade en tidningsartikel från 2010, alltid något. Socialchefen framför där en del orsaker:

http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.749129-socialbidragen-okar-med-en-miljon-i-manaden

Jo, Västsverige har massarbetslöshet. Bilindustrin kraschade. Saab kraschade - för inte kan Sverige rädda Sverige och satsa pengar på prototyputveckling då vi ju har folk med spetskompetens här? Nä, visst. Allting måste säljas ut och konkurrensutsättas. Låt marknadskrafterna slita samhället i småbitar!
Trollhättan fick snart 16 % arbetslöshet efter kraschen.

Uddevallas bilindustri kraschade ungefär samtidigt. Folk kastades ut i arbetslöshet eller valde att Pendla mellan Uddevalla-Göteborg eller U-a-Norge. Här finns knappt några enklare jobb att få.

Jag skriver om en av många problemkommuner. Lägg så till jobbskatteavdrag och utförsäkring så är en del av de sjukas och äldres O-färd förklarad, men kanske inte fullt ut. För, om alla kort ska på bordet så måste vi också ta med detta:

Socialchefen sa år 2010: "Uddevalla tar emot en hög andel flyktingar varje år, runt 100-150 stycken, vilket också märks i statistiken."
Med tanke på kriget i Syrien, Egypten och fler platser så blir det förstås en ökning. Det måste innebära en belastning för kommunens ekonomi. Det märks på SCB:s statistik att det procentuells sett är fler invandrare än svenskar som får försörjningsstöd. Men sedan följer en rad andra ekonomiska stöd för invandrare som inte kommer från EU, som kan vara svåra att ha koll på. Men, de som inte får annat än asylboenden (eftersom bostäder saknas) får leva på 60 kr/dag, i hopplös frustration.

Asylboenden poppar nu upp i kommunens utkanter och vi VET att det kostar enorma pengar för staten att upphandla dessa boende och efter de två stats-stödda åren: KOMMUNEN.  Regeringen säger att vi har råd. Jag tittar i min allt tunnare plånbok (sjukpensionär) och tvivlar. Jag ser på TV och tvivlar igen:

https://www.youtube.com/watch?v=0b2qctCrDJ8

Det som sägs är: Kommunerna har inte längre råd med massinvandring! Grupp ställs mot grupp, gamla/sjuka mot invandrare. Så, vilka ska vi hjälpa - om vi inte kan hjälpa alla? Måste Sverige rädda hela världen?

Landskrona måste prioritera mellan nämnda grupper. Uddevalla tiger still, medan budgetunderskottet ökar. Jag kan se att 91 personer har fått försörjningsstöd till följd av sjukdom, det borde inte knäcka hela kommunens ekonomi. Stadsbilden domineras av arbetslösa invandrare. Vi har mängder av somalier, men jag ser nästan aldrig någon person anställd i affärer mm, som bär hijab. EN gång såg jag en kvinna på apoteket med hijab. Jag var glad att åtminstone någon hade fått jobb. Många invandrare skriker ut sin frustration över att de inte kan få jobb just här. "Jag vill ju bara ha ETT JOBB!" Men det är ju just okvalificerade jobb som inte finns här - bara i Norge!!! (Antar att det blir problem att lära sig svenska och norska samtidigt?)

Jag skyller inte nedskärningarna på dem som är här! Men på de politiker som öppnat gränserna för massinvandring från främst Syrien! Om vi inte kan erbjuda bostad eller jobb - varför då placera ut tusentals syrier landet runt i campingstugor eller baracker? De kom hit för att få en bättre liv, inte bli permanent satta i flyktingläger! De trodde självklart att Sverige hade bostäder och jobb - varför skulle vi annars bjuda in dem?

VARFÖR? Debatten saknas. Alla de etablerade partierna är tysta som musslor. Den som ställer en enda fråga stämplas ut som rasist. Övriga EU tar emot allt mellan 0 - 4 000 syrier. Inget land beter sig som Sverige. Är Storbritanniens premiärminister nazist/rasist? Här en video (del 2) med en liten sammanfattning, av mig, på svenska.

Cameron säger att det måste bli slut på det onyanserade talet om att "massinvandring är bra" eller "invandrarna tar allt vi har". Vi kan inte måla upp en svart-vit bild, för den blir falsk!
VI MÅSTE FÅ TALA OM INVANDRINGEN OCH HA EN ÖPPEN OCH ÄRLIG DEBATT!!!
Om vi kväver debatten (som Sveriges etablerade partier har gjort) så öppnar vi upp för extremism!

Cameron vil ha god immigration i stället för massimmigration. Det behövs ett antal invandrare som består av kvalificerad, efterlängtad arbetskraft. Men det går inte att ha mängder okvalificerad arbetskraft, ibland inte ens engelsktalande, som tynger ned välfärdssystemen - för då håller de inte!
Man måste ställa tuffa kraft på dem som kommer. Det krävs stränga kontroller så att inte unga tjejer gifts bort mot sin vilja med män från främmande kulturer, m fl kontroller som värnar dem som redan är bosatta i GB. Människosmuggling kopplat till slaveri måste stoppas.

