FRAKTUR PÅ ÖVERARMEN - FÖRLAMAD HAND

 Jag halkade i badkaret och snurrade runt i en evighet. Upplevelsen var djupt traumatisk o jag såg att armen var av. --Jag var så chockad att jag måste vänta med att åka till akuten. Nästa dag gick jag in på sjukhuset och sedan minns jag inget mer. Min blackout varade i fyra dygn. Vad som hände då kan en vän berätta, t ex blev jag opererad. själv minns jag ingenting.

Den första operationen misslyckades totalt. Under natten lossnade all metall, brickor, skruvar mm. Jag sa hur det var till personalen men de vägrade tro på mig. Typiskt svensk sjukvård. i journalen står det att allt lossnade när jag kommit hem (mitt fel?).

Så blev det ännu en operation. Kardialnerven hade blivit  klämd och successivt förlamades hand och handled. 

Det har nu gått åtta månader och jag har inte orka skriva om detta digra lidande. Vänsterhanden går att använda lite, nedåt. Jag googlade desperat för att hitta ett hopp. Om kardialnerven är fast blir jag aldrig bra, 

Hittade då EMG; man sänder in svagström i armen. Det tog nästan två timmar och var mycket plågsamt. Att jag fick remiss till Sahlgrenska var ju en seger men svaret tycks inte komma till mig. Det skickades till NÄL. Om det visar att nerven är fast, elavbrott, vill de då erkänna det?

Jag borde ju ringa kl 7 en morgon, men jag är febrig varje natt och orkar inte prata kl 7. Brev svarar man inte på. Armen är full av metallplattor o annat. Den väger ett ton och jag får ingen smärtlindring.

Oxynorm till kvällen?, Lite Cidadon på dagen? NEJ! Morfin är mycket farligare än självmord eller depression. Fast nämnda preparat bara innehåller en viss mängd morfin. En reumatiker åt ihjäl sig på Alvedon. Man ser inte till helheten och jag kan bara hoppas på hjälp från mina änglar.

Jag mötte en idag förresten, en människoängel, som hjälpte mig när jag fallit av en buss. inte sänkt golvet. Hon gav mig så mycket kärlek. Hon stöttade mig till ett fik där vi hade en trevlig stund. Hon bjöd både på kaffet o sig själv. Kärleken övervinner allt och är mitt enda hopp. Min stålarm gör mig obalanserad.

Jag orkar inte mer eftersom jag har flera sjukdomar, men jag älskar min son mer än allt. Det finns några få kontakter till. Vi håller oss nära varandra genom kärlekens kraft och ingen av oss har fått Covid. Nu vill jag tända ljus och tänka på det stora Ljus jag är på väg till i Paradiset.

💖💖💖

HOLLAND - HUR KLARADE NI SKYFALLEN?

BLOGGER har ju ändrats och jag får sällan svar för att jag inte fattat det där med open-ID förbud. ser ingenstans att man kan förstora text mm. MEN nu skriver jag ändå för att jag måste. Vänster arm krossades nyss i en olycka men jag har ett pekfinger i alla fall. Jag har letat efter bilder på Nederländerna, men det blir mest Tyskland man ser. Holland är en del av mitt liv och jag beundrar detta folk enormt mycket av många skäl. Folket är tappert och intelligent. 1953 började den stora kampen mot havet efter katastrofen u b l a Leiden. Man kan läsa om pumpstationer som riktar sig både mot havet och floder från Tyskland. Det har kostat miljarder och avancerad teknik för att besegra vattnet. Men, hur skyddar man sig från skyfall från himlen. p g a att den ökade värmen gör att molnen innehåller mycket mer vatten. till sist faller allt vatten ut ur molnen och våldsamma skyfall sveper bort hus, bilar och människor. H ur skyddar man sig då? Klarade ni er bättre än Tyskland? Tyskland valde efter Fukushima att snabbt avveckla kärnkraften trots att de nya kan återanvända uran o använda mycket mindre uran. De kan vara små o självkylande och släpper inte ut en massa koldioxid som era nuvarande kolkraftverk - självmord. Och här har Sverige hjälp till att förse Tyskland med kol. Skäms på er och dig du falska Fridolin! Gasen ni köper från Ryssland kan ge honom farligt mycket makt. Sverige är på samma spår som Tyskland och det funkar inte. Jag sänder kärlek till Helleveotsluis i södra Holland och alla er andra som kämpat så hårt mot havet, mer än alla andra. Alla vackra minnen från ert vackra land och ert sätt att ta itu med sociala problem har jag sett på nära håll. Respekt!!!!!

AKTIV OCH PASSIV IMMUNITET

 Ibland lämnar jag youtube och skaffar mig upplysning någon annan stans. Jag fann en sida om VACCIN. Mycket lärorik!

Aktiv immunitet betyder att man har ett immunförsvar, kan tillverka antikroppar och ev. ta sprutan.

Passiv betyder att man har ett obetydligt immunförsvar efter många år med sjukdomar som minskat försvaret tills man inte kan tillverka mer än ett fåtal antikroppar.

En sådan människa kan vara 95 år med underliggande sjukdomar. Om man sprutar in gift i den personen, som vi såg på TV, så är han antagligen död nästa dag. Ja, vi fick en smula sanning där för att ha förtroende för läkemedelsbolagen. De flesta är ju inte 100 år och svårt sjuka.

Jag läste om många som hade dött av sprutan men sedan tycktes de försvinna. Nu var det allvar. Pfizer skulle tjäna snabba pengar och att skrämma upp folk vore ju dåligt för affärerna.

Jag var nära att dö att svininfluensaspruta 2. Efter denna skrämmande upplevelse vågar jag inte göra fler experiment.

Nu vaccineras folk på löpande band. Hur många gamla och sjuka som dör får vi inte veta.

Jag fyller nu 70 och har varit sjuk mer eller mindre hela mitt liv och kan inte tillverka antikroppar. Läkemedelsverket avrådde mig från att ta sprutan, vilket säkert kommer att få allt större uttrtängningseffekter. Frivilligt? På sikt är det nog inte mycket vi, samhällets parias, får göra.

Man tog ju inte upp frågan om att tillverka färdiga antikroppar, bara talade om hur komplicerat (och dyrt) det skulle bli.

I media talas ingenstans om detta problem eller om oss som lever på cellgift och gör allt för att hålla nere immunförsvaret så att det inte angriper oss för hårt, t lex ledgångsreumatism

Autoimmuna sjukdomar tigs ihjäl. Alla kan ta sprutan! Men jag tror att notan för detta kan bli dyr. Vi är ovilliga och tror på myter säger de, fast vår verklighet är oerhört verklig.

