Kan Sverige verkligen skydda
alla de invandrargrupper, som har ”skyddsbehov” och i så fall HUR?
Frågorna
kan verka dumma, men det är de inte. Det är ju så att Sverige inte är
tillräckligt stort för att skydda alla från alla. Det är ingen kontinent. Så
länge antalet invandrare var relativt lågt kunde de som kom från inbördeskrig
försöka bo så långt borta från sina fiender som möjligt. Men när inströmningen
av människor från inbördeskrig blir mycket stor så ökar farorna.
De grupper som nu är på flykt från Syrien är b l
a: assyrier/nestorianer, alawiter, shi’iter, sunniter, maroniter, protestanter
och katoliker. Vissa av dessa grupper ligger i strid med de andra. Vad jag hört
går de kristna inte till attack p g a Jesu pacifistiska lära utan de dödas av
islamister eller flyr landet. T ex är intoleransen mellan alawiter och sunniter
stor. Sedan har vi dessutom andra typer av etniska konflikter som importerats
från andra länder.
Vad händer om man packar
ihop några hundra flyktingar ur dessa religiösa grupper i samma asylboende? Det
är rätt förutsägbart att risken för konflikter blir stor. Här är ett litet
antal exempel, fast det finns många, många fler:
Numera har ju
flyktingarna valet att kunna bosätta sig hos anhöriga i stället, vilket måhända
är mindre farligt, men – hur många kan packa ihop sig i samma lägenhet? Och var
och när byggs de nya, billiga hyresrätterna?
Jag har pratat med ett
par invandrare om deras syn på nuvarande massinvandring: hur de känner inför
den och om de tror att de nu och framöver kan känna sig trygga i det land där
de en gång sökte skydd;
”Sara” är en stark
kvinna, oerhört vacker, intelligent och med en förödande humor. Hon är muslim
på ett fint, personligt sätt, förmodligen shia (Iran). Hon bär inte slöja utan
låter världen få se hennes vackra, böljande, svarta hår och stora leende. Hon
tycker om att köpa vackra kläder som framhäver hennes fina figur.
Det är okey för Sara att
gå ut och dansa, ta ett glas vin och att leva västerländskt. Men hon vet ju att
det för många andra muslimer inte är det. Enligt sharialagarna skulle hon
säkert behöva stenas till döds ett flertal gånger för alla sina överträdelser.
Sara flydde för att få
leva i frihet och jämställdhet. Men nu ser hon vår stad fyllas upp allt mer av muslimer med olika inriktningar, vissa med bibehållen sharia-tro. Otryggheten
har nu blivit hennes dagliga gäst. En dag sa hon: ”Jag är rädd! Jag är rädd för
att bli dödad!”
Det finns många muslimska
kvinnor som flytt hit därför att de riskerat dödsstraff i sitt hemland, p g a
skilsmässa eller annat. Bland dem växer nu rädslan.
Jag mötte en jättetrevlig
kille i en tobaksaffär, ägd av en invandrare, för ett tag sedan. Jag hoppade in
i deras samtal med en liten fråga och sedan fördjupades samtalet med den yngre
killen snabbt. Jag fick veta att hans familj hade flytt från Irak och orsaken
var den att de var kristna. Han drog fram ett kors som annars var väl dolt
under skjortan, eftersom det var farligt att visa det för andra invandrare. ”De har bränt ned hundratals kyrkor i Irak! Sa han.” Jag
bekräftade med ett nickande att jag kände till fördrivandet av de kristna ut en
rad muslimska länder och tillade att jag själv var kristen.
Eftersom vårt samtal
kändes tryggt och gränslöst så frågade jag honom vad han tyckte om dagens
invandringspolitik? ”Jag avskyr den! Sa han. Det strömmar ju in muslimer hela tiden
– de som tvingade oss att fly. Snart är de väl alla här och då måste vi fly
igen. Jag är livrädd för att bli dödad! Vi har byggt upp en fin restaurang här
och blivit svenskar. De har redan försökt bränna ned den en gång … jag vill
inte fly igen!
Och vet du, bara för att
jag tycker som jag gör, så kallar de mig rasist!"
Jaha, då hade alltså ett
möte mellan två ”rasister” plötsligt uppstått. Det kändes märkligt – jag menar
alltså definitionen ”rasist”. För det handlade uppenbart om en dödshotad
kristen som flytt för sitt liv och kanske måste göra det igen. För att han var
rasist? Nej, för att det finns en reell, växande hotbild kring hans familj och
andra kristna. För att nu inte tala om judarna …
Sverige kan inte
fortsätta att importera inbördeskrig utan eftertanke och planering, eftersom de
internt stridande parterna då bara förflyttas geografiskt men inte mentalt –
alltså fortsätter striderna i viss mån i det nya landet. Det är vad vi som bor
i verkligheten ser och hör.
Eftersom det stod mängder
av kyrkor i flera länder i Nordafrika och Mellanöstern under många hundra år,
som numera är eller håller på att bli nedbrända, så måste det ha skett en
radikalisering inom Islam. Varför? DET är en intressant fråga att ta upp i det
offentliga rummet, liksom hur vi ska kunna skydda judar och kristna flyktingar från
stora mängder inkommande muslimer. Vissa av dem är förstås toleranta och
ofarliga, men problemet är den andel som inte är det. Flodhästen mitt i rummet
får man inte tala om, men jag känner att jag själv inte har något val. Det är folkets tystnad som dödar demokratin. Den bristfälliga demokrati som finns kvar är inte nog för att skydda dem som behöver skydd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar