ASPERGERS S. - svårt förstå sociala signaler

Den senaste tiden har varit svår. Midsommar - ensam och sedan besked i samband med min pensionering, som sänkte mig som en sten. Kommer att skriva om min kommande strid med kommunen snart. Men just nu gör det för ont - att man kan behandla sjuka/äldre på ett så förnedrande sätt. Samlar mig inför striden.

Ett ljus i mörkret är min relativt nya kontaktperson enl. LSS. Den jag fick för ett år sedan var ett riktigt charmtroll och jag gjorde en grav missbedömning av vem hon var. Det hela slutade med en skräll, eftersom det inte går att behandla multisjuka aspergare hur som helst. Försök behandla en katt hur som helst - den kommer garanterat att rymma! Vi är envisa och stolta, kräver att bli rättvist behandlade - annars drar det ihop sig till en neurologisk storm och när stormen bedarrat var kontaktpersonen borta för alltid och LSS-handläggaren med, så jag fick en ny. Hon verkade rar men jag fick ändå vänta nästan ett år på "den rätta vännen".

Jag var spänd de första träffarna och vågade inte tro på att hon var så bra som hon verkade. Tänkte att jag nog missbedömt läget igen. Men idag, när vi promenerade i sommarkvällen, slappnade jag av och började känna tillit, min tro på att det finns goda människor började spira.

Och jag log, skrattade och skämtade. Och hon plockade blommor och gav mig! Jag vibrerade som en dagslända i det milda ljuset, buren av kärlekens vindar.

Då blev vi hejdade av en man, i min ålder, och han var oerhört pratsam. Roligare att vara tre ån två, så jag hängde på i samtalet, med en skämtsam ton, och höll med honom om det han sa, eftersom vi tycktes ha samma inställning i vissa frågor. Min humor består mest av rejäla överdrifter som visar på det absurda i mycket av det som sker, alltså ironi. Vissa uppskattar detta, andra inte.
 Jag försökte efter en stund avsluta samtalet, vilket var svårt, för han tycktes vilja fortsätta en bra stund till.

Men tiden med KP är dyrbar så jag sa att vi måste gå.
Sedan satte vi oss på ett strandcafé och pratade. KP sa att den där mannen hade verkligen blivit förtjust i  mig!

???????????????????????????????????????????

- Vad menar du? Han pratade väl med oss båda?
- Nej, det var mest du och han som pratade. Det var dig han fäste sig vid, tyckte att du var kul, öppen, spontan och vacker!
- VACKER??!! Men jag har ju rynkor och övervikt!
- Det är bara några rynkor och bara några kilon för mycket. Du ser faktiskt vacker ut! Lagom med makeup och trevliga kläder. Du ser yngre ut än din ålder. Dina ögon är så levande!

Jag var chockad över orden. Var det SÅ hon hade upplevt situationen, medan jag inte fattat någonting? Det kunde ju lika gärna varit henne han gillade?

Jag drog mig till minnes att när jag sist gick på den här promenaden och satte mig på en bänk så var den en äldre man som inledde ett samtal med mig då med, eller ska man säga "stötte på mig"?
Och nu var det återigen en man som stötte på mig! Hmmm .... Jag kanske var tvungen att omvärdera min självbild lite?

Tydligen har jag alltid haft svårt för att fatta om en man visar intresse för mig. Autism och det sociala signalsystemet är ett stort problem. Vi har alltså låg EQ. Hur många inviter hade jag hittills missat i mitt långa liv? Shit! Kanske en massa?

Har tytt mig till engelska/amerikanska män eftersom de är så otroligt tydliga med att visa sitt intresse. Svenskarnas svaga signalsystem är som en viskning för en halvdöv. "Kan jag få ditt telefonnummer?" är en fråga jag aldrig fått av en svensk medan vissa anglosaxiska män nästan friat på stört.

Eftersom jag inte var som andra barn, utan envisades med att leva i en bubbla, så var jag en enorm besvikelse för mamma och bitterheten läckte fram, sipprade fram, som en fuktskada i taket. Min mamma sa aldrig någonsin till mig att jag var söt eller att jag var bra på att spela, sjunga eller teckna. Jag var fel. Punkt slut. Om jag hade femma i alla ämnen utom gymnastik så imponerade det INTE på henne.

Jag minns en rosa sommarkväll, när jag var 16 år. Jag skulle gå upp till fasters sommarstuga. Berget var kraftigt räfflat av inlandsisen, jag hade på mig gröna manchesterjeans och en gul tröja. Håret var mörkblont och kort. Mamma hatade alla virvlar som fanns i mitt hår, så det måste hållas kort. Håret var "fel" liksom allt annat med mig var fel.
Då kom min faster emot mig och sa: "Nej men, ååh, vad söt du är!!"

Minnesbilden och orden etsade sig fast i minnet för alltid. Det var första gången någon sagt till mig att jag var söt. Det kändes ofattbart, obegripligt, men ändå tog sig orden in i min själ. Jag kunde inte värja mig eftersom min faster var den finaste, godaste och sannaste kristna människa som jag någonsin hade mött.

Så, min förmåga att förstå mäns signaler begränsas inte bara p g a AS utan därför att alla positiva omdömen om mig, alla vackra ord och alla positiva bekräftelser lätt rinner av mig som vatten på en gås.
Men nu när min KP ständigt ger mig beröm för något jag bär eller är och förklarar för mig att det finns män som attraheras av mig, en 65-åring med tonårssjäl, så vill självföraktet gärna vika undan och låta det barn jag är få vara älskat.