Sverige kan inte fortsätta på den inslagna vägen! Vi har 0 koll. Våra välfärdssystem är på väg att braka ihop.
Kostnaden för tung brottslighet blir för höga, i form av polis, ordningsvakter vid asylboenden och rättegångskostnader.

Bodde i Stenungsund några år. Underbart, vackert, lugnt samhälle! Åkte ofta över Tjörnbron och njöt av den enorma havsutsikten. Åkte ibland ned till campingen. Den var populär! Nu förvandlad till problemområde. Jag känner stor sorg över Sverige. De flesta jag talat med (inkl. etablerade invandrare) är helt frågande inför den förda politiken. Det ser ut som ett nationellt självmord.

Under mina år i Stenungsund var jag god vän med en nordafrikan, som hade flytt från militant islamism.
Vi hade många fina samtal om livet och kärleken, den förlåtande. Han talade flytande svenska och befann sig i en konstruktiv integrationsprocess, omgiven i huvudsak av svenskar. Det är så det måste vara: integration kräver TID, BOSTAD, JOBB, VÄNSKAPSRELATIONER MED SVENSKAR.

Det är inte det vi ser nu. Vem ska hinna prata med alla krigsskadade islamister - om förlåtelsens kraft?

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article17475928.ab

Om det inte är bilar som brinner så är det kors. (Förövare ej kända). Det känns som om den förda politiken och bristen på demokrati för Sverige in på mycket djupa och farliga vatten. Om inte den offentliga debatten kommer igång så gör kanske inbördeskrig det?

Det är inte bara jag utan många andra, även invandrare, som är allvarligt oroade över bristen på demokrati i Sverige. Syria is a Wake up call! Om inte regeringen vaknar nu så gör definitivt radikala sverigegrupper det. PUT-beslutet ang. Syrien var en allvarlig provokation gentemot en stor del av den svenska befolkningen. Då alla övriga EU-länder ställt sig på nödbromsen gasar Sverige för fullt, mot avgrunden.

http://www.skanskan.se/article/20130914/OPINION/130919612/1061/-/argument-istallet-for-censur-

UDDEVALLA effektiviserar bort de döende!

Uddevalla är en av landets alla rika kommuner, som inte längre har råd med sjuka, gamla och döende!!

Dessa tillhör ju gruppen ”tärande”. Det märkliga med Sverige är att det sägs vara ett av världens rikaste länder, medan kommuner och landsting går på knä och gör allt mer extrema nedskärningar i välfärden. Hur går det ihop? Om vi ligger på plats 21 i världsligan (BNP) så är vi kanske inte ett av de rikaste längre? Kan vi inte få säga som det är: VI SJUNKER! (alla välfärdssektorer)

 http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_l%C3%A4nder_efter_BNP

 Jag läste en gång att ”ett lands civilisationsgrad kan mätas i hur väl man tar hand om sina gamla och sjuka”. I så fall är Sverige och Uddevalla en civilisation på fallrepet när man -

 tar bort sitt HOSPICE!

 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=5428296

 I Bohusläningen läste jag att det kom en konsult från regeringen och sa att kommunens arbete måste EFFEKTIVISERAS. Snart gick det upp för oss att det han menade var att

DÖENDET MÅSTE EFFEKTIVISERAS!

En döende person dör ju snabbare hemma i ensamheten eller i en stressig korridor på akuten än i en vacker, lugn miljö med specialutbildad personal.

Sedan gav han sig självklart på de sjuka och de gamla:

Det skall bli mycket svårare att beviljas hemtjänst:

Den blir dyrare och man beviljas mindre tid. Naturligtvis skall man lägga ned några äldreboenden också. Genom att varken beviljas äldreboende eller hemtjänst så kommer de äldre att dö ut snabbare - det kallas för effektivisering.

 Bland de mest utsatta finns de som har insatser enligt LSS, lagen om särskilt stöd och service. Detta kan innebära att man har en kontaktperson/ledsagare, som tar med den sjuke ut på små och ibland lite längre utflykter. Dessa var gratis. Men nu kostar de närmare två kronor per kilometer!

 Jag känner en annan reumatiker, vars man tapetserar om sovrummet varje år för att hon ska få ”miljöombyte!” Själv har jag ingen man, bara en kontaktperson via LSS. Årets höjdpunkt var utflykten till Fjällbacka, Smögen eller annat kustsamhälle. Havet ger mig liv och utflykterna är snart det enda jag hänger fast i, över dödens ravin. Jag finner min fångenskap plågsam och mitt liv knappt värt att leva. Jag överväger inte självmord p g a kärleken till  mitt barn och därför att liemannen nog kommer alldeles av sig själv, utan förbeställning via färdtjänstväxeln i Moldavien.

