FÄRDTJÄNSTENS NYA REGLER

Kampen hårdnar allt mer och vi är många som ringer, skriver, klagar, överklagar och slåss för de allt mindre smulor av välfärdskakan som finns kvar. Och vi frågar oss om det blir något kvar?
Det finns inte så mycket kvar att ta av nu.

Det går max några månader förrän det är dags att slåss för nästa välfärdsinsats. Nerverna skakar. Man vet ju inte hur det går och jag vågar knappt öppna vissa brev, för att svaret kan vara ödesdigert.

Om jag bortser från alla nervsammanbrott i samband med mina överklaganden så har jag lyckats bra!

Jag fick ett brev nyss där det står att jag får behålla min färdtjänst, vilket chockade mig! Med alla ökade krav trodde jag inte jag hade en chans. Det är sällan jag använder färdtjänst p g a samåkning och alla väntetider som kan uppstå, men det är grunden för billiga resor till sjukvården och dit kan resorna ibland bli rätt många.

Det utgick ingen information till oss med färdtjänst om den uttagna skilsmässan mellan vårdresor och övrig färdtjänst.

Du kan få färdtjänst, vilket förutsätter att du inte alls kan åka kommunalt vare sig själv eller med hjälp. Men däremot kan samhället kräva att du åker med flera bussar till och från vården. En ytterst schizofren inställning. Har man fått färdtjänst så kan man alltså inte gå några kilometer och färdas med fler bussar till ett sjukhus långt bort. I en elak broschyr står det: " DET ÄR DITT EGET ANSVAR HUR DU SKA TA DIG TILL VÅRDEN!!! (Samhället abdikerar från sitt eget ansvar för landets utsatta grupper. Nu måste alla ha tillgång till en klan där de flesta har bil och är lediga dagtid.)

Det stod ingenting i mitt besked om färdtjänst beträffande hur man gör för att få åka taxi till sjukhus, men det hade jag redan klurat ut, sedan jag första gången nekades åka taxi till sjukhuset tre mil bort och fick skramla runt i världens minst handikappanpassade buss, som jag i stort sett ramlade av när jag skulle av.

Efter det chockartade uppvaknandet ringde jag regionen och fick reda på att om min reumatolog skrev intyg om att jag inte kunde åka buss ( inte DEN bussen!) så skulle jag ännu ett år få åka taxi till sjukhus. Utan färdtjänst skulle det kosta 300 kr per t o r -resa. Men nu, med färdtjänst kan jag åka t o r för bara 120 kr i stället. Hur många gamla vet det? Vi får ingen information hem!!!

Eftersom jag är streetsmart så vet jag vad jag måste skriva i intyget. Jag kan enbart gå 10 meter !!!!
Det sträckan kräver förstås att man är rullstolsbunden och stämmer inte in på flertalet sökande, som kan stappla sig fram 2-300 meter. Men dessa meter räcker inte till för att åka kommunalt!
Jag "ljuger" för att jag inte klarar av att åka kommunalt. Det känns obehagligt, men det enda som gäller nu är överlevnad. Vi sjuka befinner oss i skottgluggen. Vi sitter på yttersta grenen, en stund till, för välfärdsträdet håller på att sågas ned.

Alla gamla människor, utan dator, och kunskap blir utan färdtjänst. De har kanske råkat sätta kryss i rutan: "Kan åka buss i sällskap av en ledsagare". Eller: "Jag kan halta mig fram 200 meter." Då är det kört! Här behövs välfärds-advokater som kan hjälpa de gamla att veta hur de ska fylla i blanketter för att ha susningen av en chans att få det de faktiskt behöver!

Alla långa avstånd mellan bussar, alla trappor, alla avstånd inne i det stora sjukhuset: det klarar man inte av, även om man kan åka med en enda låggolvsbuss en kort sträcka utan byte.

Reglerna och Verkligheten står lika långt ifrån varandra som folket och politikerna.

I fortsättningen kommer jag på frågan hur jag mår att svara: Las Vegas!

Sögrens syndrom och LUNGPROBLEM

Man kan i början få intrycket att Sjögrens syndrom bara handlar om torra ögon och mun, men det kan bli oerhört mycket värre än så. Ja, man kan t o m dö av det, även om gissningsvis få gör det.

Eftersom det är ett syndrom som inkluderar en mängd specialister så får man ingen samlad bild av sjukdomen i början utan det mesta kommer senare som en rad överraskningar:

Hoppsan! Jag har tappat rösten för att min hals och stämband har torkat ut och saliven har ersatts med slem!