Jag ska nu försöka skaka av mig tron på att kvinnor i min ålder framstår som mumifierade i männens ögon. Nej, JAG LEVER FORTFARANDE! Jag har fullt med kunskap inom mig och många spännande berättelser att berätta, för den som vill lyssna. Jag ska fortsätta ta åt mig av de vackra ord och den kärlek min kontaktperson ger mig. Jag vill mest gråta när jag tänker på hur det skulle ha varit att ha haft en sådan mamma? En som säger att man är bra. Att man duger. Men jag kan inte ändra på det som varit, bara det som ÄR.

Som jag har skrivit om tidigare så har kommunen gjort om de meditationsplatser jag förut drog mig undan till, i naturen, så att jag får avstå från djupare meditation och nöja mig med att halta utmed Strandpromenaden och sätta mig på alla bänkar som finns, sitta där och vänta, tills en man råkar kommer fram och börja prata med mig. Svenskarna blir pratsamma sommartid, men bara då.

Så, slut med naturmeditation: i stället ska jag bli

STANDRAGGARE!
 

Tja, man måste ju anpassa sig efter rådande omständigheter, och nu vet jag ju att jag ser trevlig ut. Det är bara att glömma all ensamhet och onda tungor och gå vidare i tron på att jag är en unik människa, som vissa faktiskt uppskattar. Även om jag kommunicerar annorlunda.

En gång då jag satsat hårt på att lyckas med ett samtal på krogen med en nykter man så slutade detta med att mannen ifråga sa: "Tack så mycket för en bra ståuppkomik-show!" Är man social då? Tja, jag antar att dialogen är svag men att min monolog kan vara kul. Social, njaä.

 NORMAL kan jag aldrig bli!  Men jag kan sätta värde på de egenskaper jag har. En ståuppkomiker på puben är ju t ex aldrig helt fel, eller hur?
Det viktigaste är att jag lägger ned kravet på att vara normal och i stället vara fullt ut den jag är!

Om jag förstått saken rätt betyder suddet: normal - en inställning på torkmaskinen.
En pedagogisk mamma, för hur skulle vi barn o vuxenbarn med AS någonsin kunna fatta innebörden  i att vara normal? Vi lever i ett annat universum.

ENSAM PÅ MIDSOMMARAFTON!!!!

Nu tänkte jag bara skriva av mig, rakt av, utan omsvep. Tänker inte ens svepa in min självmedömkan i vackra, falska ord. Jag tycker förbannat synd om mig själv! Så, nu var det sagt!

Jag har inga vänner kvar efter 41 års sjukdom. Jag har inga vänner, men vissa kontakter - det är inte samma sak.
Jag kan ju inte fira midsommar med min son. Han har sitt eget liv. Kommunens änglar - bless you! Men jag kan inte fira med er heller. Min diakonissa - bless her! Hon har annat att göra och sådant som bygger upp henne. Det är hon värd. Hon kan inte bara vara världsfräsare hela tiden, hon behöver andra som kan pigga upp henne.

Det svenska, socialistiska-kommunistiska samhället är uppbyggt på grunden att var och en lever sitt eget liv, med staten som garant.

Vill barnen flytta till Australien fast mamma inte kan, så gör de det, utan dåligt samvete. STATEN tar ju hand om gamla mamma!

Snälla svenskar - jo, snälla är ni ju, men hjärntvättade. STATEN TAR INTE HAND OM OSS SOM ÄR KRONISKT SJUKA OCH ÄLDRE! De ger viss basservice och resten av tiden är en ocean av ensamhet. Där driver sjuka existenser omkring tills de dör av sjukdom, missbruk eller självmord.
Men staten har lärt oss att den fixar allt. Många har förstås vaknat och insett att så är det inte. Men ändå fortsätter man sin själviska livsstil där mamman eller sjuka vänner inte ingår i planerna.

Är man svårt sjuk så är man död, i princip. Den sociala döden föregår den fysiska döden. Så är det här men inte i alla länder. Jag har avnjutit en del pub-länder, där jag kände en trygghet i att det alltid fanns någonstans att gå för att PRATA, inte knulla. När jag hittade EU-reglerna om 20 000/ mån i inkomst för att ställa sig i kön till medborgarskap och visst socialt stöd, då dog mina drömmar - stendog, som efter ett meteornedslag.

Om jag säger att jag hatar Sverige, så ta mig inte på allvar! Det finns mycket jag uppskattar, men INTE den extrema socialistiska egoismen som överlämnar de svaga åt en regering som gör vad f.n de vill och medelsvensson kollar inte upp vad som hänt de senaste 20 åren, t ex att de som är blinda har förlorat sin personliga assistens och sitt liv. T ex att kommunen INTE längre är skyldiga att ge en bostad åt hemlös svensk, ev. med vissa handikapp. Lagen är omgjord till att gälla dem som fått PUT.

Nu är jag 65 och kedjad vid Sverige genom alla dessa bidrag som kunde ha ersatts med en pension, skattefri - som GÅR ATT LEVA PÅ!  Men bidragsplottret kedjar mig fast vid Sverige. Men äldre invandrare får 10 000 skattefritt. Det är ju bra. Då kan de besöka hemlandet så ofta de vill och stanna där längre perioder. För mig gäller sex månader, sedan är jag utan tillgång till sjukvård mm.

Minns ni den gamla damen som flydde de vita väggarna och ensamheten för att bo med sin son i Thailand? Hon hade väl ingen dator, hade inte läst på, visste inte att utanför EU får du enbart din tjänstepension med dig, inget annat: garantipension, bostadstillägg o handikappersättning.

Så efter ett tag insåg hon att hon saknade inkomst! Någon falsk adress i Sverige  hade hon inte haft vett på att skaffa sig. De smarta och samvetslösa kommer ju alltid undan, men inte de renhjärtade.

