Jag vägrar ta det nya vaccinet!!!

 TRUMP FICK FÄRDIGA ANTIKROPPAR INSPRUTADE!!

Men vi andra som inte räknas kommer man att tvinga på gift som ska leda till att vi utvecklar antikroppar själva trots att det är omöjligt för många äldre med svåra sjukdomar. Jag ser det som avlivning.

Det stora grupper behöver är SYRE och färdiga antikroppar, då kan kroppen få ta det lugnt och dödstalen skulle sjunka. Man behöver bara logiskt förnuft och en dator för att fatta att man aldrig ska spruta in Sars eller annat gift i äldre människor. Om man nekar syre och väljer morfin så slutar ju den gamla eller sjuke att andas. Självklart. DET ÄR MORD!

Jag tror att Trump kommer igen för att han mjukstartade med klorikvin, sedan fick syre och färdiga antikroppar. Perfekt! Det är så det ska gå till!

Jag var nära att dö av svininfluensan, var avsvimmad i många timmar och genomblöt (andra sprutan)

Jag gjorde allt för att övertyga en sköterska på reumatologen att ide´n var vanvettig, att jag är nästan utan immunförsvar nu. Svaret var: krisgrupp! Jaha? Hela världens befolkning befolkning befinner sig i kris: världen brinner, skakar, öppnar sig, metanexplosioner blir allt vanligare, folk slåss mot folk och Sverige går mot inbördeskrig och sköterskan talade om KRIS!

Nå, vissa kriser kan undvikas, som att spruta in Sars i en gammal människa. 

Trump är ett skolexempel på hur Covid 19 ska behandlas!!!  

NOLLVISIONEN som försvann

 NOLLVISION MOT SJÄLVMORD

Det måste vara kul att sitta i regeringen och måla upp bilden av de perfekta samhället, måla en tavla med sköna ord, inkassera en fet lön, men inte GÖRA någonting för att uppnå målet, i detta fall nollvision för självmord. Vad gjorde man efter Anna Lindh-mordet och galningen som körde ned folk i Gamla stan?

Man tillsatte en utredning av en duktig psykiatriker som talade om den bättre vården, med mindre piller och mer samtalstid. Jodå, allt såg bra ut, men man lyfte inte ett finger för att genomföra de olika förslagen. Det var bara en ridå.

Man hade redan bestämt sig för att låsa in galningarna. I NU-sjukvårdens område lade man ned en hel rad fungerande enheter, som t ex ett charmigt hus på landet för psykossjuka. Där fick de äta bra mat, ha gemenskap med varandra och annat som ökade deras välmående.

Enheter för anorektiker, välfungerande, lades ned, hus för människor med personlighetsstörningar lades ned. Det var många välfungerande vårdenheter där tillgången till naturen ofta var en viktig faktor. Protesterna rasade in, både från poliktiker och privatpersoner och föreningar. Men i själva verket var beslutet fattat för länge sedan. Man skulle bygga ett fängelse för brottslingar och psykiskt sjuka som skulle bli RYMNINGSSÄKERT! Är det det viktigaste för en deprimerad människa eller en tjej som skär sig, att hon inte kan rymma? Hur kan man låsa in sådana tjejer, utan dom, i ett fängelse på obestämd tid?

Jag pratade med en bipolär kille om detta med grönområdet i mitten (Brinkåsen är byggt som en ring) om hans promenader skedde på samma området som brottslingarnas och han sa JA. Han sa också att det inte förekom några samtal med kontaktpersoner, kuratorer eller liknande. Det var ren förvaring.

Hur många med depression och ångest vill bli inlåsta i ett fängelse? Frågan borde vara aktuell nu när okänt antal människor har blivit arbetslösa och de som fått vård i hemmet inte längre får det. Det kallas boendestöd och kan innebära fina samtal med en lagom utbildad boendestödjare. Kommunalt LSS fungerar inte heller p g a Covid 19. Man får inte träffas. Är masker och visir för dyra??

Att lämna mängder av människor, vissa djupt deprimerade, utan hjälp och stöd för att plastskydd skulle anses för dyrt eller klumpigt - hur kan man göra så??

För sjuka singlar, som inte orkar ta långa promenader eller  är välkomna på ställen där man  förr kunde träffa människor i ett diakonalt arbete, för att det är stängt p g a Corona - vilka konsekvenser kan inte det få? Jo, att flera människor dör att isolering än av  Corona och det är nog där vi står idag.

Jag tänker inte lägga in mig på Brinkåsen, never! Vad skulle vinsten vara? Min säng är mjuk och extra stor därför att jag som reumatiker behöver det. Mikromat är ju inte bra, men man svälter inte ihjäl och går inte upp 3 kg i månaden, som på vissa antidepressiva.

Vi kommer aldrig att få veta hur många som tar livet av sig i den här krisen. Vem bryr sig? Det finns ju ett rymningssäkert fängelse som heter Brinkåsen alldeles nära ett fd mentalsjukhus. Man har kommit långt!

Hur långt har staten kommit i sin nollvision? Ingenstans! Siffrorna pekar uppåt, inte nedåt.

Här hemma har jag Wifi, dator, Netflix, mat och klarar mig bra, förutom att ensamheten bryter ned mig successivt. Den har den efffekten på många människor. Läste idag Att Julian Assange har Aspergers syndrom, liksom jag. Vi kan begrava oss i datorer, filmer eller andra intressen och behöver inget fängelse. Om Assange vore det största hotet mot världsfreden ... men det är han ju inte. Vi övriga som knappt medicinerar mot ångest och depression blir inte heller farliga, i allmänhet. 

HALLÅ? Hur tänkte ni uppnå er nollvision? Genom att droga ned oss! Fy skäms! Så mycket lögn det finns i denna regering!

Just nu begraver jag mig i min dator genom att skriva av mig hur jag långsamt tynar bort i ensamheten tillsammans med ett okänt antal singlar. Till Er sänder jag all kärlek jag kan!!! 💓💓💓

Sara bad Gud att få lämna det här livet

 När jag mötte Sara första gången tänkte jag att hon såg ut som en pingstvän, och det visade hon sig vara. Jag undrade varför hon var så gulaktig i hyn, men var inte säker på att andra människor såg detta, eftersom jag är lite synsk.

Vi blev goda vänner o arbetskamrater, tills hon fick sjukpension. Läkarna fattade att hon inte vara frisk, men de kunde inte ställa diagnos, vilket är alldeles för vanligt i Sverige.

Vi fortsatte hålla kontakt via telefon. I Stockholm kan det ta alldeles för mycket tid att resa till sin vän. Jag hade ett barn att lägga ned tid på, och jobb förstås. Min ledgångsreumatism hade inte besegrat mig än.

Den sista träffen: Sara stod vid Hötorget, klädd i kappa, en stor hatt, halsduk, glasögon som liknade skidglasögon. Hon tålde inget som helst drag och jag skämdes en aning över att ha en så gammal och konstigt klädd vän. Men det är ju det inre som räknas: ett guldhjärta går inte att köpa.

Vi fikade och hade en fin gemenskapsstund innan hon skulle ta tåget hem till sig och jag tåget åt ett annat håll. Minuten innan dörrarna stängdes sa Sara: "Jag har bett Herren att ta hem mig till sig!" Jag blev mållös men hann ju inte säga något.

Jag minns inte om vi hann ha något telefonsamtal mer innan hon dog. Det gick så fort. Vad hon dog av vet ingen. Hon bara låg död i sängen när man sökte upp henne.

Jag ringde väldigt många ggr innan jag insåg att hon var död och att det var dags att ta reda på sanningen. Ringde nog begravningsbyråer och fick telefonnummer till en anhörig. Hon hade berättat att de inte hade någon kontakt, att de var elaka mot henne, så jag blev väl inte överraskad över den stenhårda röst jag fick tala med som starkt ifrågasatte varför Saras bästa vän skulle få någon information, men det fick jag. Likmasken hade varit så snabb att det inte fanns mycket att obducera. Så det hela fick förbli ett mysterium. Nå, hon kände ju inget av det som hände i kroppen eftersom hon hade flyttat ut.

Att man kunde lämna jordelivet genom att be änglarna komma och hämta hem en, det var för mig nytt. Hade aldrig hört talas om det. Men som sagt, hon var väl ca 60, hade en okänd sjukdom och inga andra vänner än ett par telefonvänner. Hon blev mobbad av damerna i Filadelfia på deras fikaträffar då de bestämde sig för att hon ju måste vara psykiskt sjuk efter svenska läkare aldrig någonsin missar en diagnos. Att bara sitta i soffan på Kungsholmen och köpa lite mat ibland. Är det ett liv? Inte för alla. Hon skulle ju kämpa inte bara mot isoleringen men också sjukdomen.

NJUT AV LIVET I HIMLEN SARA! 💓💓💓

ÖVERLEVARE FRÅN ESTONIA

 Innan jag går vidare med att skriva om "omedvetna självmord" vill jag berätta om hur jag själv kom att delta i Estonia-katastrofen, indirekt.