Den sorgen bär jag på sedan många månader nu och jag vet att det aldrig kommer att bli bättre. Mitt musikliv är alltså dött och det är tur att jag inte har några vänner att förlora utan bara boendestödjare och kontaktperson. De är ju betalda för att stå ut med problem och det är problematiskt att lyssna till min röst. Jag harklar mig väldigt ofta eftersom jag inte kan få fram orden genom allt slem. Det låter i hemskt!

Men detta problem hamnade snart i skuggan av mina tilltagande lungproblem.
Jag stod i kö sedan 14 månader för sömnapnétest, tappade tålamodet och ringde kl 8, då min röst är obefintlig, för att fråga hur många år de hade tänkt låta mig vänta?

Redan nästa dag fick jag en avbokad tid, fick möta en sköterska och ta emot ett fodral med apparater som skulle mäta vad som händer med mig medan jag sover. Jag måste sova fyra timmar i sträck för att värdena skulle visa något av värde. Det kändes nervöst eftersom jag ofta inte sover så länge i sträck, men denna natt lyckades jag med det!

Jag klistrade fast det mesta med tejp så att utrustningen inte skulle kunna falla bort under sömnen och lämnade fodralet i en viss låda nästa dag.
Det har gått drygt tre veckor sedan dess och jag har tydligen återigen gått in i vårdköernas oändliga tystnad och vånda. Hur många månader eller år ska jag vänta nu då?

Medan jag har väntat så har jag också googlat febrilt eftersom det kan hända att jag inte har andningsuppehåll, KOL eller Bronkit. Jag vet vad jag har: SJÖGRENS SYNDROM! Lungorna har torkat ut och är som stelt papper. Inte vanligt nej, men det är ju ändå detta problemet handlar om, så det känns som om jag lever i ett stort kompetenshål, som om detta är okänt territorium för läkarna. Jodå, jag hade rätt!

På en amerikansk sida stod just detta: Få studier har gjort på oss och det finns bara ett fåtal läkare i hela världen som har kunskap i just detta ämne: Lungproblem vid SS.

Mitt hopp kröp huttrande ihop i ett kallt hörn av rummet. Att en sådan expert skulle finnas på mitt kraftigt nedskurna sjukhus var ju inte så troligt.

Däremot fann jag en lista över 26 Sjögrens lungkliniker i USA, alltså kliniker inriktade på just detta problem som i Sverige tycks rätt så okänt. (Sjogrens Pulmonary clinics)
http://info.sjogrens.org/sjogrens-pulmonary-clinics

Några utvandrare hade startat "Swedish Medical Center" i Washington. BRAINDRAIN! Det var många handlingskraftiga svenskar som lämnade Sverige en gång. Tyvärr är en ny utvandringsvåg igång. Vem orkar arbeta i svensk sjukvård av idag? Inte många.

Vård i annat land gäller bara för EU och att bekosta stora utredningar eller operativa ingrepp med egna pengar det går bara inte. Jag får invänta Sveriges respons. Om den är noll så får jag väl ringa Washington och fråga om fonder och sånt, men tvivlar på att det funkar över atlanten. Att be Trump om hjälp har jag eliminerat som tanke.

Jag är en kämpe, men vissa hinder klarar jag bara inte av. Att fortsätta att svettas och kämpa mig genom nätterna, med flera uppvakningar, att vara helt energilös varenda dag - det funkar inte heller. Jag tynar bort i sängen. Men jag börjar närma mig 70 och döden känns inte alls som ett dåligt alternativ. Jag är 66. Min bror dog förra sommaren vid 69. Min pappa var 67 och hans bror 69. En  morbror dog samma höst: 69.

TILLÄGG

Idag kom brevet från sömnlaboratoriet: Jag hade inte tillräckligt många andningsupphåll under de fyra timmar jag lyckades sova. Därför skulle jag inte få en syrgasmask och därmed krossades en femårig dröm om att få sova lugnt och torrt i nio timmar.

Jag skrev att jag snarkade ytterst lite, att jag hade uttorkade Sjögrens syndrom-lungor, och att jag inte sovit 8 timmar i sträck, torrt, sedan jag fick infektion i lungorna för fem år sedan.

Sköterskan förstod att jag inte var "mainstream" och att hon inte bara skulle "släppa mig", men det gjorde hon förstås.

Jag har feber varje natt. Täcket, kläderna och kudden blir blöt varje natt och jag får springa och kissa ca fyra ggr. Är utmattad när dagen kommer.

Deras råd var att jag skulle skaffa mig en snarkskena och ha det svalt i sovrummet + andra generella råd.

Jag är nu förtvivlad, men tack vare internet förvarnad: endast ett fåtal läkare i världen vet vilka problem en Sjögrens syndrom-lunga kan råka ut för. Bronkit, KOL och sömnapné är de stora fårorna, där man bör passa in, men det gör inte jag. Vad göra? Skriva till "Swedish Medical Center" i Washington och be om råd? Varför finns det ingen kunskap i Europa om "Sjögren pulmonary problems"? Efter var jag läst om just mina problem bör det hela sluta med hjärtsvikt utan hjälp. Nå, livet brukar ju sluta med döden ...

