MASSAGE - enklaste vägen till Himlen!

Någon som vill mig väl ringde och frågade om jag inte hade planerat att göra något trevligt snart, som kunde få mig att må bättre? (Hon vet att jag fick en del pengar för ett tag sedan.)

 ”Nej, jag kämpar för att få tillbaka min förstörda nattsömn efter min underlivsoperation. Och så väntar jag på att få en proteshand snart Efter operationen blir jag ju svårt sjuk eftersom jag inte får äta cellgift mot RA på ett bra tag. Vad ska en svårt sjuk människa med pengar till? De kom för sent."

 MASSAGE, sa min syster! Det orkar du väl? Det är ett sätt att må bättre. Jag betalar!

 Hmm, det var ju inte nödvändigt att hon betalade, men genom att lova det så pressade hon mig till att boka en tid hos en massör. Får man en gåva så brukar man ju säga Tack!

 All min fysiska och psykiska smärtan lagrar upp sig i musklerna runt axlarna (söndervärkta) och i ryggen. Där sitter  min oro och ängslan som stänger mig ute från Livsglädjen. Jag har fått massage ett par gånger förut, så det hade jag lärt mig. Men effekten sitter ju inte i mer än några timmar, möjligen en hel dag. Jag kämpade med mig själv: ”Är det värt att satsa på en så kortvarig lycka?” Tja, eftersom min syster bjöd så bestämde jag mig för att satsa.

 Valet kom att bli en man som är både osteopat och massör. Jag ville nämligen bjuda min väninna på en osteopatbehandling p g a svåra smärtor i ben och rygg. Det var lättare för mig att ge kärlek till mig själv om jag samtidigt fick ge den vidare till någon annan, det är min livsfilosofi.

 Massagebordet var annorlunda men funkade bra. Mina söndervärkta axlar hamnade i luften och slapp belastning, så att jag kunde slappna av. Massören tog i så hårt som jag önskade och det var ganska hårt. Inflammationerna skapar ju muskelknutor som ska bultas ut.

 Av hans brytning att döma gissade jag på att han hade tysk bakgrund – alternativmedicinens hemförlovade land. Det var inte helt fel gissat. Men större delen av honom var från Kosovo. Så kom vi då att jämföra svensk sjukvård med den i Kosovo och det var Sverige som drog det kortaste strået. Jag tvivlade inte ett ögonblick på det han själv tyckte och en högt uppsatt överläkare i Sverige hade sagt: ”Svensk sjukvård ligger på samma nivå som Afghanistan – om man bortser från en del mycket dyra och moderna apparater som svensk sjukvård äger.”

 Själv hade jag testat engelsk sjukvård i ett läge där Sverige svek och sedan dess var mitt förtroende för svensk sjukvård knäckt, med undantag av det fåtal läkare som ser sitt jobb som ett kall (de är få) På ett mycket osvenskt sätt berättade min massör att hans mamma nyss dött av obehandlad cancer. De åkte in till sjukhuset varje dag, men skickades hem med några käcka hälsoråd tills hon dog av sin cancer – i onödan.

 

En känsla av gemenskap skapades och jag kände stark medkänsla med killen, som var i min sons ålder. Jag kände kärleken fylla varje cell av mig medan jag andades allt djupare och oron gav upp inför trycket av de bestämda händer som knådade ut dem. Sedan var allt tyst och fridfullt i hela rummet.

 Isoleringen i hemmet har gett mig en viss agorafobi eller vad man nu kallar detta med att man börjar undvika att gå ut på stan planlöst när det inte finns någon vän att träffa.

Men nu var jag fri som en fågel och kunde flyga vart jag ville!

 

 

Där jag stod på gatan kände jag att något hänt: min rofyllda själ var nu helt öppen för att bli ledd till de människor och situationer som var bra för mig och dem, en dag som gjord för synkroniseringar.

 Jag hamnade i kyrkans diakonala hus där jag fick några fina samtal med två personer jag gillar. Jag antog senare utmaningen att spela på en bredhalsad gitarr utan bandmarkeringar. (Jag behöver smal hals)  Lugnt och metodiskt bekantade jag mig med den och med den psalm som skulle spelas. Rösten var kristallklar p g a mitt avspända tillstånd och jag ackorden klingade fint, trots den gamla gitarren.

 Det fanns ärenden jag behövde uträtta och de gick alla lekande lätt. ”Min” frissa fanns på plats trots att hon brukar var uppbokad och jag var i akut behov av en klipp.

 Där jag gick på gatan "råkade" jag passera en hälsokostaffär och den inre rösten sa: "Stopp! Du behöver köpa något här Tranbär! Jag hade årets andra urinvägsinfektion på gång och ville inte sugas ned i antibiotikaträsket, varje kur gör mig mer känslig för nästa angrepp. 

Expediten föreslog ett medel med tranbär och annat, b l a några miljoner mjölksyrebakterier för att skapa balans. Efter fem dagar med CRAN CURE var jag fri från infektionen, så att jag kunde ta det cellgift jag måste ha för att överleva!!
 

 Till sist behövde jag äta ute och när jag var mätt och nöjd "råkade det dyka upp en gäst", som jag hade haft ett spännande, andligt samtal med sist (New Age). Han blev glad att se mig, så vi fortsatte det där samtalet. Var mer påläst nu och hängde med bra i hans tankegångar. Helt klart ett spännande och dynamiskt samtal. Kändes som ett bra slut på dagen. Vi ses kanske igen på någon av de meditationsställen han nämnde.

 

Jag har nu omvärderat min syn på massage

Kropp-själ-ande är ju en helhet så det är inte märkligt om effekten slår igenom alla lagren av det en människa är. Effekten varade mer än några timmar. Det blev lättare för Livet att leda mig rätt och synkroniseringarna blev många.

 Tänk om den snåla sjukvården insåg vilket enormt verktyg massagen är för att hjälpa människor med svår värk och oro/ångest. Här kan man slå många flugor i en smäll och faktiskt åstadkomma ibland oväntade effekter av den där välmående dagen. 

 

 Mina extrapengar kommer nog i hög grad att gå till massage, nu när jag anat ”the Secret”, egen version.
 

Det är lättare att bara ligga där och andas ut än att klistra fast 100 positiva affirmationer i lägenheten.

 

Jag misstänker att äkta andlighet är att leva med lätthet och att släppa taget.