HUR MÅNGA SINNEN HAR VI?

Enligt Wikipedia har människan sju sinnen (2013). Denna uppgift kommer säkert att ändras när vetenskapen går framåt. Detta inlägg handlar om de sinnen vetenskapen inte har satt namn på än, så vitt jag vet.

 

Jag tycker det är bra om vi accepterar att det kan finnas sinnen, som vi använder oss av, utan att tänka på det, trots att de ännu ”inte finns”. Varför? Jo, för att det som tidigare kallades det ”sjätte sinnet” bland annat kan rädda våra egna eller andras liv!

Om vi förnekar de okända sinnen, som ger signaler om viktiga framtida händelser och faror av olika slag, då har vi ju ingen nytta av den utrustning som vi har fötts med!

Parapsykologin har ett ord för det jag här skriver om: PREKOGNITION. Det betyder förmågan att känna av det som ligger framför oss i tiden.

 http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9809/03/telegram/utrikes70.html

Den schweiziske tennisstjärnan Marc Rosset och hans tränare klarade sig från att omkomma i flygkraschen med Swissairs flight SR111 utanför Nova Scotia då han bokade om sin biljett i sista minuten.

Här är en sida med flera exempel på människor som INTE blev dödade när World Trade Center kraschade p g a en liten känsla eller ”obetydlig händelse”.

 http://edition.cnn.com/2011/US/09/03/near.death.decisions/index.html

But 20 minutes before 9 a.m., one of her buddies called. "How about getting a cigarette?" He wanted to talk about an upcoming work meeting. It was a calm day with clear blue skies -- the most beautiful day she had ever seen from her view from the World Trade Center. Epstein figured why not.

 En cigarett-paus, som inte tillhörde rutinerna, räddade en kvinnas liv!

Jag undvek själv en liten olycka p g a den där mycket vaga känslan. Jag var på mopedutflykt med min son. Vi kom till ett vägskäl och måste göra ett val, men jag kunde inte välja, så jag sa: ”Vi fortsätter rakt fram!” Efter några minuter stannade jag och ropade till honom: ”Du, jag har ångrat mig. Vi åker till höger i stället!” Och så åkte vi mot en färja, som skulle ta oss över till en vacker liten ö. Men vi missade färjan med några sekunder. Shit! Jag var lite arg på mig själv.

Färjan var beroende av en vajer för att ta sig fram genom vattnet. Plötsligt brast vajern! Färjan började luta, men bilarna föll inte överbord. Den information jag fick var att färjan skulle få ligga så där i fjorden i åtskilliga timmar framöver, innan den skulle vara färdiglagad. Denna tråkighet slapp jag ifrån p g a – vad?

Jag har ett annat minne av Prekognition, som jag inte är stolt över, men jag lärde mig mycket av händelsen.

Det var vinter med snö och is på vägarna. Men jag brukade köra moped ändå – med dubbdäck. Jag körde defensivt så att jag inte skulle behöva göra snabba inbromsningar. Det går inte att panik-bromsa på snö för då lägger sig tvåhjulingen ned.

När jag hade kommit utanför huset blev jag plötsligt kramad av en iskall hand och en röst inom mig sa: ”Du kommer att råka ut för en trafikolycka!” Snacka om att bli tydligt varnad! Men detta hände medan jag fortfarande ofta förnekade att jag är HSP, känner mer än de flesta.

Jag intalade mig att jag skulle vara extra försiktig och därigenom undvika ”mitt öde”. Jag borde givetvis tagit varningen på allvar och gått in igen.

En serie omständigheter, som jag inte kunde rå för eller råda över, inträffade. Mopeden hade förlorat sitt friläge, så jag måste bromsa lite i stället för att frikoppla motorn, där det var halt. Jag körde alltså för fort när en man plötsligt slängde upp sin bildörr. Jag hade två sekunder på mig att svänga undan för att undvika att bryta nacken. Hjärnan blev överaktiv och jag klarade svängen! Men mopeden ”försvann” och jag kraschlandade mot gatan. Jag bröt benet på tre ställen, skadade handen och blev svårt chockad – för att jag inte vågade lita på "the beautiful mind".

 

 

 

Djuren är ju, som väl är, inte så kritiska som vi. De ser saker som vi inte ser och förnekar det inte. Jag umgicks ett par dagar med en underbar, intelligent afgahnhund, som jag kände en stark kontakt med, något telepatisk faktiskt. Det är den enda hund jag har kunnat "prata med"!

En kväll började han stirra på något över mitt huvud. Jag vet inte vad. Sedan skrek han högt av skräck och inre smärta. Jag tror att han såg sin framtid, men hur kan jag inte förklara. En månad senare dog han genom strypning. Hans koppel fastnade i en hiss, dit han hade sprungit in ensam.

 

En kort tid före min mammas död hörde Rösten av sig igen - den högljudda rösten. Den sa:

 

- Åk omedelbart till Stockholm ! Din mamma ska dö snart.

- Men ... jag är för trött och sjuk!

- ÅK!

- Men hur? Jag måste få åka bil, men har ingen.

- JAG ska hjälpa dig!

 

Det ordnade sig snabbt med pengar till sonens körkort, som nästan var färdigt. Vi fick pengar till att hyra en bil. Jag kom snabbt och bekvämt fram till sjukhemmet, där min mamma låg efter en liten stroke. Men hon kände ändå igen både mig och min son. Det var inte för sent! Jag satt en stund hos henne varje dag i tre dagar, med fotoalbum i knäet. Jag tackade henne för alla fina minnen och allt bra hon hade gjort för oss barn. De dåliga sakerna förlät jag henne. Jag packade hennes resväska full med kärlek och förlåtelse eftersom det är det enda man kan ta med sig till Himmelen.

 

Min gamla mamma mådde väldigt bra av besöket en tid, men sedan fick hon en stor stroke och dog!

Min syster blev chockad, men jag blev bara tacksam för att jag hade lytt Rösten. Jag hann bearbeta vår separation innan vi skiljdes åt.