Jag satt i min studio och deppade. Flera tavlor hade blivit sålda på en delutställning men inte denna stora akvarell, trots att jag knappt gjort den själv. Jag målade den supersnabbt, liksom driven av något högre.

Den föreställde fem vita fåglar som svävade över ett stormigt hav målat i royal blue, guld, silver, rosa och sådana färger jag använder om jag målar det andliga. Tavlan målade sig själv och var oerhört vacker - varför hade ingen köpt den?

Då sa den Helige Ande, som kan vara svår att skilja från min vanliga tankeröst: "Måste du alltid ta betalt? Detta är ju en gåva jag gett dig. Kan du inte vara villig att ge bort tavlan om jag ger dig ett tecken? Åh, förlåt sa jag till Gud. Jag är ju inte här bara för att tjäna pengar, men för att tjäna Dig. Ok, ge mig bara ett tecken så är jag med.

Hon kom nästa dag, en slumsyster från Frälsningsarme´n. Hon ville titta på mina tavlor och fastnade direkt för akvarellen med det stormiga havet.

- Kan du tänka dig att ge den till mig mot att jag betalar materialet?

- Visst, sa jag. Jag var ju förberedd på detta.

Och då sa hon vad hon skulle göra med tavlan: sätta upp den vid fotändan till sin systers säng så att det första hon såg på morgonen skulle vara de fem fåglarna. Slumsystern (i detta fall en riktig syster) sa att hennes syster då skulle tänka att hennes fem väninnor hade flugit hem till himlen och hade det bra där. Allt är väl!

Hon berättade att systern inte hade gått ut på nära ett år för att all grundtrygghet var krossad. Hon skulle ju kunna falla genom ett hål i gatan eller vad som helst. Och skuldkänslorna malde: Varför överlevde jag, men inte de?

Nu förstod jag att jag faktiskt inte hade målat tavlan själv utan bara varit ett redskap för att trösta en överlevare efter en katastrof och detta var mer värt än allt annat i världen för mig.

 Jag orkar inte leva mer!! 

Missförstå mig inte. Har inte planerat ett självmord. Depression innebär att man är näst intill paralyserad och inte kan förmå sig att göra någonting. Jag är gammal nu och har kämpat med svår ledgångsreumatism i 44 år, 22 operationer, massor av cortisonsprutor, neurologiska problem med brist på kvinnliga hormoner som gav mig PMS i 23 år då de räddande pillren kom. Jag har kämpat med brister av neurologisk, psykologisk och fysisk karaktär MEN har ändå hunnit med att LEVA, haft två män, fått ett barn, har jobbat med allt möjligt och det roligaste var sing- and songwriting samt målningar. 

JAG ÄR NÖJD NU! Att man är nöjd med den glädje och sorg man gått igenom tills man berövats de flesta funktioner man haft och mest ligger i en säng i väntan på resan hem till himlen ser jag inte som konstigt. De flesta människor jag haft fina relationer med är döda och kommer att möta mig snart.

Så vad gör man då mer än att leva på vackra minnen? Jag ville vlogga dessa minnen men klarade inte av tekniken. Teknik har aldrig varit min gjej. Eutanasi har vi ju inte här i det land som förbjuder det mesta och har en hög självmordsstatistik. Hur kul är det att hänga sig eller hoppa ned för ett riktigt högt berg? Är det inte bättre att erbjuda eutanasi, till dem som inte är dementa?

JAG VILL SKRIVA OM ALTERNATIVA SÄTT ATT LÄMNA DENNA JORD

Med tanke på att Estonia blivit aktuellt igen så tänker jag på ett samtal med en man boende i väst, som förlorade sin fru i Olyckan. Han berättade om att hon drabbades av cancer och egentligen ville dö av den, för hon var trött på livet. Men vad skulle folk då säga - att det var självmord att inte ta behandlingarna? Så tyvärr blev hon frisk.

Några väninnor försökte få upp kvinnan ur hennes depression genom att ta med henne på en kul resa med Estonia, den där som sjönk ni vet. Och så fick den deprimerade sin död till sist och medkänsla i stället för fördömelse.