 Mina kostnader har nu ökat med ca 300 kr i månaden, d v s vi åker mest till stans lilla centrum och min livskvalitet har försämrats rejält. Resan till havet skulle lätt kunna gå på 300 kr. Jag avstod.

Det väntar en kraftigt förhöjd hemtjänstavgift. Sjukvård och medicin har ökat rejält. Allt oftare måste jag betala notan själv för originalmedicinen, då det visar sig att kopian saknar önskvärd effekt.

 Sjukvården inom NÄL är kaosartad och enbart 15 % av personalen vill stanna kvar!

Nedskärningarna har haglat över oss. Inneliggande avdelning för reumatiker är skrotad. Ett besök per år är för kroniker ändrat till ca var tredje år (På 80-talet var det var tredje månad!)

Vårdcentralerna har inte råd med rejäla utredningar utan de nöjer sig ofta med fördomar och ett blodprov. Felbehandlingar är därför snarare regel än undantag. (Se på Arga Doktorn, TV!)

 När jag insjuknade svårt efter en underlivsoperation (förstadier till cancer) 2012 bestämde sig 1177 för att jag drabbats av klimakteriebesvär. Efter två månader fick jag träffa en stafettläkare som påstod att jag drabbats av ångestattacker, meden jag påpekade att det är skillnad på att hyperventilera och ha vakna av ANDNÖD!

 Till sist fick jag faktiskt lov att träffa min reumatolog, som skickade iväg ett antal remisser då han förstod allvaret i situationen. Om man skär i en svårt sjuk människa kanske hon dör rent av. Efter ”bara” ett år i vårdköer fick jag rätt diagnoser! Före detta enbart förklarad psykiskt sjuk. ("Det är bara psykiskt" = billig "vård")

 Efter ”koniseringen” hade jag drabbats av infektioner i vävnader kring hjärta och lungor. Då fylldes dessa med vatten. När jag la mig ned för att sova väcktes jag av andnöd, då vattnet gjorde det svårt för lungorna att pumpa syre till hjärtat, i liggande ställning. Alltså ökade pulsen, hjärtat löpte amok, jag fick feber och blev genomblöt, vaknade med ett ryck av att jag inte fick luft.
Jag fick veta att jag också har utvecklat bronkit, med stela lungvävnader. Allt detta inte ovanliga effekter efter ett liv med RA.

Den sömnlöshet som blev följden av att de icke fungerande organen har inte gått över, men det har i stort sett mitt sociala liv, eftersom jag ingenting orkar utan sömn.

 Jag är en av dem som håller på att effektiviseras bort. Jag är glad över att svår RA förkortar livet 10 – 15 år, så jag räknar med att inte bli äldre än 68. Jag hoppas, som många andra, att jag aldrig blir 80 år, för det är inget liv att ligga ensam i en säng.

 Men, jag hade ändå hoppats på att slippa dö ensam, på ett Hospice. Så blir det inte.

Positivt slut på denna klagovisa: SVERIGES GOASTE OCH BÄSTA REUMATOLOG, den som ställde mina senaste diagnoser efter att ha skrivit en hel hög med specialist-remisser:

http://www.bms.se/fraga-doktorn-reumatism/

 

 

 

 

 

 

 

 

Svenska Minoritetsgrupper i Förort

Alla grupper behöver få komma till tals i det politiska rummet. Alla förtryckta behöver en röst.
Därför skriver jag detta.

När vår integrationsminister skulle kommentera bränderna i Hjulsta i somras så råkade han säga vad han tänkte:
- DET VAR INTE MIN BIL SOM BRANN!

Jag verkligen älskar honom för de där orden, enbart för att de kom från hjärtat, ocensurerat. Han själv levde fjärran från invandrartäta förorter där våldet hänger i luften och där få svennar lever, bara de som inte har råd med annat än en billig hyresrätt. Rika politiker i fina villaområden kan bolla med stora ord och skylta med sin solidaritet gentemot alla som lider i världen. De problem som massinvandring förorsakar är ändå inte deras, det är vårt: De sjuka, de fattiga, låginkomsttagare, gamla m fl är de som ska stå för integrationsarbetet i praktiken, konkret och ekonomiskt.

Jag såg inga invandrare förrän på 80-talet, i Stockholm, i t ex tunnelbanan. Men jag bodde på Östermalm och där vara alla vanliga svenskar, d v s allt var som jag hade vant mig vid sedan barndomen. Senare bodde jag i villaområde i söderförort och hade inga som helst problem med att vissa personen på bussen till jobbet hade svart hår och bruna ögon! De var klädda som vanliga svenskar och vi var alla på väg till jobbet. Jag mötte bara integrerade invandrare - och jag såg dem som svenskar eftersom de talade svenska och klädde sig som oss andra.