Så jag är fast i ett land där ingen bryr sig om sjuka eller äldre. Må de ruttna bort! De sista 4 åren har bara varit ett inferno av infektioner, operationer, lungproblem, sömnproblem - svävande i intet.
Ledgångsreumatismen har gjort sitt med att förstöra mina leder. Nu återstår bara de inre organen: lungor, hjärta, njurar och lever. Så slås man ut mer generellt och väntar ständigt på sjukbesöken, som inte kommer från vänner - utan bara proffsen.

Vilken svensk hälsar ofta på en sjuk vän? Har fått intrycket att det är ovanligt. Det är ju inte SKOJIGT! Man har det roligare med friska vänner. Jag fattar det, men inte egoismen bakom. Aldrig!

När jag hade krafter kvar bjöd jag in de utstötta på afton-fester. Jag gjorde allt för att rädda dem som höll på att sjunka på stormigt hav. ALLT! ALLT! Pengar, rum, kläder, mat, lyssnande öra, kommunikation med myndigheter, jag KRIGADE med myndigheter, för att ge de värnlösa svenskarna ett hem, en framtid. Nu är jag för trött och märker att ingen funkar som jag. De ser inte människan som ett mysterium att utforska, att tränga in i  - oavsett diagnos. ALLA människor har något att dela med sig av. Men det var min ovanliga människosyn, eftersom de "normala" bara tänker på sig själva. Man bjuder inte in dem som drabbats av cancer, RA, MS, blindhet eller whatever.

Livet är bara till för de friska och lyckliga. De samlas i flockar och stoppar i sig jordgubbar på midsommaraftonen, efter sillen alltså. Livet är till för de friska och hyfsat unga. Eller inte?

Du är här på jorden för att betjäna din nästa! Du är här för att trösta dem som sörjer! Du är här för att besöka de sjuka! Du är här för att utvecklas som ande, från egocentrisk till allt mer empatisk och allt mer lik den Allvetande och Gode skaparen. DU har en uppgift!

Det gör ont att så många inte fattat livets mening: ATT ÄLSKA DIN NÄSTA SOM DIG SJÄLV!

Midsommarafton är din chans att visa att DU bryr dig om den som är sjuk eller bortglömd!

GLAD MISOMMARAFTON:

Udevalla först ut med en HÅLLINGÅNGPARK?

Nytt begrepp myntat: HÅLLIGÅNGPARK! Never heard of it before!

http://www.uddevallanyheter.se/2016/04/utegym-och-motorikbana-byggs-vid.html

Jag har rest i många länder och av och till dyker det upp en skylt: "RECREATIONAREA."
Om man åker dit möts man av vacker natur, en stig att gå på, ev. en bänk, framför allt vacker utsikt.

Det jag vet om rekreation handlar om att gå ned i varv, sitta och njuta av naturen, kanske meditera, kanske mata änderna, dricka medhavt kaffe etc. Djup vila i vacker natur är helande för kroppen och själen. Ja, det är nödvändigt! För sjuka eller gamla är dessa områden ibland det som ger livet mest mening. Och vi är allt fler som mediterar.

Jag såg en man, som brukade åka till Bjursjön i Uddevalla för att mata änderna. Så snart han klev ur bilen var han täckt med änder. De satt på hans armar, hans huvud, ja, överallt. Jag gissar att den ensamme mannen kände KÄRLEK, vilket vi ju alla behöver. Han kände sig verkligen sedd och behövd. Änderna var hans vänner.

Men det är nog slut med det nu. Kommunen har fått en lysande idé för att förstärka folkhälsan. Friska individer blir som vi vet ännu friskare genom att motionera och gå på gym. Det finns en upplyst slinga nära sjön och gym finns det överallt i stan. Men, vissa kanske har missat detta, så för säkerhets skull tänker man bygga ett ute-gym med avancerade maskiner för dem som råkar komma till sjön.

Det ska också uppföras klätterställningar i ring, av olika svårighetsgrad, där man kan klänga, hänga, krypa och utveckla balanssinnet. Detta är till för barn i olika åldrar.

I början av sjön står det numera en skylt: HUNDBAD, där det förut fanns vackra näckrosor jag brukade beundra en stund och fotografera. Har skönhet inget värde, bara aktiviteter?

Men nu ska befolkningen komma igång rejält. De friska familjerna välkomnas särskilt. Det ska ordnas ett underlag för rullstolar. Så kan handikappade få se på när de friska roar sig, lyssna när barnen skriker och hundarna skäller högt av glädje eller ylar. Jag hoppas de kommer att uppskatta nöjet och att de inte har tinnitus. 15 % av befolkningen har tinnitus och letar ständigt efter de lugna miljöerna som försvinner allt mer. Området är litet och liknar en amfiteater. Bergväggarna runt sjön får oljudet att accelerera.

Allt detta ska nu kalla för en HÅLLINGÅNGPARK!!!! Jag har inte råkat ut för detta i något annat land. Sverige är ett aktivitetsland. Människorna på kontineten eller Storbritannien träffas ofta på puben för att prata och knyta nya kontakter. Vänner är livsnödvändigt för hälsan. Vissa dricker läsk i stället för alkohol. Pubarna utgör sociala kontaktpunkter. Men i Sverige är de till för ungdomar, på helgerna och då ska man vara uppklädd till max. Det hela handlar mest om att söka sexuella kontakter, inte vänskap.( Nåde den 65-åring som vågar sig dit.)

Till Folkhälsomyndigheten: Ensamhet är dödligt, dödligare än rökning. Vetenskapligt belagt. Svenskarna är bland de mest ensamma folken på jorden. Självmorden ligger högt. Vissa väljer självmord före ensamhet. Borde ni inte sätta in åtgärder mot det som är Sveriges största problem?

