En av dem, Fred Mercury skrev den här sången för att handskas med AIDS, en "biverkning" som viss kärlek kan föra med sig. Han sjöng den bara några gånger innan rösten inte längre bar och han tynade bort. Det var ett högt pris han fick betala för sitt sökande.
WHO WANTS TO LIVE FOREVER?
WHO DARES TO LOVE FOREVER, WHEN LOVE MUST DIE?
WHO DARES TO LOVE FOREVER, WHEN LOVE MUST DIE?
Fem personer har under de senaste två åren dött i mitt lilla bostadsområde - av brustet hjärta. Jag har fått veta det först sedan det var för sent för mig att bidra med lite medkänsla. Men så hittade jag nyss en fallen ängel, med brutna vingar, nedsölade och gråa. Vissa fjädrar saknades - men hon levde!
Nu brottas jag med känslorna kring grannar som dött för "kärlekens" skull och en fallen ängel som jag inte vet hur jag ska hantera - bara att hon måste bli flygfärdig igen, för det är det hon är till för: att älska och att flyga mot himmelen.
Jag ser ett mönster i hur vi svenskar lever och tänker, ett farligt mönster. Vi matas med filmer om förälskelse som slutar med att två människor hittar "den rätte" och sedan blir allt bra? Men så är det ju inte alltid. Måste man verkligen leva inmurad i den perfekta familjen? Måste man vara lycklig? Måste all kärlek tillhöra nöjesindustrin och dating-sajterna? Finns den en större kärlek - för alla?
Jag drömmer inte längre om den stora Kärleken. Den finns - inom oss alla, och vi kan ge den till varandra.
Om du tar ditt liv så kan du aldrig mer ge en droppe kärlek till en medmänniska i nöd - och du är här av den orsaken!
Jag är kvar av den orsaken. Om vi inte skärper till oss är jag rädd att den svenska kulturen upphör att existera på sikt. Vi måste bli bättre på att se och göra det som "Folkhemmet" inte längre gör - stöttar de svaga.
Tre berättelser:
om medmänniskor, som gav sina liv för det de trodde var kärlek - en kärlek som förblödde...
1. "BENTE"
På väg från bussen mötte jag henne ibland. Hon såg mig med glada ögon och ibland växlade vi några ord. Bente verkade vara en stark och kärleksfull människa, vacker också. Utsidan var väl fernissad och utan sprickor. Jag fattade inte att det jag såg var en ståtlig farkost med hål i botten på väg mot säker undergång i stormigt hav.
Hennes leende kom sig av att hon äntligen hade mött den stora kärleken. Han var snygg och charmig med glimten i ögat. Bente lät sig dras med i förälskelsens virvlar och berusas av kärlekens sötma. Hon ägde det mesta hon kunde önska utom just denna ljuva dryck och hon tänkte berusa sig, ja, hänge sig med hela sin kropp och själ nu när hon äntligen funnit "den rätte".
Roland förvandlade livet till en fest och grått blev gult.
Han ville att de skulle ha det extra mysigt ibland och bjöd henne då på lite pulver som ökade känslan av att sväva långt över den slaskiga vardagen. Och nej, det var inte farligt, sa han. Vem drar inte i sig en lina kokain idag? Det hör ju till! God mat, exklusiva viner och likörer fanns det också. Med hjälp av Bentes pengar kunde de verkligen leva det ljuva livet! Av hans händer lät hon sig formas till det han ville ha, för kärlekens skull.
Hon sögs långsamt och omedvetet ned i drogträsket. Roland var allt för henne och varför skulle de inte kunna leva sorglöst ett tag - i nuet? Varför inte bara njuta, en stund på jorden?
När det första slaget kom kunde hon inte slita sig från honom. Och han bad ju om förlåtelse! När kokainet gick ur kroppen efter en timme kunde han bli väldigt aggressiv, men det var ju inte HAN - bara pulvret, så visst förlät hon honom. Senare kom det andra slaget - och det tredje. Drömmen började krackelera.
Famlande panikslaget i skåpen hittade hon de där pillren, som snabbt skulle kunna få henne att må bra igen. En stickande doft av marijuana nådde henne och hon rullade snabbt in det i cigarettpapper för att med en belåten suck kunna andas ut. Men majan presenterade inga lösningar på problemet. Hur skulle hon få honom att flytta från hennes lägenhet? Om hon började prata om separation skulle hon åka på rejält med stryk. Tankarna snurrade runt och runt tills hon mådde så dåligt att hon mer än gärna injicerade det Roland hade med sig hem, som present.
