Hur många år ska vi funktionshindrade spärras in p g a Covid 19?

Jaha, nu ska skruvarna dras åt ännu hårdare. Men vi som är singlar och sjuka med ytterst få kontakter omnämns inte.

Jag har kommunalt LSS, kontaktperson. Med denna kommer jag ut och det är väldigt viktigt sommartid. Annars också.

Men sedan i våras har det inte varit tillåtet att få åka ut med sin kontaktperson. Jag kan inte ta mig till köpcentrum och jag har bara telefonkontakt med två personer, 4 tim i veckan.

Detta skulle fortgå till januari och det var jag inställd på, men så kom nu de strängare reglerna. För de flesta blir förändringen nog inte så stor, det handlar ju mest om distans, men för mig blev det en chock att läsa att de hårdare reglerna ska gälla till 31 juni! Ska jag sitta inne en hel sommar till? Hur ska jag orka det?

Jag får ju ta reda på om detta verkligen är sant men hårdare brukar betyda hårdare. Det svartnade för mig. De få timmar min son kan ge mig gör ingen sommar. Det finns en snäll diakonissa som kan ge mig en dag i trädgården. Men att vara ute 4 gånger under sommaren laddar inte mina batterier.

Den fångenskap som många sjuka eller handikappade måste utstå p g a diverse lockdowns är inte omnämnd någonstans. Det gör ont, som om vi inte finns eller har något värde. 

Jag försökte återfå balansen efter den senaste tidens hårda slag, men jag hann inte, så nu mår jag riktigt dåligt igen. De där sjukdomarna jag har kommer nästan i skymundan för att det haglar dåliga nyheter över oss sjuka.

Glöm inte bort att vi finns, i alla åldrar!

Sluta inte älska det som är svagt! Vi behöver er medmänniskor men telefonen kastar jag snart i havet. Jag är ingen digital robot. Jag är en människa med energifält runt mig. De behöver få kontakt med andra människors. Vi är lite som fåren på ängen. Han du sett ett ensamt får på en äng? Det finns skäl till det.