Så jag kan inte se ett slut på eländet. Jag har rätt till LSS, kontaktperson, men vi får bara ringa. Vem orkar prata med en aspergare i två timmar? Knappt någon. Så min lockdown är en locked in och jag sjunker allt djupare ned i depression. Ett ensamt får på en äng.

Ingen skriver om konsekvenserna för sjuka singlar med LSS. Vi är lika isolerade som en fånge, eller mer. Tystnaden är skrämmande. Har vi inget människovärde?

JAG KAN INTE TILLVERKA ANTIKROPPAR!

 Det blir allt svårare att hantera virusfrågan: Det är bråttom, fel görs och en hel del dör av Covid-sprutan.

Under min livstid har jag inte sett eller hört att människor fallit ned döda efter en spruta. Lätt för vissa att bli konspiratoriska.

Jag har inte heller hört talas om vaccin som bara skyddar den som fått sprutan, men ingen annan.

Ska man då rädda världens befolkning så måste ju varenda en ta en spruta eller två och en viss andel kommer att dö direkt eller senare av vaccinet.

Jag har inte varit rädd förut eftersom jag trodde att de flesta runt mig inte skulle kunna smittas men nu vet jag ju att jag är helt skyddslös om jag angrips.

Man har inte tydligt formulerat vad som händer med dem som har obefintligt immunförsvar eller oförmåga att skapa antikroppar. Vi kan ju inte ta giftet eftersom det kommer att anfalla oss själva. Det är innebörden av autoimmun: inga antikroppar här.

Att jag är så säker på min sak beror också på min erfarenhet av svininfluensasprutan. Efter första ingen reaktion. Jag antar att kroppen jobbade på att skapa någon antikropp. Men efter den andra vaknade jag mitt i natten och kunde inte andas, svetten rann av mig. Jag öppnade fönstret och kastade mig baklänges. Sedan förlorade jag medvetande till någon gång nästa dag. Jag var så säker på att det var en hjärtinfarkt, så jag fattade inte att jag levde. Men det gjorde jag, denna gång. En gång till? Chansa på att jag överlever?

 Har aldrig ägnat mig åt spel så jag ringde Läkemedelsverket och sa hur det var. Nej, jag kunde inte få färdiggjorda antikroppar. Det var så komplicerat (och dyrt). Trump fick förstås färdiga antikroppar men vad kan man inte köpa för pengar?

De nya och starkare mutationerna poppar upp som svampar ur jorden. Jag är redo att dö. För vad har jag att sätta emot? Skulle mänskligheten gå under på detta sätt?

Att stänga ned det mesta leder ju snart till svält, hemlöshet och undergång så jag förstår de som hamnat utanför: att de gör upplopp, skriker och protesterar. Världskrig snart? Jag vet inte hur lång tid det tar, men utan tillverkning av mat och annat så kan vi ju inte överleva. Sverige har varit förskonat i hög grad, men det är bara en fråga om tid.

Klimatkatastrofer ovanpå detta så tror jag vi kan skaka tass med dinosaurierna snart.

Jag bunkrar inte upp eftersom jag bor i ett ghetto. Allt skulle stjälas i alla fall och försvara oss får vi ju inte.

Jag är så tacksam att jag snart är 70. Med mina sjukdomar dör jag mellan 70 och 80. Sedan tänkte jag återvända till himmelen. Har varit där förut (NDU) Att sväva runt i kärlek har jag ingenting emot. Jag är så tacksam för alla andliga upplevelser jag haft som övertygat mig om att livet fortsätter i den himmel där vi passar bäst in. Detta liv är inte allt.

Gud välsigne dig som läste detta! Love remains!

 VARFÖR FÖRST VACCINERA DE ÄLDSTA?

Föra att vaccinet (de farliga virusen) ska ha effekt så måste kroppen tillverka antikroppar. Detta förutsätter att man har ett immunförsvar. Detta avtar med ålder, autoimmuna sjukdomar, cellgiftsbehandling m fl tillstånd. Ju äldre man är desto större risk att man har dåligt immunförsvar och då ska man alltså först "skydda" de äldsta och sjuka. Var i detta finns logiken.??????

Jag har hittat två personer i 90-årsåldern som tog sprutan och dog. Jag blev inte förvånad. De färdiga antikroppar som presidenter kan få är nog inte till för folk i allmänhet. Kan kroppen inte tillverka dem så är det kört.

Jag har läst listor på allergiker o andra som bör avstå från sprutan men sedan också andra sidor där man tycker att inga undantag ska göras, inte heller för dem med autoimmuna sjukdomar (då kroppen kommer att anfalla sig själv om gift sprutas in.)

Jag hittar sällan sidor om alla oss med sjukdomar som löper stor risk att dö av sprutan. Vill man bli av med oss? Tja, vi är ju inte särskilt lönsamma.

Jag har ingen reumatolog att fråga längre och jag har inga andra frågor än om jag kan få färdiga antikroppar men svaret är säkert nej därför att det blir för dyrt. Och vi som på goda grunder säger nej, blir vi portade från det mesta i samhället?

De två gamlingarna jag nämnde är väl ett bevis på att det jag skriver är sant?

Efter andra svininfluensa sprutan upplevde jag något som jag trodde var hjärtsvikt. Jag blev medvetslös i många timmar, blöt och med andnöd. Den upplevelsen vägrar jag ha igen. Min sömn försämrades.

Om man är 70 och isolerad så är frågan om man ens behöver en spruta? Jag har inte ens en hamster att smitta ned. Så jag kan bara hoppas på att jag inte kan tvångssprutas. Ett kort som säger att jag ej är vaccinerad p g a sjukdomar vore nog bra för att vi inte ska utestängas från hela samhället.

Detta med frivillighet är inget jag läst utan bara "Halleluja nu kommer räddningen."

Ändå är de flesta negativa. Vi har inte glömt svininfluensan än och många är de som kommer att lida av sviterna livet ut.

 ATT FIRA JUL I AMSTERDAM

Jag firade julafton och juldagen i Amsterdam för 15 år sedan. Jag och min pojkvän checkade in på ett vackert hotell i gammal, engelsk stil. Sedan kollade vi närliggande restauranger trots att det var julafton och i Sverige har då restaurangerna oftast stängt.

Men inte här. Jag valde en restaurang med franska köket. Jo maten var lika god som ryktet. Ärtorna studsade omkring på tallriken och grönsakerna var superfräscha. Små portioner och snyggt upplagt. Grönsaker utan en god dressing till råkade jag aldrig ut för.

Servitören gick nog på baletthögskolan. Han dansade fram mellan borden med alla tallrikar på armen och var otrolig smidig, rar, serviceminded och uppmärksam på våra behov.

