MITT LIV SOM ROM (återberättat)

FÖDD: EN POJKE TILLHÖRANDE RESANDEFOLKET (romerna)
 

Alexander föddes i slutet av 50-talet, med en romsk mamma och en svensk styvpappa. Den biologiska pappan var också svensk. Uppväxten såg ut som så många andras jag lyssnat till, de vuxna barn som det gick snett för; Pappan misshandlade sina styvbarn grovt, men inte sina egna. ”Askungesyndromet” kallar jag det för.

Men misshandeln var ovanligt grov i Alexanders fall. Mamman kände sig just så hjälplös som mammor gjorde på den tiden. Hur skulle hon själv kunna försörja barnen? När det så småningom dök upp ett val, en tillflyktsort, så gjorde hon valet att stanna hos mannen, något som Alexander upplevde som ett grymt svek. Ingen fanns där för att försvara det försvarslösa barnet, och han var för liten för att slå tillbaks, så det gällde att bli vuxen snabbt!

 De sorgliga historier jag har lyssnat till har mest kommit från män som blev missbrukare p g a de känslomässiga såren. De sökte sig till Gud och kyrkan. Det var där vi träffades, vid kyrkkaffet. Vissa reste sig efter svår kamp, andra gick under i sitt missbruk.

Men Alexander sökte sig varken till kyrkan eller till spriten. Han bankade i stället ur sig sin vrede. Han skrek, slogs och beslöt sig för att hämnas på detta djävla samhälle som inte gjorde ett skit för att hjälpa honom och hans bror. Hämnden bestod ofta i inbrott i affärer och kiosker.

Alla visste hur han och hans syskon hade det, men det var ingen som vände sig till Socialtjänsten, ingen som ingrep. Däremot fanns det en djupt inrotad fientlighet mot dessa barn. Föräldrarna förbjöd sina egna barn att leka med ”tattarungarna” och en lärare sa: ”Du kommer att sluta dina dagar i fängelse!” Den fientliga inställningen fanns där överallt i omgivningen, i historiebeskrivningen, i luften, i dimman över havet och i stormen som ven i det karga kustsamhället: TATTARUNGAR!

Alexanders kriminella karriär varade mellan 5 och 30 års ålder. Han råkade bränna ned ett hus, men det var faktiskt inte meningen. Inbrotten var meningen, men han undvek villainbrott för att han insåg hur det rubbar människors grundtrygghet och tog inte till mer våld än vad som behövdes.

Tyvärr behövdes det rätt mycket våld i den värld han hade hamnat i och han tränade snabbt upp sig i konsten att slå ned en fiende. Det verkade vara nödvändigt att kunna sånt i Alexanders värld.

Bilarna ”lånade” han ju bara innan han lämnade dem någon annanstans, men i gott skick. Det fanns faktiskt ett samvete även om det gick i fyra nyanser av grått. Vaddå? Hans morfars far och dennes far – de hade ju också ägnat sig åt kriminalitet – det låg väl i blodet, i generna? Gjorde han inte just det som alla förväntade sig av honom?

Vad skulle han ha gjort i stället? Vilka val har en zigenare, som hans morfar t ex? Han som blev såld som slav vid 5 års ålder!

Den första motorcykeln lånade Alexander när han var 10-12 år och den första inköptes vid 11. Vem behövde en körskola när det fanns kompisar som kunde ge goda råd? Och det visade sig att det gick bra att köra både MC och bil utan körkort. Ha! Vem behövde samhällets samtycke! Han kunde minsann klara sig på egen hand. Samhället hade han tidigt upplevt som en motståndare. Samhället bestod av folk som inte gillade tattare. Så var det bara. Så vad annat kunde han göra än att hata tillbaks?

Om samvetet hörde av sig så var det mest i samband med bråk, då någon hade fått lite väl mycket stryk. Det blev lätt så när flera killar på en gång fått för sig att märka tattarungen, en unge som hade bestämt sig för att aldrig någonsin bli besegrad av det liv som ville honom så illa. Styvpappan hade verkligen lärt honom att slåss, men utan tanke på att han i sin styvson en dag skulle finna sin överman.

Alexander var 13 år då han satte så mycket skräck i pappan att han stack för gott och lämnade familjen i fred. Men detta lugn infann sig för sent. Vid 14 års ålder var det dags för ungdomshem. Sedan blev det pojkhem, sedan ungdomsvårdsskola och - sedan - MÅL: FÄNGELSE! En kriminell karriär var fullbordad, nästan. Läraren sa ju att han skulle sluta sitt liv på fängelse och då fick det väl bli så.

Alexander blev frisläppt med vissa mellanrum och då blev livet som vanligt igen, med vissa besök på arbetsförmedlingen, men bara i syfte att lura av dem lite bidrag. Något förtroende för samhället kunde inte byggas då – det var för sent. Om han kunde lura av samhället lite pengar så var det ju bra, men att förvänta sig hjälp därifrån var lika idiotiskt som att tro på jultomten! Om han tvingades iväg till någon arbetsplats så dök han upp där berusad, så att han blev uppsagd innan han blev anställd och åkte ut ur grottekvarnen direkt. Svenssonlivet var till för Svensson, inte för en tattarunge.

 I all bedrövelse som jag känner inför denna livsberättelse så måste jag säga att det tycks finnas vissa drag som ofta dyker upp hos romer: en okuvlig vilja att överleva trots allt, förmåga att uthärda smärta, att gå med stolta steg i motvind, att hitta egna vägar till överlevnad och att inte lägga sig platt inför motgångarna.

Brottslighet finns det inget gott att säga om, men: Vem stjäl? Den som är hungrig. Vem är hungrig? Den som ställts utanför samhället och inte hittar någon väg in i det, utan att behöva krypa. Alexander kröp inte.