Jag gladdes åt att hennes drömmar och "före-döden-hallucinationer" var ljusa och harmoniska.  Hon var fri nu från sin sjuka kropp och hade kommit till en ljusare dimension. Jag var glad för hennes skull, och också för att:

 

JAG KAN SE KLART! (Ibland ...) 

https://www.youtube.com/watch?v=KSuB4t3q_dA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mötet med Anna-Lena, medium

Av de tre personligheter jag träffade under Baptisternas dialogforum med New Age var den jag fascinerades av mest: Anna-Lena Vikström.

http://www.anna-lena.se/

Anna-Lena berättade i all enkelhet om sin uppväxt i samevärlden, verkade mycket enkel, anspråkslös och äkta. Det som fascinerade mig mest var att hennes ögon tycktes i högre grad se inåt än utåt! Nu är jag själv en människa som i viss mån uppfattar människor i form av energifält, inte bara som kroppar, så jag vet inte om alla upplevde henne på samma sätt som jag.

Anna-Lena Vikström är en person som aldrig skulle såra någon, har studerat psykologi, är mycket kärleksfull och har fått sin gåva från Gud. Detta är vad hon själv har berättat: Att hon som barn ofta låg på sjukhus och hade det ensamt, men en dag drog Någon undan slöjan mellan denna värld och den rent andliga. Hon såg änglar och goda andeväsen och hon såg från denna dag människors AUROR, deras energifält i färg! Dessa färger säger allt om den människans tillstånd på olika vis.

Jag kände att hon inte ljög och hon berättade att hon kommit till tro på Kristus och försökt vara med i en Pingstförsamling. Tyvärr är det inte rätt ställe att vara synsk på, såvida man inte ger det en viss, förutbestämd form. Men detta med ATT SE LÄNGRE än de fysiska ögonen ser kan ta sig väldigt många uttryck och formen för detta uttryck måste vi låta stå öppen!

Detta naturbarn kunde givetvis inte begränsa sina fantastiska gåvor till en enda tight form, hon behövde större frihet. Dessutom var de kristna runt omkring henne rädda för att hon hade med onda andar att göra och kunde inte låta henne få vara kvar i församlingen. Jag förstår att de hade respekt för andevärlden men för den andliga människan framstår det för mig som en plikt att PRÖVA ANDARNA! Generaliseringar och rädsla duger inte. Vi måste våga känna inåt - själva!

När jag kom till hennes mottagning första gången ville jag ha lite healing och viss vägledning. När jag låg där på britsen var det som om en vårflod strömmade genom min kropp. Det fanns en massa isblock i floden, men de var på väg att smälta bort. Jag upplevde en enormt stark kärlek, som ville smälta bort all min rädsla och bitterhet. Som om inte detta var nog så sa hon, medan hon höll sina händer på mina axlar: "Du är omsluten av en bubbla av Ljus. Den finns där för att beskydda dig!"

Jag började gråta tyst och stilla. Tänk att Gud ser allt! Han hade hört min mammas ord till mig när jag var ung. "Du har aldrig varit som andra barn! Aldrig! När du kom där på vägen med dina klasskamrater så var du ändå inte MED dem - DU VAR I EN BUBBLA! Fattar du? DET VAR FEL PÅ DIG FRÅN FÖRSTA BÖRJAN!"

Enligt min mamma så var jag "fel". Den något autistiska bubblan var fel. Jag och hela mitt liv, t o m mina höga betyg var fel, för det enda hon ville var att jag skulle vara NORMAL. Att vara speciell är okey. Måste man vara normal? NEJ! Nu fick jag beskedet att denna min inkarnation, som flickan i bubblan, inte var fel. Jag hade en tuff uppväxtmiljö och för att överleva där hade skaparen utrustat mig med en BESKYDDANDE BUBBLA.

Detta kallas för HEALING. Vilken psykolog skulle kunnat träffa mitt i prick så snabbt och ge mig ett möte med Kärleken på ett så starkt sätt?

Jag strävar mest efter min andes helande och jag kräver inte att min kropp måste bli återställd. Den är i alla fall tillfällig, medan anden däremot är evig och därför viktigare.

Anna-Lena gjorde också en Aura-målning med förklarande ord till. Jag kände igen mina styrkor och svagheter i det hon ritat, men jag fattade inte varför jag hade blivit stigmatiserad med ett lila hål i varje handflata? Men jag skulle komma att fatta det tre år senare då min period av hjälparbete bland hemlösa trippeldiagnoser började. Det var rätt jobbigt faktiskt, men meningsfullt.

Anna-Lena sa att jag hade varit nunna i mitt tidigare liv och genom skrifter försökt att nå ut med kärleksbudskapet. Jag upplevde efter min död att jag inte hade lyckats särskilt väl och därför kom jag tillbaka till jorden för att göra ett nytt försök. Och som Du, kära läsare, märker så är jag just nu i full färd med detta försök! Jag berättar om Anna-Lena för att inspirera någon annan att söka hjälp hos just henne för att hon faktiskt kan GE DIG KÄRLEK!

Detta med reinkarnation och att jag skulle ha varit nunna var en tanke som var ny för mig. Så jag lade den på en hylla jag kallar för "hypotes-hyllan". När jag senare började umgås med en katolsk nunna och plötsligt "visste" saker som jag inte av naturliga skäl skulle kunna känna till - då kom jag ihåg vad Anna-Lena hade sagt. Flera händelser tydde på att hon kanske hade rätt, faktiskt.

Beträffande framtiden så fick jag ställa frågorna till en högre Makt medan hon lade ut kort med enkla symboler på bordet. Jag kände att mitt förhållande var på väg att dö och när jag vände på ett kort företställande en gravsten, så bekräftade det bara en känsla jag redan hade. Men jag visste inte att kortet var väldigt bra valt eftersom min dåvarande man också skulle komma att dö åtta år senare.
Ett medium ska inte tala om negativa händelser i framtiden, men det var ju jag själv som vände ett kort och tolkade det.