Jag kände mig som en prinsessa då jag blev så fint uppassad. Jag bara njöt av maten och miljön till max. Hade aldrig känt mig så viktig på en restaurang. De flesta hade öppet på julafton och givetvis på kvällen. Sverige är inte till för annat än morgonmänniskor som vill äta 12-13, men jag äter aldrig före 18, middag alltså.

Det var en fantastisk upplevelse som jag minns med sorg nu när jag är sjuk och vill gå ut och äta på julafton men det går ju inte i Sverige, trots att det vimlar av ensamma människor. Kanske har man en vän, som man vill umgås med i lugn och ro. Att handla mat, laga den, duka på och av, diska etc samt helst baka mm, är utmattande. Varför ska julen knäcka de sköra och äldre? Kan vi inte bara få njuta?

En kul grej på juldagen var att åka häst och vagn med tolk genom Red Light District. Det var tyst som i graven och man hörde bara hästens hovar slå mot gatstenarna. Tolken förklarade att sexarbetarna, som ju betalar skatt som alla andra och är bevakade av flera poliser, nu är hemma hos sina familjer och firar jul.

Jag fick en chock. Allt lät så naturligt medan det verkar vara rena helvetet att vara sexarbetare i Sverige. Man måste kasta sig in i torskens bil p g a våra knäppa lagar och tjejerna hinner inte längre bedöma hur farlig eller ej torsken är. Kanske är baksätet fullt av män. Ingen vakar över dem så de lever riktigt farligt.

Eftersom prostitution är världens äldsta yrke och inte går att utplåna så tycker jag den nederländska modeller är bra. Man får hjälp att sluta den dag man vill och går på täta läkarkontroller.

På den tiden kunde man verkligen tala om kulturskillnader.

Marijuana till den som är sjuk eller hellre tar det än vodka är också en bra lösning. De som studerar röker yttersta sällan på. Det är mest turister som testar.

Vill man dö för att slippa det allra värsta av slutet på en sjukdom så kan man få göra det. Återigen får individen bestämma över sitt eget liv, vilket för mig är motsatsen till diktatur. Man kan ju tänka, känna och göra egna val, fast de svenska politikerna inte tror att vi kan det.

Holland är nu ett ord som inte ska användas i globalismens namn. Hur Nederländerna mår idag vet jag inte, bara hur det var. Det har varit mitt favoritland p g a friheten att välja själv, få vara en individ.

 DEN VACCINERADE KAN SMITTAS ÄNDÅ!!

Mitt hopp var att de friska skulle kunna ta ett vaccin en dag, som inte verkar dödligt och så skulle vi med autoimmuna sjukdomar slippa få ett gift in i oss, som vi inte kan försvara oss emot då vi inte kan tillverka antikroppar.

Man dagens nyhet var nedslående. Den som tagit sprutorna och överlevt har ett hyfsat skydd ett tag, MEN KAN SMITTA ANDRA!

Där föll alla förhoppningar på en gång. Om de vaccinerade går omkring och kan smitta alla och de svagaste, så är enda meningen att den vaccinerade har ett skydd, ett ego-skydd. Nej, det här är ingen influensa. Har man blivit immun har man inte kunnat smitta andra, så har det väl alltid varit. Med Covid är något helt annat, något vi kanske aldrig kan besegra. Och i så fall kollapsar alla mindre företag, fattigdomen får fäste och så småningom kommer svält.

Ja, förresten, god jul! Men julstämningen har jag svårt att få fram.

 LÄKEMEDELSVERKET OM VACCINET

Idag ringde jag runt och fick tag på en man som visste någonting om den kommande vaccineringen. Min frågade rörde passiv immunitet, att man inte har ett immunförsvar som kan tillverka antikroppar utan man blir dödssjuk i stället. Jag förlorade medvetandet efter andra svininfluensasprutan. Trodde jag skulle dö, kändes som hjärtinfarkt. Sömnen försämrades gradvis efter det.

Så jag vill ha färdiga antikropppar.

Mannen sa att Sverige inte hade bestämt sig än för det där Pfizer-giftet man serverar i England. Anafylaktisk chock kan ju snabbt döda den som inte är stark. Partiell ansiktförlamning - hur länge? Infertilitet, alla vill inte ha det.

Så han menade att det skulle dröja några veckor innan man kommit igång med någonting. Att tillverka färdiga antikroppar är en så komplicerad procedur att det inte är värt att göra om man mest är isolerad. Effekten är ändå bara ett halvår (två sprutor).

Är man äldre och svårt sjuk så kanske det kan vara bäst att avstå från sprutan, sa denne vettiga man.

Men repressalier då? Att man inte får göra det eller det om man inte är vaccinerad? Nej, det finns inte något sådant bestämt. Det är frivilligt.

Nu började jag undra hur fast jag blivit i konspirationsteorier via vloggarna på nätet som håller mig sällskap i isoleringen. Det är ju inget som säger att detta är Vilddjurets märke. Det skulle sättas på handen eller pannan, skrev Johannes. Jag tror inte det är inblandad vätskor som skulle leda till att vi blir zombies i princip. Så långt vill jag inte följa rädslan utan jag måste lära mig ta det med ro vad personer som vloggar har för tankar kring detta.

Jag hoppas i alla fall att Pfizer inte blir valet då ju anafylaktisk chock snabbt kan bli dödligt.

Om man vill vara rädd om äldre, svårt sjuka människor så ska man absolut inte utsätta dem för en anafylaktiskt chock plus andra okända biverkningar. Har man inget immunförsvar så ska man avstå från vaccinet. Jag fick medhåll från Läkemedelsverket!!! 

 Hur många år ska vi funktionshindrade spärras in p g a Covid 19?

Jaha, nu ska skruvarna dras åt ännu hårdare. Men vi som är singlar och sjuka med ytterst få kontakter omnämns inte.

Jag har kommunalt LSS, kontaktperson. Med denna kommer jag ut och det är väldigt viktigt sommartid. Annars också.

Men sedan i våras har det inte varit tillåtet att få åka ut med sin kontaktperson. Jag kan inte ta mig till köpcentrum och jag har bara telefonkontakt med två personer, 4 tim i veckan.

Detta skulle fortgå till januari och det var jag inställd på, men så kom nu de strängare reglerna. För de flesta blir förändringen nog inte så stor, det handlar ju mest om distans, men för mig blev det en chock att läsa att de hårdare reglerna ska gälla till 31 juni! Ska jag sitta inne en hel sommar till? Hur ska jag orka det?