Bilder på chemtrails

Hela vintern var vi på västkusten insvepta i gråa dimmor och moln så man såg ju inga flygplan som sprayade något eller så. Jag tänkte att de nog hade slutat med de där dumheterna. Men så kom sommaren och en dag åkte jag ut till kusten med en vän. Himlen var i hög grad blå - MEN så såg jag den där typiska chemtrail-strimman. Det är ingen kondens som dunstar. Det syns hur ämnen i strimman börjar falla nedåt och det var då det slog mig hur smart det är att spraya över havet när det blåser mot öst för då kommer strimmorna allt mer att lösas upp och integreras till något som allt mer liknar moln. Folk tänker att det blivit soldis o sedan mulet, och det har det ju, men utan chemtrails skulle det varit en vacker, solig dag.

Överst en chemtrail och sedan lägger jag in de foton som visar hur de blir tjockare, breder ut sig och blir till mulet väder:

Det sista fotot visar hur det såg ut när vi kom hem, inomskärs, då himlen blivit murrig, disig och man ser en chemtrail underst som är rätt färsk och inte har smält ihop med diset än.

Nu hade jag lärt mig något nytt: hur man försöker dölja det hela genom att flyga över hav eller över moln. Men visst kan jag ofta se nylagda spår där jag bor.

Jag mådde dåligt av denna sommars ständiga dis och fem nyanser av grått. Ljust silvergrå himmel med en blek sol är väl det jag sett mest. JAG SAKNAR SOLEN!

Jag har inte sett många som försökt sola och bada, mest människor som tagit sig ett snabbt dopp bara.

Min son åkte till Gotland och försökte sola sig i diset och simma en lite bit i det kalla vattnet, men det var ju inte särskilt kul. Diset fanns alltid där. Det blev ingen riktig sommar. Vetskapen om att människor styr vädret när de känner för det är en tung börda att bära på. Jag önskar att jag vore lika omedveten som de flesta. Man stirrar ned i mobilen eller rakt fram. Hur många höjer blicken och iakttar det som händer?

Jag har talat med några om detta problem och sedan har de också börjat kolla på himlen och förstått att det här inte är naturligt. Jag önskar att vi skulle bli många så att vi kunde protestera mot det hela. Jag vill inte ens tänka på alla de gifter som långsamt penetrerar våra jordar, vår mat och våra kroppar.

Jag ser nu fram mot en grå höst och en grå vinter. Det är väl bara till att köpa D-vitaminer. Vad kan man göra?

PS. Tillägg ett par foton från en båttur:

Jag är inte van vid att se kolsvarta, små moln på en blå himmel. Det svarta associerar jag med inkommande regn eller åska, men inte längre ...

Tja, vad ska man säga? Återigen ett kolsvart moln som flyter in mot en sol i total upplösning. Strimmor av ljus överallt, blandat med grått, som ligger diagonalt. Dramatisk måste jag säga och spännande med dessa nya, konstgjorda moln. Men eftersom jag har dåliga lungor och blev svårt sjuk ett dygn efter upplevelsen, så föredrar jag de gamla, vanliga molnen.

Den blå pricken är gissningsvis inte planet X! Kameran kanske inte fixade de stora kontrasterna mellan molnen. Nå jag är ingen kameraexpert.

Det blåser ALLTID på fjorden numera. Så mina lungor fick ju i sig enorma mängder luft, fel luft.

Kall, rå luft är inte bra för lungor men problemen har blivit så stora att jag måste misstänka Chemtrails för att påverka mig negativt. Att inte kunna åka båt - hur ska jag klara av det? Jag är fisk och född vid havet.

(Det blev inte regn eller åska trots en del kolsvarta moln.)

Chemtrails - hotar allas vår hälsa!

Min och allas hälsa är givetvis beroende av luften vi andas in. Därför tar jag upp detta skrämmande ämne. Jag förstår dem som vill förneka dess existens och sticka huvudet i busken. Hoten mot oss är tillräckligt stora: jihadister o kärnvapenkrig.

MEN det är alltid bättre att SE sanningen som den är. Om alla vågade göra det så kunde vi kanske stoppa denna livsfarliga vädermanipulation. Men det finns många som över huvud taget inte har märkt något för att de kanske inte lyfter blicken mot himlen i kombination med naivitet: oss kan inget ont ske?