Anna-Lena har fått in flera träffar i mitt och min sons liv. Hon kunde trösta honom med att han, trots oförmåga att klara gymnasiet, skulle komma att få en yrkesutbildning. Detta skulle visa sig stämma!

Hon märkte, före narkosläkarna, att mitt nervsystem är avvikande. Innan en neuropsykiatrisk utredning hade ägt rum såg hon, under en chackrabalansering, att något var annorlunda med mig: "Jag kan inte göra som jag brukar. Det stämmer inte ... hmmm...  det är något neuroligiskt ..."

Hon såg text och bilder och gissade på att jag skulle skriva en bok. Det har jag inte gjort, men det jag gör just nu handlar ju i alla fall om text och bild. Det finns mycket mer att berätta men jag slutar här.

Anna-Lena är en medial rådgivare. Hon tvingar givetvis inte någon att göra det ena eller det andra. Jag gillar hennes attityd, för det är ju VI SJÄLVA SOM STYR VÅRA LIV. Ett medium kan "bara" stötta oss i att göra det vi redan känner inom oss är rätt - göra det klarare för oss. Anna-Lena vill få oss att upptäcka vår egen synskhet, våra egna styrkor och ge oss kraft att stå på egna ben.

Hon lever som hon lär och hon har också erfarenhet av den där skyddande ljusbubblan, som hon har runt omkring mig:

http://www.anna-lena.se/anglakurs/skyddsangel.html

Jag har väldigt många erfarenheter av skyddsänglar. Jag har hört dem, men inte sett dem. De flesta har inte fått den förmågan och därför är det bra att kunna få stöd av någon som ser mer ...

Vågar man lita på MEDIUM?

När det gäller DEN ANDLIGA VÄRLDEN så finns det ju mycket att utforska, men man måste vara försiktig. Riskerna är ungefär desamma som vid bergsklättring eller skridskoåkning på havet. Vissa hjälpmedel och räddande redskap behöver man ha med sig.

Som pingstvän fick jag lära mig att synska människor var onda, såvida de inte tillhörde församlingen och utövade de gåvor som där tilläts: profetians, kunskapens och helandets gåvor. Formerna för dessa gåvor var strikta och formella. Själv hade jag svårt att få plats i dessa former, det vill säga utvecklas medialt.

En pastor kom ned till mig en gång, efter predikan, och viskade en profetia, eller synska ord, in i mitt öra. Ingen annan hörde vad han sa. Det var diskret och mycket fint gjort. Dessutom var orden absolut äkta, den kände jag. Framtiden skulle bevisa att det han hade viskat var sant. Inom den karismatiska rörelsen fanns det plats för det övernaturliga och om man använde sina gåvor på rätt sätt så kunde det bli bra.

Min första "skola" för att utveckla min synskhet var faktiskt Pingskyrkan. Men av flera skäl passade jag med tiden allt sämre in där.

När jag inte längre kände mig bunden till någon kyrka på det sättet, bestämde jag mig för att pröva på att gå till en ”spådam”. Jag var faktiskt rädd för att hon skulle säga sådant som inte kom från den högre, sanna kärleken utan från diverse skumma andar i dimensioner jag själv aldrig skulle vilja bo i.

 Hon besannade mina farhågor!  Innan jag hann ringa på hennes dörr kom det en svart, fräsande katt och hoppade framför mina fötter! Det var ingen trevlig katt precis!

Kvinnan berättade saker för mig som föreföll sanna, men ingenting är mera sant än kärleken och det var där hon brast. Plötsligt sa hon något verkligt elakt om mig och min personlighet. De där elaka orden minns jag än i dag. Acceptera aldrig att ett medium kastar på dig negativa förutsägelser!

Hon såg verkligen bilder framför sig. Hon sa plötsligt: "Du får INTE åka med en röd bil hem!" Jag hade åkt med en röd bil till damens bostad och planerade att åka buss hem. Hon hade alltså sett en sann bild, som hon gjorde en felaktig tolkning av. Detta lärde jag mig något av: Om jag själv skulle få se eller känna något med mitt sjätte sinne så skulle jag akta mig noga för att tolka det och bara säga vad jag upplevt. Ju mer man lämnar över till den andra människan att tolka själv, desto bättre.

 Efter detta möte med ondskan ville jag inte uppsöka någon spådam mer. Enough is enough!

Men, av en slump, kom jag i kontakt med en spådam 20 år senare. Jag talade med någon som ville hyra ut ett rum. Under samtalets gång sa hon att hon var medium. Hon berättade att hennes mamma hade lämnat bort henne vid fyra års ålder därför att hon var rädd för sitt eget barn! Redan som barn visste hon saker som andra inte visste. Detta barn berättade vad hon visste utan några som helst spärrar. Som vuxen hade hon varit gift. Efter skilsmässan hade mannen hängt sig! (Vilka tankar sände hon ut till honom? Försoningens? Nej.)

 Alla röda lampor inom mig blinkade: VARNING! FEL INFORMATIONSKANALER!

Jag ställde trots det en personlig fråga för att testa mediet. Svaren jag fick var skrämmande sanna. Hon visste att jag var utsatt för omfattande förtalskampanjer, ledda av en kvinna som hatade mig. Jag är en mycket kontroversiell människa, som kan förväntas göra det som de flesta INTE skulle ha gjort! Jag var med andra ord ett populärt förtals-objekt.

Mediet sa sedan: ”Vi ska se till att hon får lida lika mycket som du har lidit!”

En häxa!

Jag kastade omedelbart på telefonluren. Jag tänker aldrig någonsin uttala en förbannelse, det är helt i strid med kärlekens lagar. Om jag inte följer kärlekens röst, när jag ger mig in i den andliga världen, då kommer det att sluta riktigt illa! Detta är en grundregel.

Efter dessa upplevelser tänkte jag aldrig mer ha med medier att göra, men det kunde jag inte hålla. För när jag mötte Anna-Lena Vikström på en konferens så föll jag pladask för den utstrålning av djup andlighet, kärlek och mystik, som omgav henne. En mystiker dras till mystiken, så är det bara. Och Anna-Lena gjorde mig inte besviken, hon var på ”rätt sida”. I nästa blogg-inlägg berättar jag en del av det som hon gav mig.