 Min reflektion kommer sig av att de flesta jag har lyssnat till, som blivit svårt misshandlade som barn har knäckts och dött i förtid.  Mycket temperament och vrede kan kanske vara en motkraft, ett vredeståg till Livet? Jag tror att det var detta tåg, som tog Alexander tillbaka till livet, ut ur det djupa hatmörkret, ut ur destruktiviteten och till en konstruktivare sätt att handskas med livet – samma drivande kraft – men riktad åt rätt håll: Godhetens.

Även om det ingick arbete i fängelsevistelserna så ingick det också mycket ensam tid eller ibland isolering. Som vi vet kan ju isolering bryta ned människor, men inte Alexander.

Han vände sin tankekraft utåt och ”gick iväg ut på sta’n”, inte med sin kropp alltså, bara med sin själ. Så även om han kropp fanns i fängelse så var hans själ i frihet. Han kunde styra sig självt mentalt och med åren tilltog denna tankekraft som även förde honom till de inre djupen i hans själ: det undermedvetna och det allmedvetna.

 

I sitt andetillstånd upplevde han ett tidigare liv som indian, en stolt krigare, en som aldrig gav upp och som hämtade sin kraft i kontakten med den Store Anden. Förvissningen om hans verkliga jag växte år från år och han kände sig allt mer beredd för slutstriden: den mot sina egna demoner, den värsta fiende vi kan ha: oss själva!

Till sist arbetade sig denna inre, goda kraft upp till ytan och så vaknade Alexander en natt klockan tre av en stark inre röst som ropade: ”Nej, nu får det vara bra!” Nu fanns det ingen väg tillbaka, det visste han, men det fanns en väg framåt. Och den skulle han komma att gå på, från 30 års ålder och uppåt, efter 16 år i fängelse.

 Visst var det tufft att bryta kontakten med gamla kompisar och den gamla livsstilen, men det var dags nu: att leva enligt hjärtats egen lag: att inte skada någon och att försörja sig på ett ärligt sätt.

Han startade eget som bilhandlare och försäljare av annat med. (Här gick han faktiskt i sina förfäders fotspår, fast de sålde hästar i stället för bilar.) Han vägrade ha mer än nödvändigt att göra med det samhälle som hade svikit honom så. Han vägrade ta emot någon form av bidrag eller hjälp i någon situation. 

Det han hade funnit inom sig av Evigheten, och ett tidigare liv som en stolt krigare, en indian beredd att slåss för stammens överlevnad - detta blev en motor, en kraft som drev honom framåt och inget förakt, inga fördomar skulle mera få makten att föra honom in i mörkret.

ETT ROP FRÅN EGIVHETEN EKADE INOM HONOM: GLÖM INTE BORT VEM DU ÄR!
 

 

 

När han blev fri igen och njöt av milslånga promenader var detta den musik han hörde inom sig:

 Och varje steg, varje andetag bar denna ordlösa bön:
 

 

 

Min första kontakt med Alexander fick jag medialt, därför att någon ville veta vem han egentligen var. Jag hade aldrig gått ned så djupt i meditation för att finna en annan människas ande, som den gången, men jag bestämde mig för att ställa alla mina sinnen, både naturliga och övernaturliga till sanningens tjänst.

Då kastades jag in i det tumult, det brutala våld och eldar av ångest, som utgjort den första delen av Alexanders liv. Ordet VÅLD stod skrivet över himlen och jag kände en hand på min strupe. Jag tänkte: "Shit, vad har jag gett mig in i. Vem vill vara medium om det ska vara så här påtagligt?" Men sedan, helt plötsligt, frigjordes hans ande och flög uppåt mot himlen, som en lysande stjärna. Detta var något fantastiskt jag aldrig varit med om. Det var som om han föddes på nytt. Och stjärnan for iväg uppåt, utan tyngd, utan att något skulle kunna dra den ned igen - in i det Eviga Ljuset.

På nyårsafton tyckte jag, som ursvensk, att det kunde vara lämpligt att spå min vän zigenaren. Visst brukar det vara tvärtom men det är kul att slå sönder gamla klichéer. Det första kortet skulle visa var han stod i sitt liv just nu. Han fick upp ett kort som var mycket vackert: en människas vandring ibland höga berg, allt högre in i ett guldaktigt ljus. Det stod ett ord på kortet: RESANDE

Vi ryckte till båda två, för kortet var verkligen rakt på sak och godheten sa: "Jag vet vem du är och vart du är på väg!" Vill tillägga att vi mediterade och bad till det högsta goda först. Ingen av oss är intresserad av andra makter.

Mitt eget kort visade på den fångenskap jag upplever som sjuk och särskilt när jag nu står inför en väldigt svår operation. Men en nomad valde att resa den här vägen och slå sig ned i ett av mina tomma rum, så att jag fick se in i en annan människas värld och de världar han bär med sig, med kunskaper jag inte hade. Vi är alla varandras lärare.


 

ROMER - Folket Utan Hemland.

Just nu är romer det ständiga samtalsämnet. Samtidigt har jag tillfälligtvis en inneboende rom. Alltså insåg jag att jag att det var dags nu att ta reda på mer om detta märkliga folk. Det jag snart insåg var att det är fullständigt ute att vara nomadfolk - såå fel!

Homo Sapiens har varit samlare/jägare/nomadfolk större delen av sin tid på jorden och blev mycket sent i historien bofasta. Alltså var det inget konstigt med det rörliga liv som många indianer, aboriginer, samer eller romer levde. Men eftersom de flesta folk blev bofasta och ägde mark så blev frågan vilken mark nomaderna ägde? Svaret var ju: ingen mark alls! Och de bofastas respons: Ut härifrån! Detta är inte ert land!

Det blev allt svårare för nomadfolken att överleva p g a klimatförändringar med brist på djur och växter, men också samhällsförändringar. De bofasta människorna trängde undan nomadfolken och en mängd tragedier utspelades. Många hamnade i någon form av reservat, tappade sin folksjäl och kultur, hamnade i slaveri, förföljdes, dödades eller stöttes ut.