Själv har jag tillbringar alla mina somrar som barn och ung med att ligga på ängen eller stranden och stirra upp mot en blå himmel med vita cumulusmoln (sommarmoln) på. De vanligaste molnen jag såg var just:

CUMULUSMOLN

Fjädermolnen förebådade lågtryck: då visste jag att i morgon blir det regn, kanske med åska.

FJÄDERMOLN

Åskmolnen hade olika utseenden. De byggdes snabbt upp, allt mörkare, allt högre upp i atmosfären. Kolsvarta moln betydde regn och åska på sommaren i alla fall:

ÅSKMOLN

Så gick åren och det dröjde lång tid innan jag började se helt andra moln på himlen. Eftersom jag är naturmänniska och inte dum så började jag skaffa information om det nya jag nu såg.

Etablissemanget och SMHI vill få oss att tro att detta är fullständigt normalt. Reaplan har alltid lämnat strimmor efter sig. Kondensstrimmor varar några sekunder men inte i typ 8 timmar. Det skulle bero på ändrad luftfuktighet m fl undanflykter. En pilot som tydligen tröttnat på lögner flög över en himmel någonstans och satte på och av utsprutningen med någon minuts mellanrum så att man kunde se en rad sträck på himlen. Det var hans sätt att avskaffa fuktteorin och att manifestera att detta var frågan om CHEMTRAILS, inte något annat.

Så här ser planen ut på insidan:

Inga passagerarsäten här alltså. Fullt med tankers innehållande - vad?

Aluminium, barium, titan, bly, arseknik, nanopartiklar, kadmium, ethylen, bakterier, bromid, strontium,  ethylen, mykoplasma etc. Det varierar troligtvis vad man släpper ut. Vår atmosfär och jord är nu som ett kemiskt laboratorium. Vi är labbråttorna.

Allt faller ju ned på jorden och  förgiftar oss långsamt. Både lekmän och forskare har tagit prover med regnvatten eller på andra mer sofistikerade sätt. Detta är bevisat om och om igen.

Aluminium reflekterar bort solljuset så att vi blir instängda under en kemikaliehuva, oftast fuktig. Solsken är sällsynt numera. Det är ersatt med soldis.

Bromid gör det svårt för trädens rötter att öppna upp och suga till sig vatten. Rent generellt kan man bara konstatera att de som bombarderar oss med gifter inte vill oss väl. Självklart kommer diverse sjukdomar att tillta i omfattning. Det är här ordet konspirationsteori kommer in. Inte vill väl eliten avliva oss? Tja, för mig är det sannolikt. Världen är ju överbefolkad och lösningen är att minska den, helst i smyg. Trots alla bevis finns det gott om människor som inte vill tro på att det som nu händer är sant, för då rasar tesen om att människan är god. Vissa är det, men andra är makthungriga psykopater och galna vetenskapsmän som är besatta av tanken av att kunna styra världens väder.

Tanken att man ville rädda oss undan klimatförändringar har jag avskrivit eftersom vädret globalt sett är katastrofalt på de flesta platser. Om syftet var gott så har man misslyckats och borde lägga ned projektet. Torka eller skyfall sveper bort allt större del av våra skördar.

Här i Bohuslän brukar det regna rejält mycket. Här passerar lågtrycken ständigt, med moln innehållande regn eller snö. Men de senaste 8 månaderna hade det kommit extremt lite nederbörd och jag såg växter och träd dö allt oftare. DÅ av någon anledning lät man bli att spraya och låta regnmoln ge oss en rejäl rotblöta. Jag gick ut i pyjamasen på uteplatsen och bara njöt att dånet av allt vatten som äntligen strömmade över oss.

Jag, som alltid njutit så av naturen är numera djupt bedrövad över att det naturliga vädret ersatts av geoengereering - det sitter galningar vid spakarna och styr. Man tycks allt mer spraya på natten för att inte bli upptäckt. Då är himlen gråaktig fram till lunchtid tills det börjar klara upp lite. Man sprayar gärna över hav, nära land, så att molnen driver in över land: strimmorna löses upp allt mer och integreras med de övriga och kan för ett otränat öga framstå som  moln. Det är det inte.

SMHI spådde sol idag och ofta gör de det, med tillägg av ett litet vitt moln. Men under dagen lägger sig slöjorna av spray allt tätare över himlen tills solen knappt syns. SMHI talar om lågtryck och regn men det vanligaste är lågtryck med moln - utan regn. De onaturliga molnen kan nämligen inte regna. Antingen avstår man från spray eller sprayar ett visst ämne, "seeding", över vissa moln så att det blir regn. Mycket ofta är SMHI-appen full av moln med regn. Under dagen plockar man bort regndropparna undan för undan. Haarp-moln regnar ju inte, men detta kan/får SMHI inte prata om.