 

 

Varför dog Jesus?

Igår var det långfredag. Förr i tiden var det en dag då vissa människor mediterade över Jesu död på korset. Men nu för tiden firar svenskarna påsk genom att åka skidor i fjällen, dricka, äta ägg och marsipankycklingar.

Europa håller på att avkristnas. Jag har funderat mycket på varför och det tråkiga i att vissa BRA grundidéer riskerar att gå under, de som Jesus visade med det liv han levde. Han ville visa oss vad kärlek är.

Jag råkade ut för en frestelse idag. När jag klev ur en bil såg jag en smutsig papperslapp på marken. Det stod ett namn och några siffror på lappen. Jag gissade att det var en minneslapp p g a siffrorna. Själv minns jag aldrig siffror. Skulle just gå därifrån när den inre Rösten sa: "Plocka upp den!" ???? Jag kände mig lite fånig när jag böjde mig ned för att ta upp pappret. "Lappen" var ett brev med namn och datum på utsidan! Jag öppnade det; Brevet innehöll 1 500 svenska kronor! "Grattis till Filip, 13 år, på födelsedagen!" Genast kom den frestande tanken: "Behåll pengarna, du behöver dem ju! Det skulle vem som helst ha gjort. Tänk på att du själv aldrig fått tillbaka något du tappat bort!" Min kompis sa: "Behåll pengarna!"

Jag utkämpade en inre strid på fem sekunder. Jag blundade och tänkte på Filip, tillät mig att känna kärlek till detta barn och hans besvikelse - som om den var min. Bestämde mig sedan för att ge dem till polisen, vad än min kompis sa. Puh! Så var frestelsen över.

På kvällen ringde jag polisen och undrade om de möjligen, i sina datorer, kunde hitta en Filip i min stad, född det år och datum som stod på kuvertet? De kunde tipsa mig om EN adress. Okey, jag ringde det telefonnummer jag fått och ställde diverse faktafrågor. Mannen i luren svarade rätt, så jag sa: "Jag har Filips pengar här!" De två föräldrarna kom efter tio minuter och berättade om den SKULD pojken kände, för att han hade haft brevet i sitt knä, när han satt i bilen, och sedan hade råkat tappa bort det. Efter de två dagar som gått trodde ingen längre att han skulle få pengarna tillbaka. Resan till ett Köpcentrum blev inställt.
Föräldrarna var så oerhört tacksamma över att Filip nu kunde släppa sin skuld och få köpa det han önskat.

För att Filip skulle kunna bli av med sina skuldkänslor krävdes det att en främmande människa på en parkeringsplats valde att prioritera Kärleken - och kväva sina egoistiska impulser.

Jag skrev nyss om Mirakelkursens undervisning: Jesus dog i onödan, för vi har ingen skuld. Men det har vi ju! Filip och många andra plågas av skuldkänslor för att vi hela tiden begår en massa misstag. Vi behöver den Förlåtelse, som kan symboliseras av ett kors.

Många har diskuterat om Jesus verkligen var tvungen att offra sitt liv? Äkta kärlek ger alltid allt den kan och behöver ge. Passion = lidande. Kärleken lider - om det är nödvändigt.

De två älskande får frågan av prästen: "Vill du ta denna Miss X att älska i NÖD och lust?" Idag är det nog inte så många som stannar kvar i nöden, men detta var en BRA grundtanke. Låt oss inte lämna den!

Mamman bär sitt barn i sitt sköte, föder barnet under stora plågor och sedan måste hon ofta försumma sin sömn och många andra av sina egna behov. KÄRLEKEN ÄR SJÄLVUPPOFFRANDE TILL SIN NATUR! Om barnet har särskilda behov kan kampen för föräldern bli livslång. Jag har ett sådant barn. Kampen har varit obeskrivligt svår hela vägen, för att möjliggöra ett värdigt liv, men att ge upp fanns inte i min tankevärld. KÄRLEKEN UTHÄRDAR ALLT.

Nu dyker jag rakt in i det problem som många har med påskens budskap:

Nutidsmänniskan vill inte tro på "en sträng Gud som dödar sin egen son för att vi ska få komma till himlen", inte jag heller!

Det är inte så jag tolkar evangeliet: Kristendomen är monoteistisk. Det handlar om EN Gud, inte flera. Alltså är det Gud som offrar sig själv. Man kan även spetsa till det och säga att han begick självmord, fast det låter mindre bra ... Jesus sa: "INGEN tar mitt liv! Jag GER det av egen fri vilja!" Det kan ta ett par dagar att dö p g a korsfästelse men Jesus valde att lämna kroppen redan efter några timmar!

Om man lever ett så starkt provokativt liv som Jesus gjorde, i en strängt moralistisk miljö, tillsammans med de mest utstötta och de prostituerade, men samtidigt påstår sig vara Messias - then you are a dead duck!

Resultatet av Jesu livsstil kunde bara bli ett enda: döden.  Hans kärlek var så total att den hade en inbyggd komponent som heter: SJÄLVUPPOFFRING. Kärleken har ingen gräns. Den kan blöda ända till döds. DET är vad långfredagen handlar om för mig: En kärlek som överskrider ALLA gränser, sveper oss med sig och för oss in i det verkliga, eviga Livet!

Läran om offer - att det inte behövs fler blodsoffer efter Jesu död - den läran var lätt att förstå för judarna och säkert för många andra folk, som var vana vid att offra djur till gudarna.
Men för nutidsmänniskan känns läran om blodsoffer barbarisk och frånstötande.

Att hjärtat kan brista för kärlekens skull är något vi lättare förstår. Gud älskar oss med en sårad kärlek, eftersom vi så ofta avvisar den! Han lider fortfarande med oss när vi stänger oss inne i våra mörka tankar.

Som reumatiker behöver jag "den lidanden guden". Vem kan förstå mig bättre?