Jag tänkte inte gå in på de rumänska romernas problem just nu, men sen. Tycker vi behöver fundera över våra egna romer ett tag och hur de har haft det. Vi ska inte heller blanda ihop de svenska med dem som kommer hit från Rumänien. Det finns en del rånarligor ibland dem och detta ska de svenska romerna inte behöva sota för, då de i hög grad är integrerade.

Orsakerna till att romerna lämnade Indien ca år 1000 är oklara. Förmodligen var de kastlösa och kände sig utanför. De lär ha flytt undan muslimerna för att inte bli lydfolk under dem, såsom ofta skedde. Dessvärre gick det inte så bra i Europa heller. De flesta hamnade i östra Europa och blev där snart förslavade. Men vissa reste vidare. Till Sverige kom Resandefolket på 1500-talet. Detta är det äldsta av de olika romska folken.

Det jag undrade var: Vad levde romerna av? Man kan ju inte livnära sig på att bara resa runt. Faktum är att det fanns mycket som romerna var duktiga på. Ett exempel är underhållning i form av Cirkusar. Detta livade upp oss andra före Tv:ns tillkomst.

Många var duktiga på hantverk som kopparslageri, förtenning, silversmide, att slipa knivar eller plogar, och tillverka hästskor. Hästar var man bra på att sköta och fungerade som hovslagare, valackare och kunde tillverka häst-tillbehör av olika slag. På marknader sålde man ofta hästar och för övrigt ägnade man sig åt försäljning. Man sålde grytor, knivar, mattor, knivar mm. Vissa ägnade sig att spå och vad vet jag - vissa kanske var bra på det?

De hjälpte ibland till i jordbruket.

De var duktiga soldater och deltog vid behov i krig.

Med tanke på dagens stora köpcentrum så behövs den här typen av försäljare inte mer och det behövs ju utbildningar till hovslagare och annan skötsel av hästar. I dagens samhälle är det nödvändigt att bli någorlunda bofast, skaffa utbildning och assimileras, tyvärr. Att hålla fast vid att leva i storfamilj och att leva enligt sina gamla traditioner är nästan omöjligt i Sverige. Många har nått långt i fråga om assimilation. En stor del av regeringen består av ättlingar till romer, tänka sig!

Det tragiska är att läsa om hur romerna under sin tid i Sverige ständigt jagades bort ur kommunerna p g a lösdriverilagen. Man skulle vara bofast och ha jobb - jobb fanns det då för alla. De hade ofta dödshot över sig och var som jagade djur, väldigt långt in i vår tid. Tvångssteriliseringar förekom ända till slutet av 60-talet. Slaveri fanns i slutet av 1800-talet. Inte förrän på70-talet började man arbeta på att erbjuda bostäder, skola osv. Innan dess kunde ju inte barn gå i skolan eftersom deras familjer drevs bort. Innan dess gick det inte att utbilda sig och få vanliga jobb.

Alla måste få en chans och nomadfolk flera. Det är inte lätt att ställa om hela sin kultur. Jag tänker på den inuitiska kulturen som rasat p g a klimatförändringar och ungdomarnas oförmåga att leva på annat sätt än de traditionella, vilket ledde till massjälvmord. Aboriginerna blev i hög grad bidragsberoende missbrukare i trista förorter. Och vem ska man anklaga?

Under Förintelsen utraderades mellan 0,5 och 2 miljoner romer.  Och under denna tid vägrade Sverige att ta emot invandrandande romer, dvs man lät dem bli avrättade av Hitler! Men, trots att judarna efter detta fick ett land så fick romerna inte det. De fortsatte att vara de statslösa!

Nå, romer fortsatte att driva omkring och tvingades också till det genom avvisningar, så att de inte kunde assimileras. Jag är glad att Sverige har kommit en bra bit på väg, men historien och fördomarna har de emot sig. Det tar tid att få det rätt som varit fel i hundratals år.

Jag tänkte berätta om mitt möte med en man som föddes till ett liv som "tattarunge": om hatet, kriminaliteten och senare Insikten: Jag ÄR, något mer än ett naturens misstag. Folkslag kan gå under, utan att det är deras eget fel. Han kände delaktigheten med dem som vandrat iväg från norra Indien, Mongoliet, över Berings sund, under istiden, till Grönland, till Amerika: indianerna, inuiterna. Dessa och andra nomadfolk har kämpat hårt för ett liv i frihet, för närheten till varandra och naturen. De kämpade med kraften de fick till den store Anden.

Läs mitt nästa inlägg:

Om mannen som bröt upp ifrån de fördomsfulla tankar som fängslat honom och hatet som gjorde honom kriminell, för att finna sitt eget universella Jag, genom förbindelsen med den stora Ande som följt många stolta krigare i deras kamp för överlevnad under och efter istider. Han liksom hörde ropen från de gamla nomaderna eka i sin själ: gå vidare, stanna inte upp och frys ihjäl i den kalla snön! Du ska finna ett inre, varmt land, där du kan bo!

GÅ VIDARE!

ÖKAD OJÄMLIKHET I SVERIGE ÄR BRA!

Jag blev uppringd av lokalpressen en dag då jag tydligen gick att prata omkull. Jag sa ja till några månaders nyheter från grävande journalister, som skulle ge en mångsidig belysning av samhället, hoppades jag. Hade dåligt samvete för att jag hade läst för mycket ”alternativ media”.

 Lokala nyheter kan vara bra att ha och lite semester från invandrarfrågor. Men, det där var ju bara ett önsketänkande. Det är trots allt valår. All traditionell media sysslar bara med en enda sak: att försöka avvärja hotet från SD och övertyga befolkningen om att ju mer invandrare vi tar in desto bättre. Det finns inga kostnader, bara vinster. Det finns bara EN åsikt, som är rätt. Så, jag borde väl inte ha gått i taket när det redan på Bohusläningens ledarsida stod:

 INVANDRING INGET HOT MOT VÅR VÄLFÄRD

 Den som skrivit ihop artikeln var Svend Dahl, Liberala Nyhetsbyrån (14-01-20) På bilden ser jag en ung, frisk, stark man, som verkar fullt kapabel att ta hand om sig själv genom att arbeta och skaffa sig försäkringar mot det mesta: arbetslöshet, sjukdom, död och reinkarnation. Jag noterar att han bor på det välmående Södermalm, i en gammal, fin lägenhet som givetvis kostar några miljoner. Den ligger ett stenkast från Långholmen, den blomstrande, fina oasen i Stockholms djungler. Där finns caféer, parker, och gott om vatten, där solen kan tindra när den är framme. Ännu en person med den enda rätta åsikten som bor långt bort från den multikultur de säger sig älska.