Jag får ju ta reda på om detta verkligen är sant men hårdare brukar betyda hårdare. Det svartnade för mig. De få timmar min son kan ge mig gör ingen sommar. Det finns en snäll diakonissa som kan ge mig en dag i trädgården. Men att vara ute 4 gånger under sommaren laddar inte mina batterier.

Den fångenskap som många sjuka eller handikappade måste utstå p g a diverse lockdowns är inte omnämnd någonstans. Det gör ont, som om vi inte finns eller har något värde. 

Jag försökte återfå balansen efter den senaste tidens hårda slag, men jag hann inte, så nu mår jag riktigt dåligt igen. De där sjukdomarna jag har kommer nästan i skymundan för att det haglar dåliga nyheter över oss sjuka.

Glöm inte bort att vi finns, i alla åldrar!

Sluta inte älska det som är svagt! Vi behöver er medmänniskor men telefonen kastar jag snart i havet. Jag är ingen digital robot. Jag är en människa med energifält runt mig. De behöver få kontakt med andra människors. Vi är lite som fåren på ängen. Han du sett ett ensamt får på en äng? Det finns skäl till det.

 ATT ACCEPTERA LIVET

Ja, här står jag nu. Har haft bra samtal med min son, som inte tänker bryta upp från sitt dåliga förhållande. Jag får finna mig i att hon, hennes familj och en del andra hatar mig. Ondska, förtal, psykiska störningar: sådant tillhör detta värld.

Jag är inte frisk men har ägnat delar av mitt liv åt att rädda liv, lyckats ibland. Andlighet har varit viktigt. Jag är på väg hem till den värld av kärlek, där jag gjort ett kort besök. Gud accepterar mig alltså och det är detta som bär mig. 

Om man vill tycka synd om sig själv för att man oftast har varit utmobbad p g a Aspergers syndrom och nu i kombination med svåra fysiska sjukdomar, så har man ingenting för det. Jag kan meditera på Jesu liv. Det var inte bara korsfästelsen som var svår utan de tre år han förkunnade kärleksbudskapet och fick utstå svår mobbing, inte bara av fariseerna utan av många i folket. Förtal och lidande var en del av de där tre åren, som kulminerade i Getsemane, där han svettades blod p g a panikångest. Han sökte stöd hos lärjungarna men de bara somnade. Så då fick Gud sända änglar som hjälpte honom.

Om Jesus är min förebild så kan jag jämföra mitt lidande med hans och jag vet från min NDU att meningen med mitt liv bl a var att lida, så jag har himmelsk support. Sedan får framgångsteologerna predika om sitt lyckorike på jorden men jag vet att alla lidanden och erfarenheter jag får här nere är värdefulla för min eviga tillväxt, inkl mobbing.

Jag har släppt taget om min son. Han måste få välja vad han vill, oavsett vad jag tycker om det. I denna frihet känns det som att vi kan stötta varandra. Han får också välja fel och rätt, samla sina erfarenheter. Vi vet båda två att vi en dag återvänder till ljuset, lite klokare än innan vi kom hit.

Jag borde dö mellan 70 och 80 med mina sjukdomar, såvida Googles inte har gissat helt fel. Och om man lever för evigt borde jag klara den utmaningen som sjukdom och ensamhet är. Kärleken övervinner allt. Jag kände idag att han fortfarande älskar mig och inte tillhör de vuxna barn som struntar i sina gamla eller sjuka föräldrar. Och detta får jag vara väldigt tacksam för.

 DE BORTGLÖMDA ÄLDRE

Jag skrev om att min son blir psykiskt misshandlad och situationen går nog att lösa på lång sikt om han hittar ett annat billigt hus att hyra. Det är ju osäkert och tidsbegränsat men bättre än sämre alternativ. Mina bästa år var när jag fick bo i villa med en man och känna mig fri. Det var inte ständiga störningar från grannar. Där jag nu bor har oväsendet varit fruktansvärt och tar aldrig slut. Så jag förstår att min son är kär i ett hus som han inte vill lämna. Det är ont om billiga hus, men vid separation är han tvungen att lämna har vi fått veta, det finns särskilda skäl till det. Att leta hus nu går inte. Det är ju för det mesta mörkt. Man skiljer sig inte på julafton heller.

När jag sökt hjälp via vissa telefonlinjer så är det svårt för dem att fatta varför jag är inblandad i detta. Jo, därför att Coronan stängde ställen för ensamma och i Sverige går man inte till puben om man är nästan 70 år. Det gör man i Skottland, Holland och säkert många länder men Sverige upplever jag som åldersdiskriminerande. 60 procent av personer över 65 använder alkohol för att döva sin ensamhet.

Jag är alltså beroende av stöd från mitt vuxna barn, såsom det varit i många tider och länder.

Jag stod i systemets kö och framför mig en kvinna som hängde över sin rullator. Hon verkade vara 90 år gammal, skinn och ben i princip. Hon la upp likörflaskor på bandet i alla möjliga färger, 8-10. Man förväntar sig inte det och jag tror inte att hon skulle festa, utan lindra sin ensamhetsångest. Jag köpte mitt vin.

Före Coronan: Jag fick träffa en kontaktperson, åka bil till natur, köpcentrum och fik. Jag hade rätt mycket boendestöd, prat och städ, både och. Jag var nöjd. Med så sa hon upp sig. Sedan kom Coronan och raserade det mesta. Nå boendestödet hade jag redan sagt upp för att de ville ha 2000 kr i månaden, vilket jag inte klarar av.

Jag har fått 2 timmars boendestöd nyligen, per vecka. De kommer faktiskt hit. Men mina nya kontaktpersoner får jag bara ha telefonkontakt med för att sociala nämnden har bestämt det. Det dör säkert lika många av isolering som Covid 19. 

Jag får faktiskt träffa min son i morgon en stund efter alla stormar jag beskrev i förra inlägget. Vår kärlek till varandra tål nog en hel del påfrestningar. Två funktionshindrade får särskilt starka band till varandra och vi hjälper varandra på olika sätt.

Alltså är mitt barn det viktigaste i mitt liv när välfärdssverige rasar samman. 

Jag såg ett program: Många rika tar sin gamla mamma till Thailand för billig 24-timmars vård efter vanvården i t ex Tyskland eller Sverige. Men på sikt räknar man med att ingen kommer att ta hand om dessa änglalika vårdare när de blir gamla.

Vi tycks leva i ättestupans tidevarv.

PSYKISK MISSHANDEL AV MÄN

 Det här borde jag inte skriva eftersom jag inte vill utlämna någon, men jag bryter mot denna regel för att jag inte orkar leva mer, inte vill kämpa mer, bara längtar efter att få gråta en flod av tårar, men de har frusit fast.

Jag försöker intala mig att jag ska klara också denna prövning, men jag vill inte ens. Det är kört.