Tror du på synkroniseringar? Det gör jag. Jag tror inte att någon ombord vad där av en slump. Våra öden är bestämda innan vi föddes. Om jag hade en anhörig på botten, under sten och cement så skulle jag prata med honom via telepati och ha en himmelsk kontakt med honom. Skelettet är inte till någon nytta ändå och sörja kan vi göra var som helst. Det finns så stora minneslundar numera att man inte har en chans att hitta lite aska av sin anhöriga i alla fall. Kroppen är borta, men inte anden. Den går vidare från liv till liv, efter viss planering och vila i himmelen. Jag har kommunicerat lite med min mamma och x-man de närmaste månaderna efter dödsfallen. De mådde bra!

Så visst vill jag leva vidare, men inte i den här tunga dimensionen och isoleringen som blivit nästan total genom välfärdens fall plus Corona. Man kan som troende önska att få komma hem igen. Berättar gärna om hur Sara kom hem på det sättet: genom bön. Men själv har jag två personer att bry mig om innan jag lämnar.

Ska sluta här o fortsätta senare med att skriva om omedvetna dödsfall men där jag har förstått and Anden ville hem.

SJUKA ÄR VÄRDELÖSA!

 Jag orkar sällan skriva numera för att nedskärningarna inom den sociala sektorn och sjukvården har varit intensiva de senaste två åren. 

Jag får heller inga kommentarer av okänd anledning. Open ID är numera förbjudet men detta övergår min IT-kompetens, som är nästan obefintlig. Vad är oper ID? Mina närmaste kan skriva till mig men inga andra. Kanske är det jag skriver för tråkigt? Jag håller med. Har skrivit länge nu om nedskärningarna i vård och omsorg, på sjukhus eller hemma. Om man berövas sitt liv så är det nog det man skriver om.

Tiden går men återgången till boendestödet går trögt. Väntar på ett hembesök där man bedömer mitt behov av boendestöd. Men det händer ingenting och boendestödet kommer alltså inte igång. Jag överlever med hjälp av en hemlös vän som kommer hit och städar ibland eller pratar med mig. Vi hjälper varandra. Det nya Sverige är ett land där vi hjälper varandra, för samhällskontraktet är brutet. Vilken svensk får sjukpension, pengar nog att leva på, en lägenhet etc? Lev gärna som vanligt, för dig själv och släpp inte en katt över tröskeln men en dag är det DU som står där arbetslös, frånskild, hemlös och penninglös!

Vakna, svenska folk, nu är det dags att ta hand om varandra! Rösta på vad du vill, men fallet av den svenska välfärden kommer att fortsätta och egoismen kommer i kläm, de egoistiska kommer inte att överleva länge till. Politikerna har så feta löner att de borde sakna motivation att hjälpa fattiga och sjuka. De flesta har ingen kontakt med verkligheten.

Min son ringde nyss och sa att hans båtmotor var stulen. Hamnen har inte staket med lås, vakt eller kameraövervakning. När ska folket vakna? Minsta lilla samhälle är illa ute, stölder, anfall, mord etc.

Men visst, öppna gränser och ingen tull är säkert uppskattat av tjuvarna. Fortsätt så så har vi inget land kvar. Unga och välutbildade flyr landet, ca 30 000 per år. Jag är för sjuk och förlorar de flesta bidrag jag har om jag skulle flytta. Bidragssystemen är effektivare än Berlinermuren. Visst, jag kan fly vart jag vill men jag kommer att svälta ihjäl som uteliggare utan garantipension, bostadstillägg och handikappersättning. Vi utsatta är inte fria!!!! Och nej, jag kunde aldrig ta en privat sjukersättning eftersom jag varit sjuk hela livet.

Det nya partiet Arabiska partiet föreslog att vi svenskar skulle flytta någon annanstans, t ex Thailand. What? Då förlorar jag garantipension o de andra bidragen men tjänstepensionen tar slut om ett halvår.

Så vad skulle jag leva på i Thailand? 

Jag försöker hålla mig vid liv genom att prata med diakoner och präster i väntan på att något annan ska öppna sig, att Coronaavstängningen ska göra det möjligt med mänsklig kontakt. Men min depression p g a nedstängning av den hem-vård jag fått sedan januari förra året blir allt djupare och jag ligger mest till stängs totalt uppgiven. Ni kunde satt på er visir, munskydd och annat men ni valde att överge främst psykiskt sjuka men också andra grupper av sjuka och gamla. 

Att hitta en kontaktperson verkar näst intill omöjligt. Kommunalt LSS erbjuder ingen utbildning och de outbildade personer jag träffat har inte varat så länge. Jag har faktiskt symptom på mina sjukdomar, vilket verkar vara för mycket för de flesta. LSS behöver byggas om: utbildning, lön, sjukskrivningsplikt t ex. Vissa kommer nästan aldrig men hämtar bara ut sitt arvode. Vissa blir chockade över att möta mina sjukdomssymptom. Ändå är LSS till för de sjukaste. Upplägget är totalt fel. Men Sverige har förstås inte råd att förbättra vård av sjuka, vi bidrar ju inte.