Vi hade inte en dålig sommar. Vi hade dålig väderstyrning. För kallt i vattnet och ofta i luften samt en vind på mellan 15-20 sekundmeter. Det blev nästan inget båtliv i år. Åkte med min son trots kulingen. Vi visste knappt om vi skulle överleva vissa vågor, men jag VILLE få åka båt åtminstone en gång. Det var ingen nöjestripp. Det var mera en vägran att låta Ondskan besegra mig. 

Varför sover så många? Varför ser så få? Vill man ha bevis så finns de att finna!

Jag har inte nämnt HAARP och den joniserade strålning man sänder ut i jonisfären tills den bubblar utåt, för då blir det för mycket för vissa. Det är radiovågar + kemikalier som står på agendan för att förändra världen och oss. Återkommer  om det. Det finns gott om bra videos:

Om man söker på engelska så finns det oändligt mycket material att bita i. Det finns piloter, fysiker och andra personer, insatta i det hela. Men det är en process att våga öppna ögonen. Vågar du?

SYSTEMKOLLAPSEN FORTSÄTTER!

Jag befinner mig inne i en snölavin och kommer snart att begravas under tonvis av snö och kvävas till döds - så känns det! Metafor för avvecklingen av vård och omsorg.

Massinvandringen kostar pengar. Ingen kan redovisa ett stort plus. Varifrån ska man då ta alla pengarna? Jo, från välfärdssektorn, som ska bekosta både hundratusentals migranter + sjuka/funktionshindrade, gamla och övriga i behov av samhällets stöd. Hur hårt invandringen har drabbat sjukvård och omsorg tror jag få har fattat vidden av.

De som är friska eller har privat sjukförsäkring ser det inte. De lever vidare i tron att det går bra för Sverige. Det kanske det gör men det går åt helvete för de sjuka och gamla! Är vi inte längre en del av det Sverige som det sägs gå så otroligt bra för? Gäller inte allas lika värde oss utan bara ensamkommande "barn"?

Det är vi som bekostar en stor del av invandringen genom att få se vård och omsorg skäras bort i allt större bitar år efter år. Det som inte tagits bort har avgiftsbelagts så mycket att många inte kan betala för boendestöd, hemtjänst eller annat. Kraven för all omsorg ökar för varje år. Jag sitter på den yttersta grenen och ser hur samhället sågar och sågar i trädet. Snart faller jag ...

Insatser ska omprövas var eller vartannat år. Jag får lägga ned allt mer tid på att kämpa hårt för att skriva brev, skaffa intyg, överklaga och hålla på. Snart ett heltidsarbete. Och medan jag skriver och väntar så skakar jag av ångest. Otryggheten är min ständiga följeslagare och så klart gör det att hela mitt hälsotillstånd försämras ytterligare.

VÅRDEN

Har nu väntat 13 månader på Sömnlabb. Jag hallucinerar om en syrgasapparat medan jag kämpar med döden varje natt. Kippar efter andan medan hjärtat löper amok och jag drunknar i svett. Går upp en massa ggr för att byta kläder och låta lungorna få hänga nedåt. De funkar bäst så. De klarar inte av att plattas ut i sängläge.

På remissvaret stod det att väntetiden kunde beräknas till 7 - 12 månader. Men det har ju inte hållit. Hur många år ska jag vänta? Internet säger att utan hjälp kommer den som har andningsuppehåll på natten att dö av hjärtsvikt till slut. En kapplöpning med döden.

Min kampvilja eller döden vinner medan vården drar sin sista suck och bara de med privat försäkring kan få vård på riktigt. Givetvis dör tusentals svenskar i köerna eller av vårdcentralens glada tillrop om att man är superfrisk för att lever och njurar fungerar.

 FÄRDTJÄNSTEN

Den stora reformen 2004 ledde till att jag gick ut i media och kämpade mot de nya, sjuka lagarna som berövade de flesta sin färdtjänst. Jag tog reda på vilka regler de nu hade och alla är lika absurda. Man får inte kunna gå mer än TIO meter! VEM kan inte det, utom den som har amputerade eller förlamade ben? Och alla de totalt orkeslösa sjuka, som kan halta sig fram 100 + 100 meter de ska klara att åka kommunalt och då behöva gå kanske 1000 meter för att ta sig till o från buss, affär, sjukhus mm.

Alla de gamla som bor i en stuga på landet med 1 km till bussen måste egentligen flytta in till städerna om de bara kan gå 200 meter, för då får de ingen färdtjänst. Att man inte kan gå till bussen p g a avståndet är inget skäl till färdtjänst.

Varje år hårdnar kraven. Den sista blanketten sa att om jag kunde åka permobil då kan jag inte få färdtjänst!!! Permobil = elrullstol. Då är väl botten nådd??? Om en person utan armar och ben i en elrullstol inte kan få vårdtransport? Åka fem mil med permobil i kyla och snö till NÄL - funkar det? 