(Jag besökte aldrig Tensta eller Rinkeby.)

Flyttade i mitten av 90-talet till ett samhälle några mil från Göteborg. Åkte dit och steg på spårvagnen - fick en chock! Nästan alla var klädda i mantel och slöja. Det pratades mest arabiska i vagnen, inte göteborgska.
På en gata blev jag upphunnen av en svart män som klappade mig på stjärten!

Jag som hade längtat efter att få höra göteborgsdialekt och möta mitt gamla Göteborg, men det fanns inte mer. (Jo, i Askim och Billdal)

Tvingades flytta till min hemstad, av olika skäl. Det blev en mycket snabb lägenhetsaffär p g a min sons skolgång. Återigen blev jag chockad.

Alla runt mig talade arabiska! I affären spelades orientalisk musik och de flesta bar slöja! Jag var omtumlad. Det hade gått 25 år och jag hade vänt hem bara för att finna att jag nu var en minoritetsgrupp i en stadsdel där få talade svenska.

Närmaste grannfamilj var från Libanon. De skrek dygnet runt. Jag lärde mig att det var så de talade, på så hög volym. De stängde inte dörrar, de slängde dem. De kunde tala svenska, men gjorde det aldrig hemma eller på uteplatsen. Att tala svenska med hänsyn till vissa omgivande svenskar skulle ha varit ett hänsynstagande, ett sätt att få OSS att känna oss hemma samt att lära barnen svenska. Jag märkte att barnen inte förstod ett ord av det jag sa, efter fem år!

Storfamiljen(15 pers) hade ofta grillfest utanför deras och MIN uteplats. Oljan drev in och la sig över möblerna. Jag var inte där förstås. Jag använde aldrig uteplatsen eftersom jag har tinnitus. De gav mig aldrig chansen. De satt uppe halva nätterna och pratade med släkten till klockan tre eller så, som man gör i medelhavsområdet. De hade inte fattat att de inte längre var där eller att en kulturell anpassning kanske vore på sin plats.

Detta är ju bara exempel på EN familj och det finns förstås andra som mera hängivet försökte sig på integration. Iranierna runt mig betedde sig lugnt och sansat på alla vis. Men rapporterna från mina sjuka vänner var lika negativa. De var upprörda, arga, kränkta, sårade och förbannade. Det enda de ville var att få flytta till ett mera svenskt område och så försökte de göra som somalierna: samla ihop sig i särskilda "svenskhus" - vem kan döma ut de sjuka för det? VI BEHÖVER LUGN OCH RO!

Jag ringde kommunen och frågade om det fanns särskilda hus för sjuka eller gamla? (Det fanns i en grannkommun) Men svaret blev att de hade bättre service än så: De kom och handikappanpassade vilken lägenhet som helst, som jag valt att bo i. Handläggaren levde förmodligen ett stilla liv i alla de radhus och småhus som finns utströdda runt Småstad. Hon fattade inte vad jag talade om.

Ingen har lyssnat på oss. En kille med psykiska problem skaffade sig byggmaterial för att bygga in en säng in en slags ljudskyddande box, med inbyggd stereo. Han orkade inte med mer oväsen, oavsett vem som producerade det.

Vad gjorde jag av den smärtsamma kultur-chock jag fick när jag flyttade "hem" och hamnade i lilla Bagdad? Jag förträngde den, eftersom Jesus sa att jag skulle älska min nästa som mig själv. Hade jag rätt att få känna mig utanförställd, hemlös, förvirrad och förkrossad? JA! Men jag tog från första början upp kampen mot rasismen inom mig och omkring mig. Jag förträngde ALLA negativa känslor fram tills bränderna i somras (Hjulsta), d v s i 15 år! Sedan vällde allt jag hade förträngt fram:

- Alla hoten från invandrargängen, när de stoppade mig och sa att de skulle slå sönder moppen.
- Att de skar sönder de nya däcken till moppen jag har för att jag knappt kan gå. De var nya, en julklapp. Mopeden stod i centrum en stund medan jag var på ett integrationsmöte för svenskar och invandrare.
- Att de nästan lyckade stjäla min helt nya, handikappade EU-moped.
- Att de stal tvätt i tvättstugan och grejer från uteplatsen.
- Att de stal tusen kronor från en fattiglapp som mig.
- Att de nästan lyckades döda en nära anhörig. En pistol tryckt mot tinningen i två minuter förändrar allt!

Min älskade släkting fick sin liv för alltid förändrat och hennes ögon fick ett helt nytt uttryck. Den hon var fanns bara delvis kvar. MEN JAG TILLÄT MIG INTE ATT KÄNNA VREDE!

Jag gick omedelbart till ett integrationscafé och började prata med somalier (den grupp det gällde), men dessvärre bara kvinnor. Männen var inte där. Jag tyckte jag hanterade saken bra, men egentligen la jag ett lock på den rättmätiga vrede jag borde ha tillåtit mig att känna en tid innan jag förlät.