 Dahls artikel börjar med att beröra Storbritanniens rädsla för en invasion av rumäner beredda att utnyttja det engelska välfärdssystemet fr o m 1 januari 2014. (Daily Times) Men enligt Dahl visade en enkel sökning på nätet att denna rädsla var obefogad. Ingen invasion hade ägt rum denna dag.

 Även vi som inte är grävande journalister kan ju göra en enkel sökning på nätet och en sådan visade att UK uppvisar en trend med stadigt ökat antal rumänska arbetare, ca 50 000 per år. Migration tar tid. De rumäner som får jobb inom tre månader ligger ju inte samhället till last. Men de kommer från ett mycket fattigt land, där en läkarlön kan ligga på 3000 kr/mån. Ökad migration från fattiga länder leder gradvis till dumpade löner. Önskvärt från företagarhåll, men ej önskvärt för övriga, som vill behålla sitt välstånd. Fråga en svensk lastbilschaufför vad han tycker om lågprisarbetarna – d v s om den finns någon svensk chaufför kvar.

 http://www.channel4.com/news/immigrants-romania-bulgaria-workers-eu-migration-watch

 Utvidgningen av EU har INTE lett till någon social turism, påstår Dahl. Nähä? Men alla dessa hundratusentals rumänska romer, som tigger på gatorna i Europa – räknas inte de in i begreppet ”social turism”?

 

Denna sociala turism beror på att EU gav medlemskap till ett u-land, som struntar i de mänskliga rättigheterna. Rumäniens obarmhärtiga exkluderande av romerna strider ju i hög grad mot dessa. Man murar ut dem, isolerar dem, ger en barnfamilj typ 400 kr/mån att leva på. De lever i kåkstäder utan el, vatten etc. EU-bidragen går till korruption i stället för till romsk välfärd. De har bara utnyttjat 20 % av möjligheten till bidrag åt denna grupp som de hatar och lassar helt sonika över hela försörjningsansvaret på övriga EU-länder. Är det så konstigt att vissa av oss vill gå ur EU?

Nej, jag är inte elak, jag ger gåvor till tiggande romer och jag har en svensk, hemlös rom boende hos mig, men jag anser ändå att Sverige inte kan försörja hela världen och samtidigt ge sina egna medborgare välfärd. Det finns gränser för hur mycket jag eller ett land kan hjälpa andra länder, om man vill bibehålla sin välfärd. Är det numera något fint med självutplåning? Att hjälpa inom rimliga gränser är empati med helt öppna gränser är självmord.

 Sedan var det dags för Bohusläningen att attackera Sverigedemokraterna och deras bisarra tanke att invandringen skulle kunna utgöra ett hot mot välfärdsstaten. Trist att en lokaltidning inte kan hålla en mer neutral linje och öppna upp för läsare med olika inställning till denna världsomvälvande fråga, som svenskarna borde ha fått folkomrösta om, i likhet med Schweiz.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/schweiz-kan-rosta-om-invandring/

Men i stället skräms de som vill minska invandringen till tystnad genom propaganda och antidemokratiska metoder. Och några "oberoende" Tv-kanaler finns ej kvar.

 OM invandringen ger en enorm vinst så borde de mest invandrartäta kommunerna vara de rikaste, eller hur? Varför är alla dessa goda ”antirasister” så ointresserade av statistik?

Den finns tillgänglig, b l a på nationalekonomen Tinos blogg: fakta som visar hur skatteunderlaget är starkast fallande i de mest invandrartäta kommunerna:

 http://www.tino.us/2013/08/invandring-och-ekonomiskt-utveckling-i-malmo-botkyrka-och-sodertalje/

 Rubriken för Dahls artikel var alltså att invandringen inte utgör något hot mot välfärden, i strid med mängder av bevis för att så är fallet. Men bristen på förnuft och logik förvärras senare i artikeln radikalt, då Dahl börjar citera en annan nyliberal debattör, Fredrik Segerfeldt:

 ”ÖKAD OJÄMLIKHET I SVERIGE ÄR ETT PRIS SOM ÄR VÄRT ATT BETALA OM DET PÅ DEN GLOBALA NIVÅN HJÄLPER MÄNNISKOR ATT FÖRBÄTTRA SIN SITUATION GENOM ATT MIGRERA,”

Wow! Jag satte morgonkaffet i halsen. Kunde knappt tro mina ögon: ökad ojämlikhet är ett pris som är värt att betala – för Vem?  För de tusentals hemlösa svenskarna? För alla sjuka som inte får den vård de borde få och de som dör i vårdköerna? För de gamla som inte kan klara otrygghet och ensamheten hemma, men nekas äldreboende? För handikappade som förlorar sina assistenter, sitt liv, i de stora besparingsvågorna. Ska dessa betala priset? (Det ser nämligen så ut)

 Eller är det ”värt att betala” för de rikaste som är försäkrade upp över öronen, för eliten, för ett fåtal som äger det mesta av jordens tillgångar och genom massinvandring kan få tillgång till nästan gratis arbetskraft? Beträffande eliten är det inte troligt att man behöver betala någonting, men man kan ev. skaffa sig "slavar" och ett bekvämare liv.

 När jag följer upp Segerfeldts idéer blir jag förskräckt: Han vill ha obegränsad invandring och låta alla som vill få komma hit och de ska då erbjudas 2 500 kcal ris/dag så att de kan överleva, möjligen lite mer bidrag så att de kan köpa varma kläder, vilket kan behövas i de kåkstäder som Segerfeldt förespråkar i sin nya, globala värld – the New World Order?