Jag har levt mitt liv för min son i hög grad, därför att han har vissa funktionshinder medan han taktilt är oerhört begåvad. Men IQ är i stort sett det enda som räknas idag, teoretisk begåvning, men vi behöver ju också praktiska människor. Nå, skolor för dyslektiker finns inte, inte heller för olika former av autism.

Vi mals ned i mobbningskvarnen och får kämpa för att behålla en smula självförtroende. Jag, med Asperger var för intelligent och mobbad för det och min son senare för sina handikapp. Det svenska skolsystemet är skit och idag värre än någonsin.

Nå detta är bakgrunden till våra liv idag, sonen och jag. Jag kämpade i decennier för att överlista samhället som ville ge honom skitjobb med urdålig lön och inte ta vara på hans talanger via praktiska kurser. Jag skrek åt rektorer, slog näven i bordet, ringde AMI och la ned tre skitiga företag som inte följde reglerna. Jag hade givetvis läst in dem eftersom jag har AS. Vägen var lång till det yrke han idag har och lönebidrag är väl bra för arbetsgivarna men grabben måste ändå jobba stenhårt och prestera 100 !

Jag bad i fem år om en extrovert, go kille med kompisar som kunde dra ut min son i kompisgäng och ge honom ett liv. Jag ville ju inte bli som den där mamman som la beslag på sin vuxna son, som sällskap och vad mer? Jag flyttade runt för att han skulle hitta en skola utan mobbing och den där utåtriktade kompisen.

Det lyckades och jag tyckte att allt mitt arbete hade lönat sig, men han ville förstås också ha en flickvän. Har man varit mobbad hela livet  kan man lätt falla byte för en kvinna som vill ha någon att manipulera, styra, skälla på. skrika åt och använda på alla möjliga sätt. Är man då van vid att tjejerna i klassen mobbade en så faller man kanske för att slippa ensamheten och bärs av hoppet att allting kan bli bättre med tiden. Men det finns psykiska störningar som inte leder till något bättre utan till att offret bryts ned, därmed ev. också den älskande mamman, som kämpat så hårt för att bra liv åt sitt barn och så fann jag med åren att det bara blev värre och att jag stängdes ute från henne, hennes familj, deras närmaste - ja, isolering.

Jag gjorde ett försök att förbättra situationen med hjälp av någon jag trodde jag kunde lita på, men det kunde jag definitivt inte. Han gjorde allting oerhört mycket sämre och situationen är nu helt låst.

Jag har ju surfat men knappt funnit något för psykiskt misshandlade män och absolut inte för deras närmaste. Jag finns inte. Han är ju vuxen, tja, med vissa funktionshinder blir man aldrig helt vuxen, inte heller med AS. Bristen på bostäder till rimliga priser är något som i princip stoppat möjligheten till separation, för hur illa allt är så är det ännu värre att bo mitt inne i Tensta t ex.

Jag försökte trösta mig med att jag ändå varit allt för ensam i så många år, men det är inte sant. Jag hade mycket stöd från det välfärdssamhälle som nu faller i bitar och kontaktpersoner kan inte ta mig ut. De får bara ha telefonkontakt. Jag tror inte att Coronan tar slut och sprutan är jag för sjuk att ta, kan inte själv tillverka antikroppar och de möjliga biverkningarna verkar dödligare än Covid 19.

Han har börjat säga saker som han aldrig förr sagt och det känns som om hans sanna personlighet långsamt upplöses. Han sa till mig att skaffa egna vänner, t ex. Han glömde att det var jag som hjälpte honom till ett socialt liv p g a funktionshinder. Själv är jag multisjuk och äldre. Jag kan inte gå ut och skaffa mig vänner i vintermörkret, kan inte gå många steg. Nej, vänner är jag för sjuk för. Jag behövde bli omhändertagen av kommunen och för övrigt älskad av min son, men det känns som att hon äter upp honom, tar tid från mig trots att samhället nu inte kan fungera p g a pesten. Han glider allt längre bort ifrån mig och talar ord som inte kommer från honom själv. Jag är övergiven och borde stanna kvar här bara för att finnas ifall ... men jag ser ingen ljusning. Jag tror det vore bäst om jag inte fanns, för allt detta hat riktat mot mig från en hel familj och mer det klarar jag inte av. Jag vill inte skriva vilken störning det måste röra sig om, men en som jag inte hade läst på, en som inte finns i DSM-kriterierna.

Jag är så hatad för att jag inte gjort fel så det finns inget att be om förlåtelse för och vid denna störning är det ingen idé att försöka reda ut någonting då det saknas empati, men gott om hat.

Visst finns det friska barn som flyttar långt bort, enligt det gamla folkhemmets filosofi. Men vi lever inte i folkhemmet längre. De sjuka och äldre blir allt mer beroende av sina barn, men de hänger inte alltid med. Sonen sa att hans kompis sällan hälsar på sin morsa. Jo, så har det varit, men det är andra tider nu. Undrar om dagens 40-åringar fattar detta någon gång? Antingen tar du hand om mamma eller så gör ingen det?

Mjuk lockdown? Nej stenhård!

 Både boendestödet och kommunalt LSS rasar nu rejält. Vi får bara tala i telefon, även boendestöd. Men städningen då? Kontaktpersoner kommer att ringa och då kräver jag Messenger. Det känns lite bättre. Alla är förvirrade och vet inte vad som gäller utom LSS som hade stängt hela sommaren och nu låser oss inne igen.

Detta tas inte upp i media alls! Kanske det varierar i olika kommuner, men Uddevalla tycker det bästa är att överge de sjuka. De litar varken på munskydd eller visir. Att isolera oss är enklare. Först t o m januari och sedan? En tredje våg? Det här tar ju aldrig slut, men sjuka människor kan ta slut, av isolering.

Den enda jag får träffa live är min diakonissa. Hon litar nog på änglarnas beskydd tror jag.

Jag träffar min son på söndagar en stund. Han jobbar och har arbetskamrater och kan ju råka smitta mig, men att stänga honom ute är inget jag klarar av. Jag kommer att bryta mot reglerna i smått, om jag träffar en orädd "främling", men någon jag vet en del om. Kan inte avstånd räcka när det vänskapsnät man har är oerhört litet? Man kan inte isolerar en sjuk människa i några år. Det är mord. Men som vi vet är det bara hästar sin behöver dagligt sällskap!

Blir Coronan slutet för vår civilisation?

Varför är jag så negativ? Jag är inte det. Jag är realist. Man gissar att det tar minst 2 år att få fram ett fungerande vaccin, men då har ju Covid 19 kanske blivit Covid  22. Virus är levande skapelser som ändrar sig ständigt. Hela universum är under ständig förändring, också jag, också du. Nuet är kort.