INFORMATION OM NYA REGLER SÄNDS INTE UT TILL DEM SOM HAR ELLER TÄNKER SÖKA FÄRDTJÄNST.

Därför skriver folk allt för mycket sanning och får avslag. Om man skriver: Jag är hjärtsjuk men kan åka bil någon gång ibland - då blir det avslag. Man måste avstå från att nämna bilen som man kan ta en gång i månaden. Djup ärlighet lönar sig inte här.

Att kunna åka moped anses ju vara något för atleter, men i själva verket är detta fordon bra för dem som inte har fel på balanssinnet eller är dementa. Fördomarna är stora. Man trycker bara på startknappen och kör. Inte svårare än bil, men fördomarna står i vägen.

Nå, jag behöver inte känna mig som en hycklare. Jag har använt moped i många år och trodde att det skulle gå ett tag till, men det gör det inte. Den uteblivna sömnen gör att jag är så rörig i huvudet att jag inte kan köra längre. Ett försök gjorde jag med min nya moped, men det gick inte bra. Min hjärna är för seg. Jag reagerar för långsamt. Att köra utmattad är som att köra full. Det funkar inte.
Så min drömmoped är nu till försäljning, med förlust. Har bara använt den en enda gång.

Tänkte sedan ställa ned min gamla moped i garaget ett år eller så. Om jag fortfarande inte kan andas/sova så måste jag sälja den med.

Jag fick en rad frågor om gånghjälpmedel och det enda jag kunde skriva var att jag inte får belasta armar och händer för då kan min nya handprotes gå sönder. Jag får inte ens hälsa med den handen.
Färdtjänsten envisas med att bara fötterna räknas. Om man så skulle sakna armar - spelar ingen roll!

Den som kan rulla en rullstol (och får då färdtjänst) anses sjukare än den som inte kan det och behöver elrullstol. HUR F-N TÄNKER MAN? Vad är det för medicinskt totalt okunniga socionomer som stiftar lagarna???

Jag funderar på att skaffa en hopvikbar rullstol för att kunna handla i de stora köpcentra som nu är enda alternativet. Jag klarar inte av dessa enorma avstånd, kan inte köpa kläder där. Men jag får säkert betala den själv eftersom urdåligt allmäntillstånd inte räcker som skäl till rullstol. Jag misstänker att man helst ska vara död. Hjälpmedel och fordonsanpassningar har krympt till nästan ingenting, medan folk tror att man kan få motorsängar och allt möjligt. VAKNA! Sverige är snart inte alls någon välfärdsstat! Jag kan inte ens få en ergonomisk osthyvel längre.

Allt hänger nog snart på min kontaktperson enl. LSS. Jag har nu fått sex timmar i veckan. Men att använda henne som vårdtransport blir svårt. Hon har sitt eget schema att följa, andra brukare att hjälpa.

Min läkares intyg trodde jag sändes till kommunen direkt. Men det kom till mig, och han hade skrivit att jag kunde använda alla gånghjälpmedel - för att hjälpa mig. Men jag hade redan skrivit att jag inte kunde det, så nu är det nog kört. Olika uppgifter ser mycket dåligt ut. Jag kan verkligen inte åka med flera bussar och gå i trappor. JAG KAN INTE TA MIG TILL STORSJUKHUSET! HJÄLP!

Jag tumlar runt i ett svart universum fyllt med ondska. Vi sjuka ska kastas utför ättestupan trots att Sverige är en humanitär stormakt. Jag har blivit utskälld och utkastad från akuten, trots remiss, med brutna revben, hjärnskakning + nämnda sjukdomar. De skrek att jag skulle åka buss hem i stället för att fråga om de behövde köra mig i rullstol till entrén. Det hade behövts. Hatet kändes overkligt. En bekant behandlades som jag på akuten och dog efter några veckor i cancer. Han hänvisades till VC, d v s döden.

BOENDESTÖD

Två änglar pratar och städar med mig två ggr i veckan. Omprövning skedde igår. De ville helst koppla över mig till hemtjänst. Eftersom de såg hur sjuk min kropp var tyckte de inte att jag behövde social kontakt, prat, ångestlindring, sällskap. När kroppen tacklar av blir själen frisk!!! WOW! Vilken logik!
Men Aspergers syndrom räddade mig - ett år till. Vi klarar inte att främlingar springer ut och in. Nej, min dörr är igenspikad. Bara goa medmänniskor släpps in här! Hemtjänst? NEVER! De rengör bara golven och störtar ut. Mer envisa människor än Aspergare går nog inte att finna.