Jag väljer en psykologisk aspekt på detta med Jesu död. Den var konsekvensen av en totalt utgivande kärlek. I Gamla Testamentet framhåller vissa profeter att Gud är trött på judarnas offer: "Det är barmhärtighet jag vill se, inte offer!" säger profeterna. Kanske har Jesu budskap blivit något felvinklat? Jag vet inte! Men jag vet att djup kärlek utplånar skuldkänslor - och känslan av skuld är ett allmänmänskligt problem.

Det många av oss har förstått, därför att vi har erfarenhet av den, är den kärlek som får hjärtat att blöda, den som korsfäster oss - men ofta leder till själslig rening och mognad:

A COURSE IN MIRACLES

Min blogg handlar mest om mina rent praktiska erfarenheter från en lång, andlig resa. Jag har sökt mitt hjärtas väg till en Gud, som kan ÄLSKA MIG - en Gud som kan lära mig att älska andra människor.  Bara teorier räcker inte för att överleva svåra lidanden, ingenting mindre än kärlek behövs.

Jag skrev i föregående inlägg om mina första kontakter med Mirakelkursen - A Course In Miracles. Länge fanns boken bara på engelska - en akademisk, avancerad engelska. Den fanns knappt att köpa i Sverige. Så många fick bara ta del av de relativt lättsmälta delarna av boken genom t ex de författare jag mötte på Brommadialogen: Johan Wretman och Tomas Frankell.

Dessa personer hade mjuka och fina personligheter. Frankell betonade i sitt tal vikten av och svårigheten i att inte döma. Jag gillade verkligen det ämne han valt att tala om eftersom jag var innterligt trött på moralism och tankegången "jag är bättre än du för att jag har den rätta tron, men inte du". Jag uppskattade hans självinsikt och självdistans. Han verkade vara en person som arbetat med sig själv från grunden och inte bara hade lagt locket på.

Johan Wretman lät mig få gå på en helgkurs riktigt billigt, eftersom jag var och är fattig. Det tolkade jag som en kärleksfull handling. Föredraget var bra på många sätt, men slutklämmen handlade om att Jesus inte dog för våra skulders skuld därför att vi inte har någon skuld, aldrig har haft! De orden drog i väg med mina tankar längre än jag var beredd att gå. Jag ber ofta människor om förlåtelse för att jag sagt något på fel sätt och kanske sårat. Jag behöver förlåtelse för att bli av med min skuld och jag var van vid att Jesus fanns där som någon som lyfte bort min skuld, inte bortförklarade den. (Dette tema återkommer i filmen "Såsom i himmelen")

Jag kom att läsa en hel del böcker i början, som grundade sig på Mirakelkursen, utan att ens inse det eller veta vad kursen egentligen gick ut på. Senare lärde jag mig att den kvinnliga författaren ansåg att hon bara hade varit ett redskap åt Jesus Kristus, som var den egentlige författaren. Detta är att göra stora anspråk på sanningen, väldigt stora! (En ande kan påstå sig vara Jesus och få någon att skriva ned dennes ord - fullt tänkbart, om man över huvud taget tror på andevärlden.)

Min dåvarande livskamrat hade inga svårigheter med att läsa avancerad engelska eftersom han var amerikan! "Steven" köpte A course in Miracles i England och sedan både läste han boken och gjorde alla övningarna, som fanns i en extra bok - en övning för varje dag. Man kan också säga: en hjärntvätt per dag.

Han hade alltid trott på Jesus, men inte velat gå i kyrkan p g a dåliga erfarenheter i barndomen. Han var mycket intellektuell och intelligent. Den akademiska stilen passade honom perfekt!  Bland Steven's svaga sidor fanns en tendens till psykotiska tankar när livet blev för svårt. Och våra liv blev för svåra i slutet av 90-talet p g a min medicinskada och utbrott av RA och tinnitus. Utan att vilja det hade jag lämnat min man mycket ensam i det samhälle vi hade tvingats flytta till - utan några vänner eller gamla arbetskamrater stötta sig mot.

Steven flydde in i Boken. Den blev hans liv och stora tröst i lidandet. Han kände att han vara på en spännande resa in i en ny tankevärld där han kunde lämna alla tråkigheter och mina sjukdomar långt bakom sig. NU fick jag veta vad ACIM bjöd på för fallgropar, d v s hur den kunde uppfattas och appliceras på en tuff livssituation. Jag fäller in en användbar länk här. Jag låter citatet stå på engelska eftersom den svenska översättningen är haltande, som vanligt, men den finns där för dig som väljer Översätt:

http://www.leaderu.com/orgs/probe/docs/thcourse.html

Only love is real. All that is negative is illusion. It simply does not exist. If anything negative is in your consciousness, it is real only because you give it reality by holding it in your mind. According to The Course, sickness, hate, pain, fear, guilt, and sin are all illusions. The Cyclopedia In A Course In Miracles states that "illusions are investments. They will last as long as you value them." The Cyclopedia continues, "The only way to dispel illusions is to withdraw all investment from them, and they will have no life for you because you will have put them out of your mind."

Där låg jag svårt sjuk i sängen med enorma smärtor, därför att sjukhuset i stort sett hade semesterstängt och därför att en medicin hade sprängt min öronnerv. Då jag varken fick ny medicin mot RA eller smärtlindrande medicin bröts jag ned och blev för svag för att hålla humöret uppe. Men, så som Steven nu trodde, hade jag inte fallit offer för några sjukdomar, biverkningsskador eller vårdköer - JAG HADE VALT ATT VARA SJUK! JAG HADE VALT ATT TRO PÅ EN ILLUSION!

Han stod på tröskeln till sovrummet och tittade föraktfullt på mig.

- Du har valt den här situationen och det finns ingenting alls jag kan göra för dig, mer än att lämna dig åt ditt öde. Du måste själv ta konsekvenserna av ditt val - valet att tro på negativa illusioner och sjukdom!