 

Jag antar att Sveriges fattiga också ska ned på risdiet och bo i skjul för att skattepengarna ska räcka till när gränserna raderas ut: ett ojämlikt slumsverige där våldet och kriminaliteten snart blir olidlig. Denna slum-vision är alltså nyliberalernas? Seriousley?

 

 

NYLIBERAL SLUMSVISION: SVERIGE 2020

 

 

 

Läs mer om denna framtidsvision på Tinos blogg:

 

 http://www.tino.us/2014/01/svds-paulina-neuding-krossar-fredrik-segerfeldt/

 Svend Dahls artikel slutar sammanfattningsvis med orden: ”Det är ingenting som hotar välfärden".

 

Nej, naturligtvis inte, ingenting annat än vansinnet.

 Skrämd av den nyliberala drömmen med kåkstäder och ojämlikhet för de flesta ringde jag genast upp växeln och sa upp tidningen. Den är väldigt tunn numera och det kan jag förstå. Den ska visst upphöra framöver.

 För länge sedan var det en tidning jag använde mig av i kampen för ett mer jämlikt samhälle, inte mindre. Tidningen hjälpte mig att få vara ett språkrör för människorna på samhällets skuggsida. De publicerade både det jag skrev eller det mina hemlösa vänner hade att berätta om välfärdens förfall. Att arbeta lokalt för välfärd kändes rätt, även att söka hjälpa ett begränsat antal invandrare.

 Men att arbeta för ett mer ojämlikt samhälle det är inte min uppgift. Det överlåter jag gärna åt Bohusläningen att göra på egen hand!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VÅLDET MELLAN INVANDRARE

Kan Sverige verkligen skydda alla de invandrargrupper, som har ”skyddsbehov” och i så fall HUR?

 

Frågorna kan verka dumma, men det är de inte. Det är ju så att Sverige inte är tillräckligt stort för att skydda alla från alla. Det är ingen kontinent. Så länge antalet invandrare var relativt lågt kunde de som kom från inbördeskrig försöka bo så långt borta från sina fiender som möjligt. Men när inströmningen av människor från inbördeskrig blir mycket stor så ökar farorna.

 De  grupper som nu är på flykt från Syrien är b l a: assyrier/nestorianer, alawiter, shi’iter, sunniter, maroniter, protestanter och katoliker. Vissa av dessa grupper ligger i strid med de andra. Vad jag hört går de kristna inte till attack p g a Jesu pacifistiska lära utan de dödas av islamister eller flyr landet. T ex är intoleransen mellan alawiter och sunniter stor. Sedan har vi dessutom andra typer av etniska konflikter som importerats från andra länder.

 Vad händer om man packar ihop några hundra flyktingar ur dessa religiösa grupper i samma asylboende? Det är rätt förutsägbart att risken för konflikter blir stor. Här är ett litet antal exempel, fast det finns många, många fler:

 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/13-aring-dog-i-brak-pa-asylboende_8779250.svd

 http://fagersta-posten.se/nyheter/2.4365/1.2307258-knivman-greps-efter-brak

 http://stromstadstidning.se/nyheter/stromstad/1.1707194-brak-uppstod-pa-asylboende

 http://alingsastidning.se/kategori.asp?id=8519&sidnamn=ALINGS%C3%85S

Numera har ju flyktingarna valet att kunna bosätta sig hos anhöriga i stället, vilket måhända är mindre farligt, men – hur många kan packa ihop sig i samma lägenhet? Och var och när byggs de nya, billiga hyresrätterna?

Jag har pratat med ett par invandrare om deras syn på nuvarande massinvandring: hur de känner inför den och om de tror att de nu och framöver kan känna sig trygga i det land där de en gång sökte skydd;

 ”Sara” är en stark kvinna, oerhört vacker, intelligent och med en förödande humor. Hon är muslim på ett fint, personligt sätt, förmodligen shia (Iran). Hon bär inte slöja utan låter världen få se hennes vackra, böljande, svarta hår och stora leende. Hon tycker om att köpa vackra kläder som framhäver hennes fina figur.

Det är okey för Sara att gå ut och dansa, ta ett glas vin och att leva västerländskt. Men hon vet ju att det för många andra muslimer inte är det. Enligt sharialagarna skulle hon säkert behöva stenas till döds ett flertal gånger för alla sina överträdelser.

Sara flydde för att få leva i frihet och jämställdhet. Men nu ser hon vår stad fyllas upp allt mer av muslimer med olika inriktningar, vissa med bibehållen sharia-tro. Otryggheten har nu blivit hennes dagliga gäst. En dag sa hon: ”Jag är rädd! Jag är rädd för att bli dödad!”

Det finns många muslimska kvinnor som flytt hit därför att de riskerat dödsstraff i sitt hemland, p g a skilsmässa eller annat. Bland dem växer nu rädslan.

 Jag mötte en jättetrevlig kille i en tobaksaffär, ägd av en invandrare, för ett tag sedan. Jag hoppade in i deras samtal med en liten fråga och sedan fördjupades samtalet med den yngre killen snabbt. Jag fick veta att hans familj hade flytt från Irak och orsaken var den att de var kristna. Han drog fram ett kors som annars var väl dolt under skjortan, eftersom det var farligt att visa det för andra invandrare. ”De har bränt ned hundratals kyrkor i Irak! Sa han.” Jag bekräftade med ett nickande att jag kände till fördrivandet av de kristna ut en rad muslimska länder och tillade att jag själv var kristen.

Eftersom vårt samtal kändes tryggt och gränslöst så frågade jag honom vad han tyckte om dagens invandringspolitik? ”Jag avskyr den! Sa han. Det strömmar ju in muslimer hela tiden – de som tvingade oss att fly. Snart är de väl alla här och då måste vi fly igen. Jag är livrädd för att bli dödad! Vi har byggt upp en fin restaurang här och blivit svenskar. De har redan försökt bränna ned den en gång … jag vill inte fly igen!