Jag har svårt för att älska Sverige numera, för att vara ärlig.

Jag är inte insatt i länkförbuden så jag skriver bara text numera, lite trist förstås. Men detta var en rapport från verkligheten. Take it or leave it!

Nu får jag åka färdtjänst till sjukhus igen!

I sin besparingsiver inom vård- och omsorgssektorn känner jag mig som en jude i en vagn på väg till Auschwitz. Varje månad nosar man på all hjälp som skulle kunna sparas in och även om boendestödet ville ha 2000 kr i månaden i stället för noll så blev det inom ett år en återgång till 0, för det är ju där många sjuka befinner sig: i fattigdom. De flesta sa upp sin hjälp och blev sjukare.

Jag ringde först när husen här var färdigrenoverade (på utsidan) så att det gick att vara i lägenheten och fick då beskedet att jag måste vänta TRE MÅNADER utan boendestöd och jag antar att det handlade om Coronan. Läste samma dag att WHO trodde att den inte skulle försvinna förrän om fem år! Vissa tror att den aldrig försvinner, bara mattas av ibland. Om HIV ingick i mixen så vet vi att aids aldrig försvann men att man jobbade fram bättre medicin och i så fall måste detsamma gälla Covid 19. Men det är alltså ingen influensa, som går över, snarare ett biologiskt stridsmedel. Pandemierna står på kö i kina och har detta ingen avsikt då måste man vara riktigt naiv.

Jag gick och la mig i sängen, där jag numera lever mitt "liv". Jag visste att jag inte kan klara av att städa o vara isolerad.  Den personliga assistanten skulle inte kunna träffa mig förrän sep-okt. Är coronan över då, bevis för det?

ENSAM och sjuk. Det går väl an med lock-downs om man är gift, har barn, villa med trädgård och bil. Då kan man knappast räknas som isolerad, om man lever i samma hus.

Men den sjuke har väldigt många fler bördor att bära på än sina sjukdomar, nu då det gäller att kämpa för sin rätt till hjälp.

Om jag skulle överleva så MÅSTE jag få ett intyg från reumatologen på att jag ska åka färdtjänst även till vården. Men den hyrläkare som kommer ibland vet inget om det mesta. Jag pressade honom på ett svar: Menar du verkligen att det är min tandläkare som ska skriva ut sjukreseintyg, där man måsta se till hela bilden????????? Men han var orubblig. Vårdgivaren ska skriva intyg även om jag bara lämnat blodprov.

Så jag gick längre än på 20 år, ramlade ut ur bussar, bad människor på stan att släpa in mig på ett hotell, där jag kunde ringa efter en vanlig taxi. Sedan kom den totala kollapsen. Tabletter hade jag inte många så det fick bli starksprit och så slapp jag tänka under tolv timmar, men det fanns vissa som var mycket oroliga och jag skrev ett dumt sms farväl, trots att man inte dör av en fylla. Sedan tyckte jag väldigt illa om mig själv och kunde inte förlåta mig, men det kunde Gud.

När jag lämnade mina blodprov till sist så lät jag som ett ånglok och sköterskan gav mig en tid på vårdcentralen. Läkaren och jag gick i trappor med en syreklämma på mitt finger och syret verkade okey men jag kunde ju knappt gå, så HAN LOVADE SKRIVA UT ETT INTYG så att jag åtminstone kan ta mig till vården. Utan blodprover, ingen dyr Enbrel. Man vill dra in de riktigt dyra medicinerna. Räddningen kom faktiskt från vårdcentralen, helt oväntat.

Han trodde att jag hade hjärtsvikt men skrev ingen remiss. Han hade bråttom iväg, men kanske kan jag en dag få träffa hjärtspecialist? Kampen går vidare, med hjälp av de goda människor som faktiskt finns de också!

Nu vågar jag inte öppna fler brev om inte någon är hos mig då risken för hjärtsvikt tycks finnas där. Många reumatiker dör just av hjärtsvikt och 7 års kortare livslängd.

STATEN SPARKAR PÅ DEM SOM REDAN LIGGER OCH KALLAR SIG FÖR EN HUMANITÄR STORMAKT!. Jag har tydligen inte fattat innebörden i orden humanitär stormakt, inte alls.