Enligt vad jag har förstått så var det underfunktionen på min hypofys, vilken ledde till extremt låg östrogenproduktion, som ledde till Reumatoid Artrit. Sjukdomen låg i mina gener och den var eventuellt förorsakad av ett MEDFÖTT NEUROLOGISKT PROBLEM. Men enligt Steven och Mirakelkursen (?) så hade JAG VALT att leva i mörker, i förnekelse av Kärleken.

Det var som om jag hade kastats tillbaka till de möten i frikyrkan där jag också hade anklagats för att ha för dåligt tro för att bli frisk. Tankegången att den sjuke bara har sig själv att skylla är ett gammalt, ständigt återkommande tema.

Fariséerna frågade Jesus medan de visade på en blind man:

- Är det den blinde mannen eller hans föräldrar som har syndat?
- Jesus svarade: Varken mannen eller hans föräldrar!

Därefter står det att Jesus botade mannen, men ändå kvarstår de första orden Jesus uttalade. Han hade inte för vana att lägga skuld på de sjuka, bara att bota dem! Det kan dessvärre sällan vi klara av, men vi kan ta hand om och stötta det som är svagt. Vi kan utöva medkänsla.

ACIM var en av orsakerna till att min man lämnade mig mitt i det reumatiska skovet!

Jag måste snabbt sälja huset med förlust eftersom jag var fattig och arbeta hårt fast jag egentligen inte klarade av det.
Är detta den kärlek Boken talar om? Jag fick snabbt omvärdera det relativt positiva intryck jag hade fått av Boken i början.

Steven lämnade mig alltså, träffade snabbt en kvinna med internationella arbetsuppgifter, som han gifte sig med och bodde med lite var stans jorden runt. De hade ett mycket aktivt fritidsliv med bergsklättring och dykning på menyn. Han njöt verligen av att ha en frisk partner och jag unnade honom det! Det är min natur att snabbt förlåta och gå vidare med livet. Vi förblev vänner och mailade varandra regelbundet.

Jag minns det sista samtalet. Äntligen hade jag fått min webcam att fungera, samtidigt som ljudet. Och så kunde jag då, efter flera år, få SE min vän, sittande vid sin dato,r på andra sidan jordklotet. Det var sen kväll hos mig och tidig morgon hos honom. Han log med hela ansiktet och några tårar rann nedför kinderna när han såg mig. Det var en underbar stund!

Han berättade att hans andliga utveckling, tack vare ACIM, nog hade kommit till en slutpunkt. Han var nu så upplyst och förstod livets gåtor så väl att han egentligen inte hade något mera att lära sig. Han ville gå vidare till nästa dimension, d vs han ville dö.

Några månader senare omkom han i en dykolycka! Syret höll på att ta slut. Hans partner erbjöd sig att dela syre med honom under en rak uppstigning till ytan. Men Steven skakade på huvudet. Han tänkte ta sig upp själv. Vad är livet annat än en massa illusioner? Han valde att tro på att syret skulle räcka, men det gjorde det inte! Han drogs in i strömmarna mot land och slog in i korallreven under vattnet. Han inre resa var över, som han önskade, hans ande var äntligen fri!

Jag vet inte om det var en form av undermedvetet självmord eller om olyckan berodde på hans fasta tro på att alla former av brist (t ex syrebrist) bara är en negativ tro på illusioner.
Jag skriver detta som en liten varning för den som har tänkt läsa Kursen och inte är psykiskt stabil!

 Men en sak jag säkert vet är att detta var det sista Steven såg av vår planet (videon nedan) och en vackrare död är svår att uppnå än den i en blå lagun utanför Galapagos öarna.

GOOD BYE MY LOVE! Jag kan ibland känna din andes närvaro, där du vakar över mig och en dag ska vi ses igen i den värld som är ren och sann Kärlek, bortom alla illusioner.

Kristendom - New Age

I slutet av 90-talet sköljde en stor våg av Nyandlighet fram över Sverige. Ingen av oss kunde blunda för alla de böcker, cd-skivor, föredrag och kurser, som utannonserades överallt.

Det jag menar med New Age är: En mängd nya tankar, som fångar upp gamla tankar men anpassade till nutidsmänniskan. Esoteriken, naturfolksreligioner och österländska religioner bidrog till många tankar.

Nutidsmänniskan vill ha rätt att tänka själv och vill kunna välja fritt utan att stå under en auktoritet som bestämmer hur hon ska leva. Hon är stressad och pressad på många vis och söker sätt att må bättre till Kropp, Själ och Ande. Hon kan inte nöja sig med teologi utan behöver konkret hjälp att klara av vardagen b l a genom diverse avslappningsmetoder och tankestrategier.

I Sverige slog ateismen igenom under 30-50-talet, som en reaktion mot den lutherska kyrkans dominans . Männniskor blev "fritänkare", d v s tog sig rätten att ifrågasätta allt, inklusive Guds existens.

Min mamma var en sådan fritänkare som revolterade mot den svarta och hotfulla gudsbild hon hade tvingats växa upp med. På söndagarna var alla klädda i svart och trots att hon var barn fick hon absolut inte leka på sabbaten utan skulle gå flera mil, ibland i djup snö, med sina föräldrar till kyrkan. Där fick hon höra långa predikningar om Synd, Skuld, Straff och Helvetet. Resten av dagen fick hon lyssna till pappans bibelläsning. Han läste upp vad som helst, även sådant som inte lämpar sig för barn. Hon kände kyla, inte kärlek och ägnade sedan livet åt att fly långt bort från den straffande guden. Denna typ av luthersk tro på den Svenska Västkusten kallades Schartaunism:

Men, efter några decennier utan Gud började det kännas lite tomt i många hjärtan. Materialismen och vetenskapen ger inte svar på de existentiella frågorna. Vissa saker låter sig inte förklaras via microskop, teleskop, matematik eller kvantfysik. Det fanns andliga behov men de behövde mättas på ett sätt som inte kastade tillbaka nutidsmänniskan till medeltiden. Och därför kom de nyandliga tankarna att strömma in i de tomrum som fanns i svenska folkets hjärtan. T o m min mamma, som normalt sett bara läste blodiga deckare var plötsligt intresserad läsare av böcker som "Många liv, många mästare" och "Den nionde insikten". Det hade jag aldrig kunnat tro!