Så när vi står där med vaccinet för Covid 19 så är det inte användbart för den muterade varianten och man får forska vidare, men liksom man inte kan springa ifrån en lavaström så kan man inte springa ifrån Covid, den rör sig för snabbt.

Detta med att uppmana enmanshushåll att underhålla sig själva och undgå kontakt med andra människor är inte möjligt i längden. Vi är flockdjur. Somliga blir alkoholister, vissa tar sitt liv, vissa blir psykiskt sjuka och vissa, som jag blir anarkister. Jag skiter i om jag blir smittad, bara jag kan få träffa en människa en stund. De platser som fanns öppna för daglediga eller sjuka är stängde sedan länge nu.

Boendestödet har bara inte kommit. Att skita i de sjuka är ju en lösning. Hur många år kan den funka? Men nu har de faktiskt skärpt sig och jag fick en timmas besök idag av en tjej med munskydd och visir. Bravo Tesia! Ni kanske hade tänkt överleva, som företag.

Men med LSS, kommunalt, är det värre. En handläggare sa att skydd inte var aktuella: "Vi arbetar inte så."Nej, jag märker det. Ni jobbar väl inte alls? Högsta chefen bestämde att vi skulle sitta inne hela sommaren och få komma ut i oktober. Jag häpnade. Experterna hade ju förutsagt att en andra våg skulle komma ungefär då. Varför strunta helt i experterna. Är hon profet?

Mitt liv består mest av besvikelser nu. Brist på personal. Inställt. Någon sjuk men inga vikarier, inställt. Idag kom inte en kontaktperson för att hon mådde dåligt och skulle testa sig. Kanske har hon fått Covid?

Kanske kommer vi alla att få det och sedan handlar det väl mest om gener och vad våra kroppar tål.

Att ha dåligt immunförsvar som jag och äta cellgift har jag läst kan vara bra för att mildra attacken, om den kommer. Nu har jag varit mest ensam i ett och ett halvt år och vill dö av Corona, bara jag får morfin.

Isolering är ingen lösning för den sjuka isolerade. Att ligga hemma och kvävas till döds är en mycket dålig ide. Nej om jag ska dö så tänker jag åtminstone ha det lite roligt under tiden. Det enda som återstod var att gå på dejt. Killen struntade helt i Coronan och kysste mig, helt utan två meters distans. Ha ha!

"Träffa inga främlingar!" Nä, det är ju lätt att säga till den ensamme. Hur många år då? När man möter överkrav och omöjliga förväntningar då bryter jag mig loss. Det blir nog fler dejter. De är ju inte förbjudna till skillnad från allt annat. Jag känner hur de anarkistiska krafterna inom mig är på väg att ta övertaget. Jag bryr mig inte längre. Ge mig gärna morfin och söv ned mig. Jag är ju gammal, 69, och hellre tar jag den döden än att dö p g a isolering. Båda alternativen är dödliga så vill man ta risker så får man ju göra det. I am done. Jag har fått nog. Jag bryr mig inte längre. Här kan jag ju sitta i tio år och vänta på kontakt med människor. Den lilla tid jag får av kommunen mellan alla lockdowns är inget jag kan leva på.

Jo, jag får ju går ut, men jag är handikappad och sjuk och vart ska jag åka? Vänner går inte att hitta men män finns det ju alltid som vill dejta. 

Min åsikt är att detta komplexa virus tillverkades som biologiskt stridsmedel, finansierat av Eliten. Jag kan Bibeln. Vår tid tar slut när Vilddjuret har gjort slut på oss. En nyt form av krig: mellan Ondskan och människorna. Eftersom vi har förstört stora delar av jorden så kan vi inte förvänta oss att den ska göra annat än att spy ut svavel ur vulkanerna, skaka sönder städer i jordbävningar, dränka dem i tsunamivågor, utradera hus genom våldsamma skyfall och översvämningar mm mm. Jorden har fått nog.

Man kan katastroferna på "extreme weather". Är man orolig ska man nog bara se på en veckas händelser. Det kan räcka. Nå, jag är lyckligt lottad eftersom jag har levt mitt liv. Som en tornado har jag virvlat fram i Europa och samlat erfarenheter. Nu vill få åka någonstans i Europa. Varma Grekland är dränkt och sönderskakat eftersom det går en "fault line" genom medelhavet. En jordbävningsspricka. Läser mest på engelska numera för att få mycket input. Min hjärna behöver det. Turkiet skakades av jordbävning och våra semesterparadis är i ständigt avtagande.

Sanningen älskar jag även om den inte är så behaglig alltid. Ha de!

 

ESTONIA - Anna ville dö!

 Om vår Ande verkligen vill återvända till ljuset så kan det hända att man får det, utan att ha begått självmord. Folk pratar ofta illa om de som avslutar sitt liv. Så Anna kunde inte tänka sig det utan det fick bli det jag kallar ett undermedvetet självmord.

Men hon var djupt deprimerad och ville bara inte leva mer. Så fick hon cancer och kände sig tvungen att ta alla behandlingarna och tyvärr blev hon frisk och ännu mer deprimerad. Varför fick hon inte dö?

Några väninnor ville dra upp henne ur depressionen: "Vi tar en tur med Estonia, dansar, dricker och har kul!"

Anna lät sig övertalas och åkte de 50 milen till Estonia, det flytande nöjespalatset. Men sedan hände ju det ofattbara och mer än 800 personer drunknade, en av dem var Anna. Jag kallar det synkronisering: när en rad händelser leder fram till något som man i hjärtats djup längtar efter och hennes längtan var djup, lika djup som havet.

Eftersom jag tror på många liv under vår resa i evighetens värld så ser jag döden som en övergång till en värld med många dimensioner i och jag hoppas att Anna har det bra nu!

Själv hade jag en kort nära döden upplevelse och upplevde en kärlek som inte existerar på jorden och mötta den jag egentligen är: en kärleksfull ande med en mängd erfarenheter från många liv.

Allt är väl.

Äldre och sjuka behöver 22-23 grader inomhus!

För flera år  sedan tänkte jag att jag var lyckligt lottad som bodde i en lägenhet, där det var 23 grader varmt, vilket jag som reumatiker behövde. Men några år senare sparade föreningen ner sig till 18-20 grader och man renoverade fönster och utsidan av husen. Stora rejäla ventiler blev det nu, där fuktig, rå och kall luft rusade in i hög hastighet. 