Jag kastade ut en hemsamarit som körde över min vilja helt och sedan sa jag upp hemtjänsten. Jag skrek som en galning och var nära att börja slåss med henne. Nej, alla sjuka går inte att tämja.
Min mamma tillbringade sina sista dagar på ett boende som hette VILJAN. Namnet var perfekt!
Här sitter jag med dator och printer och en massa VILJA. Men det är mina sista krafter jag andvänder nu till mina sista strider - mot samhället. De borde inte vara emot oss sjuka. De borde vara med oss!

MOPEDEN är reumatikerns bästa vän!

Mina första mopeder var små 30-mopeder, som fick lederna att vibrera, men jag kunde ändå köra korta sträckor och få uppleva naturen. Folk hånskrattade åt mig eftersom jag bröt mot de sociala reglerna. Jag var närmare 50 och då ska man ju ha bil - om man har råd.

Försäkringskassans regler hade hårdnat så att man måste både ha körkort och arbete vid 50/gränsen, så där var det kört. För tidigt för elrullstol. Men min son inspirerade mig att köra moped med honom.
Vilken lycka! Free at last! Nu kunde jag åter få njuta av naturen utan att plågas samtidigt.

Men visst var det jobbigt med det eviga mobbandet. Som nörd borde man bli van, men det blev inte jag. Min enda räddning var EU-mopeden hur jag nu skulle få råd med den samt körkort.

Genom fonder och lån blev drömmen verklighet! Körkortet var ju inget problem för en nörd, utan körningen! Jag körde runt i en rondell åtskilliga ggr innan jag kom ut i rätt fil! Jag ställde mig i svåra korsningar och studerade bilisternas agerande. Och till sist vågade jag kasta mig ut i de flesta bil-sammanhang trots det urusla körkortet. (Det ska vara dyrare o svårare idag ....?)

Sedan levde jag mitt liv med min älskade Kymco tills den började åldras och tills våldet blev för stort. Jag står i kö för reparation och sedan ev. skilsmässa. Har nämligen en annan vid sidan av, också en Kymco. Det är bara så tveksamt om den klarar staden enorma backar. Den tycks gjord för Holland. En fyrtaktare är också svagare. Det var en bekant som nästan tvingade på mig moppen. Han gav en massa löften om handikappanpassning som han sedan inte höll och leveransen blev ett år för sent!

Men nu har jag hittat ett larm-lås från Boss som är dyrt men känns som en trygghet. Eftersom mopeden är för snygg o dyr så ville jag absolut ha larm. Det går på i 10 sekunder o 100 decibel. Om tjuven återkommer går det igång igen, men tystnar. Eftersom jag är långt från garaget är denna lösningen den enda möjliga.
n liten GPS-dosa skulle jag också kunna gömma i mopeden. Tjuvarna älska just mopeder.

Detta blir min sista moped. Jag är så trött så det blir inte många turer med den. Den är lika vit som mitt hår. Den utstrålar den värdighet jag anser att äldre människor har om man gjort sitt bästa med sitt liv.


Den ser mer ut med mitt vindskydd på. Back to Italy! (Problem dock med det nya vädret och att vinden ligger mellan kuling och halv storm för det mesta.)

Kan man känna förlusten av en älskad moped (min röda), som förlusten av t ex en hund? JA det kan man! Om man knappt kan gå så är inte hunden utan mopeden människans bästa vän!
De flesta reumatiker har fått för sig att balanssinnet sitter i benen, men det sitter faktiskt i hjärnan, så om den är kvar så är det bara att trycka på startknappen och åka iväg.

Småstadsskvallret säger att jag bara är hypokondriker. En reumatiker kan ju inte åka moped?
Guuuuuuud, vad jag är trött på dessa fördomar! Vad skulle jag annars använda? Kryckor eller rullator? Dessa är till för att överföra tyngden från kroppen till axlar, handleder och fingrar, men i mitt fall är dessa delvis utraderade, inte helt förstås för då skulle jag inte kunna gasa o bromsa. Men jag har tagit 15 handoperationer och 150 cortisonsprutor för att kunna behålla min FRIHET.

Det känns svårt att sälja sin gamla trotjänare (efter lagningen) men jag måste försöka klara av den förändringen. Autister avskyr förändringar. Men tjuvarna hjälpte mig på traven genom att hela tiden ge sig på och förstöra min älskade, röda vän.

Den vita får bo i ett annat garage med en massa hönsnät att ta sig igenom innan räven kan sätta käftarna i hönan. Jag hoppas de inte slår sönder den direkt. Det kan de ju göra trots tjutande larm. De jobbar alltid på natten. Jag får väl se hur det går. Kanske är det numera bara folk i villa med eget garage som kan ha en fin moped.

DET TILLTAGANDE VÅLDET

Unnar mig att skriva lite om hur multikulturen drabbat mig som handikappad.