Det är inte politikerna som bor med de ej integrerade invandrarna. Det är inte deras avgifter för hemtjänst, LSS, sjukvård och annat som höjs. Det är inte de som utgör mottagningskommittén. Det är inte de som utsätts för alla brott. De behöver avstå från äldreboende. De kan köpa ett i ett Gated Community. Det är inte deras sjukvård som ryker. Det är inte deras ekonomi eller nerver som kollapsar. Det är inte deras bilar som brinner upp. Det är inte de som behöver vakna upp till ropen: Allahu Akbar. Det är vi: Svenska minoritetsgrupper i förort.

Jag har röstat vänster i hela mitt liv. Jag har hjälpt, stöttat och t o m räddad livet på en arab. Jag har gjort allt jag orkat, men nu när slussarna till Syrien öppnas helt och hållet samtidigt som det genomförs extrema nedskärningar på hjälpen till oss sjuka i Småstad - så orkar jag inte mer. De äldre kastas ut när deras boenden görs om till flyktingförläggning. Jag fick nya negativa hälsobesked igår, mitt liv blir nog inte så långt. Men jag kommer inte att få dö på vårt hospice, som nu ska läggas ned.

Jag känner mig totalt sviken av landets politiker. Ni har ställt grupp mot grupp, men min grupp saknar namn och hopp samt speciella skyddslagar.

(Jag har läst att orsaken till nedskärningarna är att socialbidragen skjutit i höjden och jag har sett att procentuellt sett går övervägande delen till invandrare.( Källa: SCB)

Min fråga till politikerna är: Hur ska vi svenskar kunna integreras i den muslimska kultur som omger oss?

Det är ju VI som måste integreras i den stadigt växande majoritet invandrare som omger oss i de norra stadsdelarna till ett otal städer.

Man ska älska sin nästa som sig själv - det går inte att bara hoppa över "sig själv"!

Hijab-upproret: mot ett brott utan kända förövare!

Fortsättning från förra inlägget: Den misshandlade kvinnan blev återigen misshandlad i en annan förort än den första, båda mycket invandrartäta - men ändå ANTAS det på extremt lösa grunder att gärningsmannen i båda fallen har varit svensk?! Varför? Ett ouppklarat brott bör få ligga till sig innan landet bryter ut i vilda Hijab-protester.

Ok, vi känner väl alla till att hedersrelaterat våld är vanligt inom Islam? Våldet sker inom storfamiljen. Detta våld är sanktionerat av Koranen och alltså högst naturligt, såvida man inte har bestämt sig för att låta Svea Rikes lag gälla framför islamistiska lagar.

Mannen BÖR slå sin fru om hon är uppstudsig och hon har då ingen rätt att polisanmäla våldet. Om hon trots allt skulle göra en anmälan, skulle några i storfamiljen ge sig på kvinnan och straffa henne för att hon inte har underordnat sig sin man, och därigenom handlat emot profeten Muhammeds påbud.

Misshandel nr. 2 indikerar dessvärre snarare att det handlar om hedersrelaterat våld än en himla massa otur. Om så är fallet antar jag att händelsen kommer att mörkas ned så att våra hijabklädda politiker slipper känna sig generade över ett onödigt upprop. Eller var det inte i onödan? Kanske vill majoriteten muslimska kvinnor i landet verkligen kämpa för att få bära slöja? Men - snälla politiker - skaffa er först ett statistiskt underlag som utgångspunkt! Eller ska vi göra det hela till en renodlad trosfråga? Ni tror att ALLA muslimska kvinnor i Sverige tycker att det är bekvämt, trevligt och ledigt att bära slöja? Räcker det med tro? (De kvinnor jag frågat bär slöja enbart för männens skull, d v s en form av förtryck)

Jag kan bara inte fatta att i en situation, där vi närmar oss nästa val och SD har stark vind i seglen så tar ett antal partiledare på sig slöja, för att visa sina starka sympatier med Islam?  Är det tänkt att valet ska handla om av vara för eller emot Islam? Själv känner jag mig i ett så trängt läge tvungen att rösta på Militären ( Shit, försvaret är ju nedlagt!)

Missnöjet med den fortsatta massinvandringen ligger och jäser strax under ytan i de breda folklagren. Vissa är missnöjda för att de tvingas känna sig som en minoritet i de förorter som domineras av invandrare. Andra misstänker att skenande vårdavgifter, omvandling av äldreboenden till flyktingmottagningar och nedläggning av hospice o s v har att göra med kostnaderna för invandringen (Fakta förnekas oss. Det är kommunala hemligheter).

Många har bränderna från i somras i färskt minne. De visade att Sverige har förlorat kontrollen över delar av Sverige, där vissa invandrargäng anser sig "äga" sin förort. På allvar. Det ÄR allvar när "race riots in Sweden" blir till huvudrubrik världen över.