Jag vet inte, ingen vet, hur och varför hon fick i sig en dödlig dos. En dag kunde han inte att väcka henne mer. Själen hade flugit iväg och kroppen låg kall och livlös kvar i sängen.
Roland insåg snabbt att han hade blivit rik, bara ingen fick veta att Bente var död. Hon arbetade inte och han hade sett till att isolera henne socialt så mycket som möjligt. Han rullade in henne i en matta och i tjock plast i förhoppning att det skulle minska liklukten, som sakta övergick i stank. Han la rullen i ett hörn av lägenheten och kollade upp hur mycket hon hade på sina konton. Massor! Han visste att hennes räkningar låg på autogiro. Om han lät vissa pengar finnas kvar så kunde han köpa droger för sig och sina polare och knarka i hennes lägenhet säkert ett bra tag till.
De nyrika hyenorna köpte alla sorters droger de ville ha och gjorde snabbt om lägenheten till en knarkarkvart. När giftet spred sig i kroppen och den sköna vilan infann sig så kände de inte av liklukten.
Har fått olika uppgifter angående tiden Bente låg kvar död i lägenheten. Men det gick lång tid innan föreningen tyckte att något verkade skumt, tog huvudnyckeln och gick in. Stanken som slog emot dem var fruktansvärd och lägenheten med möbler var helt förstörd - mögel, piss och skit överallt.
Jag kan blunda och minnas hennes varma leende, medan jag frågar henne VARFÖR lät du det hända - trodde du att det var kärlek?
2. "PETER"
Han råkade ut för skilsmässa och alla drömmar om den stora Kärleken krossades. Trots att han hade arbetat så hårt, för att klara kostnaderna för drömhuset och familjen, trots allt så sprack det. Han tyckte att han hade fått det han önskat sig, men hon ville något mer och tog ut skilsmässa. Sedan flyttade X till en annan del av Sverige - med deras barn!
Där satt Peter i skärvorna av sina drömmar i mammans lägenhet. Hon hade nyss dött.
När längtan efter barnen kändes uppslitande och förlusten av allt han byggt upp skar i själen, då dränkte han smärtan i glömskans barmhärtiga drycker. Det behövdes allt större doser Vodka för att få smärtan att tiga still. Han började närma sig ett par flaskor per dag, dvs. gränsen till alkoholförgiftning.
Peter bodde granne med mig, men jag visste inte att han fanns, bara att mamman var på "hemmet". Det fanns aldrig några ljus tända och gräset på uteplatsen växte sig allt högre.
En dag kom det poliser och ambulans. De bar ut en död man ... en död man ... min granne?!
Invandrarna har väl sina problem men de håller ju ihop i stora familjer och tycker säkert synd om de stackars, ensamma svennarna, som en efter en bärs ut på bår. Vad ska de tänka?
Individualismen är totalt underlägsen kollektivismen - det är uppenbart.
En gång var skyddsnäten tätare och människor mer öppna för att umgås med varandra, mer ansvarstagande. Idag ses godheten som suspekt.
3. MARION.
Detta är ängeln med de brutna vingarna jag talade om. Hon har skadats svårt i fallet från kärlekens höjder - denna ängel som gav och gav till alla runt omkring sig, till alla som behövde omsorg. Men det fanns de som inte brydde sig om vem hon egentligen var utan trampade och stampade ned henne i mörkan jord. Så här ligger hon nu i min soffa och jag baddar henne försiktigt med fuktiga bomullstussar. Vill ju inte att fler fjädrar än onödigt ska lossna från vingarna. Jag vet att: Hon ska flyga igen!
Marions gloria har jag putsat upp och lagt i säkerhet. Den behövs inte just nu. Just nu behövs den kärlek som kan förekomma mellan människor och fallna änglar, den som är länkad till det HÖGSTA GODA!
Hennes kors blänker, när det fuktas av hennes tårar. Hon förstår inte varför hon föll. Hon ville ju bara ge sitt liv för kärlekens skull. Och jag har inte svaret, men jag håller hennes hand i min och jag sjunger sånger om Himlen för att vyssja henne till ro. Jag sjunger om den Enda, den Stora, den Sanna Kärleken. För den finns ju den med!!!
Så, älskade ängel, jag ber dig:
DU FÅR INTE DÖ! JAG BEHÖVER DIG! DU ÄR NÅGOT STORT - GLÖM INTE VEM DU ÄR!
LÄMNA GÄRNA EN KOMMENTAR NEDAN, PLEASE!