Om jag hade makt så skulle jag inrikta mig på att skapa kontaktpunkter av olika slag för att minska ensamheten (där det EJ krävs andra aktiviteter än prat. Jag skulle satsa på att behålla rekreationsområden där de ensamma kan få sitta i gräset och meditera och uppleva den vackra, helande naturen. Vissa ensamma vill inte skylta med sin ensamhet och drar sig till de lugnaste områdena. De ensamma är ofta de sjuka, de som inte kan bjuda tillbaks och prestera så som Sverige påbjuder. I t ex England umgås man mest på diverse uteställen, med rimliga priser, där ingen behöver bjuda igen.

Uddevalla har ytterligare ett rekreationsområde: en strandpromenad. Där kommer människor rusande i full fart, med eller utan stavar, kanske på en mountainbike. Alla har ruskigt bråttom,  eftersom flanörernas tid är över. De som gick och iakttog det de såg är omoderna. Det enda som har status är aktiviteter. Jag har svårt för att se detta överbefolkade område som ett rekreationsområde. Det är snudd på ytterligare en hållingångpark.

Bild på rekreationsområde i något fjärran, förnuftigt land: INTE EN BÄNKPRESS I SIKTE!

Men sjuka människor som jag kan bara trött släpa sig fram på Strandpromenaden och skämmas för vår snigelfart och ensamhet. Är jag riktigt dålig har jag valt att gå till en vik dit det mest är ensamma människor som hittar vägen. Där sitter jag eller vi och suger in den vackra havsutsikten och beundrar fåglarna som putsar sina vingar på lerbankarna medan vattnet glittrar i deras fjädrar. Jag kallade viken för Fågelviken, men den finns inte mer. Fåglarna har fått ge plats för hundarna och deras ägare. En stor plansch säger: HUNDBAD. Gräset är klippt och allting är klippt för oss enslingar, vi som inte tyckte om att gå på strandpromenaden och känna oss som idioter för att 99 % av de som går där går i grupp eller MOTIONERAR.

NU ÄR DE REKREATIONSOMRÅDEN SOM FANNS I UDDEVALLAS NÄRHET BORTA!!!

Om jag skulle åka längre med moppen skulle jag nog kunna hitta Herrestadsfjället. Har hört att där är fint, om jag överlever grusvägarna. Det är svårt med tvåhjulingar på grus. Som jag ser det är inte detta särskilt nära, beroende på var man bor eller om man har bil förstås. Har man bil kan man åka vart sjutton man vill. Men flertalet sjukpensionärer eller pensionärer har inte råd med bil.

JAG TALAR FÖR DE SOM ÄR SJUKA, FATTIGA ELLER GAMLA - VART SKA DE TA VÄGEN? NI VERKAR HA GLÖMT BORT OSS!

Frivilligcentrum var en plats för gamla, sjuka och daglediga. Idag är det en plats för aktiviteter . Handikappföreningarna har förlorat det hus som inrymde alla föreningar. Om man i stället går till denna lokal så får man sitta där och känna hur utanför man är eftersom man inte kan delta i någon aktivitetsgrupp.
Nej, inte sticka ens. Reumatiker kan inte sticka! Datakurser o annat som får hjärnan att arbeta vore något men här ligger betoningen på kroppen. Det jag undrar är om handikappföreningarna är så fattiga att de knappt kan bidra med något i dagens läge och om Folkhälsomyndigheten helt tagit över. Men dessa arbetar ju med FRISKA MÄNNISKOR i förebyggande syfte. Bra.

MEN VI SOM REDAN ÄR SJUKA - FINNS VI INTE ALLS KVAR PÅ KARTAN?

Bilade i Holland och stannade vid vissa rekreationsområden: en stig, stora träd, ängar och en väderkvarn plus tystnad, lugn och ro. Där satt vi i Europas mest tättbefolkade och plattaste land i TYSTNAD! Hur är det möjligt? Svar: intelligens!

Holländarna har gjort många uppfinningar för att kunna leva under havsytan. Jag gissar att de ansträngt sig en hel del även för att minska bullernivån. Det finns särskilda asfaltsorter att använda. Det finns diverse material man kan lägga ut eller montera utmed de större vägarna. Jordhögar tycks funka bra. Om inte bullret stoppas så går det miltals över platta ytor och det borde inte finnas en tyst plätt i Holland, om de struntade i bullret så som Sverige gör.

Uddevalla kunde byggt en tunnel men valde en bro, som förstört lugnet åt många håll, många mil, trots att bron är omgiven av sommarhus och stränder där Uddevallaborna brukar ta igen sig. Alla har ju inte tinnitus men 15 % borde ge en tankeställare. Jag menar att ljudaspekten inte fanns med och sällan finns med i Sverige.

Man kanske tänker på att Sveriges areal är så stor - det finns stora skogar norrut. Visst, men inte skogsröjning i allmänhet. Skogar växer igen så att man inte kan gå där och en dag kommer en skogsmakskin och fäller alltsammans. De där välvårdade skogarna som man kunde gå i har jag svårt att finna numera.

Vi får ju går var som helst - allemansrätten, så då behövs väl inga rekreationsområden?  Tja, inte kliver jag igenom folks trädgårdar i alla fall, undviker privata stränder och klättrar aldrig över elstängsel eftersom jag inte vet om jag kan råka ut för tjurar på ängen, om jag nu inte avlider av elchocken. Bohuslän har blivit tättbebyggt och med den stora invandringen så trängs tystnaden ut i marginalen.

Om man inte funderar på ljudaspekten eller behovet av vackra naturupplevelser, oavsett hälsostatus när Sverige expanderar så kommer detta att bli ett dåligt land att bo i.

Det finns en myndighet som ska vaka över oss, så att vi inte dränks i oljud, men VAD har den gjort för att förhindra den ljudförorening som Uddevalla ägnat sig åt?

http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Buller/Bullerfria-omraden/

Ljungskile, nära Uddevalla, är också ett ljud-förstört område: hårt trafikerad väg och sedan hög bergvägg där mängder av hus ligger. Ljudet växer ju högre upp det kommer och jag skulle aldrig i livet vilja bo i sådant ljudförorenat hus. Här är exempel på en lösning som skulle kunna rädda en del av miljön:

Man gör väl inget för att det skulle kosta pengar. Detta med pengar är en prioriteringsfråga. Uppenbarligen prioriteras inte lugna miljöer. Många skyr Ljungskile p g a oljuden, trots att det är en så vacker plats.
http://www.bohuslaningen.se/%C3%A5sikt/debatt-och-ins%C3%A4ndare/nu-vill-vi-ha-beslut-om-s%C3%A4nkt-hastighet-1.800864

I Stockholm fanns det gott om lugna områden: Tyresö slott, Tyrestareservatet , Nackareservatet, Tyresö havsbad o andra bad. Hagaparken och många fler lugna parker/områden. Kommunikationer fanns ändå fram. Det fanns gott om plats för att åka skidor, skridskor etc.
Uddevalla har inga täta kommunikationer eller inga alls till sina friluftsområden. Återigen bryr man sig inte om dem som bara kan gå kortare sträckor.

Det blev kanske lite rörigt det här. Jag har skrivit både om Uddevallas bullriga "rekreationsområden" som i allt mindre grad handlar om avkoppling och allt mer om motion + höga ljud från barn eller hundar samtidigt som jag skrivit om vägar och broar som skapat oljud där man tidigare kunde finna vila och ro. Utan bron skulle tillgången till lugna områden varit avsevärt större.

VILKA ska få del av den krympande sjukvården??

Jag skrev nyss om en underbar människa och hennes sorg då hennes make gått bort i en totalt oupptäckt och obehandlad cancer i gallan. Han var SVENSK och hade säkert arbetat större delen av sitt liv och BETALAT SKATT!

Det fina (inte vräkiga) huset och annat vittnar om ett strävsamt par som bräda för bräda har byggt upp sitt liv utan några bidrag (ev. studielån?) Allting andas frid, omsorg och värme. Änkan är den bästa frissa jag haft - och HON BETALAR SKATT! Jo, det finns billighetsklipp på stan, rätt många, och om man inte är korkad så fattar man att det mesta av pengarna de får in är svarta.

Jag lät några araber klippa mig och göra slingor i olika färger, superbilligt, men sedan fick jag dåligt samvete för att jag insåg att det mesta var svart. Ägaren ville helst inte lämna något kvitto.

VARFÖR BETALAR VI SKATT?? Jo, i tron att vi ska få sjukvård, skola, äldrevård o s v. Om vi alla slutar med det så går välfärden snabbt omkull. Vi betalade väl inte så hög skatt för att miljontals afrikaner skulle få bidrag i mängd och gratis sjukvård? Handlar detta om hudfärg? Nej, för mig handlar det om RÄTTVISA.

Vi var så att säga försäkrade genom staten, i stället för genom privata försäkringar. Fallet började för länge sedan men alla vi som då redan var födde med eller tidigt fått en sjukdom eller avvikelse nekades privata försäkringar! Så trots att jag såg in i framtiden så kunde jag inte försäkra mig eller mitt barn. Jag insåg att pengarna inte skulle räcka till GOD SJUKVÅRD ÅT ALLA. Nedskärningarna på vården började för minst 20 år sedan och sedan har det bara gått utför och nu är vi i ett:

MYCKET ALLVARLIGT LÄGE FÖR SVENSK SJUKVÅRD. VÅRDEN RÄCKER INTE TILL!

I denna situation yttrar sig Jimmy Åkesson i Aktuellt och hävdar att ENBART SVENSKA MEDBORGARE BORDE FÅ TILLGÅNG TILL FULL SJUKVÅRD. Övriga sådan sjukvård som inte kan anstå, d v s döende människor. Självklart reagerar då alla "goda" med: "Men ååhhh, så orättvist! Alla människor har samma värde. Alla (på jorden yta och under) har rätt till SVENSK sjukvård GRATIS! De som inte tycker det är nazister!

Mina pengar ska räcka till mig, min son vid behov och i min lägenhet har jag enbart haft EN hemlös åt gången. Etnicitet är inte så noga bara personen är känd av mig. Så, nej jag är inte nazist!
Men JAG ÄR ARG! Därför att man ska framställa det som om SD skiter i alla som inte är vita eller har bott här i 100000000 år. Det var ju inte det Jimmie sa! Han talade om vissa privilegier som ska sammanhänga med medborgarskap. Han pressades då hårt på hur övriga personer som råkar vara i landet ska överleva cancer?!!!! Svaret hade han redan gett: Det är upp till läkaren att bedöma hur akut något är.

MEN TÄNK OM NÅGRA ERITREANER DÖR I CANCER??!!! Min respons till denna känslomättade mening är: MEN TÄNK OM TUSENTALS SVENSKA MEDBORGARE DÖR I CANCER??!! Har svenskarna då inget värde kvar? Inte större rättigheter till vård än den som nyss passerade gränsen?

Vet ni då ingenting, ni antirasister? Vet ni inte att sjukvården är så undermålig att den snart kommer att ligga på samma plats som skolan? Vi som är sjuka vet! Vi vet att det bara är smulor kvar!

Fina människor, vänner och bekanta dör runt omkring mig ständigt - för att de inte har fått den sjukvård de behövde. Och ändå hade de betalat in till statskassan och litade blint på Moder Svea.