Vi har allvarliga problem som inte kan, inte bör beslöjas - utan lösas genom uppriktiga samtal angående det Sverige, som många judar tvingas fly ifrån. Samtalet ska handla om att ställa krav på att  muslimska lagar underordnas våra demokratiska.

Snälla Åsa - tror du att detta funkar som reklamtavla för ett demokratiskt, kvinnovänligt parti?

Det märkliga HIJAB-upproret

Det är mycket som är märkligt med detta uppror eller upprop. För det första verkar brottet dåligt utrett. Vem var egentligen förövaren? Här finns det mängder av åsikter på nätet, men inga verkliga fakta. Förövaren var kanske inte ens svensk. Han var kanske hennes man? (enl. en av versionerna).

Omedelbart bryter Hijab-uppropet ut, som på en given signal. Det inträffade är så fruktansvärt att vi alla borde klä oss i hijab!?? Det finns fler än jag som ifrågasätter denna typ av reaktion. Om man vill visa solidaritet med invandrare så finns det mängder av mindre kontroversiella sätt att visa detta på:  UMGÅS MED DEM! Sök upp dem, bjud hem dem, gå till eventuella lokaler för integration. På så vis kan man visa viljan till integration utan att bejaka den i många fall kvinnoförtryckande slöjan!

Så har jag gjort. En tid var jag med i en kvinnoförening för integration, senare gick jag ofta på ett Kafé för integration, där de flesta var somalier och väl insvepta i tyger - ofta mycket vackra sådana, med paljetter och olika dekorationer.

Vid tre olika tillfällen ställde jag denna fråga till somaliska kvinnor:

- VARFÖR BÄR DU SLÖJA?

- FÖR MÄNNENS SKULL!

Jag blev förvånad. Jag trodde att de skulle svara "för Allahs skull", "för min tros skull" eller liknande, men det var inte det de svarade. De tillhör en kultur som kräver att de bär slöja och just dessa kvinnor såg ingen möjlighet att kunna ta av den. En kvinna med hijab sa dock att hennes barn hade full frihet att välja religion och klädsel. En dotter satt bredvid kvinnan - och hon hade ingen slöja.

Givetvis finns det muslimska kvinnor som verkligen vill bära hijab för sin tros skull men det finns gott om kvinnor som gör det p g a de män, som de måste underordna sig (enligt Koranen).

Jag har under året som gått träffat på många unga, superambitiösa, somaliska tjejer som kommit till den här platsen för att få läxhjälp (ibland på universitetsnivå). De vill till varje pris ta vara på chansen att få studera på hög nivå och skaffa ett kvalificerat yrke. Dessa tjejer jag har inte burit slöja och vill antagligen inte bära en sådan då det skulle kunna bli ett hinder i deras planerade karriär.

Ett annat problem med Hijabuppropet: Vad gör detta brott så mycket värre än andra hatbrott och varför får brott mot infödda svenskar inte kallas hatbrott, när de faktiskt är det? (Jag räknas enligt Koranen som oren) Finns det inte inslag av hat i alla brott riktade mot en annan människa?

Själv har jag utsatts för fem "hatbrott" av invandrarligor. Det har handlat om hot, vandalisering och stöld. Den första gången var när jag skulle parkerar min moped i centrum till det område dit jag tvingats flytta för att jag inte hade råd med en dyr bostadsrätt i "vitt" område.

Plötsligt stod det ett stort invandrargäng framför mig och skrek:

- Hur kan du vara så djävla dum att du parkerar din moped HÄR?! Nu ska vi slå sönder din moppe, fattar du?!

Jag tog av mig hjälmen och sa:

- Ska ni verkligen slå en handikappad tant, som knappt kan gå, utan måste åka moped?!

Killarna blev alldeles röda i ansiktet och mumlade:

- Åh förlåt! Vi kan passa din moped medan du handlar!

Nå, jag löste problemen med både invandrargäng och nazistgäng genom att skaffa mig en ovanligt stor och tung EU-moped som jag dundrar fram med och sedan får gängen välja att kasta sig i diket eller att bli mosade.

Eftersom antalet lägenheter i en småstad är begränsat så infann sig successivt en större stabilitet i området, men just då råkade en nära anhörig ut för ett rån av en somalisk liga i Stockholm. De var nära att skjuta ihjäl henne. De sår som nästan hade läkts inom mig revs upp och jag stod plötsligt vid vägvalet Hat eller Kärlek, igen. Det var då jag började gå på integrationskaféet där de flesta är somalier. Jag fick där möta kvinnor som gav mig mycket kärlek och värme! (Dessvärre inga män)

Min älskade släkting blev skenavrättad och berövad hela sin grundtrygghet. Men eftersom hon var svenska så ledde inte detta eller andra brott mot svenskar i invandrartäta områden till
några massmediala reaktioner.