Och vet du, bara för att jag tycker som jag gör, så kallar de mig rasist!"

 Jaha, då hade alltså ett möte mellan två ”rasister” plötsligt uppstått. Det kändes märkligt – jag menar alltså definitionen ”rasist”. För det handlade uppenbart om en dödshotad kristen som flytt för sitt liv och kanske måste göra det igen. För att han var rasist? Nej, för att det finns en reell, växande hotbild kring hans familj och andra kristna. För att nu inte tala om judarna …

Sverige kan inte fortsätta att importera inbördeskrig utan eftertanke och planering, eftersom de internt stridande parterna då bara förflyttas geografiskt men inte mentalt – alltså fortsätter striderna i viss mån i det nya landet. Det är vad vi som bor i verkligheten ser och hör.

 Eftersom det stod mängder av kyrkor i flera länder i Nordafrika och Mellanöstern under många hundra år, som numera är eller håller på att bli nedbrända, så måste det ha skett en radikalisering inom Islam. Varför? DET är en intressant fråga att ta upp i det offentliga rummet, liksom hur vi ska kunna skydda judar och kristna flyktingar från stora mängder inkommande muslimer. Vissa av dem är förstås toleranta och ofarliga, men problemet är den andel som inte är det. Flodhästen mitt i rummet får man inte tala om, men jag känner att jag själv inte har något val. Det är folkets tystnad som dödar demokratin. Den bristfälliga demokrati som finns kvar är inte nog för att skydda dem som behöver skydd.

 

 

 

 

 

 

 

Vill ha läkare som TALAR SVENSKA!

SPRÅKFÖRBISTRING!

Året började med en urinvägsinfektion och besökt på närakuten. Där fick jag träffa samma läkare som min son blivit så besviken på eftersom han inte gick att prata med. "Han såg indisk ut." Jo, det gjorde han. Och det stör mig inte alls, utan det var hans stora tystnad som störde mig. Han ställde korta frågor och jag svarade, men fick inga eller obegripliga svar. Hur mycket/litet svenska kunde denna läkare egentligen förstå?

Eftersom mitt fall var rätt enkelt - urinstickan visade ju vad problemet var - så kunde jag få ett recept i min hand. Men kommunikationen var 0 och jag bävar inför nästa gång jag måste försöka göra mig förstådd inför denna kalla, tysta man. Hans blick var så nedlåtande att jag nästan förintades. Jag funderade över vilken kvinnosyn han bar med sig?

Han ställde mycket korta frågor. Jag gav komplexa svar, som lämnades helt okommenterade. Förstod han ordet "tredagars-penicillin-kur" eller "tiodagars"? Jag svävade i total ovisshet eftersom han var envist tyst. "Jag vet att jag överlever Tetracyklin!" "Finns inte! var hans svar." Vaddå? Det klart att det finns, men det är inget förstahandsval idag. Man bekämpar överanvändning av bredspektrumantibiotika. Vad var det som inte fanns? Hans ordförråd eller hans respekt för mitt intellekt? Räcker detta som grund för en läkare att stå på i dagens brist-Sverige?

När jag efter flera timmars väntan och genomfört besök vacklade ut till sonens bil tog vi oss till Mac Donalds för att snabbt få något i magen.

Jag konstaterade att invandrartjejen som betjänade mig där talade perfekt svenska, log mot mig och fick mig att må lite bättre. Sanningen är den att butiksbiträden och liknande talar oerhört mycket bättre svenska än många av dagens invandrade läkare. Det är många som märkt av detta och skulle vilja säga till politikerna:

Hallå, där uppe - vi som är sjuka behöver få TALA med en läkare som FATTAR vad vi säger och kan SVARA oss på ett sätt som vi förstår utan svårighet. I annat fall får ni ge oss svensktalande TOLKSERVICE! 

Det finns personer med språkliga störningar, nedsatt hörsel eller allmänt nedsatta, som inte orkar med gissningslekar i svaga lägen. En läkare är en slags healer, en person som kan hjälpa till i helandeprocessen inte bara med recept utan också med bekräftelse, medkänsla och värme. 

Den bästa reumatolog jag någonsin haft är en sydeuropeisk mix, kanske född i Sverige? Vet ej, men han talar absolut perfekt svenska, har en fantastisk utbildning i bagaget (engelsk?), upplever sig kallad av Gud att hjälpa reumatiker (kristen?) och ser till att bokstavligt och bildlikt befinna sig på samma nivå som patienten, förtroligt nära. När jag går ifrån ett sådant läkarmöte känner jag mig glad och upplyft, även om något mindre roligt har kommit fram. Han funkar helt enkelt som en healer ska.

Jag vet att det råder läkarbrist, men vi som bara talar svenska och engelska måste faktiskt få en ärlig chans. Höj svenska-kraven på invandrarläkare!

Under min lilla måltid på Mac Donalds studerade jag människorna runt omkring, eftersom jag så sällan kommer ut numera. 90 % var invandrare och av dem var det påfallande många som inte talade svenska med varandra, fast min erfarenhet säger att rätt många kan hyfsad svenska.

Min åsikt angående denna "anpassning till det svenska samhället" är att den saknas och är efterlängtad av de få svenskar som ännu finns kvar i mindre städer och i förorter. Just språket är en starkt förenande kraft! Om folk runt omkring mig bara talar ett språk som jag förstår så får de se ut hur sjutton som helst. Jag skulle ändå uppleva dem som svenskar, men inte annars.

Det är spännande att resa ut i världen och möta främmande folk, kulturer och språk. Det är, eller var, skönt att återvända till Sverige och plötsligt förstå vad människor runt mig sa. Men det Sverige som nu formas är inte mitt hemland eftersom jag inte kan förstå vad människor på matställen, gatan, affärer osv talar om. Jag har ingen aning om vad grannen på uteplatsen säger. Det är ju ett övertag för dem, att jag inget förstår.