Det finns gott om skattebetalare som står i cancerköer, trots att de vet: Jag kommer att dö innan jag kommer fram. Den sista jag känner till var alltså en nypensionerad, hårt arbetande man som blev utskälld av en afghan för att han understod sig att komma till akuten i dödsstadiet trots att han betalat skatt större delen av livet för att kunna få sjukvård när han blev äldre och sjuk. HAN HADE BETALAT FÖR DENNA SJUKVÅRD VIA SKATTEN!

VAKNA! PENGARNA RÄCKER INTE TILL ALLA! Vi måste välja. Och då valde SD dem som blivit medborgare. Tufft val. Det klart att det bästa vore om alla svårt sjuka får avancerad vård, men då blir också detta en stark Pullfaktor som drar hit miljontals människor och då är det kanske plötsligt DU som står i en evig cancerkö i vetskap om att dina barn snart blir föräldralösa. Här är en länk kring Linas kamp mot cancerkön, som dödade henne:

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/lina-baldenas-ar-dod

"Vi har varit naiva!" Ja, bra självinsikt, men den gäller inte oss alla. Vissa av oss, vi som ÄR sjuka, är inte naiva. Vi lever i en bister verklighet där vi vet att stafettläkare o liknande är oerhört okunniga och det mesta upptäcks numer vid obduktionen - lite väl sent. Vårdcentralerna anser sig inte ha råd med magnetröntgen eller annat kostsamt förrän det många ggr är för sent.

Jag går på lina över nedskärningarnas ravin. Mitt cellgift kommer framöver att utgöras av EN KOPIA! Min erfarenhet är gediget negativ. Kopiorna kommer på sin höjd upp i 50 % prestanda.
Jag läste att min TNF-spruta mot reumatism ska vi gamlingar (fick den år 2000) få behålla, av nåd!

Jag fick en proteshand strax före min pensionering, sedan hade det varit för sent. Det finns något som heter prioriteringskonferenser. Googla på det! Det är inte vem som helst som får vad som helst.
Östergötland har gjort sig mest känd för sina inhumana, grymma prioriteringar. De görs redan, detta är inget nytt! Mina TNF-sprutor blev förbjudna i Östergötland, har inte kollat läget idag. Många har m a o inte råd med ny, effektiv medicin, trots att den finns.

Vården i många andra länder är bättre än här. Sverige är inte jordens paradis, tvärtom är vi på väg mot U-landsnivå. Vissa ekonomiska migranter skulle kanske fått bättre vård där hemma? Eller i närliggande land. Vår kassa ebbar ut och successivt brakar allt för alla (utom eliten).
Både vita och svarta står i oändliga köer, vi dör alla tillsammans i allt högre grad (utom de som har privata försäkringar).

Någon antirasist stod nyss på ett torg i Stockholm och pekade på de fina husen runt sig: "Systemkollaps, VA?, var är den? Det är bara alarmism och lögn!"

Han borde gått till akuten i stället eller forskat i hur pensionärer och svårt sjuka har det, hur det funkar i en klass med övervägande invandrarbarn - vår framtid. Eller så kunde han åkt till Malta, skaffat sig en matförgiftning och gått till akuten. Han skulle då bli chockad över att komma in efter 5-10 minuter. Om han hade fått tandvärk kunde han gått till akuten och få tanden lagad GRATIS OMEDELBART.

Nej, jag är inte hemmablind. Har rest till andra folk och bekantat mig med dem. Detta ger perspektiv på svenskheten. Jo, vi är inne i en systemkollaps, men den är så tyst som svenskarna oftast är. Diskreta och bleka tynar människor bort i vårdköer av olika slag eller ovårdade i sitt hem. Inte orkar de sjuka eller gamla ta sig ut till demonstrationstågen och förstöra resten av hörseln när AFA tutar i sina mistlurar eller visselpipor för att skrämma bort dem som inser att vårt land begår självmord genom att erbjuda sjukvård utan krav på motprestationer (skatt).

EFFEKTIVISERINGAR PÅ NÄL-AKUTEN - HUR?

Jag tänkte fortsätta skriva om människor som dör i anslutning till vanvård/effektiviseringar på NÄL-akuten.

Jag besökte nyss min frissa och berättade det senaste: Om brutna revben och psykisk misshandel på NÄL-akuten. Jag tippar på att kirurgen var från Afghanistan. Eftersom så många flyr därifrån p g a våld, våld och våld så är det kanske inte ett särskilt fridsamt o kärleksfullt folk?  De två jag hittills träffat har varit brutala i sin framtoning trots att de träffar människor som skulle kunna få hjärtsvikt p g a outhärdliga smärtor. DÅ behövs en smula medmänsklighet - som de inte kan ge.

När jag dragit min berättelse drog frissan sin. Hennes man drabbades av svåra magsmärtor och till sist tog han sig till Närakuten. Där blev han undersökt och fick remiss till NÄL. Hennes man mötte samma danska på Närakuten som jag. Hon var duktig  och rejäl, men svår att förstå för oss Bohusläningar. Han skickades alltså akut till NÄL, där han fick vänta i närmare 10 timmar, som jag. Hans smärtor var på maxnivå och han tilldelades EN enda, ynklig morfintablett samt stenhård brits.

Till sist stormade den mörka, nedlåtande läkaren in och betedde sig mot mannen som mot mig:
HAN SKÄLLDE UT DEN PLÅGADE, SVÅRT SJUKE MANNEN.

- VAD GÖR DU HÄR???!!!

Kan denna läkare läsa? Han hade ju en remiss i handen från Närakuten i Uddevalla. Vi som skickas till NÄL har inget personligt ansvar för detta beslut.

Sedan kom ungefär samma ord som jag fick höra: "Vi ska ta det lugnt! Här finns ingen orsak till panik. Du kommer att få tid till röntgen och laparaskopi inom en månad!"