Vi har 30-60 gruppvåldtäkter per år i Sverige. 60 % utförs av svenskar och 40 %, enligt BRÅ, av invandrare och utlänningar.
http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800020907/1312352855294/2000_statistik_om_gruppvaldtakter.pdf

Jag misstänker att effekterna av en svår gruppvåldtäkt kan bli betydligt värre än den mindre misshandel som utlöste Hijab-upproret - men inte en enda av dessa våldtäkter (oavsett gärningsmän) har lett till upprop, uppror, demonstrationer eller andra starka reaktioner mot den situation av sexuellt förtryck av kvinnor vi har i Sverige idag.

Däremot blev följdverkningarna av gruppvåldtäkten i Indien 29 dec 2012 orsak till demonstrationer och kravaller där, som länge gick som en följetong i svensk press. De svenska gruppvåldtäkterna tegs ihjäl. Av vilken orsak då? Och varför så stort fokus på ett misshandelsfall medan vi blundar för 60 gruppvåldtäkter? Vi bör bekämpa ALLT våld mot kvinnor.

Jag vet inte hur många av muslimerna här som är bokstavstroende men jag vet att Koranen säger att mannen bör slå sin fru om hon är uppstudsig. Detta är viktigt för att uppehålla den gudomliga ordningen: att kvinna måste underordna sig mannen.

Jag tycker inte att man ska delta i sådant som Hijab-uppror om man inte är insatt i den muslimska läran och de besvärliga förhållanden vissa muslimska kvinnor lever under, även utan trakasserier av vissa svenskar.

Förresten finns det kvinnor som är bra på att försvara sig själva: Sarah tog av sig en sko med mycket vass klack och kastade i skallen på mannen som skrek: "Nigger, åk hem!" Bravo Sarah! Om jag hade varit där så hade jag gärna kört över den skitstöveln med min moped eller åtminstone skällt ut honom - i solidaritetens namn. Däremot kommer jag aldrig att ta på mig Hijab, inte förrän jag konverterat. Jag har aldrig sett ett demonstrationståg med muslimer som har kors runt halsen därför att de vill värna kristendomen. Som väl är, för det skulle se konstigt ut med burka och kors i kombination.

ETT AV DE BÄSTA SÄTTEN ATT RIVA NED MURARNA EMELLAN OSS: HUMOR!

JULI - SJÄLVMORDSMÅNADEN

Det var fyra år sedan jag på allvar tog mitt liv - men fick det tillbaka främst p g a goda människor på mitt forum.

Medan jag hade mina andningsstillestånd såg jag inte till en enda fjäder, inte en enda ängel, ingen NDU. Det var bara svart. Men efter upplivningen kände jag i varje cell av min kropp att jag har ett enormt ANSVAR för mitt och andras liv, primärt mitt eget förstås. Jag kunde känna hur oerhört djupt jag skulle ha sårat dem som fanns närmast mig. Min son hade kanske blivit alldeles knäckt. Och cirklarna utåt -  till bekanta, till obekanta: De kan bli förfärande stora!

Trots att jag inte fick veta detta i himmelen men under min tid som medvetslös så inpräntades denna kunskap på något sätt djupt i mig: hur stor skada jag skulle ha vållat andra. Och detta medetande skulle jag behövt dras med "på andra sidan". Så, sedan dess är jag förändrad och kan absolut inte tänka mig att riva upp mitt livskontrakt med Gud. (Eutanasi nära döden är en annan sak)

Lägenheten bredvid min gapar fortfarande tom och jag tänker med smärta på mannen som under kortare tid satte i sig nog med knark och alkohol för att avsluta det här livet och jag ber att han ska hitta ljuset i nästa liv. Om detta för mig chockartade dödsfall skrev jag i föregående inlägg. Jag har nu fått mer information: Han var en av dessa många som förlorade sin familj med barn och villa. De flyttade långt bort. Och mamman dog ... Han saknade stöd.

Tyvärr visste jag inte att en väninna blivit uppmanad att kolla upp honom lite, fast hon inte kände honom - och det blev aldrig av. Vi visste inte att vi båda hade fått liknande "uppdrag" gällande samma person. Jag tror alltså att det i första hand är vi vanliga som ska stötta varandra eftersom den "professionella" hjälpen det talas om mest är till för de allra rikaste, man får betala själv. Att ringa Hjälplinjen två gånger om året räddar inga liv. (Deras gräns) På en vårdavdelning får man knappt tala med någon. Hjälpen finns tyvärr inte, den professionella.

Medan jag pratade med väninna om det inträffade fick jag veta att någon nära mig hade tagit sitt liv i våras, efter flera försök. Jag bor i ett låghusområde. Hjärtat åkte upp i halsgropen. Det var ju i våras jag kom i kontakt med en suicidal kvinna, med flera, täta försök bakom sig (omfattande sådana). Jag gjorde mitt bästa för att hjälpa, tills hon drog sig undan. Jag hoppades att hon fortfarande var ihop med mannen hon träffade när jag släpade ut henne på dansbanan, men jag visste inte.