Jag hade fått uttorkade lungor och bronkit så när luftade kastade sig ned i mina lungor blev jag dyblöt och måsta kasta mig över ventilen och stänga den. Det är ju förbjudet, men jag hade inget val. Ska man ha en undertryckslägenhet men så starka stormar i lägenheten så får man banne mig höja värmen rejält!

Jag har försökt få hjälp men ingenting har hänt mer än att på natten är elementen inte iskalla utan bara kalla. Med den globala uppvärmningen så kan man spara mycket pengar, men hur blir det med fukt och mögel, eller med de gamla och de sjuka?

Jag måste alltid ha en litet element stående i det rum jag vistas, men det är inte så man ska göra. Det behövs andra åtgärder så att jag inte konkurrerar med föreningens element, så idag blev jag medlem i Bostadsrättsägarna. De utlovar juridisk hjälp och det kommer jag verkligen att behöva.

När jag var liten och hälsade på mormor i hennes äldreboende slogs jag av hur oerhört varmt det var. Jag fick lära mig att underhudsfettet tynar bort och att de flesta äldre människor blir allt mer frusna och behöver verkligen 34 graders värme. 

Men nu sker ju vården mest i hemmet och där är det 18-20 grader medan vi äldre, reumatiker, lungsjuka m fl plågas svårt. Vi är bortglömda. Vi kanske borde få morfin så att vi snart försvinner från ett land som inte tycks ha någon nytta av varken sjuka eller gamla. Är bara 69 så jag kan inte fortsätta ha det så här.

Förr behövde de gamla extra värme, nu behöver de inte det, teoretiskt. Hur gick det till? Kunskapen finns om att det ökade behovet är verkligt och viktigt. En reumatiker blir allt sjukare ju kallare det är.

Man kan byta termostat eller andra tekniska lösningar för att hjälpa oss som är i nöd, men det tror jag inte man vill. Det är ont om kärlek i Sverige nu. Bara pengar räknas. Så nu står mitt hopp till juridisk hjälp. Att flytta till en annan lägenhet kan innebära 20 grader. 55 plusboenden är bara för de rika och äldreboende tycks ha blivit en avlivningsplats, för de urgamla, sjuka som kommit in.

Jag känner på elementet på natten då det kan bli 10 grader ute, men det är lika kallt som vanligt.

Håller Sverige på att bli ett U-land? Man har inte råd att hjälpa svaga grupper. Sorgligt.

Jag vägrar ta det nya vaccinet!!!

 TRUMP FICK FÄRDIGA ANTIKROPPAR INSPRUTADE!!

Men vi andra som inte räknas kommer man att tvinga på gift som ska leda till att vi utvecklar antikroppar själva trots att det är omöjligt för många äldre med svåra sjukdomar. Jag ser det som avlivning.

Det stora grupper behöver är SYRE och färdiga antikroppar, då kan kroppen få ta det lugnt och dödstalen skulle sjunka. Man behöver bara logiskt förnuft och en dator för att fatta att man aldrig ska spruta in Sars eller annat gift i äldre människor. Om man nekar syre och väljer morfin så slutar ju den gamla eller sjuke att andas. Självklart. DET ÄR MORD!

Jag tror att Trump kommer igen för att han mjukstartade med klorikvin, sedan fick syre och färdiga antikroppar. Perfekt! Det är så det ska gå till!

Jag var nära att dö av svininfluensan, var avsvimmad i många timmar och genomblöt (andra sprutan)

Jag gjorde allt för att övertyga en sköterska på reumatologen att ide´n var vanvettig, att jag är nästan utan immunförsvar nu. Svaret var: krisgrupp! Jaha? Hela världens befolkning befolkning befinner sig i kris: världen brinner, skakar, öppnar sig, metanexplosioner blir allt vanligare, folk slåss mot folk och Sverige går mot inbördeskrig och sköterskan talade om KRIS!

Nå, vissa kriser kan undvikas, som att spruta in Sars i en gammal människa. 

Trump är ett skolexempel på hur Covid 19 ska behandlas!!!  

NOLLVISIONEN som försvann

 NOLLVISION MOT SJÄLVMORD

Det måste vara kul att sitta i regeringen och måla upp bilden av de perfekta samhället, måla en tavla med sköna ord, inkassera en fet lön, men inte GÖRA någonting för att uppnå målet, i detta fall nollvision för självmord. Vad gjorde man efter Anna Lindh-mordet och galningen som körde ned folk i Gamla stan?

Man tillsatte en utredning av en duktig psykiatriker som talade om den bättre vården, med mindre piller och mer samtalstid. Jodå, allt såg bra ut, men man lyfte inte ett finger för att genomföra de olika förslagen. Det var bara en ridå.

Man hade redan bestämt sig för att låsa in galningarna. I NU-sjukvårdens område lade man ned en hel rad fungerande enheter, som t ex ett charmigt hus på landet för psykossjuka. Där fick de äta bra mat, ha gemenskap med varandra och annat som ökade deras välmående.

Enheter för anorektiker, välfungerande, lades ned, hus för människor med personlighetsstörningar lades ned. Det var många välfungerande vårdenheter där tillgången till naturen ofta var en viktig faktor. Protesterna rasade in, både från poliktiker och privatpersoner och föreningar. Men i själva verket var beslutet fattat för länge sedan. Man skulle bygga ett fängelse för brottslingar och psykiskt sjuka som skulle bli RYMNINGSSÄKERT! Är det det viktigaste för en deprimerad människa eller en tjej som skär sig, att hon inte kan rymma? Hur kan man låsa in sådana tjejer, utan dom, i ett fängelse på obestämd tid?

Jag pratade med en bipolär kille om detta med grönområdet i mitten (Brinkåsen är byggt som en ring) om hans promenader skedde på samma området som brottslingarnas och han sa JA. Han sa också att det inte förekom några samtal med kontaktpersoner, kuratorer eller liknande. Det var ren förvaring.

Hur många med depression och ångest vill bli inlåsta i ett fängelse? Frågan borde vara aktuell nu när okänt antal människor har blivit arbetslösa och de som fått vård i hemmet inte längre får det. Det kallas boendestöd och kan innebära fina samtal med en lagom utbildad boendestödjare. Kommunalt LSS fungerar inte heller p g a Covid 19. Man får inte träffas. Är masker och visir för dyra??

Att lämna mängder av människor, vissa djupt deprimerade, utan hjälp och stöd för att plastskydd skulle anses för dyrt eller klumpigt - hur kan man göra så??

För sjuka singlar, som inte orkar ta långa promenader eller  är välkomna på ställen där man  förr kunde träffa människor i ett diakonalt arbete, för att det är stängt p g a Corona - vilka konsekvenser kan inte det få? Jo, att flera människor dör att isolering än av  Corona och det är nog där vi står idag.