(Är akuten till för människor som inte har bråttom?)

Läkaren höll faktiskt sitt löfte och undersökningarna genomfördes tre veckor senare: Gallan var full av cancer. Det var för sent att operera eller att behandla. Mannen fick åka hem och dog efter en kort tid.

Jag läste att NÄL ska skära ned och att akuten skall effektiviseras. Om man ska effektivisera en akut via mindre personal och resurser så måste det innebära att köerna blir så långa att många dör och detta är väl det som menas med effektivisering? Sjuka människor är en kostnad.

METODER FÖR ATT MINSKA ANTALET PATIENTER PÅ AKUTEN:

- Skäll omedelbart ut patienten för att den begett sig till akuten och inte till en seg vårdcentral med en månads väntan. Har han kommit via Närakut så skäll ändå!

- Gör allt för att patienten ska känna sig förnedrad och ovälkommen. Gör väntan på röntgen lång. Då dör fler människor snabbare. Gör allt för att förhindra att människor åker till akuten!

Att skrämma bort folk tycks vara receptet eftersom både jag och nämnda man blev behandlad på ett liknande, förnedrande sätt. Ja, vi hörde ju samma meningar uttalas av diktatorn på NÄL.
--------------------

SÅ HÄR SKA SJUKVÅRD BEDRIVAS:

Jag har en vän i Skottland. När han flyttade hem igen måste han omedelbart infinna sig på närmaste vårdcentral för registrering och BESIKTNING! En noggrann genomgång visade på vissa cellförändringar i testiklarna. Därmed sattes min vän på kvartalsbevakning, så att testikelcancern inte skulle ha en chans att vinna över sjukvården.

I UK har man en HUSLÄKARE,  d v s en läkare/samma läkare, som man träffar år efter år, kanske i flera decennier. Han lär känna patienten och lär av sina egna misstag. Han får ständig feedback. Om han gjort rätt eller fel visar sig ju eftersom samma patient kommer tillbaka: sjukare eller friskare.
Tack vare den ständiga bevakningen blir det förstås färre patienter som behöver en akutmottagning, då man kan bromsa förloppet i tidig fas.

SVERIGE BEHÖVER HA HÄLSOKONTROLLER FÖR ALLA!

Om vi hade haft samma system som UK, med återkommande hälsokontroller så skulle jag inte ha så många vänner och bekanta som har dött i hjärntumörer eller cancer i magen. Här händer ingenting förrän det har gått mycket långt eller patienten är bortom all räddning. Remiss till röntgen är t ex svårt att få. Man kör de enklaste blodproverna och sedan friskförklaras man, ibland några timmar före döden (min pappa).

När jag var i England mötte jag en kompetens som låg långt över de svenska läkarnas och jag fick b l a papper på hur många decibel mitt tinnitus-öra sände på. Jag tog med mig en bunt bevis hem till det land som fått för sig att alla patienter är hypokondriker och som tvivlade på min hyperakusis eftersom de saknar de maskiner som behövs för att fastställa skadan.

En man, 68 år, har dött i cancer. Ont i magen? Drick Proviva och ät Losec! På den nivån ligger oftast behandlingen. Han dog antagligen i onödan. Alla borde tas på allvar så fort de känner att någonting är verkligt fel!

 Min snälla frissa måste nu möta ålderdomen på egen hand, för att Sverige inte kunde erbjuda vård i tid och som avskedshälsning: En utskällning på akuten! Hur mycket sämre kan det bli?

En av orsakerna till att min engelska man lämnade mig: "Jag vågar inte bo i Sverige. Ni har ju ingen sjukvård!" Han såg mig ligga i vårdkö i månad efter månad, utan medicin, utan smärtlindring och när jag inte kunde gå längre bar han mig in på reumatologen, där de blev jätteförvånade: "Jamen, hon är ju verkligen SVÅRT SJUK!!" Inte ett ord hade de trott på ...

Mitt X återvände till England och garderade sig genom att gifta sig med en amerikansk läkare vid United States Airforce. De har höga krav på sig.

Han hade verkligen fått nog av svensk vanvård och att se mig tyna bort.

Är du sjuk och vill ha en vän/väninna?

Jag brukar inte få kommentarer. Skriver väl om för ovanlig saker, eller WHY?

Nå, jag tänkte slänga ut en vädjan om kontakt med annan sjuk/ensam person. Om du lämnar en kommentar och kontaktuppgifter så går det till min inbox. Ingen annan än jag får se din mailadress t ex. Den publiceras enbart på Din begäran, annars inte.

M a o är det ingen risk att lämna mailadress, så får du svar. Någon att prata med i telefon skulle jag uppskatta. Att Du skulle råka bo i norra Bohuslän är väl inte så troligt. Skype är också ett sätt att umgås.

Som sagt, jag publicerar absolut inga privata uppgifter!

Hör av Dig!

 Kram Nanne

(I speak English well if you want to skype me!)

REVBENSFRAKTUR - LÄKNINGSTID?

Ja, det är den stora frågan. Mitt vårdförsök misslyckades. Blev remitterad till röntgen via helgakuten, med enbart allmänläkare. Efter 10 timmars väntan fick jag beskedet att jag nekades den röntgen allmänläkaren hade remitterat mig till. Enbart huvudet skulle röntgas och remiss komma inom en veckan.

Läkaren var väldigt otäck och, som jag trodde, det kom ingen remiss inom en vecka och nu skiter jag i det. Mitt huvud har efter fallet repat sig så att det funkar som före olyckan, d v s jag kan skriva in alla OCR-nummer rätt. Det räcker för mig. Jag kommer dessutom ihåg vad jag heter!

Eftersom jag nekades röntgen av bröstkorgen så vet jag inte om ett eller flera ben är brutna eller har sprickor i sig. Detta borde påverka läkningstiden.