Med tunga steg och en sten i bröstet gick jag mot hennes hus, stod framför dörren och försökte minnas om det var rätt dörr (vi hade mest träffats hos mig). Där frös jag fast. Förmådde inte att ringa på. Då kom det en ung grabb, som en västanfläkt, och undrade varför jag stod där. Jag förklarade saken och att jag egentligen bara ville veta om hon levde. Han sa att han kunde ringa på och säga att han hade råkat ringa fel. Visst, jag gick ut och väntade.

Så kom då killen ut, log och sa: HON LEVER!

Jag tackade honom varmt och omtöcknad av lycka vacklade jag hemåt. Då hade åtminstone inte det "uppdraget" misslyckats! Ja, jag tänker på det sättet eftersom jag har den livssynen att Gud kallar oss till olika uppdrag - att vi är varandras skyddsänglar.

Så, då var det kanske den andra kvinnan som hade tagit sitt liv? Jag hade assisterat polisen med vissa nycklar när de letade efter en kvinna som bara hade struntat i att gå till jobbet utan att höra av sig. Hon orkade inte bry sig mer.

Plötsligt kändes som om jag var ute och gick mitt i en stridszon, där skott hördes och minor sprängdes, där folk dog runt omkring mig oavbrutet. Och det är faktiskt så det är:

Var 40:e sekund är det en människa som tar livet av sig. Fler människor på jorden dör i självmord än p g a mord och krig!!!

P g a smittorisken hör vi bara talas om självmorden via djungeltelegrafen, inte massmedia. Bara mord rapporteras. Men, tänk om vi varje dag fick höra om hur många som tagit sitt liv, särskilt under sommaren då de flesta självmorden sker!

Om vi bombarderades med dessa fruktansvärda fakta så skulle det kanske leda till av VI och de politiker vi röstar på skulle börja GÖRA någonting radikalt år den pågående katastrofen. Jo, vi har ju redan en Nollvision, som bara består av några fagra ord, men jag menar PÅ RIKTIGT!

http://www.dn.se/debatt/sa-har-kan-vi-minska-sjalvmorden-radikalt/

Att låta någon som nästan tagit sitt liv få träffa en psykolog fyra gånger i förebyggande syfte låter som en mycket bra idé, bättre än att förse en människa med mängder av mediciner som dels ökar ångesten initialt, dels kan användas för att ta sitt liv med.

Att sätta höga staket på Västerbron är förstås inte fel det heller. En vän jag hade hoppade från bron. Egentligen var det så att jag ingick i ett skyddsnät runt kvinnan, med uppgift att dra ut henne i livet - och det gjorde jag. Hon var t ex välkommen hem på julaftonen. Det var den bästa julen jag haft - för kvinnan var så oerhört lycklig över förtroendet (hon hade svår schizofreni) att hon lät sin tacksamhet falla ned som ett glittrande fyrverkeri över oss andra i rummet. Hon var verkligen inte van vid att fira jul med en familj!

Jag visste inte vad de övriga i skyddsnätet gjorde men tydligen satsade de inte så mycket som jag, så när jag tvingades att flytta från stan p g a arbete så bröt hon ihop strax efter och tog hon sitt liv.
Ja, det är inte lätt att spela rollen som ensam skyddsängel, men tillsammans kan vi göra väldigt stor skillnad.

Som nu under sommaren: bjuda in singlar på diverse trevligheter och inte bara sluta sig familjevis. Singelresor, singelträffar ... whatever, bara de ensamma får känna att de också har existensberättigande och får ta del av livet "där ute".

Själv har jag genomlidit så många stunder på så många stränder och öar i egenskap av den enda ensamma personen där att jag har gett upp. Jag väntar ofta tills någon ev. har tid med mig innan jag ger mig ut i turistdistrikten, där jag bor. De dagarna, de stunderna är hela min sommar. De ögonblicken ÄR min sommar.

Min liv som sjuk är nu reducerat till ögonblick av lycka, det har jag accepterat, och denna lycka är jag villig att dela med mig av.

När min son plötsligt hade tid att köra ut mig med båten en varm, solig sommardag med lätt bris var jag nära att glömma bort ett par fattiga, bil- och båtlösa vänner. Men, som väl är funkade telepatin, så när jag höll på att packa hörde väninnan av sig och jag kunde erbjuda en fantastisk dag på havet - i gemenskap med varandra, det skapade och skaparen.

DU SOM HAR NÅGOT ATT DELA MED DIG AV - GÖR DET! Det finns mängder av fattiga människor idag som inte har chans till sådant som jag här skildrar med några bilder. Genom att dela vår lycka med andra växer den! Och så kan vi minska de där juli-självmorden en aning. VI KAN!