Det som jag och många andra kristna hade att ta ställning till - eller blockera ut - var böcker skrivna av författare som läst in sig på "A course in Miracles", tron på att människor kan ha kontakt med änglar, se auroror, ge reikihealing och utveckla "det sjätte sinnet" betydligt mer -  främst genom meditation. Alternativa terapier fanns det att testa, positivt tänkande, affirmationer, Mind control, Mindfullness, Wellbeing och en lång rad självhjälpsböcker som utlovade lycka om man bara gjorde som det stod i dem.

Jag befann mig en gudstjänst i en frikyrka, som förklarade krig mot New Age och Djävulen! Predikanten förbannade de onda andar som låg bakom allt det som nu hände. Frågan var om han hade tagit reda på exakt VAD de nya tankarna bestod i och om han hade koll på vilka domoner som eventuellt befann sig i den lokal han själv predikade i? Onda energier ansamlas lätt där det finns högmod, självrättfärdighet och starkt dömande attidtyder.

Det fanns andra sätt att möta den nya vågen och det vara att göra som baptistpastorn Harry Månsus. Han var den drivande kraften bakom baptisternas förnyelsecentrum i Stockholm - BROMMADIALOGEN.

 http://www.brommadialogen.se/brommadialogenstartsidan/bakgrund.4.7671d7bb110e3dcb1fd8000143440.html

Han skickade ut en inbjudan till DIALOG MED NEW AGE! Vi som ville fick komma till en weekend och lyssna till författare som Johan Wretman och Thomas Frankell samt mediet Anna-Lena Wikström. Sedan kunde vi själva analysera, känna efter och ta ställning till det som sades. Detta var verkligen beundransvärt gjort av en ovanligt god och klok pastor! Han sa att vi kanske kunde "låta oss befruktas av VISSA av de nyandliga tankarna" - inte alla. Bibeln talar om "att skilja mellan andar". Det är rätt arbetssamt, men enda vägen, ifall man inte vill låsa fast sina tankar permanent.

Jag var en av dem som absolut ville komma, även om jag nu hade 500 kilometer att resa till Stockholm.

Lokalen var full med förväntansfulla människor, nyfikna och glada. En av dem var den omdiskuterade prästen Ma Oftedal, som ju kom att hänge sig åt mycket avancerade experiment med andevärlden. Jag tycker mycket om hennes öppenhet, samtidigt som jag ser riskerna. I andevärlden finns det både ljus och mörker, så man behöver ha tekniker för att skydda sig mot det onda.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ma_Oftedal

I lokalen befann sig också en man från Maranata, extrem högerkristendom. Han började strax att hoppa, skrika och uttala förbannelser över de församlade. Hans ansikte var tomatrött av ilska. Han skrek ut att det som nu hände var ett bevis på Jesu återkomst och jordens undergång. Talarna och lyssnarna var alla falska profeter! Vakterna fick bära ut honom.
Snacka om en dynamisk publik! Den minst tråkiga sammankomst jag någonsin har varit med om!

Det var uppenbart att den mycket arga mannen också var mycket rädd - och frågan är om rädslan vi har för varandras olika livsåskådningar kan bära någon god frukt? Jag tror att Gud bor i varje öppet och kärleksfullt människorhjärta.

SWEDEN´S GREATEST NEW AGE PERSONALITY - THE ONE AND ONLY - DILEVA!

Den inre resan - New Age

Om man önskar sig något av HELA sitt hjärta, så kan det hända att man får det man önskat! Så tänk efter före!
Efter en kort vistelse på Västkusten var jag återigen på östra sidan av Sverige och fastän vi hade tagit oss till Dalarö Skans med båt, så kunde jag inte se så mycket mer än SKOG.

Jag älskar nakna, rosa klippor!

Jag fokuserade och bad Gud telepatiskt om att få komma tillbaka till Västkusten. Under några sekunder lämnade jag tydligen min kropp, för expressleverans av bönen till himen - och just när kroppen började falla var jag plötsligt tillbaka i den igen. Det var en märklig upplevelse! Jag misstänker att det hela skulle kunna kallas för "astralresa": vi har en tung, fysisk kropp men också en lättare, eterisk variant, som kan frigöra sig från kroppen när den vill det.

Ganska så omgående fick min sambo sparken från jobbet, men blev erbjuden nytt jobb på Västkusten! Så, då blev jag bönhörd, men om det var en bra bön tvivlar jag på än i dag. Nå, jag fick leva ut min passion för de röda klipporna som möter det brusandet havet! Gråsten är inget jag dras till eller vill måla av.

Men vi förlorade våra vänner, både Steven och jag, församlingen och andra former av kontaktnät. Vi lämnade den lugna tjänstevillan, där vi hade skapat så mycket musik och konst.

På den nya platsen gick jag till gudstjänster i de tre kyrkor som fanns, men det var ingen som passade ihop med den utvecklingsfas jag nu befann mig i. Det verkade som om den gamla, bohuslänska Schartaunismen fortfarande låg kvar över bygderna, som en konserverande kraft. T ex svarade prästen i Svenska kyrkan att de aldrig hade något kyrkkaffe eftersom man efter gudstjänsten skulle gå HEM TILL SIN FAMILJ och resten av dagen i sitt hjärta begrunda den predikan man hade lyssnat till.
Med tanke på upplösningen av kärn- och storfamiljer var den här tankegången ca 100 år efter sin tid.

Vi kunde  kanske ha byggt upp ett nytt kontaktnät i det lilla samhälle vi kom till, men det går inte att bygga något när man är i ett reumatiskt skov (flare). Orsaken till skovet var en medicinskada på örat, som ledde till att jag slutat ta min RA-medicin. Jag meddelade Sahlgrenska att jag nu levde helt utan bromsmediciner, men deras svar var att jag kunde vänta ett halvt år på den nya. De gjorde tydligen ingen skillnad på aggressiv, dödlig  Polyartrit och Artros. Vårdkön krossade det som fanns kvar av förhållandet. Detta gav Steven ytterligare skäl att lämna Sverige: "Ni har ju ingen sjukvård här!"