Jag tänker inte lägga in mig på Brinkåsen, never! Vad skulle vinsten vara? Min säng är mjuk och extra stor därför att jag som reumatiker behöver det. Mikromat är ju inte bra, men man svälter inte ihjäl och går inte upp 3 kg i månaden, som på vissa antidepressiva.

Vi kommer aldrig att få veta hur många som tar livet av sig i den här krisen. Vem bryr sig? Det finns ju ett rymningssäkert fängelse som heter Brinkåsen alldeles nära ett fd mentalsjukhus. Man har kommit långt!

Hur långt har staten kommit i sin nollvision? Ingenstans! Siffrorna pekar uppåt, inte nedåt.

Här hemma har jag Wifi, dator, Netflix, mat och klarar mig bra, förutom att ensamheten bryter ned mig successivt. Den har den efffekten på många människor. Läste idag Att Julian Assange har Aspergers syndrom, liksom jag. Vi kan begrava oss i datorer, filmer eller andra intressen och behöver inget fängelse. Om Assange vore det största hotet mot världsfreden ... men det är han ju inte. Vi övriga som knappt medicinerar mot ångest och depression blir inte heller farliga, i allmänhet. 

HALLÅ? Hur tänkte ni uppnå er nollvision? Genom att droga ned oss! Fy skäms! Så mycket lögn det finns i denna regering!

Just nu begraver jag mig i min dator genom att skriva av mig hur jag långsamt tynar bort i ensamheten tillsammans med ett okänt antal singlar. Till Er sänder jag all kärlek jag kan!!! 💓💓💓

Sara bad Gud att få lämna det här livet

 När jag mötte Sara första gången tänkte jag att hon såg ut som en pingstvän, och det visade hon sig vara. Jag undrade varför hon var så gulaktig i hyn, men var inte säker på att andra människor såg detta, eftersom jag är lite synsk.

Vi blev goda vänner o arbetskamrater, tills hon fick sjukpension. Läkarna fattade att hon inte vara frisk, men de kunde inte ställa diagnos, vilket är alldeles för vanligt i Sverige.

Vi fortsatte hålla kontakt via telefon. I Stockholm kan det ta alldeles för mycket tid att resa till sin vän. Jag hade ett barn att lägga ned tid på, och jobb förstås. Min ledgångsreumatism hade inte besegrat mig än.

Den sista träffen: Sara stod vid Hötorget, klädd i kappa, en stor hatt, halsduk, glasögon som liknade skidglasögon. Hon tålde inget som helst drag och jag skämdes en aning över att ha en så gammal och konstigt klädd vän. Men det är ju det inre som räknas: ett guldhjärta går inte att köpa.

Vi fikade och hade en fin gemenskapsstund innan hon skulle ta tåget hem till sig och jag tåget åt ett annat håll. Minuten innan dörrarna stängdes sa Sara: "Jag har bett Herren att ta hem mig till sig!" Jag blev mållös men hann ju inte säga något.

Jag minns inte om vi hann ha något telefonsamtal mer innan hon dog. Det gick så fort. Vad hon dog av vet ingen. Hon bara låg död i sängen när man sökte upp henne.

Jag ringde väldigt många ggr innan jag insåg att hon var död och att det var dags att ta reda på sanningen. Ringde nog begravningsbyråer och fick telefonnummer till en anhörig. Hon hade berättat att de inte hade någon kontakt, att de var elaka mot henne, så jag blev väl inte överraskad över den stenhårda röst jag fick tala med som starkt ifrågasatte varför Saras bästa vän skulle få någon information, men det fick jag. Likmasken hade varit så snabb att det inte fanns mycket att obducera. Så det hela fick förbli ett mysterium. Nå, hon kände ju inget av det som hände i kroppen eftersom hon hade flyttat ut.

Att man kunde lämna jordelivet genom att be änglarna komma och hämta hem en, det var för mig nytt. Hade aldrig hört talas om det. Men som sagt, hon var väl ca 60, hade en okänd sjukdom och inga andra vänner än ett par telefonvänner. Hon blev mobbad av damerna i Filadelfia på deras fikaträffar då de bestämde sig för att hon ju måste vara psykiskt sjuk efter svenska läkare aldrig någonsin missar en diagnos. Att bara sitta i soffan på Kungsholmen och köpa lite mat ibland. Är det ett liv? Inte för alla. Hon skulle ju kämpa inte bara mot isoleringen men också sjukdomen.

NJUT AV LIVET I HIMLEN SARA! 💓💓💓

ÖVERLEVARE FRÅN ESTONIA

 Innan jag går vidare med att skriva om "omedvetna självmord" vill jag berätta om hur jag själv kom att delta i Estonia-katastrofen, indirekt.

Jag satt i min studio och deppade. Flera tavlor hade blivit sålda på en delutställning men inte denna stora akvarell, trots att jag knappt gjort den själv. Jag målade den supersnabbt, liksom driven av något högre.

Den föreställde fem vita fåglar som svävade över ett stormigt hav målat i royal blue, guld, silver, rosa och sådana färger jag använder om jag målar det andliga. Tavlan målade sig själv och var oerhört vacker - varför hade ingen köpt den?

Då sa den Helige Ande, som kan vara svår att skilja från min vanliga tankeröst: "Måste du alltid ta betalt? Detta är ju en gåva jag gett dig. Kan du inte vara villig att ge bort tavlan om jag ger dig ett tecken? Åh, förlåt sa jag till Gud. Jag är ju inte här bara för att tjäna pengar, men för att tjäna Dig. Ok, ge mig bara ett tecken så är jag med.

Hon kom nästa dag, en slumsyster från Frälsningsarme´n. Hon ville titta på mina tavlor och fastnade direkt för akvarellen med det stormiga havet.

- Kan du tänka dig att ge den till mig mot att jag betalar materialet?

- Visst, sa jag. Jag var ju förberedd på detta.

Och då sa hon vad hon skulle göra med tavlan: sätta upp den vid fotändan till sin systers säng så att det första hon såg på morgonen skulle vara de fem fåglarna. Slumsystern (i detta fall en riktig syster) sa att hennes syster då skulle tänka att hennes fem väninnor hade flugit hem till himlen och hade det bra där. Allt är väl!

Hon berättade att systern inte hade gått ut på nära ett år för att all grundtrygghet var krossad. Hon skulle ju kunna falla genom ett hål i gatan eller vad som helst. Och skuldkänslorna malde: Varför överlevde jag, men inte de?

Nu förstod jag att jag faktiskt inte hade målat tavlan själv utan bara varit ett redskap för att trösta en överlevare efter en katastrof och detta var mer värt än allt annat i världen för mig.