Det ingår i nordeuropeisk kultur att visa hänsyn gentemot människor i ett annat land, där man tillfälligt bor genom att tala sitt eget språk med en landsman relativt tyst och diskret, för att inte skapa en känsla av utanförskap/främlingskap hos människor runt omkring.

Men det inser jag inte ingår i många andra kulturer. Så, då är fråga om invandrare bör gå på kulturkurs och lära sig visa bättre hänsyn till svenskarna i denna fråga eller om vi ska köra med apartheid i stället: De som vill tala ett visst språk får bo i samma område?

Det invandrare tillför vårt land är inget problem, bara något bra. Men det existerar problem - som man inte kan tala om eller söka lösningar på p g a rasist-stämplingen. DETTA är Sveriges största problem 2014! Debatten är helt låst och ligger på pajkastarplanet. Jag väntar fortfarande på att den seriösa debatten ska börja.

Flera Skäl Att Överleva 2014!

Ett nytt år och flera skäl att försöka överleva det, för oss som kämpar här i tåredalen:

Ett av de främsta skälen, som jag ser det, för att vi alla är älskade, vare sig vi förtjänar det eller inte, p g a vår storhet i all vår litenhet. Och den kärleken kan vi dela med andra. Därför har livet en mening.

Alla behöver det och jag tror att alla har den - den kärlek som är större. Jag menar inte den där förälskelsen som sliter hjärtat i bitar, utan den som övervinner allt.

En av de större kärlekarna, som jag ser det, är den medmänskliga kärlekan, Vänskapen. Glöm aldrig bort den! Jag älskar den skotska sången nedan, som säger att vi måste ta vara på denna kärlek och dricka dess te ända till sista droppen. Skottarna använder gärna denna sång vid högtidliga tillfällen, som t ex Nyårsafton. Please, enjoy! (Tack till min skotske vän för allt fint han gav mig att njuta av i detta liv och de vänner från andra länder han förde mig i kontakt med!)

Jag har blivit mycket ensam p g a mina sjukdomar, men just nu är jag inte ensam därför att någon jag känner råkade bli hemlös och jag råkar ha ett gästrum. Så fint det är när vi människor kan hjälpa varandra. Om inte jag fanns skulle han varit i klistret just nu. Om inte han fanns skulle jag haft en ensam nyårsafton och vinter. Jag har medvetet ett gästrum eftersom jag alltid känt för att hjälpa just hemlösa. Kanske för att jag själv, som barn, kände mig hemlös i all kärlekslöshet, kanske p g a mina autistiska drag som ställde mig utanför. Att vara därute i kylan - det är svårt - det har livet lärt mig.

Jag vet inte vilka utmaningar som ligger framför dig detta år. För mig är det svårt att andas och jag väntar på att få komma till en lungklinik. Samtidigt står jag i kö för en mycket svår protesoperation. Behöver i stort sett en ny högerhand. Vissa bedövningsmetoder funkar inte på mig så jag behöver narkos - hur går det ihop med andningen? Jag fattar inte hur eller om jag kan sövas eller om jag kan få morfin efteråt p g a mina dåliga lungor. Det kör ihop sig, det gör det, efter 40 års kamp med ledgångsreumatism och Sjögrens syndrom. Nu börjar även inre organ ge upp.

Som jag ser det så kommer jag att överleva om den högre makten vill att jag finns kvar här för min son och andra människor som kan behöva min hjälp. Om det är dags för mig att gå vidare in i Ljuset så blir det så.

Jag lyssnar på min inneboende väns berättelser om det tuffa liv han har levt och att han i princip har dött 100 ggr, men av något skäl inte gjort det. Han hängde kvar i livet, bröt med sitt djupt destruktiva liv och började kämpa sig uppåt. Jag fick se detta vid ett tillfälle då jag hade skäl att "gå in i hans själ" under djup meditation. Jag upplevde kampen och våndan rent fysiskt, men plötsligt såg jag ett klart ljus som svävade iväg uppåt, ständigt uppåt mot ljuset: jag upplevde hans "omvändelse", hans beslut att kämpa med hjälp av de goda krafterna, inte de onda. Han fick livet att vända och fick oerhört värdefulla kunskaper med sig från detta liv.

Jag "såg" med förundran det vackra ljuset som svävade iväg mot himlen: en människas ande. Så vacker den är! Vi är många som kommit hit för att kämpa med det onda och vända det till något gott.

Jag skulle få en del pengar och då bosätta mig ett tag i England. Det var min plan. Men så kom det cancer i vägen och efter det infektioner som gav permanenta skador tack vare den dåliga svenska sjukvården (man blir ofta nonchalerad). Jag har erfarenhet av enormt bra engelsk sjukvård och det var väl b l a därför jag ville dit. Men det är inte alltid våra planer stämmer med Livets.

Kanske kommer jag aldrig till England, utan till himlen i stället. Men det går bra det med. Där talar de ju också ängelska! Och jag föreställer mig att det i Min himmel kommer att finnas fantastiska ljusspel till lika fantastisk musik som nedan, eller i själva verket ännu vackrare.

LONDON - NYÅRSFIRANDE

Så vad som än händer får vi inte glömma bort att det finns en dold plan!

Datorn strejkar, men här är länken till den viktiga låten:

HEAVEN´S GOT A PLAN FOR YOU!

http://www.youtube.com/watch?v=1y6smkh6c-0

Ingen tanke ger mig så mycket tröst som den: att det finns en plan, trots allt kaos. Men universum skapades ju ur kaos ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 



 

 

 

 

Expressen, AFA, Åsiktsregistrering och Demokratur

Jag har varit med på olika forum och läst i olika kommentarsfält. Det näthat jag mött har varit förödande.

(Nu talar jag alltså inte om Avpixlat). Jag överlever inte, med mina sjukdomar, de råa kommentarer, påhopp och hemskheter som där finns. Har Du varit inne på Flashback? Sajten där man kan uppmuntra självmordskandidater till inte vela utan bara göra det rakt av, inte slösa med andras tid.