Jodå, jag har haft invandrarvänner och jag avväpnade ett hotfullt gäng med kärlek, när jag just landat i ghettot, d v s jag visste inte vad som hade hänt med min gamla hemstad.

Gängledaren blev en vän som jag bad för. Han mådde inte bra och det skulle inte heller jag gjort om jag suttit på den smala Gazaremsan och väntat på att få en bomb i skallen. De palestinier jag träffat har varit traumatiserade.

Vårt senaste samtal kändes skönt. Min vän berättade hur han kämpat sig ur kriminaliteten och nu hade gått på folkhögskola och skrivit en uppsats som han var stolt över. Jag gissar att han nog hade lite dyslexi. Nå, den handlade om invandrargäng och kriminalitet. Han förklarade för mig att 75 % av våldet stod invandrarna för. Det hade han tagit reda på. Jag var imponerad av hans ärlighet!

Idag är det nog 80 % invandrare i mitt område, d v s för mycket för att kunna hålla sig med moped.
Det är tråkigt att behöva skriva som det är. Det kan väl ha varit svenska killar som förstört min moped men då majoriteten inte är svensk och då det faktiskt är som min palestinska vän sa, så är detta det troligaste. När jag flyttade hit var siffran 50 eller lägre.

Min son gjorde service på moppen (mina ben) i våras och den var klar att köra men då hade någon skruvat loss hela frontpartiet. Vandalen fann då att det fanns en del sprickor i fronten efter en krasch, så tjuven lämnade den i garaget. Min son köpte nya muttrar och skruvade tillbaks den. Lackskadorna var stora runt muttrarna. Jag målade över det vita med röd Enamel-färg. Nej, det blev långt ifrån perfekt och jag sörjde över att min gamla vän, som alltid varit så vacker, nu såg härjad ut.

Jag har kört 1 700 mil med min Kymco. Den är handikappanpassad. Jag körde året runt, eftersom jag går så dåligt p g a reumatism. Den var en superviktig del av mitt liv, ja, av mig själv.

Vi ställde ner den i garaget igen och en vacker dag gick jag dit för att ta mig en tur. Till min stora fasa låg det bitar av mopeden samt en slang på sadeln. Tjuvarna hade nu slangat bensin och därmed förstört sits-låset och bänt loss en bit av skalet. Jag var förkrossad, gick hem och tog fyra valium för mycket och återvände till sängen. Det kändes hopplöst för mig att ta mig ut när inte bara sjukdomarna var i vägen utan nu också vandaler.

Min son klistrade ihop mopeden och satte dit en bläckfiskarm för att hålla sitsen nere. Han har nämligen inte tid att laga min moped varannan vecka då han är under omskolning till bilmekaniker och detta måste prioriteras så klart.

Jag ringde polisen och anmälde de två vandaliseringarna. De skrev in detta i datorn men meddelade att det var det enda de tänkte göra, inget mer.

Jag ringde styrelsens ordförande som skrek att han inte hade tid att prata med mig. Han lovade ringa nästa dag, vilket han inte gjorde. Jag sms:ade och fick som svar att jag kunde väl lika gärna ringt honom? Nej, vi autister tar folk på orden, exakt på orden. HAN skulle ju ringa, förhoppningsvis på ett bättre humör. Det jag skrev om mopeden väckte inget medlidande där inte. Kameraövervakning i garagen gissar jag är dyrt och inget man kommer att satsa på.

Skit samma om en handikappads fordon slås sönder gång på gång. Vårt värde har sjunkit allt mer under senare år: Utförsäkring, indragen LSS, ökade avgifter för allting mm. Listan kan göras lång.

Som väl är har jag ett förråd i närliggande garage, där sonen har en MC han inte använder. Så han ska nu sälja den och jag får byta till nästa garage, där platsen är inhägnad med hönsnät och lås. Inget större skydd men ändå. Min nuvarande plats ska jag säga upp.

Jag bröt ihop vid båda vandaliseringarna och mår oerhört dåligt över att någon/några vill mig så illa. Mopeden bredvid har fått stå orörd. Jag kämpar med att inte bli paranoid.

Jag kanske ska vara glad att ingen har bränt ned garagen eller lägenheterna? Sånt läser man ju om varje dag på internet.

När moppen var ny försökte man omedelbart att stjäla den men de misslyckades då jag hade en MC-lås i drevet, hade fått ett större hål borrat av kommunen. Men alla låsen fick bytas ut då de var förstörda, transport måste ordnas.

Nu när den är gammal ska den tydligen tjäna som reservdelslager och tankomat. Varför är vissa människor så onda? För mig är det ofattbart att man slår sönder annans egendom, att man inte kan ha en smula empati.