Jag läste på nätet om unga killar som vurpat och reagerat som jag: Efter 2 veckor steg de svåra smärtorna till OUTHÄRDLIGA SMÄRTOR! De och jag tog slut. Förmågan att utstå tortyr kanske räcker till just två veckor? Och då sökte vi alla hjälp eftersom helandet gick åt fel håll så att säga.

Hur det gick för dem vet jag inte.
Själv har jag tagit mig fram till:

 FYRA VECKOR OCH FYRA DAGAR!!!!!!!!!!!!!!!!! I´m still alive!

Efter tre veckor kunde jag resa mig ur soffan utan att skrika och inte bara sova på vänster men också höger sida, den skadade, men inte på rygg.

Jag tvättade hår och kropp, klädde mig och svimmade sedan nästan av. Satt en halvtimma och försökte bara andas utan stort flås. Sedan blev det en kort promenad i backar (Bohuslän!) till havet och det gick för att min son sköt på i ryggen, slet och drog i mig för att hjälpa mig fram till HAVET, som jag är besatt av. Där satt jag och tog emot havs-healing. Efter detta var jag HELT slut så sonen fick köpa mat etc.

Efter fyra veckor fixade jag till mig igen och tappade inte andan efter dusch mm! Det blev ingen testpromenad p g a regnet men vi var ute på restaurang och jag skrek inte en enda gång och flåsade inte som ett ånglok när jag gick! Kunde alltså vara bland folk.
Jag kan dessutom sova korta stunder på rygg!!!

Den elake kirurgen sa att läkningen skulle ta 10 veckor, fast han inte ens undersökt mig. Fuck him!
Jag är inställd på att vara hyfsat återställd efter SEX VECKOR. Orsaken är den att jag en gång bröt benet på tre ställen och det läkte efter sex veckor. 19 ledoperationer: Läkningstid: sex veckor av ben. Detta är standard, men visst, revben kanske ska ha längre tid på sig. Bara Gud vet.

Läkningstiden måste ju vara beroende av om man har ramlat, vurpat eller blivit överkört av en ångvält. I det senaste fallet dör man väl, men om inte så kan operation genomföras för att stadga revbenen så att innanmätet i kroppen inte skadas mer än minimalt.

Jag blir fort trött och trött av att sova. Jag märker att jag inte djupandas eftersom det gör ont. Kort andhämtning är inte lika bra för kroppen och det är väl därför man känner sig sjuk (eller i mitt fall sjukare än för det mesta).

Min moped är laddad och väntar på mig och solen. När solen kommer ska jag ge mig av på en kort provtur för att känna om vingarna bär eller snarare att revbenen inte blir till käppar i hjulen.
När jag klarar att åka moped och våren är här då kan jag äntligen få känna mig fri. Jag har inte vågat gå ut efter olyckan då jag var rädd att luften skulle ta slut och att jag inte skulle kunna ta mig hem igen. Min tillit till kroppen växer dag efter dag.

En gammal man på nätet skrev att han efter de brutna revbenen blev permanent handikappad och gick med kryckor eller käppar samt svåra smärtor.

Men det är ju så: Läkningen går bäst när man är ung, hyfsat bra vid 65 tydligen men senare får man räkna med att kroppen inte orkar läka sig, inte i rätt position.

Jag har otroligt bra läkkött. Kan inte ha hål i öronen om jag inte har örhängen på varannan dag. Efter ett halvår har hålen vuxit ihop.

Mina senor växte snabbt ihop med bindväven sedan jag fått protesknogar. Operationen gjordes om men allting växte ihop igen. Jag är besegrad av min kropps förmåga att snabbt läka både det ena och det andra. Det är på både gott och ont, men mest av allt något gott med tanke på min ålder.

UPPDATERING - DET HAR NU GÅTT  SEX VECKOR  MEN JAG ÄR LÅNGT IFRÅN BRA!

Att vilja bli frisk räcker ju inte. Dessvärre hade nog kirurgen rätt angående tio veckor. Jag orkar så lite att jag undrar om det ens räcker med tio veckor? Jag har inte kunnat röra mer än minimalt på mig.
Jag har rört mig minimalt i fyra år p g a fyra operationer, infektioner, tungt gips, sömnproblem, lungproblem mm. Hela tiden har jag hoppats att DEN HÄR våren ska jag försöka få igång kroppen lite mer, men det har ju inte gått p g a dessa problem.

Jag hade inte gett upp: "DEN HÄR våren ska jag komma igång lite mer." Och så bröt jag revbenen.
Ju fler år jag är sängbunden i hög grad (inte hela tiden) desto mer förtvinar musklerna både i det perifera och autonoma nervsystemet. Denna orörlighet är farlig och orsaken till att jag föll.
Det finns stunder då jag ger upp tanken på att komma igen. RA förkortar livet 10-15 år och jag skulle då kunna dö vid 68, om tre år. Man kommer inte alltid igen utan man kommer ibland till slutet av denna kropp och början av nästa liv.

Uppdatering: VECKA 8. Jag ska vara återställd om 2 veckor och det kanske jag är men det känns osäkert. Framgångarna har ju trillat ned, men mina prestanda är ändå låga. Gjorde en provtur med moppen och det kändes som om revbenen skar in i magen. Hade inte räknat med att det skulle göra så ont. Men jag testade en glest trafikerad väg, mest bestående av hål. Får väl testa snart igen, på asfalt, helst utan hål.
Det hade känns tryggare om jag hade beviljats röntgen så att jag kunde vara säker på att allt ligger på rätt plats, hur många ben som skadats och hur, men det hade vården inte råd med ... Äldre, multisjuka borde få den servicen eftersom det är svårare att läka då.