Varför inte hacka sig in på Flashback och hänga ut de värsta trollen med bild, namn och adress? Aschberg kan väl gå hem till de värsta trollen på denna sajt och slå dem med sitt basebollträ, om han nu tänker bli trolljägare? Men personangrepp, även om de leder till självmord, är kanske bara en bagatell i sammanhanget? Det viktigaste är ATT BESEGRA "FRÄMLINGSFIENTLIGHETEN" i KOMMUNISMENS NAMN, eventuellt med en nypa islamism och givetvis med AFA:s välsignelse!

Romsregistret var felaktigt, tycker jag. Den som är död, barn eller aldrig varit kriminell bör inte stå i polisens register. De svenska romerna har stötts ut, steriliserats och utsatts för mycket skit. Men numera är många integrerade Så låt dem då slippa denna historiska ryggsäck att bära på!

Men ändå - i registret fanns det vissa som faktiskt var kriminella och detta var orsaken till av det allt för omfattande registret upprättades.

NU HAR 6 200 PERSONER ÅSIKTSREGISTRERATS. DETTA ÄR ÄNNU VÄRRE!

Det handlar inte om personer som har begått brott, som de har dömts för. Därför har massmedia inte rätt att hänga ut dem i pressen, enligt pressetikens normer. Att ägna sig åt hemfridsbrott och verka för att människor ska bli av med sina jobb - FÖR EN ÅSIKTS SKULL, det kan inte försvaras av några som helst skäl. ÅSIKTSREGISTRERING HÖR ENBART HEMMA I DIKTATURER!

Det problem, det enda jag egentligen skriver om numera, är den livsfarliga utvecklingen i Sverige, där enbart EN åsikt är tillåten: Obegränsad invandring från flera länder. Om man vill se en mer begränsad, sansad, kontrollerad invandring, med ett övre tak, anpassad till antalet tillgängliga bostäder, jobb, ekonomi och vad välfärds-systemen tål innan de kraschar - då har man FEL åsikt. Om man uttrycker denna åsikt i kommentarsfälten på Avpixlat  eller annan, alternativ media, då riskerar man alltså att bli alltså förföljd, trakasserad, avsatt från sitt jobb eller något ännu värre.

Begränsad invandring är inte detsamma som att man är rasist/främlingsfientlig. Jag har talat med flera invandrare som underkänner den förda politiken.

Jag kom i samspråk med en öppen, trevlig svensk/irakisk kille för några dagar sedan. Eftersom samtalet snabbt blev personligt så ställde jag efter en stund frågan:
 
-  Hur ser du på den nuvarande invandringspolitiken?

-  Allt gjordes fel från start. Man skulle ha spritt ut flyktingarna över hela landet för att undvika ghettobildning. Nu fylls ju dess ghetton på, då flyktingar söker sig till sina anhöriga.

P:s familj har en restaurang, som jag minns nästan eldades ned för några år sedan. Jag fattade varför när han visade sitt kors:

-  "Min familj är kristen!" Och nu när det väller in muslimer så vet jag inte hur det kommer att gå för oss.

Jag förklarade att jag redan kände till att Mellanöstern och norra Afrika under flera år har tömts på kristna, som flytt eller blivit dödade och att det nu är massbränning av kyrkor som gäller. Jag sa att jag med min blogg ville peka på detta faktum och är djupt besviken över att Rapport m fl inte sätter fokus på denna etniska rensning.

Innan P. smet in på sin restaurang så sa han att han hoppades få se mig snart. Och jag sa att jag älskar deras friterade kyckling och gärna dyker upp en dag. Så, kära läsare - är jag då främlingsfientlig?

Ja, jag läser Avpixlat. Där får jag veta allt om nedbrända kyrkor, medan de annars bara dyker upp i lokalpressen, ev. i Dagen. Jag har gjort några få rätt neutrala kommentarer och är väl nu en av de AFA-registrerade offren på konformitetens altare. Eftersom AFA är en Antidemokratisk rörelse som föredrar dataintrång, hackning, sprängning, våld och misshandel framför demokratiska metoder så var jag förlamad av skräck några dagar. De sprängde nyss några bilar tillhörande människor med någon koppling till SD och sprayade hotfulla budskap lite varstans.

AFA, ansluten till Researchgrop, anlitad av Expressen, omtalad på ett positivt sätt i massmedia, är ett av demokratins största hot nu under valåret. Att med våld tvinga väljarna att "tänka rätt" är något som enbart hör hemma i diktaturer.

MASSMEDIA ÄR NU I DEMOKRATURENS VÅLD. YTTRANDEFRIHETEN ÄR SLUT.

AKUTELL DOKUMENTÄR!

MEDIA MAKTEN OCH VÄNSTEREXTREMISMEN 

Alternativa medier på nätet har uppstått därför har yttrandefriheten har begränsats kraftigt inom "mainstream media", inklusive SVT:s "oberoende kanaler". Om den hade fått finnas kvar så hade Avpixlat m fl. inte behövts.  Den som läser artiklar där kommer att finna den försvunna debatten och de kvävda åsikterna. Jag håller inte med om allt. Men det gör jag inte heller om jag läser kvällstidningarna!

Jag känner mig trots allt någorlunda trygg då jag ett tag framöver har en hemlös gäst. Har är "resande", ärlig och bra människa. Han har haft det svårt och kan därför försvara sig - och MIG!
Om Aschberger ringer på dörren så låter jag honom få ta smällen, d v s om jag ska ställas till svars för att jag tillhör dem som har "den andra åsikten", den förbjudna. Jag kan se det framför mig. A. säger:

- Jaha, och vem är du då???
- Jag är en hemlös zigenare, som just nu bor hos "rasisten" Christa.
- ZIGENARE!????

Där skär hjärnan ihop, fördomarna kortsluts och Aschberger tar sin påk och går vidare!

Det gäller för oss "feltroende" att ha en livvakt: Paul Simon: YOU CAN BE MY BODYGUARD AND I CAN BE YOUR LONG LAST PAL!