Steven blev deprimerad av att köra mig i rullstol, p g a erfarenheten att hamna i skuggan av en rullstolsbunden bror. Det mesta i våra liv befann sig på ett sluttande plan. Men det är så med vissa sjukdomar - att de kan få svåra sociala konsekvenser.

 

Så kom då den där dagen då jag låg och grät i sängen, förtvivlat och uppgivet. Jag var i djupet av det djupaste skov och kunde knappt röra mig. Det enda jag hade mot smärtan var ALVEDON!  Torterad av smärtor skrek jag rakt ut i luften:

-   HJÄLP! KAN INTE NÅGON DÄRUTE HJÄLPA MIG?

 
Svaret kom omedelbart:

 
Jag tog mig förskräckt till vardagsrummet där TV:n fanns och hade lyckats sätta på sig själv. Jag stirrade på fjärrkontrollen och ut genom fönstren. Kunde en solstråle fått fjärrkontrollen att reagera? Nej, det fanns inget solsken! TV:n hade jag haft ett par år och många år efter denna händelse. Detta var en engångsföreteelse, förorsakad av vad? Andevärlden gissar jag. Någon satte på TV:n för min skull.

 Jag skulle just stänga av TV:n när jag fängslades av ett varmt leende, ett par kärleksfulla ögon och en karisma som gick rakt igenom TV-rutan. Mannen tycktes vara hindu och guru. Vad hade han att säga? Jo, detta:

-   Jesus was really right when he said: LOVE CONQUERS ALL!

Jag satte mig ned i soffan helt paff och funderade på det som gurun hade sagt. Han sa något positivt om Bibeln, vilket var väldigt generöst gjort. Kunde det vara sant – att kärleken skulle kunna riva ned murar mellan olika religioner, mellan människor av alla de slag och dessutom kunna hela mig på djupet som människa? Jag kände en enormt stark längtan efter en större frihet än den jag hittills känt. I wanted to be a free spirit! Jag önskade att jag kunde kasta av mig min värkande kropp, min kulturella påverkan, mina fördomar och min rädsla inför andra religioner. Jag ville andas i takt med Universum och vara ett med alla dem som bor i Ljuset.

 Plötsligt hade jag fått en ny vän i SriSri Ravi Shankar! Vem kunde ha förväntat sig det? Varför hade livet skickat just honom att hjälpa mig? Jag undrade om jag i min högljudda bön hade råkat hamna på samma frekvens som denne djupt mediterande hindu, där de som ber eller mediterar kan råka mötas? Jag hade länge längtat efter att lära mig mer om meditation eftersom det var för ansträngande för mig som sjuk att stapla en massa ord på varandra ända upp till himlen.

Detta skulle inte bli mitt första möte i andevärlden med denne guru. Några år senare, när jag låg på sjukhus och var mycket ensam kom jag att höra en röst inom mig säga: "This is the art of Living: Don't be fearful - love conquers all!" Det var alltså samma ord som sist, men det började med orden: "This is the art of living." Jag visste inte vad det betydde. Men så snart jag hade lämnat sjukhuset gick jag till ett kafé, som jag ibland besökte, i en något större stad dit jag nu hade flyttat med mitt barn. Där hölls det ett par gånger om året något föredrag en en svensk hindu, Björnell, beträffande den inre resan - genom meditation.

När jag gick till kafét så råkade han sitta där just den dagen och när jag berättade om rösten som hade dykt upp kommenterade han detta med att det ju var Sri Sri Ravi Shankar. "Varför just han?" undrade jag. "Jo, för att han driver något som kallas "The Art of Living institute", som står för diverse rese- och materialkostnader samt välgörenhetsarbete i Indien.

Björnell tyckte att jag gott kunde skriva till Sri Sri Ravi Shankar och be honom komma till Småstad.
Jag vågade inte säga vad jag tyckte: att det var en knäpp idé. Detta var en av Österlandets berömda "vise män": Dalai Lama, Sri Sri Ravi Shankar och Depak Chopra. VEM skulle kunna få honom att komma till Småstad? JAG?!

Men, bara för att visa mig att ingenting är omöjligt, så kom Sri Sri kort därpå till en kursgård 2 mil från Småstad!!! Han var, som Jesus rekommenderade, som ett barn. Han rörde sig glatt och bekymmersfritt, log och strålade kärleksfullt på dem runt omkring honom. Ödmjukheten märktes i varje steg han tog och jag hade not aldrig mött någon predikant som uppvisat en sådan Jesus-likhet som denne enkla man.

En inre resa tar aldrig slut. Min har aldrig stannat upp. Varför? Varför inte? Det är en stor värld vi lever i, full av visa män och kvinnor från olika religioner. Att ta in den samlade visheten gör att man känner sig tillhöra en enormt stor, andlig gemenskap och det gör det lättare att andas när man slagit ut de mentala väggarna, lättare att meditera med andra - oavsett religion. Att kunna mötas över alla gränser vi konstruerat är fredsskapande och helande! Därmed inte sagt att man aktivt kan utöva flera religioner på samma gång. Det blir för rörigt

Men med sina rötter i en viss religion eller filosofi så kan man gott låta goda tankar och vishet från annat håll skapa ett rikare liv. Ekonomin och nästan allt annat är idag globalt. Det globala tänkandet måste också få påverka våra livsåskådningar. De som har varit med om en nära döden upplevelse blir efter återkomsten till jorden sällan de bärande balkarna i en församling. De har sett himlen och vet att INGEN RELIGON HAR HELT RÄTT. Vi har alla både fel och rätt. Där kärleken finns - där finns sanningen! Vi har förmågan att kunna känna vad som är rätt. Rädslan får aldrig styra den inre resan!